Simon Hammar med hunden Alice, firar jul i Malmö år 2020

————————————————-
Bakgrund för nya läsare. Vem är Simon Hammar?
 Simon Hammar är en privatdetektiv med kontor på Kaptensgatan 14 i centrala Malmö. Tillsammans med sin hund Alice tar han sig an uppdrag inom ramen för affärsidén som lyder:
 ”Alla ärenden av moralisk eller monetär bakgrund utreder jag och ställer tillrätta åt de som känner sig förfördelade.”
Tidigare drev Simon en klockaffär i Malmö: ”Klock-Gustaf”, men sålde verksamheten när han gick i pension. På inrådan från sin gode vän Osman, som driver Brokrogen i närheten där Simon bor, startade han upp sin verksamhet för lite mer än ett år sedan. Simon har haft några uppdrag förut som är beskrivna i tidigare inlägg.

————————————————
Det är ett år i pandemins tecken. Idag står kalendern på fredag den 11 december 2020. Klockan är 13. Malmö är inte en stängd stad, men i nästan alla handelshus och restauranger är det betydligt färre kunder än vanligt. Framgångsrika restauranger, har knappt en handfull besökande gäster. Kanske inte av rädsla för att gå ut, utan mer en svalnande hyggekänsla att få njuta fullt ut på sitt stamställe. Säkerligen klokt, med tanke på faran, att stanna hemma, men förödande för den enskilda krögaren.
Simon och hans detektivbyrå blir självklart också påverkad av detta tidens tråkiga tecken.

Simon och Alice hade, som de så ofta gjorde på vardagarna, tagit en lunch på Perssons kök & Bar på Storgatan. Labradoren Alice har varit Simons trogne följeslagare och kompanjon sen han fick henne som valp för lite mer än två år sedan av grannen en trappa upp där Simon bor.
Simon väljer i första hand ”Dagens rätt” till de båda men ser han att det inte passar Alice smak, väljer han istället från A la Carte menyn.

     ”Ja, du Alice. Nu har vi inte haft en klient på över en vecka. Det finns ingen mening att vi sitter här och häckar. Vad säger du om att vi stänger vårt kontor och öppnar upp i mitten av januari istället.”
Alice protesterar inte utan viftar glatt på svansen som för att säga ”Vart du än går, följer jag med dig. Där du går är jag också lycklig”
Simon ringer upp sin webbyrå som har gjort hemsidan ”privdetsimha.se” och ber dem uppdatera hemsidan och göra en skylt han kan sätta på dörren att detektivbyrån är stängd från och med 11 december 2020 och öppnar åter den 11 januari 2021. Han ber dem att klistra skylten på dörren till kontoret också när de är klara eftersom han från och med nu är på julledighet.

Simon stänger så sitt kontor i Malmö. Dessförinnan har han slängt varor från kylskåpet som inte håller tills han öppnar igen i januari. När han ser ut i omgivningen från trappan skådar han ett hav av juleljus. Vartenda fönster och skyltfönster så långt hans öga når är tänt med julens ljusa och varma budskap.
Alice gnyr innan Simon ska låsa som för att uppmärksamma honom om något.
     ”Kära Alice, vad är det du vill säga?” När Simon så ska låsa dörren och går ett trappsteg ner slirar han och faller pladask på marken. Samtidigt i fjärran hör han ett skratt.
     ”Var inte orolig Alice, jag mår bra. Men ser du varför jag snubblat?”
Alice pekar med nosen på bananskalet som ligger vid trappan.

