Längs vägen i våra liv möter vi då och då personer som blir en form av vägvisare i våra privata liv eller i vårt aktiva arbetsliv. Självklart är det familj, vänner och arbetskamrater som formar oss mest i vår vardag. Men medge att vi även då och då stöter på andra personer som vi egentligen aldrig träffat förut men som på en tidsperiod av en stund ger en riktning åt vår framtida vardag. Det kan vara på en kurs, en granne som du lärt känna, eller någon av en slump på Facebook. Gemensamt i detta är att det skett på ett oväntat sätt.

Jag har mött en hel del vägvisare i mitt liv. Säkert Du också.
De flesta jag mött i det epitet förstod jag inte då, när jag träffade dem, att de skulle få ett inflytande i mitt liv förrän efteråt.
När jag nu blickar tillbaka är jag evigt tacksam att jag fått möta alla dessa människor på min färd genom livet.
Kom de till mig av en slump eller är det livets gång att vi alla då och då möter en ”kompass” som ger en riktning framåt på resan?

En av dessa vägvisare för mig i mitt arbetsliv heter pedagogen Jonas Himmelstrand.

Jag träffade Jonas på den vackra slottsliknande kursgården ”Vår Gård” belägen vid Saltsjöbaden utanför Stockholm. Jag var där tillsammans med 5 andra studiekamrater på en kurs som hette ”HL” (Högre Ledarutbildning) på denna kursgård. Året var 1986.
Gemensamt för Oss sex som gick HL på Vår Gård var att vi arbetade inom Kooperationen (KF). Vi arbetade då på det vi gemensamt kallar ”Coop” idag. Man kan säga att vi var utvalda unga framtida ledare som genom en ”audition”. Ansökan-intervju-urval valdes ut att föra kooperationens framtid vidare. Under perioden från 1986 – 1988 (18 månader) studerade vi på heltid med lön av KF med målsättning att Vi skulle föra kooperationens fana framåt i Sverige.

Förutom att vi gick på många ledarkurser som hölls på Vår Gård på den tiden ombads vi också att efter en tid att vara ”hjälplärare” på dessa kurser. På det sättet praktisera med handledning, vad vi lärt oss i studiebänken. Vi kunde teckna oss för vilken kurs som helst som hölls på Vår Gård. Som parentes kom jag ihåg den första kurs jag tecknade mig för, den hette ”Människosyn i kooperationen”

En kurs med Lennart Koskinen (kändispräst på den tiden), Ma Oftedal (likaså kändispräst) och Per Ragnar (ja, känd från Tv).
Med facit i hand en ”flumkurs” (fast självklart intressant)
Idén med kursen var att 10 butikschefer inom kooperationen och 10 präster skulle få idéer av varandra.
Trots att kooperationen har en stark ideologi sen 90 år tappar de kunder och trots att kyrkan har en stark ideologi sedan mer än 2000 år tappar de kyrkobesökare. På kursen utbyttes branscherfarenheter inom respektive områden. Prästerna gjorde studiebesök i en Konsumbutik och vi butikschefer besökte en kyrka. Sen utbyttes idéer från våra olika perspektiv.
”Varför har ni inte Er kooperativa ideologi skyltad när kunderna kommer till Konsumbutiken? Vem vet idag att det var kooperativa pionjärer som kom till den fattige kundens hjälp och såg till att hålla priserna nere från den girige private handlaren i början av 1900-talet?” Ofta på den tiden var kunden i skuld och hade lånat av Handlaren genom att köpa på kredit. På det sättet blev han fast hos handlaren som kunde fortsätta att ta överpriser på kunden. Genom att öppna butiker, utan egentligt vinstintresse, kunde de kooperativa pionjärerna förse medlemmarna i det område de verkade inom med skäliga priser på livsmedel. Dessutom gällde kontantprincipen. Ingen kooperativ kund kunde köpa på kredit i kooperationen och blev beroende av sin handlare. Med en medlemsavgift runt 100 kronor blev de till och med delägare i sin butik.
Vi kooperatörer visste också att ge goda råd till kyrkans män efter att vi besökt en kyrka och deltagit i en gudstjänst.
”Varför säljer ni inte Biblar och Psalmböcker före och efter gudstjänsten? Nu är de gratis att låna och det tjänar inte kyrkan på. Varför har inte kyrkan musikkvällar på orgel med entréavgift som spelar nutida musik typ Abba eller Bob Dylan? Kyrkan måste vara med i tiden och locka besökare till en vardag som liknar deras egen”
Ja, idéerna flödade för Oss kooperatörer på just denna kurs.

Men åter till Jonas Himmelstrand, mitt inläggs huvudperson.

Jag var 31 år och studerade kooperation på Vår Gård. Tecknade mig som hjälplärare för Jonas Himmelstrand som på Vår Gård bland annat höll ”peppkurser” i personlig utveckling (”Jag är Ok, du är Ok, alla är Ok”) och i pedagogik.
Denna gång skulle Jonas hålla i en kurs utanför vår kursgård som hette ”Service-skola för lastbilschaufförer”            

Jag träffade Jonas och han ville att vi skulle åka ut till lokalen, som låg i Fisksätra några kilometer från Saltjöbaden. Vi satte bilen på parkeringen och sen började Jonas förberedelserna.        

”Nu ska vi sätta oss in i hur chauffören tänker när han kommer med bil till kursen. Han sätter sin bil här på parkeringen och går ut. Vad tror du han tänker på Sven, när han lämnar sin bil?”

”Jag tror han undrar hur han ska hitta till lokalen”, svarade jag. ”Bra, du tänker precis som jag. När han lämnar bilen spanar han var han ska gå för att hitta till lokalen. Därför ska vi sätta skyltar runtom parkeringen med pil som pekar dit lokalen är med texten: Serviceskola för lastbilschaufförer”

”Hur får vi fram skyltar?” frågar jag Jonas.

”Du som är Konsum-kille måste lärt dig att texta skyltar i butikerna du haft. Jag vet också var du kan texta upp dessa skyltar på Vår Gård. Innan vi åker hem ska vi åka till en byggfirma och köpa plankor vi kan fästa dina skyltar på”

”Ok, då löser det sig”        

”Sen går chauffören från parkeringen, vägledd av skyltarna mot lokalen som ligger här uppe i backen” Vi gick så backen upp till lokalen där kursen skulle hållas.       

