Min indiske vän

Skrivarkursen jag går är nu på den 7:e lektionen. Denna gång fick vi lära oss att ha en spännande inledning på en novell/bok och ha en ”cliffhanger” i slutet på varje kapitel om berättelsen ska bli intressant.  (När man googlar på ”cliffhanger” betyder det ”Spännande och oavslutad händelse”)
Vidare fick vi en kreativ övning av vår duktiga kurslärare; Anna-Carin Svanå.
På 15 minuter skulle vi göra inledningen på en novell med en avslutande ”cliffhanger” på meningen: ”Det finns ju bara en säng”

Jag kastade mig över pennan och skrev följande:
”Det finns ju bara en säng!” utropar min hustru när jag förklarar vem som kommer till oss med båt.
För 20 år sedan bodde jag i Indien och träffade då på Sing-Al-I-Bin. En indisk visdomslärare. Vi hade hållit kontakten även sedan jag lämnade Indien. Vi brevväxlade på Hindu som jag då hade lärt mig.
Sing-Al-I-Bin hade många gånger skrivit att han och hans familj en dag skulle komma till Sverige och besöka oss på vår isolerade skärgårdsö.
”Hi al ba so na di ra” som översatt (på fejkhindu) betyder ”När du minst anar det”  När jag ser båten närma sig och flaggan med den Indiska visdomslärans tecken, en sol och en ko, vajande i fören då förstod jag att nu kommer Sing-Al-I-Bin med sin familj.
Min hustrus utrop om sängen förvånar mig, jag svarar henne:
”Sing-Al-I-Bin och hans familj kommer inte för att hälsa på vår säng, det är faktiskt oss dom vill träffa. Dom kommer med glädje, visdom och kärlek till vår lilla skärgårdsö. Hur vi sen ska sova, ja det klarar man ju i varje av avsnitt av långtids-sopan ”Robinson” på Tv exempelvis.
Båten närmar sig land och jag går fram mot bryggan för att hjälpa till med landstigningen.
Men jag blir överraskad..det är inte Sings familj som är med Sing.
Bakom Sing i båten ser någon jag absolut inte trodde eller ville se i detta sammanhanget…..

Efter denna skrivövning i blixtens hastighet fick vi en lektion hur nästan alla berättelser, filmer, serier och även reklamfilmer är upplagda. De benämns av vår lärare som ”Hollywood” eller som ”Valen”.’
I alla berättelser är det viktigt att ha en Protagonist (huvudperson) och en Antagonist (fiende eller motståndare)

Huvudpersonen möter sin motståndare

I början av berättelsen står Protagonisten i centrum för att därefter möta Antagonisten. Kampen mellan de båda bildar själva kärnan i de flesta berättelser vi känner.
Spännande är då att göra Protagonisten inledningsvis from och ljuvlig men längre fram bedräglig och farlig. Liksom det kan vara att göra Antagonisten i början hemsk och diabolisk men vartefter berättelsen skrider fram ta fram dennes mer förskönande drag.

Jag bifogar bilderna jag fått från kursen på ”Hollywood” och ”Valen”. De talar egentligen för sig själva.
Ja, det är roligt och utvecklande att gå på en skrivarkurs.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s