Alice sniffar efter ”Bananterroristen”

     ”Någon har lagt ett bananskal på trappan för att jag ska göra mig illa, vem kan det vara Alice?”
Simon tar tag i Alice koppel som drar iväg och nosar de båda mot Lugna Gatan, en bit bort från kontoret. I eftermiddagsskymningen ser Simon en figur som springer bort längs gångbanan. Han kan inte urskilja vem det är men tror att det är en kvinna som på snabba fötter pinnar snabbt iväg längs trottoaren.
     ”Har en liten känsla vem som gjort detta Alice. Har du också?”
Alice tittar på Simon och viftar på svansen. Ja, Alice tror sig också veta vem det kan vara.
Så lämnar de båda vapendragarna detektivbyrån för detta år och vandrar hem mot jul- och nyårsledighet till bostaden på Västra Ryttmästargatan 17 a. Knappt tre kilometer från kontoret. De går längs Storgatan och passerar mängder med caféer och restauranger. Till exempel populära kvarterskrogen Bullen som vid denna tid på året normalt sett är fylld med gäster. Men även där syns glest med besökare från fönstren. Filmstaden är ett annat exempel, men de har valt att ha helt stängt. När de närmar sig slutet på Storgatan och viker in mot Fersens väg börjar Alice gny och peka in med nosen på Restaurang Atmosfär som ligger på hörnan.
     ”Vad känner du Alice? Är det personen vi följde som har flytt in hit?”
Simon ställer sig vid restaurangens fönster och tittar in, men ser ingen annan än bartendern som förbereder kvällen med att fylla på flaskor i baren och torka av bardisken. Efter ytterligare 15 minuters promenad förbi Simhallsbadet, Stadsbiblioteket och Kronprinsen är de så hemma.
Simon tar av Alice kopplet när de kommer in och tar posten som kommit med in i vardagsrummet för att läsa i sin favoritfåtölj. Som alltid är det mest direktriktad reklam i posthögen. Men han ser också ett kuvert med loggan för Brokrogen på. Gode vännen Osman har skickat ett brev till honom. Han öppnar och läser:
Käre Vän!
Det här året är inte som det brukar. Normalt sett har vi fullbelagt med gäster alla juldagar, mellandagar, nyårsdagar, ja ända fram till trettonhelgen på min krog. Vi har alltid varit en oas både för stamkunder och de som suttit ensamma över helgdagarna. Den manteln kan vi inte axla i år och det ska vi inte heller när det råder en pandemi över hela världen. Det här brevet är till dig, som jag personligen vill invitera till min krog på julafton och nyårsafton. Alla andra dagar fram till trettonhelgen kommer jag tyvärr att ha en stängd dörr. Jag tror att just Du behöver den gemenskap Brokrogen kan ge Dig i år liksom tidigare år. Du är en av de blott 18 personer, för att klara myndigheternas krav, jag bjudit in till min krog i år. Då jag endast vill ha öppet till klockan 20, börjar vi jul- och nyårsfirandet redan klockan 12 dessa dagar. Alla andra besökare som vill besöka min krog kan när som helst gå in digitalt på
www.brokrogen.se  Då får de se allt som händer på krogen. Jag har lagt ut 8 kameror. Allt går att se, även när kockarna jobbar i köket. De digitala gästerna kan också beställa hem mat (i samarbete med Taxi 97) och jag har även lagt ut musikquiz vi tidigare spelat in på krogen och liveunderhållning. Bland annat har vårt populära husband ”Tre fula bröder & en grann Quinna” gjort en julspecial som jag lagt ut på hemsidan. De har även lovat att lägga ut surprisevideos under dessa två dagar. Har även bokat en mycket speciell bartender på julafton och nyårsafton. Ni minns väl ”Lill-Perra” från årets sommarprogram från Spångens Gästgivarhus? Vilken succé han gjorde där. Lill-Perra bor dessutom i våra kvarter. Han kommer att vara med oss och bjuda på sig själv med vitsar och anekdoter så det står härliga till i vår bar. På detta digitala sätt kan alla, även icke inbjudna i år vara med på min krog, men drycken får de ordna själva hemma vid datorn. Provade själv sändningen från min Smart-Tv. Det är ju som att vara ”där” när man kopplar upp sig.
Så välkommen. Kan du inte närvara, meddela mig snarast. Det är många som i år vill vara De Aderton Brokrog-gästerna dessa två helgdagar.
Glada hälsningar

Vännen Osman.