”Den dag vi har kurs vill jag att du står här vid entrédörren och hälsar dem välkomna. Du ska ta i hand och säga: Välkommen på servicekurs, jag heter Sven, sen pekar du in i lokalen och säger: Det går bra att hänga av sig jackan på en av krokarna därinne. Inne i lokalen står jag. Eftersom de flesta chaufförer inte gått i skolan eller någon annan kurs på många år är de lite nervösa innan kursen börjar. Så här på långsidan inne i entrén ska vi sätta ett bord med skålar med äpplen och päron. Jag kommer att ta emot dem när de hängt av sig jackan och peka på frukten och säga: Välkommen jag heter Jonas, varsågod tag gärna lite frukt innan kursen börjar. Spänningen brukar släppa när man håller något i handen. Då är ett äpple perfekt att gå omkring och mumsa på. När du räknat in att alla har kommit stänger du entrédörren, ger mig ett tecken och sen hälsar jag alla välkomna in i lokalen där vi ska ha vår kurs.
” Jonas öppnade dörren till lokalen. I lokalen såg det nästan ut som en skolsal med bänkar och stolar i rader.          

”Vad vi nu ska göra Sven är att ta bort alla bänkar, sen ska vi sätta stolar i en ring mitt i lokalen” Vi hjälptes åt att ta bort alla bänkar och satte sedan 15 stolar i en ring i mitten av lokalen. ”Anledningen till att vi tar bort bänkarna, Sven, är att chauffören inte ska kunna lägga händerna på bänken och slappna av. Genom att de bara sitter på en stol är de utlämnade till vad jag säger till dom, jag får ett mentalt övertag från början”
Sen gick Jonas bort till en blädderblockstavla som stod i en hörna. Han satte tavlan i mitten framför stolarna och började skriva:

”Välkommen till servicekurs för lastbilschaufförer”

8:00 Kursstart – Presentation.

9:30. Fikapaus med kaffe och ost/skinkfrallor.

11:00 Paus 15 minuter.

12:00 Lunch, bestående av en buffé i matsalen.

13:00 Återsamling efter lunch

14:30 Fikapaus med kaffe och kanelsnäcka.

16:30 Kursen avslutas.     

”Det här är viktigt, Sven. När de kommer in i lokalen och sätter sig på stolarna vill de ha klart för sig vad som händer under dagen och när kursen avslutas. Sätt dig ner på en stol Sven. Vad tror du chauffören tänker på när han satt sig på stolen och tittar på programmet på tavlan?”

”Ja, om det varit jag som var chaufför och inte gått kurs eller i skolan på länge, då hade jag nog grunnat på det som heter: Presentation. Det kan nog vara nervöst för de flesta att presentera sig själv i en församling med okända människor” ”Bra Sven. Det är precis vad de sitter och tänker på. Därför ska jag efter att jag hälsat alla välkomna och gått igenom hålltiderna för dagen berätta hur de ska göra sin presentation av sig själva. Jag ska be dem att resa sig upp och säga sitt förnamn och hur många år de varit i sitt yrke. Genom att de reser sig upp och säger sitt namn och sina yrkesår så släpper spänningen. Då har de börjat prata och det vill vi när de sedan ska diskutera hur en chaufför kan bli ännu bättre på service”
”Vad har jag för uppgift under kursen? frågade jag Jonas.
”Din uppgift är vid dörren när de kommer. Inne i lokalen så ropar du ut när det är fika, paus, lunch etcetera. Själva kursen håller jag. Du sitter bakom chaufförernas stolar och gör anteckningar du behöver när du själv en gång ska hålla kurs. Sen ger du mig feedback efter kursen vad som var bra och vad jag kan förbättra. Slutligen ska du hjälpa mig att göra i ordning lokalen när kursen är över. Jag vill ha helt undanplockat så att vi nästa dag när det kommer nya chaufförer ser ut som det gör nu med stolar och blädderblock. Om du inte lärt dig något annat av mig så vill jag lära dig mitt ordspråk: Varje dag ska vara ny. Det ska inte lukta tisdag på onsdag utan varje dag ska vara helt ny med de utmaningar som väntar just den dagen”

Så kom den första kursdagen av tre. Vi hade ungefär 15 nya deltagare varje dag. Från backen där lokalen var blickade jag ner och såg parkeringen där chaufförerna förväntades komma. Vi var på plats redan 7 på morgonen eftersom Jonas ville förbereda sitt material inne i lokalen och repetera med mig vilka uppgifter jag hade. Dessutom konstaterade Jonas:
”Det här är yrkesfolk som är vana att gå upp tidigt. Börjar kursen klockan 8 kommer det deltagare redan från 7.30 på morgonen. Så vi måste vara beredda”

Den första deltagaren kom mycket riktigt vid ½ 8-tiden. Jag såg när han ställde sin bil, steg ur bilen och fann skyltarna vart han skulle fortsätta. Han går sedan upp för backen där jag vinkar välkomnande till honom. Jag hälsar leende på honom och tar i hand när han kommer med orden:
”Välkommen till servicekurs. Jag heter Sven. Det går bra att hänga av sig jackan på krokarna inne i lokalen” började jag mitt uppdrag denna dag.
Ser att han går in hänger av sig jackan och ser sen Jonas ta honom i hand och säga:
” Välkommen jag heter Jonas, varsågod tag gärna lite frukt innan kursen börjar”
Så började kursdeltagarna anlända en efter en och redan 10 minuter innan kursstart hade jag räknat in 15 deltagare som jag såg med ett äpple eller ett päron i handen mingla runt i lokalen. Några kände varandra och stod och pratade, andra gick runt och tittade på bilder som var upphängda på väggarna eller gjorde ett toalettbesök innan allt började.

Jag ger Jonas ett tyst tecken att nu var alla på plats.

Prick klockan 8 öppnar Jonas upp lokalen där vi ska vara och jag hör:
”Hjärtligt välkomna allihop till servicekurs. Det går bra att gå in och sätta er på en valfri stol i rummet”
Sorlet upphörde, äpple- och päronskrottar slängdes i soptunnorna och en efter en stegade de med förväntan in i lokalen vi förberett för denna kurs. När alla chaufförer satt sig och sorlet tystnat kommer Jonas fram till mitten av stolsringen och säger:
”Välkommen till servicekurs för lastbilschaufförer. Jag heter Jonas Himmelstrand och ska leda er genom denna kursdag. Bakom er sitter Sven. Han är min assistent och kommer att sitta bakom er för att ge mig återkoppling hur jag skött mig och vara behjälplig med hålltiderna jag satt upp på tavlan. Så här kommer dagen att se ut för oss” Sen tar Jonas en pekpinne och går igenom alla hålltiderna för dagen.

