(Den 19 augusti 2020, blev jag uppmärksammad av Hallands Nyheter i delen ”Livets gång” att jag fyllde år. Lena Berglund, journalist på tidningen skrev denna text och fotografen på tidningen; Håkan Johansson tog bilderna)

Oväntat facebookmöte slutade med blogg

Sven Asplunds skrivande tog fart vid millennieskiftet när han, som nästan aldrig var sjuk, låg nerbäddad hemma i svår influensa i fjorton dagar. Att bara ligga och göra ingenting så lång tid var svårt.

– För att ha något att göra skrev jag en julsaga som sedan hamnade i skrivbordslådan. Sagan hade jag tänkt att skriva länge, berättar han.
Några år senare plingade en vänförfrågan från en okänd man in på Svens facebook.
– Det visade sig att han hade skickat förfrågan till fel person. Men vi tyckte att vi ändå kunde vara vänner även om vi inte kände varandra. Han hette Ronny Lingstam. Efter ett tag ringde jag upp honom, åtminstone en gång borde vi ju träffas i verkligheten om vi ska vara vänner? Han är illustratör och när jag berättade om min julsaga fick jag skicka den till honom. Han gav den godkänt, korrläste och gjorde illustrationer. Jag tryckte upp hundra ex som jag skickade ut till släkt och vänner i stället för julkort. Det blev väldigt uppskattat.

Facebookvännen Ronny tyckte att han skulle skriva mer.
– Det var så jag började blogga. Det var förra våren. Ronny är min mentor. Han är som jag pensionär och lägger själv ut sina alster på en blogg. Min blogg innehåller lite av varje, jag skriver förutom om verkliga händelser i min barndom och yrkesliv bland annat om den fiktiva privatdetektiven Simon Hammar. Tillsammans med hunden Alice nystar de upp en del historier.

Från farmor Anna
Sven misstänker att hans skrivarintresse är något han fått i arv.
– Min kusin har sparat breven som min farmor Anna skrivit till sin älskade Axel före giftermålet. Det var välformulerade brev som fullständigt glödde av kärlek till sin Axel, hon kunde skriva. Det var då jag tänkte att det är därifrån mitt skrivintresse kommer.

Som ung hade Sven planer på att bli journalist, men hans föräldrar dog tidigt (1974) och framtiden blev osäker.
– Jag bestämde mig för att arbeta och vänta med studielån. Jag började på en treårig aspirantutbildning med lön på en Konsumbutik i Malmö. Jag tänkte gå journalistutbildningen därefter, men chefen i butiken var en eldsjäl. Han lärde mig allt. Redan efter tre månader insåg jag att det är det här jag ville jobba med.
Så blev det. I 40 år framåt arbetade Sven som butiks- och varuhuschef inom flera handelskedjor; Coop, Bauhaus, Biltema med mera. Och det blev eftergymnasiala utbildningar inom Ekonomi/marknadsföring med diplomering på MEU och IHM Business School.

Så blev det Falkenberg
1998 träffade Sven sin blivande fru Eva. Hennes morfar hade en gård i Långås utanför Falkenberg, där hon tillbringade sina somrar under barn- och tonåren. När Sven började som varuhuschef på Biltema i Halmstad flyttade han och Eva från Malmö till Falkenberg. Året var 2004.
– Egentligen tänkte jag att vi bara skulle bo i Falkenberg några år. När jag blev värvad som butikschef på Biltema i Malmö var det kanske naturligt att flytta tillbaka till hemstaden. Men det blev en övernattningslägenhet i Malmö i stället. Jag trivs mycket bra i Falkenberg, det är en snäll och vänlig stad. Det känns bra att åka till Malmö som ”turist”, men i Falkenberg vill jag ha mitt fasta boende.
Dessutom har Falkenberg fått en alldeles speciell plats i Svens hjärta.
– Jag och Eva beslutade att gifta oss i Ravlunda kyrka på Österlen 2010. Men jag tänkte, ska jag gifta mig så ska jag också döpa mig innan dess, allt ska bli rätt gjort. Tre dagar innan giftermålet döptes jag i Skrea kyrka.

Församling gav stöd
En vecka efter giftermålet kallades Sven till sjukhuset:
– Jag hade haft problem med nästäppa och det visade sig vara cancer. Under sju veckor strålades jag på sjukhuset i Lund. Prästen som döpt mig ringde mig under denna tid och frågade om hur jag upplevt dopet i Skrea Kyrka. Jag berättade då för prästen att jag nu var sjuk och hade fått cancer. Prästen beklagade det men ringde sedan åter mig varje vecka under strålningsperioden och berättade att församlingen bad för mig efter varje gudstjänst. Det stödet kändes mycket bra, jag blev verkligen rörd. När beskedet om behandlingen hade lyckats, tre månader efter strålperioden, bjöd prästen med Skrea församling in mig till fest för att fira tillfrisknandet. 30 personer var där. Efter måltiden höll jag tal och tackade för allt stöd.
När jag sedan, sju år senare, avslutade arbetslivet 2017 anmälde jag mig till en bibelskola ”Alpha” i Falkenbergs församling och kom på det sättet till en större insikt om den kristna läran.

Förutom att skriva är Sven intresserad av musik och där har ytterligare ett möte på senare år haft betydelse.
– Jag och en kompis från ungdomsåren träffades efter 40 år. Som unga hade vi bildat ett band, han gick en musikutbildning och blev senare rektor. Vi bestämde att börja skriva musik igen. Jag nynnar melodierna och han spelar melodin på piano och skriver ner noterna. Texterna skriver jag. En låt är utlagd på youtube och heter ”Bara för dig”. Den är lite åt folkmusikgenren, det tycker i alla fall Eva.

2017 slutade Sven som varuhuschef, sedan dess driver han, förutom att hålla på med text och musik, eget företag.
– På uppdrag av olika butiker, apotek, äldreboenden och andra verksamheter kontrollerar jag anonymt hur service och annat fungerar. Som före detta butikschef har jag stor ju stor erfarenhet av serviceverksamhet.

”>

Sven Asplund Bild: Håkan Johansson

Lite om: Sven Asplund

° Fyller: 65 år 19 augusti

° Född och uppvuxen. Malmö

° Bor: Falkenberg

° Familj: Hustrun Eva

° Gör: Före detta varuhuschef, driver i dag egen konsultverksamhet som butiksobservatör samt har uppdrag som God Man för fyra olika huvudmän i Borås/Falkenberg.

° Intressen: Skriver i egen blogg malmopagen.se, gör musik, till exempel Bara för dig (se Youtubevideo via denna länk)