Osman på Brokrogen

Simon känner sig smickrad och ringer genast gode vännen Osman för att bekräfta att han och Alice är med på krogen de inbjudna helgdagarna.
     ”Tack, Osman för att du tänkte på mig och Alice. I år hade vi nog inte räknat med att kunna fira jul- och nyår på din krog som vi brukar. Vilken fin idé med den digitala krogen också. Då kan ju alla andra som vill vara med sitta hemma men ändå njuta ett krogbesök via sin teve. Tack än en gång, Osman”
   ”Bäste Simon, du är en av mina finaste vänner. Så jag säger bara välkommen”

Några dagar senare den 19 december går Simon med Alice till detektivkontoret för att se om det kommit någon post dit innan jul. Simon låser upp postlådan utanför kontoret men ser bara reklam som inte borde vara där eftersom det står ”All reklam undanbedes, vänligt men bestämt” på postlådan. Alice skäller sen innan Simon hunnit öppna upp dörren till sitt detektivkontor.
     ”Alice, vad är det du vittrar. Har någon obehörig varit här?
Simon går in på kontoret, ser inget konstigt vid en första anblick. Men när han tittar på skrivbordet ser han ett stort rosa kuvert ligga där. Utanpå kuvertet står det:
”Ja nog är du en lite privat detektiv alltså, du är ju inte ens på ditt kontor och tar emot kunder”
Simon sätter sig ner på kontorsstolen och öppnar kuvertet. Då läser han:
För att vara en privatdetektiv och ha det som ett så kallat yrke är det förvånansvärt lätt att ta sig in i dina hemliga rum. Jag bad bara vaktmästaren som sköter fastigheten om hjälp att öppna den stängda dörren så jag kunde ta mig in. Visserligen sa jag att jag var din fru och behövde hämta medicin som du akut behövde ha innan en flygresa du skulle göra. Men ändå! För mig har du alltid varit ganska kär i ditt sinne, men inte speciellt smart om jag får säga så. Nu undrar du varför jag är här. Det kan jag berätta. Släpp nu allting du har i form av jullättja och egoistiskt tänk på dig och din vovve som inte ens kan spåra en bananterrorist. Min far, som du känner så väl, behöver hjälp och det precis akut, nu. Ja, hör mig NUUUUU!!  Med tanke på allt gott jag och min far gjort dig, så ser du till att hjälpa oss på en gång. Ring mig så fort du läst brevet!!!!
Kramar, brukar man avsluta ett brev med,
men det får du när du förtjänat dem.

Amione
078-3578472

Amione skriver brev till Simon

Simon suckade högt och sa. ”Ahnäääää, ska jag nu behöva dras med henne igen”
(Amione var en tidigare flickvän till Simon han träffat på en tur till Dragør för många år sedan. De var ihop i sju år men Amione gjorde slut då hon valde sin private tränare Bogdan istället för Simon som sin pojkvän. *
(* Se historien om; En man, en hund en vinter i Malmö)

Då det bara är fem dagar till julafton och Simon inte vill missa Osmans julinbjudan ringer han upp Amione som svarar direkt.
     ”Hej, det är Simon. Ser att du olovligt tagit dig in på mitt kontor och dessutom försökt att få mig mörbultad med ett bananskal på min trappa”
     ”Hej, Simon. Kul att höra ifrån dig. Jo, jag mår bra. Tackar som frågar. Det är kanske lite knepigt omkring oss i dessa Corona-tider, men annars är allt bra med mig. Du är verkligen rar i din omtanke att fråga hur jag har det nuförtiden”
     ”Om allt är bra, varför ska jag då hjälpa dig? Du har ju din biffige Bogdan omkring dig. Han kan väl hjälpa dig? När du berättade om honom hade han ju alla goda ting som jag inte stod för”
     ”Jodå, Simon. Bogdan hade kunnat hjälpa mig, men Bogdan lever inte för mig längre. Han drog till Danmark för ett år sedan och jag har inte sett honom sedan dess. Han lämnade en lapp på köksbordet. Innan jag hunnit att vakna skrev han att han inte ville vara ihop med mig längre. Att han skulle dra iväg till sina riktiga polare i Köpenhamn, att han tröttnat på mig. Sen fes han iväg och stack. Du är mitt sista hopp när det gäller att hjälpa min far”