”Det första vi ska göra är en presentation av oss själva. Jag vill att ni står upp, berättar ert förnamn och hur många år ni varit i yrket. Jag kan börja. Jag heter Jonas och har varit 10 år i mitt yrke. Sen kan vi börja från vänster och gå till höger” Jonas pekar på den första deltagaren som myndigt reser sig upp och säger: ”Jag heter Lennart och har arbetat 24 år som lastbilschaufför” och sen följer ”Jag heter Ingvar och har arbetat 30 år som lastbilschaufför”
Ja, allt går som på räls. Alla har rest sig upp ganska otvunget och berättat kort om sig själva. Sen kommer den första arbetsuppgiften. De ska tre och tre, totalt 5 grupper, vända stolarna mot varandra och berätta vad tjusningen är att jobba som lastbilschaufför. Jonas delar för tydlighetens skull in dem i grupper och ger den som sitter först till vänster ett block och en penna för redovisningen.
Så flyter kursdagen fram med allt livligare diskussioner om vad bra service är och hur de som yrkesgrupp kan förbättra sig. Avslutningsvis redovisar Jonas en enkät från butikerna de kör varor till hur de betygsatt chaufförernas servicevilja. Jonas ber chaufförerna i grupper om tre och tre gissa vilket betyg från 1 – 5 de satt på dem. De flesta grupper gissar att betyget är mellan 2 och 3. Men Jonas kan redovisa att genomsnittsbetyget var 4,5 där 5 var bästa möjliga. Jag såg hur det stärkte självförtroendet ytterligare hos deltagarna. Jonas läste sen upp kommentarer han fått från butikerna typ:    

”De ställer alltid upp när varorna ska levereras. Fastän de har ett pressat schema brukar de hjälpa mig att köra in rullvagnarna med varor ända in i butiken” en annan röst: ”Det är alltid roligt när de kommer. Många känns som mina vänner då jag träffar dem flera gånger i veckan. Alltid lika glada och hjälpsamma”

Så avslutades kursen. Ja, prick 16:30 som det stod på tavlan. Jonas bad chaufförerna och mig att ställa oss upp i en ring, framför varandra med en hand på varje deltagares axel.
”Nu ger ni den ni har framför er en klapp på axeln och sen avslutar vi kursen med att klappa åt oss själva. Bra jobbat allesammans”  

De redan nu peppade chaufförerna avslutade kursen ännu mer peppade än förut och jag såg hur självförtroendet och arbetsglädjen lyste i deras ögon när jag och Jonas stod vid utgången och tog i hand och farväl.

Sammanfattningsvis vad lärde jag mig av detta:
1. Noggrannheten att planera varje steg i ett skede. Det tog jag med mig till de butiker jag sen hade. Här kommer kunden på parkeringen, den ska vara välstädad och ren från skräp och fimpar. Det ska finnas aktuella skyltar på fasaden. Nu går kunden in genom entrén och då ska den vara städad och det ska finnas en fin aktuell visning i entré-området. Ja, så tänkte jag runt hela butiken fram till och efter kassorna.
2. ”Varje dag ska vara ny”. Det tog jag med mig ända hem till mig själv. Fortfarande det sista jag gör på kvällen är att plocka undan allt som inte ska finnas till morgonen därpå. Tidningar, disk, kläder etc. På morgonen det första jag gör är att bädda sängen. Det ska inte vara tisdag på en onsdag. Varje dag ska vara ny och innehålla sina utmaningar.

Detta hände år 1975 i början av augusti. Jag var 20 år och hade följt med mina ”viceföräldrar” Sören & Lillan till Rhodos. (När mina föräldrar dog året innan blev mina grannar i samma trappa, Sören och Lillan, som en ny värdfamilj för mig). De var 20 år äldre än jag och vi hade funnit varandra genom mina föräldrar som då var deras goda vänner. De var båda uppväxta på söder i Stockholm och hade en riktigt utpräglad ”söderdialekt”.

Hos Sören & Lillan var det ibland fest om helgerna. Var det inte fest hos dom så åkte jag med dom till Köpenhamn, Dragør och då och då även till Tyskland med färjan från Trelleborg. För en 20-årig yngling var det ett roligt sätt att komma in i vuxenvärlden. Trots att det var 20 år som skiljde oss i ålder upplevde jag dom alltid som jämnåriga med sina hyss och upptåg. De var oerhört utåtriktade och kunde finna nya bekantskaper när vi var på en krog på mindre än en minut. Tack vare detta kom jag också över den blyghet jag dragits med sen barn- och tonåren. Om vi var ute på en krog i Köpenhamn till exempel så kunde de bjuda rakt av in de som satt ensamma på borden bredvid.
” Kære fremmed, kom og sad ved vores bord og hold os selskab. Medbring din øl, så skal vi have det sjovt sammen.” Kunde Sören säga fast på knackig halvdanska. Efter några minuter på krogen var vårt bord fullbokat med främmande danskar och svenskar som också tagit båten över till Kongens by. Det tog inte lång stund förrän det skålades, skrålades och glada sånger sjöngs kors och tvärs över bordet. Så fick jag mina nya ”uppfostran” efter 20-årsåldern. Ja, det var en riktigt rolig tid.

Det var året innan jag började jobba på Konsum (Högaholm). Jag läste efter gymnasiet; ”Ekonomisk specialkurs” på Borgarskolan i Malmö. Sen ett år tillbaka bodde jag i en liten etta på Högaholm i Malmö. Hade flickvän och fast sällskap. Men flickvännen var inte så förtjust i Sören & Lillan. ”Dit får du åka själv, jag orkar inte med deras festande”, sa den då kära flickvännen. Vilket alltså inte hindrade mig från att träffa dom på egen hand. Det var ju festerna och livet omkring deras framfart på krogar och restauranger som var det roliga för en då seriöst studerande yngling.

En dag sa Sören när jag besökte dom en helg.
”Vi ska åka till Rhodos tillsammans”. Jag visste att de var förtjusta i Rhodos. De hade varit där över 30 gånger, åkte dit två gånger per år och stannade varje gång i två veckor. När de åkte dit såg jag framför mig hur okända greker, danskar, svenskar och tyskar omringade bordet där de satt och skålade och skrattade. Detta ville jag verkligen vara med om också. Jag funderade på förslaget och efter en betänketid på två sekunder sa jag:
 ”Självklart ska vi åka till Rhodos tillsammans!” Jag hade sommarjobbat sen jag var 13 år och hade för min ålder hyggligt mycket pengar på banken. Mina studier och uppehälle finansierades av studiebidrag och lån. Men sommarjobbspengarna rörde jag aldrig, de sparade jag på banken. Så att betala resa och uppehälle dit var inga problem. Flickvännen nobbade reseinviten direkt.”Två veckor med Sören & Lillan på Rhodos? Aldrig i livet” så även denna gång fick jag åka själv med mina bästa, tjugo år äldre, kompisar.
(Hon gjorde sen, klokt nog av henne, slut med mig när jag kom hem från denna resa)

Vi flög från Sturup ner till Rhodos och kom ner en onsdag vid 17-tiden. Efter busstransfer till hotellet (”Rhodiakon”) och incheckning tog vi hissen upp till hotellrummet som vi delade på alla tre. ”Det är ju inte på hotellrummet vi ska vara på om dagarna, så vi delar rum och sparar pengar”, resonerade Sören klokt. Bagaget lades in på rummet och en minut senare var vi i hotellbaren och drack öl. Resan hade således börjat med stark framfart. Sören & Lillan skojade friskt med hotellets ägare och personal och det märktes att de hade umgåtts många, många gånger förut. Sen blev jag presenterad och vipps var jag också medlem i denna glada hotellfamilj.
Förutom alla roliga besök på krogar, restauranger, bagerier, nattklubbar etc som vi besökte på Rhodos dessa två veckor har jag två bestående minnen av denna fantastiska resa.

Sören leker hotellägare
Vi kom till hotellet på onsdagen. Det stora turistskiftet på hotellet var på söndagarna. Då åkte närmare 70 % av hotellgästerna hem och det kom lika många nya hotellgäster och fyllde rummen som lämnats. Sören fick en idé att skoja med de nya hotellgästerna som skulle komma med buss på söndagen. Han pratade med hotellägaren som genast var med på noterna. Sören skulle spela hotellägare och receptionist när de nya turisterna skulle checka in på sina rum. Efter att ha studerat incheckningslistan gjorde Sören en ny incheckningslista vid sidan om och sen kunde ”skådespelet” börja. Bussen med nya hotellgäster kom under eftermiddagen och Sören stod i hotellobbyn och tog emot.
”Hör upp allihop! sa Sören med en myndig Stockholmsröst. Samla er allihop i lobbyn innan ni checkar in, jag har något att berätta för er alla”

Sen berättade Sören med gråt i halsen att incheckningslistan hade blivit rena snurren. Att han var en ny hotellägare som med sin fru sparat pengar för att kunna driva detta hotellet med sin familj. Sören bredde på och efter en stund kom de nya hotellgästerna fram till honom och tröstade och klappade honom på ryggen med frågan om de kunde hjälpa till.
”Ja, ni kan hjälpa mig om ni är snälla, säger Sören snyftande då. Incheckningslistan är helt felaktig. Men jag kommer att få en ny och riktig senare ikväll. Om ni vill göra som jag säger så bjuder jag er alla på en drink i hotellbaren när ni checkat in på rummen.”
”Självklart ställer vi upp och hjälper dig, hör man då unisont från hotellgästerna, vad är det vi ska göra?”
”Om ni bara vill följa den incheckningslista jag har, även om den är helt fel, så kan vi ändra sen när jag fått den riktiga. Är det Ok?”
”Ja, inga problem” hördes från de nyanlända gästerna.
Sören går då bakom receptionsdisken och ropar ut:
”Kan Herr Nilsson och Fru Karlsson checka in på rum 113?”
”Ja, det kan vi” hördes från Herr Nilsson och Fru Karlsson. Sen gick de båda paren som inte kände varandra med nyckel till rum 113 för att lägga bagaget där. Sören fortsatte med sitt spratt:
”Kan Herr Hansson och Fru Westermark checka in på rum 218?”
”Inga problem” hördes från de båda och så fortsatte det till alla nya resenärer till hotell Rhodiakon denna dag checkade in med en annan partner än den de kommit från Sverige med.
Sören var i sitt verkliga esse och bjöd sen alla som checkat in ner till hotellbaren på en drink. När alla var samlade, berättade han sanningen och tro mig än idag skrattar säkerligen de flesta par åt det lur han gjorde denna dag. Men ingen blev arg. Det var bara skratt och ryggdunkar på Sören hela kvällen och dessutom blev på en gång alla som checkat in denna dag, kompisar med varandra. Det var ett ganska oskyldigt ”prank” helt i linje med Sörens kreativitet och finurlighet. Jag och Lillan fick hålla om varandra från början av skojeriet för att inte falla in i skrattkoma och avslöja Sörens spratt.

Sven tror att han är ”oemotståndlig”
En dag gick vi tre ner till ”Mandrakihamnen”. I Mandrakihamnen på Rhodos kan man se allt från miljonärsbåtar och yachter till segelbåtar och små enkla fiskebåtar. Här samlas alla slags människor längs med kajen eller på något av alla de mysiga caféer som finns. Från Mandrakihamnen fanns också på tiden för 226 år f.kr utsikt över ”Kolossen på Rhodos”. Ett av världens sju underverk.

”Kolossen på Rhodos föreställer den nakna guden Titan Helios som man ansåg var Rhodos beskyddare. På den högra sidan av Helios fanns en fackla med eld, något man inspirerats av när man byggde exempelvis Frihetsgudinnan långt senare. Dessvärre stod kolossen på Rhodos intakt under så kort tid som 54 år. År 226 f. Kr ägde nämligen en större jordbävning rum som förstörde mycket av statyn”. (Wikipedia)

I Mandrakihamnen hamnade vi så på vår glädjefulla vandring på ett av de många ljuvliga caféer som fanns i den mytomspunna hamnen. På den tiden hade jag mustasch. Min flickvän envisades med att jag skulle anlägga denna mustasch. ”En riktig man har mustasch” förklarade den då kära och jag slutade därefter att raka mig på överläppen för att få till en riktig ”knävelborre”. Resultatet var väl si-så-där, men den kära applåderade försöket och var stolt över det hon såg nedanför näsan.
”Nu är du en riktig man, med mustasch” sa hon förföriskt till mig när hon såg skäggstråna växa ut om än lite grenigt ovanför läppen. Min fåfänga växte och efter ett tag såg även jag det vackra i dessa morrhår. Lite som grand som Errol Flynn kände jag mig när jag tittade i spegeln.