Bogdan, Amiones förra pojkvän

     ”Med tanke på vilken usel attityd du har till mig, varför skulle jag ens tänka på tanken att hjälpa dig?”
     ”Gullige, lille Simon. Innerst inne har du aldrig glömt bort din kärlek till mig. Sen vill du vara den vite riddaren på hästen och rädda min far för att visa mig hur stark och duktig du är”
     ”Ja, du är dig lik. Lika självsäker att jag bara har dig i sinnet. Men, Ok. Jag kan hjälpa dig på ett enda icke förhandlingsbart villkor”
     ”Det får du, även om jag vet att det går att förhandla bort, hur lyder det så kallade icke förhandlingsbara villkoret?”
     ”Jag ger det fyra dagar att lösa. Alltså till och med den 23 december. Har jag inte löst det till dess får du åka till Köpenhamn och leta upp din pojkvän Bogdan som löser det åt dig. Vad handlar detta om din far förresten?”
     ”Min far, som du väl känner sen vi var tillsammans, har blivit utsatt för ett bedrägeri. Den siste februari måste han lämna sitt hus på grund av ett lurendrejeri. På den korta tiden kan han inte få en lägenhet via att ställa sig i en bostadskö, inte heller har han pengar att köpa en lägenhet. Enda möjligheten för honom om du inte löser detta är att han får bo hos dig och din vovve.”
     ”Vovven är en Labrador som heter Alice, kalla av respekt henne med detta namn, men vem är bedragaren som lurat din far?”
     ”Min far är 84 år. Han tror på sina medmänniskor precis som han uppfostrat mig till att göra. För en månad sedan blev han kontaktad av en mäklare som ville köpa hans hus. Han erbjöd min far fem miljoner för gården som värderats till en miljon. Dessutom skulle min far, förutom miljonerna, få en bostadsrättslägenhet i centrala Malmö på köpet. En tvårumslägenhet med balkong på Mellanheden. På det sättet skulle han komma närmare mig och kunna återvända till sin hemstad Malmö”
     ”Det låter ju för bra för att vara sant, ringde han inte dig då för att du skulle hjälpa honom. Att han fick ett råd om han gjorde rätt i denna rent uppenbart osannolika uppgörelse?”
     ”Min far är precis som du Simon, det är väl därför ni alltid kom överens när vi var tillsammans. Han ville göra en bra affär för att imponera på mig sin dotter. Se vilken bra deal jag gjort och vilket stort arv du kommer att få i framtiden. Ni är så lika varandra när ni vill framhäva er själva i era egna tecknade Disney-sagor”
     ”Alltså, ska jag ta mig an detta då måste jag filtrera bort i huvudet alla dina idiotiska kommentarer. Vad hände sen med mäklaren och din far?”
    ”Min lille godtrogne far skriver på kontraktet. Mäklaren lämnar kvar en kopia och går sen ut i bilen för att hämta Champagne så de kan skåla för avtalet. Mäklaren fyller min far med Champagne och prisar hans beslutsamhet”
     ”Då är väl allting frid och fröjd, Amione?”
     ”Problemet, lille naive Simon, är att på kontraktet står att mäklaren köper gården för 50 000 kronor och att den så kallade bostadsrättslägenheten på Mellanheden är en affärslokal i en källare utan fönster och inte klassad som bostad: Den är värd högst 100 000 kronor. Hyran är dessutom på 5000 kronor i månaden. Min far är fattigpensionär och har 8000 kronor ut efter skatt varje månad.”