Vi tre satte oss ner på ett av de många caféer som fanns i Mandrakihamnen. Sören beställde in öl till oss alla och konversationen flöt på med som vanligt många gagg och roliga anekdoter från Sören & Lillans sida. Efter tre öl började jag känna mig ”snygg”. Jag var på Rhodos, 20 år ung och hade en vacker mustasch som bara kända filmstjärnor kunde matcha. Livet lekte.
”Sven-Inge, nu ska du ta för dig av livet. Det är dags att du raggar upp en vacker tjej”, hörde jag Lillan säga till mig.
”Men, sa jag, jag har ju min flickvän hemma, jag vill inte göra henne besviken”
”I din ålder ska man pröva sig fram”, hördes Lillans visa ord.
Men jag var inte speciellt intresserad att ingå ett förhållande med någon annan även om solen, vattnet och min ljuvliga mustasch säkert hade lockat vilken tjej som helst till mitt bord. Så tittar jag ut över Mandrakihamnen och ser två vackra unga tjejer som verkar spana in mig på ett bord en bit bort. De tittar båda på mig med förtjusning och viskar till varandra något jag inte hör. Men jag uppfattar det som: ”Vilken snygg kille, dessutom har han mustasch”. Jag är fåfäng och förstår att de pratar om mig. För att de riktigt ska se det vackra underverket stryker jag tätt förbi deras bord utan att ge dem en blick för att hämta min fjärde öl i baren. ”Se men inte röra”, tänker jag högt när jag på hemvägen åter stryker förbi deras bord. När jag sätter mig ner ser jag upphetsningen i deras blickar. De pekar på mig och pratar högljutt: ”Jo, det är han!” hör jag de en av de vackra flickorna säga. Jag vrider på min caféstol så att de även ska se mig i profil med mina vackra preussare i sidan. Har inte en tanke på att gå fram till dom och presentera mig. ”Vill dom något, så kommer dom till mig”, tänker jag självklart med upphöjd fåfänga av högsta graden. Ock se…båda de vackra flickorna reser sig upp från sitt bord och börjar gå mot mig där jag sitter. Jag sitter stilla i en andlös pose och tänker: ”Titta ni på detta bländverk, det är det ni får. Ta gärna kort också, men min vackra nuna och skapelse är ämnad för vackrare kvinnor än ni båda”
Så kommer de till vårt bord och jag tittar fåfängt bort som den ytterst vackra person jag idag är i hamnen på Rhodos. Sen säger en av tjejerna:
”Ursäkta att vi stör, vi har suttit och tittat på dig nu en stund och vi undrar…Är du Janne Olsson? Ja, han bankrånaren från Norrmalmstorg?” Min värld rasar i bitar. Janne Olsson, bankrånaren från Norrmalmstorg, hur kan de överhuvudtaget tänka sig att en gubbe, 15 år äldre än mig, är lik honom. Jag svarar med avsvalnad stolthet och hängande mustach:
”Nej, jag är inte Janne Olsson, bankrånaren från Norrmalmstorg”
”Synd, säger en av tjejerna, vi hade spetsat in oss på att få en autograf från honom”.

Behöver jag säga att Sören & Lillan skrattade resten av vår semester åt detta? ”Tjena, här har vi Janne Olsson” ”Om du fattas pengar, kan min kompis råna en bank åt dig” Samt oändliga variationer på detta rånartema. I mild frustration rakade jag av mustaschen när vi så småningom återvände till hotellet. Min filmstjärnelook hade fått sig en välbehövlig knäck och jag landade åter på jorden som en vanlig 20-årig yngling från Malmö. Vare sig vackrare eller fulare än de flesta.

Efterord om Sören & Lillan.
Sören & Lillan älskade innerligt varandra. Det bästa de visste var att umgås med varandra. När jag lärde känna dom önskade jag att jag en gång i livet skulle få samma fina närhet till min kära älskade som de hade till varandra. Även om de festade varje gång jag träffade dom hade de båda ett arbete som de skötte med stolthet. Sören var säljare på Beckers och Lillan tjänsteman på Länsstyrelsen. Det var städat och ordning och reda i deras hem och huvud. Deras hjärtan var alltid öppet för alla och de hade inga fördomar eller diskriminerade någon människa på jorden. När jag besökte dom och var i deras kök hade Sören tagit hem än den ena och än den andre han mött på gården på Nydala han tyckte behövde lite peppning. Det kunde vara en 90-årig gubbe eller en nyinflyttad Jugoslav. Ingen var för mer eller mindre än någon annan medmänniska på jorden. Mer generösa människor har jag aldrig träffat vare sig förr och nu. Vilket också lärde mig som yngling att vara öppen och tillmötesgående mot alla människor jag mötte. Om det var det Sören & Lillan uppfostrade mig i, så var det just det. De gick tyvärr också bort med den djupaste saknad från mig. Jag fick ungefär 30 fina år med Lillan och 40 år med Sören. Det går inte en dag utan att jag tänker på dem. Hur fina, omtänksamma och omhuldande de var med mig efter att mina föräldrar gått bort. Ja, vad hade egentligen hänt om jag inte hade haft dom som så innerligt och omhuldat brytt sig om mig? Det kan ingen veta, men jag vet att mitt liv som ungdom in i vuxenvärlden och därefter hade varit rejält mycket tråkigare än vad det nu blev.

En butiksstudie i Malmö.

Hur denna butiksstudie har gjorts.

Jag, Sven Asplund, har tillsammans med min kollega Björn Sandström gjort denna butiksstudie för en stor och välkänd livsmedelsbutik i Malmö. Via en mall på 195 observationspunkter har vi med start från parkering och grönytor analyserat butiken från dess entré och sen vidare genom butikens alla varuområden med avslutning i kassorna. Resultatet redovisades för butikschefen en vecka efter att analysen färdigställts.

Vårt totala intryck av butiken.

Den bedömda butiken och övriga butiker som ingår i kedjan har sedan decennier ett välrenommerat rykte hos Malmöborna. Kvalitén på färskvarorna, det stora kunnandet hos personalen kombinerat med en förstklassig service genom alla år har gjort att kunderna varit sin butik trogen. Det gäller även kedjans övriga butiker i Malmö. Denna butiksstudie visar också att färskvarorna, servicen och kunnandet hos personalen på den bedömda butiken är av högsta klass. Det befäster den bedömda butiken och övriga kedjans butiker starka varumärke. Men…butiken vi bedömde har enligt oss också en stor utvecklingspotential på kolonialvaror och specialvaror (icke livsmedelsvaror). När butiken utvecklar dessa varuområden kommer omsättningen att markant stiga i höjden är vår övertygelse.

Vår bedömning av butikens olika varuområden. (Uppdelat i butiks/avdelningsområden)

”Området innan kunden når själva butiken”

Vad vi tycker är bra = Det är enkelt att hitta till den bedömda butiken. Butiken syns tydligt från gatan med bil och till fots. Det är generellt sett rent och sopat utanför huvudentréerna. Alla papperskorgar var tömda och skyltfönstren var putsade. Grönytor och gräsmattor är välansade och parkeringslinjerna är tydligt utmärkta även för handikapparkering.

Vad tycker vi kan bli bättre (området innan butik) = Att öppettiderna synliggörs bättre i bilriktningen. Till exempel med en stor skylt: 7 – 22 på västra och östra husfasaderna. Eller kompletterat på de runda skyltarna med loggan som sticker ut längs huvudentréns husfasad. Öppethållandet är generöst. När det är mörkare i höst/vinter hade därför en tydlig öppethållandeskylt längs bilvägen lockat fler spontanbesökare. (Försäljningen hade då ökat på kvällarna) Även anvisningen för parkering vinner på att synas bättre. Det finns fasadbelysning längs husvägg och fasad som är släckt eller lyser svagt. (Lampor behöver bytas ut, belysning kompletteras) Parkeringspylonen, med öppettider, har fult klotter vilket drar ner första intrycket till parkeringsområdet. Vi rekommenderar också att kundvagnshusen städas oftare. Under vårt besök var de fulla av papper och löv. Skrapgallret innan själva butiksentrén var fulla av cigarettfimpar. Vi rekommenderar en städning/upptagning av dessa.

”Butiksentrén”

Vad vi tycker är bra = Insteget till butiken känns välkomnande. Alla returautomater fungerade klanderfritt och det var rent omkring dem. Papperskorgarna var tömda. Kundtoaletten var nystädad och väl påfylld med toalettpapper och tvål. Bra också att det finns en sittbänk vid förbutiken.

Vad tycker vi kan bli bättre (butiksentrén) = ”Uppsamlaren” (som rymmer lampor, batterier och småelektronik), behöver lagas. Vid vårt besök var dörren till ”uppsamlaren” lagad som stängd med tejp och när som helst kan den öppnas och välla ut återvunnet material på golvet. (Vilket faktiskt skedde tre dagar efter vårt besök) Generellt sätt var de flesta kundkorgar smutsiga och hade kvarvarande klisteretiketter.

Tips från Oss! =Ha två uppsättningar kundkorgar. En ren uppsättning korgar som alltid möter kunderna. Den andra uppsättningen är korgar som högtryckstvättats på lagerkajen. När den ena uppsättningen korgar vid butiksentrén blir smutsig skiftar man till de rena korgarna.

Ingångsgrindens plexiglas behöver putsas och texten ”Välkommen” på glaset var nedsliten. Det första som möter kunden, i denna utpräglade färskvarubutik, efter att passerat ingångsgrindarna är en gavel med ”hundbajspåsar”. Associationen till färskvaror tycker vi med denna exponering precis vid ingångsgrindarna tonas ned redan vid åsynen av hundbajspåsarna. Vad är rätt & fel här? Vi lämnar det som en tankeställare.

”Kolonialvaror”

Vad vi tycker är bra = Det är ett stort utbud som möter kunderna på kolonialvaror. Alla golv är ordentligt städade och det ser rent ut i hyllorna. Personaltätheten omkring den stora kolonialavdelningen är mycket bra. Kunderna behöver inte gå långt för att få svar på en fråga.

Vad tycker vi kan bli bättre (kolonialvaror) = När vi besökte butiken verkar det vara upplockningsdag för varor i hyllorna. Kanske det förklarar att det fanns 184 tomma hyllfack för kolonialvarorna? Vi räknade från dessa 184 tomma fack till att det endast fanns 19 angivelser med ”Varan är slut hos leverantör”. Till detta 3 angivelser med ”Varan är slut hos leverantör”. Men varan var inte slut, utan fanns i hyllan. (Skylten hade inte tagits bort när hyllan åter fyllts på) Det fanns fler varor i hyllorna än ögat såg, då de var längst in i hyllan. Hade de frontats fram hade fler av dem sålts är vi övertygad om.

Tips från Oss! = Fronta varorna i kolonialhyllorna leveransdags-morgnar så att fler varor blir synliga för kunden. Rekommenderar också att inventera tomma hyllor morgonen innan leveransdag för att kartlägga om beställningspunkterna behöver justeras. Eller för att kartlägga om det finns varor på lager som kan gå ut i tomma hyllor. Vid detta inventeringstillfälle också lägga angivelser i hyllan om varför varan slut.

”Frukt & Grönt-avdelningen”

Vad vi tycker är bra = Alla färskvaruavdelningar i den bedömda butiken är förstklassiga. Frukt & Gröntavdelningen är inget undantag. Den dagen vi var i butiken höll avdelningen allra högsta klass. Varenda hylla och varje torgplats med frukt och grönt hade en hög fyllnadsgrad med högklassigt fräscha varor. Det kändes som vi mött butikens flaggskepp.

Vad kan bli bättre (frukt- och grönt) = Allt kan alltid bli bättre, men denna dag kunde vi inte hitta någonting.

”Brödavdelningen”

Vad vi tycker är bra = Vi möts av brödhyllor som bågnar av gott och nybakat bröd med stor variation. Extra plus för det butiksbakade brödet som har stort utrymme och ett större sortiment än vad vi förväntade oss. Avdelningen för butiksbakat är mycket inbjudande, väldoftande och i linje med butikens förstklassiga färskvaruprofil.

Vad kan bli bättre (brödavdelningen) = Allt kan alltid bli bättre, men denna dag kunde inte vi hitta någonting.

”Kött & Charkavdelningen”

Vad vi tycker är bra = Alla köttdiskar med fläskkött var rikligt exponerade i kylarna. Allt pålägg i diskarna var rikligt påfyllt liksom alla hyllor med korv. Det fanns också ett stort urval butiksstyckat kött som såldes manuellt över disk i delikatessen. Det var rent och fräscht i alla diskar. Kunder som ställde specifika produktfrågor till personalen fick svar som tyder på att det finns en stor kunnighet inom detta varuområde.