Armand, Amiones far

     ”Vad vill du att jag ska göra åt detta, Amione? Det låter mer som ett fall för din söte pojkvän Bogdan. Han kan nog massera mäklarens knäskålar till ett ännu bättre avtal?”
     ”Ja, men nu vill jag inte mörda mäklaren och ställa Bogdan, min far eller för den delen mig själv i fängelse för mord eller stämpling. Jag vill anlita den berömde privatdetektiven Simon Hammar som med sin vovve Alice löser detta fall”
     ”Ja, som jag sagt, jag tar på mig fyra dagar på detta uppdrag. Mest för att slippa ditt evinnerliga tjat, men också för att bevisa vad jag kan. Bor din far kvar på gården där jag var senast och vad heter mäklaren?”
Amione ger Simon alla uppgifter och nästa dag ger han sig i kast med uppdraget.

Det är den 20 december och Simon och Alice är på väg till mäklarbyrån ”Gottlieb Jr” på Hyllie Allé 13 i Malmö. Simon har innan på dagen ringt och bett att få en träff med Conrad Gottlieb som gjort förhandlingen med Amiones far och fått honom att skriva på de båda avtalen för gård och bostadsrätt.
Simon och Alice går in genom dörrarna till det nyöppnade mäklarkontoret. På bord och i fönster ser Simon lycka-till-önskningar i form av blomstergrupper som fortfarande är omgärdade med sina cellofanpåsar och kort om lyckönskningar. Simon och Alice är väntade. Mitt på mäklarkontoret står en reslig man, kring 40 år, som genast kommer fram och presenterar sig som Conrad Gottlieb. Det slår Simon att han är helt vithårig och ser i övrigt också kall ut. Han ber dem slå sig ner i soffan vid foajén och frågar vad han kan göra för dem. Simon tar genast till orda:
     ”Det har kommit till min kännedom att du tecknat ett avtal med min klient Armand Ione om en försäljning av hans hus i Rävinge utanför Ullared. I försäljningen ingår också en affärslokal i en källare på Mellanheden i Malmö. Stämmer det?”
     ”Det stämmer alldeles utmärkt Simon. Är du jurist som har tveksamheter kring vårt avtal?”
     ”Nej, jag jobbar som privatdetektiv. Min klient, Armand Ione, känner sig lurad på överenskommelsen. Går det bra om jag får läsa avtalet er emellan?”
     ”Självklart, Simon. Jag har skrivit ett avtal med en man som vill lämna sitt hus i Halland och flytta hem till Malmö sina sista levnadsår. Allt har gått rätt tillväga, kan jag försäkra.”
Conrad går fram till en hylla, letar i en pärm och tar sen fram några papper som verkar vara avtalen.
     ”Här är avtalet som Armand skrivit under. Solklart och seriöst”
Simon ber att få en stund att titta på avtalet. Det verkar vara ett vederhäftigt mäklaravtal med underskrift av Amiones far; Armand Ione.
     ”Jag är ingen expert Conrad, men vill du vara vänlig och ta en kopia på avtalet så jag får titta lite närmare på det”
     ”Inga problem Simon”. Så går Conrad till kopieringsmaskinen och kopierar alla sidor på avtalet om försäljningen av gården i Rävinge och köpet av bostadsrättslokalen i källaren på Mellanheden i Malmö.

Conrad Gottlieb på mäklarhuset Gottlieb Jr.

Simon ringer till Amione och berättar om besöket hos Gottlieb Jr och Amione blir helt upprörd:
     ”Du är så satans, så in i helvetes djävla godtrogen. Så nu tror du också att min pappa har skrivit på ett godkänt avtal. Vad fan är det för fel på dig? Du kan hitta spöken i Ystad med din erbarmlige vovve, men inte se att min far har lurats att skriva på ett falskt djävla avtal. Jag trodde jag glömt, men nu kommer jag ihåg varför jag lämnade ditt satans tråkiga, själstömmande, unkna liv”
Simon svarar:
     ”Inget blir bättre av att du skäller på mig för en dumhet din egen far faktiskt har gjort. Jag berättar bara vad som har hänt idag. Allt är inte klart förrän allt är klart. Du är dessutom ingen större inspiratör för mig trots att jag egentligen inte behöver hjälpa dig eller din far. För att hinna med något innan tidsfristen löper ut så blockar jag från och med nu alla dina samtal i mobilen, sen tar jag kontakt med dig när mina fyra dagar jag fick av dig har jag gått. Försök inte nå mig på något sätt innan dess. Adjö!!” säger Simon i vredesmod.
Simon säger till Alice. ”Tror det är dags att vi tar kontakt med Amiones far Armand nu Alice”

Det är en ganska lång väg till Rävinge i Halland. Det är cirka 36 mil tur och retur från Malmö. Simon gör ett kort stopp på Rasta på Hallandsåsen, för en kokt korv med bröd till de båda, innan de fortsätter färden till Amiones far.
Det är knappt att GPS:en vill visa vägen in i skogen från vägen. Med Amiones vägledning hur de ska köra har de nu ändå kommit till rätt hus.
Det har fallit snö i Halland och de kör genom en ljuvlig allé i vinterbeklädnad.

Rävinge i snöskrud

Simon ser ett underbart boningshus omgivet av granar. Inte riktigt som han minns det. Sist han var här var det sommar. Taket på huset är snöbeklätt och hela vyn är som hämtat från ett julkort. Utanför boningshuset finns ett uthus, troligen en gammal lada. Allt tillsammans blir själva gården Armand har i sin ägo. När Simon parkerar bilen ser han en liten äldre, krumryggad man öppna dörren och vänta på sitt besök.

Armands hus i Rävinge

Simon går fram till trappan, sträcker fram armen för att göra en Coronahälsning.
     ”Hej, Armand, känner du igen mig? Det var ett tag sedan vi träffades”
     ”Hej, Simon, självklart minns jag dig. Klockmakaren från Malmö. Klockan jag fick av dig går så bra, så jag har inte ens behövt byta ut batteriet ännu. Kom in och sätt dig och känn dig lika hemma som senast du var här.”
Simon tänkte efter. Det måste varit 3–4 år sen han träffade Armand senast. Han var ihop med Amione då, men det hade börjat knaga i deras förhållande rejält vid den tiden.
     ”Jag tog min hund Alice med mig, Armand. Henne har du inte träffat. Hon är den enda kvinnan i mitt liv nu”
     ”Ja, min dotter börjar bli lika egensinnig som sin far. Men jag är glad att hon kontaktade dig så du kan hjälpa mig”. Armand pekar på stolen vid köksbordet där han satt fram en kaffekopp till Simon. Bredvid står ett fat med kakor. Han pekar på hunden.
     ”Vill Alice ha något? Hon har ju åkt långt” När han ser att Simon skakar på huvudet går han till skåpet och tar fram en djup tallrik. Låter vattnet från kranen rinna en stund för att sen sätta skålen på golvet till Alice.
     ”Har man åkt så långt som Alice i en bil, vill man ha lite vatten”
     ”Berätta med egna ord, Armand, vad är det som hänt?”, inleder Simon deras samtal.
     ”För en månad sedan knackade det på dörren. Jag tittade i dörrögat och ser en man med snövitt hår med en portfölj som vill få kontakt med mig. Han ser ärlig ut så jag släpper in honom. Vi sitter som vi gör vid köksbordet och han kommer genast fram till sitt ärende. Han presenterar sig som Conrad Gottlieb, jobbar som mäklare, och erbjuder mig fem miljoner kronor för att köpa mitt hus och tomt. Då han förstått att jag har en dotter i Malmö erbjuder han mig också en bostadsrätt, en två rummare i centrala Malmö, som ska ingå i köpeskillingen. ”På det sättet har du pengar på banken att slösa på din dotter och dessutom kommer du att bo närmare henne”, säger han. Han fortsätter diskussionen med att det är han själv som ska ha gården som sin och familjens sommarstuga. Att han ofta kört förbi här på sommaren och ser vilken idyll barnen kan ha på sommarlovet. Han avslutar vår kökssittning med en uppmaning att inte vänta allt för länge med beslutet. Att han har ett hus till i Rävinge-området han tänkte lägga ett bud på.”
     ”Hur tänker du då, Armand?”
     ”Jag tänker att en sådan här chans får man bara en gång i livet. Han bjuder mig ju fem gånger mer än gården är värderad till.”
     ”Vad händer sedan?”
     ”Conrad säger att han har ett färdigt köpekontrakt med sig som han erbjuder mig att läsa innan jag bestämmer mig. Jag ber honom visa mig kontraktet. Jag tar på mig läsglasögonen och synar alla delar i kontraktet. Det visar sig till punkt och pricka stämma med allt det han sagt. Fem miljoner för gården och dessutom en bostadsrätt i Malmö som ingår”
     ”Hur blir det fel då? Du säger ju själv att allting stämmer”
     ”Det är nu det mystiska händer. Han frågar om han kan få ett glas vatten. Jag reser mig från köksbordet, låter vattnet rinna en stund och sen får han glaset med vatten. Conrad ger mig en penna och säger att han har åtta dokument som kräver åtta underskrifter för att affären ska gå i lås. Fyra dokument får jag själv behålla som ett bevis på vad vi avtalat. Eftersom det är samma kontrakt som jag precis synat med lupp så skriver jag på alla åtta avtalen. När allt är påskrivet klappar Conrad med händerna i luften och säger ”Nu ska vi fira i Champagne” Sen går han ut till bilen och kommer tillbaka med en magnumbutelj Champagne som jag ganska snabbt dricker ur till sista droppen i flaskan i ren hänryckning. Conrad dricker inget för han säger att han måste köra”
     ”Hur upptäcker du sedan att du inte fått rätt pris för din gård?”