Vad kan bli bättre (Kött & chark) = Betyget dras ned något när det gäller att en del färdigmat i charkdisken hade tomma hyllfack. Till exempel var det helt slut på många soppor och på färdigmat med fabrikat ”Gooh”. Färdigmat i förpackning samt färdigmat i rulle var också slut på flera håll. Kylen med nötkött hade låg fyllnadsgrad jämfört med produkter i kyldisken av fläskkött. Tyvärr hittade vi också två produkter som gick ut i datum. Här fann vi picnicbog och svinhjärta med utgånget Bäst-före-datum.

”Manuell delikatessavdelning”

Vad vi tycker är bra = Det märks att delikatessen är populär hos kunderna. Det var många kunder runt disken denna dag. Fyllnadsgraden i diskarna är hög och alla varor ligger inbjudande till försäljning. Trots många kunder var köerna korta på grund av en bra bemanning. Det märks också på svaren på frågorna kunderna ställde att det finns en bred kunnighet hos personalen i delikatessdisken.

Vad kan bli bättre (manuell delikatess) = Vi efterlyser att fler använder namnbrickor. Denna dag fann vi inte någon som bar namnbricka på i övrigt helt excellenta delikatessmedarbetare.

”Manuell fiskavdelning”

Vad vi tycker är bra = Liksom delikatessen är det en fin och välskött avdelning. Avdelningen är lättöverskådlig och har en hög fyllnadsgrad. Kunnandet och servicen bakom disk är förträfflig kunde vi konstatera de många gånger vi gick förbi och avlyssnade konversationen med kunderna.

Vad kan bli bättre (fiskavdelningen) = Allt kan alltid bli bättre, men denna dag kunde inte vi hitta någonting.

”Mejeriavdelningen”

Vad vi tycker är bra = Mejeriavdelningen är föredömligt överskådlig med kylarna mitt emot varandra i mejerigången. Hela mejeriavdelningen är frontad vilket ger ett inbjudande stort säljtryck för kunden av de varor som fanns hemma denna dag. Laktosfria varor är tydligt åtskilda i sina egna kylar. Det var också särdeles nystädat på golvet och glasdörrarna till kylarna var fint putsade. De glänste.

Vad kan bli bättre (mejeriavdelningen) = Tyvärr observerade vi många tomma hyllfack. Vi räknade till 30 hyllfack som var utan mejerivaror. Av dessa 30 hyllfack angavs det bara i tre fall orsaken till att hyllan var tom.

”Ost- och övriga kylvaror”

Vad vi tycker är bra = Det är ett stort och överskådligt sortiment i butiken av ost- och kylvaror. De ostar som förknippas som ”storsäljare” och som inte gick att finna i det paketerade sortimentet fanns i den välsorterade manuella delikatessen.

Vad kan bli bättre (ost- och kylvaror) = Det som denna dag drog ned betyget var de många tomma hyllfacken. 27 produkter saknades i hyllorna. Det finns tyvärr heller inga angivelser i något av dessa tomma fack varför varan saknades. (Till exempel ”slut hos leverantör”) Om varan fanns på kyllagret men inte hade fyllts på, var det mycket försäljning som försvann denna dag.

”Hygienvaror (schampo etc)”

Vad vi tycker är bra = Butiken är en stor butik och sortimentet på hygienvaror speglar också detta. Det finns mycket artiklar att välja på för kundernas egenvård.

Vad kan bli bättre (hygienvaror) = Troligtvis var det leveransdag på många artiklar i hygiensortimentet. Det gjorde att 37 varor var slut i hyllorna. Endast 2 av dessa hyllfack hade ”orsakslapp” till varför varan var slut. Gaveln mot tvål var nästan helt tom. Andra gavlar var också splittrade med många olika varor och med en låg fyllnadsgrad. ”El Vital schampo” exponerades ut från gaveln i sin transportkartong mot kundgången. Kan orsaka problem från städmaskinens rengöringsvatten, kundvagnar som slår i produkterna etc. Ldb Bodylotion på gaveln saknade prisuppgift.

”Städ- och tvättmedelsavdelningen”

Vad vi tycker är bra = Det finns ett stort sortiment på avdelningen. Enkelt och överskådligt att hitta.

Vad kan bli bättre (städ- och tvättmedelsavdelningen) = Det fanns många tomma hyllfack på städ- och tvättavdelningen. Vi räknade till 21 tomma hyllfack. På bara fem av dessa fanns en orsakslapp. En hel del varor hade också tjänat på att frontas fram då de låg bak i hyllan dold för kundens insyn. På gaveln (vid diskborstar) exponerades Finish maskindisk och Vanish gold. Dessa båda produkter hade ingen prisangivelse. Nedre hyllan för rengöringsmedel samt tvättmedelshyllan (också den nedre) var smutsiga och är i behov av en städning.

”Godis- och chips”

Vad vi tycker är bra = Torgvarorna på avdelningen har en hög fyllnadsgrad och det ser gott och säljande ut för ögat. Hyllorna för lösvikt naturgodis var en absolut fröjd för ögat. Samtliga skålar med naturlösgodis var fyllda till brädden och var rengjorda. (Här kan exponeringen för lösviktsgodiset ta lärdom som inte var lika inbjudande) Påsgodiset på spjut och i hylla var frontad och välfylld.

Vad kan bli bättre (godis och chips) = Det fanns 16 tomma hyllfack på godisavdelningen. Alla tyvärr utan en orsaksangivelse. Det var halvtomt på en hel del skålar på lösgodishyllorna. 6 skålar var nästan helt tomma. Många lösgodis-skålar behövde en diskning, bland annat Toffépralinerna. Nötter i påse hade generellt sätt en låg fyllnadsgrad.

”Frysta varor och glass”

Vad vi tycker är bra = Det som imponerar i frysdiskarna är att det är få varor som är helt slut i detta stora butikssortiment. På vissa håll är fyllnadsgraden låg, men det är inte slut i något fack (med undantag av 3 produkter) Här fungerar logistiken/påfyllningen bra eftersom nästan alla varor finns hemma.

Vad kan bli bättre (frysta varor och glass) = Frysgaveln (mot kycklingprodukter) stod nästan helt tom (produktbyte?) Glasfönster för kylarna med glass var både smutsiga och immiga.