Armand skriver på köpavtalet med Conrad

     ”Jag ser det först inte på kontraktet jag skrivit på utan först en vecka senare när jag får 50 000 kronor insatt på kontot. Jag ringer Conrad mäklare igen och han gratulerar mig igen till försäljningen och säger att pengarna på kontot är köpeskillingen för gården. När jag protesterar och säger att det är fem miljoner som vi var överens om bara skrattar han. ”Titta en gång till Armand på kontraktet du skrivit på. Där står 50 000 kronor och ingenting annat”, säger han. Jag blir förbannad och lägger på luren och sen tar jag fram kontraktet och där står det att jag sålt min gård för 50 000 kronor. Men jag kan svära på Simon, att det stod fem miljoner när jag lusläste kontraktet. Dessutom hade den fina bostadsrättstvåan på Mellanheden förvandlats till en affärslokal i en källare man inte får övernatta i”
     ”Ja, Armand, något hände när du gav han glaset med vatten och när du svepte Champagneflaskan. Jag får se vad jag kan göra. Utan att vara juristutbildad så tror jag att ett avtal är ett avtal. Är det påskrivet, så blir det svårt att häva köpet om inte köparen vill eller det finns andra bevis att han har lurat dig”
Simon hör att Alice gnyr och viftar på svansen. Hon pekar ner i tallriken med vatten som hon druckit upp. Armand förstår på en gång vad Alice vill.
     ”Fina Alice, jag tror att du vill ha mer av det goda vattnet och det ska du få. Här på gården har vi jordklotets godaste källvatten, det säger alla som får smaka på det” Varpå han låter vattnet rinna för att fylla på mer vatten i tallriken till Alice.
     ”Nu blev jag också sugen på att prova källvattnet. Går det att få smaka?”, säger Simon.
     ”Självklart ska du det Simon. De gånger du varit här förut är det ju annat än källvatten vi druckit tillsammans”, säger Armand med en blinkning.
Simon låter sig smaka av källvattnet och säger ”Makalöst gott vatten. Tror det är det godaste vatten jag druckit i hela mitt liv. Var finns den källan?”
     ”Ja, den vattenkällan finns på tomten bredvid min och kommer alltid att vara i min ägo. Den ingår inte i försäljningen till Conrad. Brunnen ligger på tomten jämte gården jag sålde. Ärvde den efter min kära storebror Oliviér. Tomten heter Rävingehus och ligger jämte min gård. Jag leder vatten från denna brunn in i mitt hus. Så brunnen kommer inte Conrad att komma åt. Blir det att jag måste lämna gården så kommer jag att strypa vattenförsörjningen från min brunn hit då också”
     ”Hur stor är tomten på Rävingehus?”
     ”Tomten är på ett hektar, ungefär en fotbollsplan i mått. För litet för att bygga ett hus på. Min bror nöjde sig med den tomten i arvet efter våra föräldrar. Han lät dessutom borra en brunn där som vi tar vatten ifrån. Min bror lever tyvärr inte längre. Han testamenterade den lilla tomten med brunn till mig efter sitt frånfälle. Han var en sann storebror som såg till att jag mådde bra så längde han levde”
     ”Intressant Armand. Då får jag tacka dig för kaffet och vattnet som både jag och Alice fick njuta av. Vad jag gör nu är att ta kontakt med en advokat för att se om det går att häva köpeavtalet på grund av att det uppenbart är oskäligt. Ska fundera på lite andra saker också. Kan inte lova mer än att göra mitt bästa så du kan få bo kvar på din gård”
     ”Tack Simon och Alice. Ja, du har alltid varit min favorit av Amiones många pojkvänner. Bogdan, som den nye heter har jag aldrig träffat”