”Öl – läsk & juiceavdelningen”

Vad vi tycker är bra = Avdelningen ”lider” av den heta sommaren som gjort att många leverantörer inte kan leverera dricka. Ansvarig för avdelningen har då föredömligt skrivit på alla tomma hyllfack, som är väderberoende, varför varan är slut. Torgvarorna på avdelningen har en bra fyllnadsgrad.

Vad kan bli bättre (öl- läsk & juice) = Tips från Oss när en vara är slut en längre tid! Att fylla ut hyllorna med befintliga varor. Ta ett kort på hyllan så som den såg ut i ”normalläge”, fyll därefter på de tomma hyllorna med de ”bästsäljare” som finns hemma. Eller korta hyllorna tillfälligt och bygg ett torg med storsäljare som finns hemma.

”Specialvaror (icke livsmedelsvaror)”  

Vad vi tycker är bra = Att denna avdelning har en stor potential för en försäljningsökning. Bästa hyllorna på avdelningen var denna dag toalett- och hushållspapper. Alla varor där var med högsta fyllnadsgrad.  

Tips från Oss 1 = Genom att jämföra butikens sortiment med övriga butikers storsäljare (inom kedjan) tror vi det går att få fram nya storsäljare i hyllan och varor som kan fasas ut på grund av låg försäljning. Fördelen med storsäljande specialvaror är att de har en särdeles bra försäljningsmarginal (förtjänst). Matlådor, förvaringslådor och flyttlådor är eviga storsäljare på en specialavdelning det alltid går att bygga fasta säljtorg med.

Vad kan bli bättre? (specialvaror) = Det var generellt sett en låg fyllnadsgrad och många olika varor per säljgavel. På en säljgavel räknade vi till 16 olika produkter. 17 hyllfack gapade tyvärr tomma (slut i hyllan) på specialavdelningen.

Tips från Oss 2 = Kunden tar ofta en snabb ”kundrunda”. Genom att gavelvaror och torgvaror inte är för många och ”spretar” hjälper butiken kunden i sitt ”köpbeslut”. Färre och värre varor på en säljgavel eller ett säljtorg lockar oftast till merköp i kundvarvet.

Varorna hade också vunnit på att frontas på morgonen. Då ser det inte så tomt ut innan varuleveransen kommer. Husgerådsartiklar tror vi hade sålts betydligt mer på att vara placerade i närheten av engångsartiklar och servetter. Nu är de exponerade helt skilt från övriga specialvaror, strax efter läskavdelningen, två varugångar, 25 meter längre bort.

”Kassalinjen”

Vad vi tycker är bra = Det var en fröjd att se att alla kunder fick ett hej och en avskedshälsning under vårt besök. Kunderna erbjöds också att få ett kvitto utan att be om det. Tidningshyllorna var föredömligt välfyllda, det saknades inte en enda tidning i något hyllfack. All personal i kassan bar namnbricka. Även det inhyrda bemanningsföretagets personal när de satt i kassan. Köerna var föredömligt korta. Max 2 personer i kö per kassa kunde vi registrera denna dag.

Vad kan bli bättre (kassalinjen) = En del godisfack hade kunnat fyllts på med mer varor. Det gäller exempelvis kassa 5 som saknade Ahlgrens bilar på det nedersta hyllfacket. Kassa 1 hade halvtomt och ofrontat på tuggummi och Läkerol.

”Service och bemötande generellt från butikens medarbetare.”

Vad vi tycker är bra = Först och främst imponeras vi av den höga personaltätheten. I alla hörn och kanter denna dag fanns personal tillgänglig för att ge svar på frågor från kunder och till att ge köpråd. Alla medarbetare bar rena arbetskläder och med det gjorde synligt för kunden vem som jobbar i butiken. Köer verkar också vara ett okänt begrepp i butiken. Inga köer i någon av de manuella diskarna eller i någon kassa. Bravo!! Butiken i Malmö kan vara stolt över sina medarbetare. Alla hälsar gemytligt på kunderna så vi gissar att det finns många stamkunder som genom åren lärt känna de som arbetar här. Umgänget mellan personal verkar också vara harmoniskt.

Vad kan bli bättre (service och bemötande) = En del av personalen ute på säljgolvet, som inte satt i kassan, saknade namnbricka. Tips 1! Dessa brukar komma bort i tvätt och vid klädbyte. Rekommenderar att varje medarbetare får 5 namnbrickor. Varav 3 namnbrickor finns i omklädningsrummets hos varje medarbetares klädskåp. Tips 2! Det finns ibland medarbetare som inte vill skylta med sitt eget namn. Vill inte bli uppsökt på Facebook eller andra sociala media av kunder de inte önskar få kontakt med. I ett sådant fall rekommenderar vi att den medarbetare som begär det får ett ”fejkat” namn på namnbrickan. Att det står ”Kim” på namnbrickan exempelvis, betyder bara att det är igenkänningsnamnet för kunden av medarbetaren i butiken

——————————————————————-

Slutligen, vad kan vara avgörande för en kund när den väljer butik för sina huvudsakliga inköp?

”Priset” säger kanske någon och det är säkert rätt. Men med den konkurrens som finns idag så är det nästan bara extrapriserna som i huvudsak skiljer prisbilden från en kedja till en annan. Mer långsiktigt tror jag det är andra faktorer. Här är några exempel:

• Läget
• Öppethållandet, alla dagar
• Parkeringsmöjligheter
• Upplevd god stämning i butiken
• Att det inte för ofta är tomt i hyllan på det jag tänkt köpa
• Renlighet och städning, ordning & reda i stort
• Att det inte ständigt är kort eller utgånget datum på de varor jag brukar köpa.
• Att sortimentet i butiken motsvarar mitt veckovisa behov av livsmedel
• Att alla färskvaror håller högsta klass. Inga mjuka tomater, senig lövbiff eller kotletter som fyller stekpannan med vatten
• Att det finns personal att fråga och att de vänligt tar sig tid att svara på mina frågor
• Att det inte är kö till kassan
• Att butiken är lyhörd för synpunkter och inte krånglar när jag vill lämna tillbaka en vara
• Att om det finns en kundtoalett, att den är städad och luktar fräsch

Men….självklart ska en butik kännas prisvärd också. Upplever kunden att det är för dyrt i förhållande till det utbud och service den får, vill den inte handla där. Så det är en mängd detaljer och rutiner som varje dag måste fungera i en butik för att vinna kundens hjärta och plånbok. Inte konstigt att det då heter ”Detalj”-handel….