Simon och Alice drar sen iväg till Malmö. I bilen funderar han över nästa drag han kan göra för att hjälpa Armand.
     ”Nu Alice, nu åker vi hem och funderar. Det här blir en knivig nöt att lösa.”
Nästa dag är den 21 december och Simon börjar känna sig stressad att lösa fallet. Han återvänder till sitt kontor på Kaptensgatan 14 och ringer ett samtal till sin kontorsgranne, Cecilia Fernström på Kaptensgatan 12, som är legitimerad advokat. Hon svarar direkt.
     ”Hej Simon. Har inte du jullov? Du har ju en lapp på dörren att du har stängt till över trettonhelgen”
     ”Hej, Cecilia. Ja, det var förhoppningen men nu kom det saker emellan. Har du en tid över att snabbt kika på ett avtal? Det är för en 84-årig fattigpensionär, så kan du göra det utan kostnad så tror jag jultomten blir snäll mot dig i år”
     ”Ha, ha, Simon. Det räcker nog inte bara att vara snäll en gång, utan hela året om jag förstår tomtens filosofi rätt. Kan du i så fall komma på en gång. Jag håller själv på att städa av mitt kontor inför min julledighet och Jonas kommer och hämtar mig om en timme.”

Cecilia, advokat på Kaptensgatan i Malmö

     ”Tack, Cecilia, jag kommer som ett skott”
Simon tar med sig Alice ut de få stegen bort till nästa kontorsdörr och knackar på. Inifrån hörs en väldig stämma. ”Kom in, det är öppet”
Cecilia är en stor och fyllig kvinna. Säkert 180 cm lång och med en matchvikt runt 150 kilo. Hon har en medfödd pondus kan man lugnt säga. Simon visar henne avtalet Armand skrivit på för gården. Cecilia ber Simon att sitta lugnt i fåtöljen framför henne och hålla helt tyst tills hon läst igenom avtalet. Simon ser Cecilia humma och skaka på huvudet. Efter en halvtimme tar hon till orda med en stor och mäktig röst som får Simon att tänka på operasopranen Birgit Nilsson.
     ”Ja, detta är för djävligt. En gammal man som blir lurad på sin gård av en mäklare. Det finns många juristtermer jag skulle kunna använda för att stämma denna mäklare på. Tvångspåskrift, oskäligt avtal, avtal påskrivet under icke fulla sinnens bruk etcetera. Men tyvärr. Det här avtalet är vattentätt. Det skulle nog kunna gå att bråka i några år i domstolarna så Armand kan bo kvar under den tiden. Men det kostar pengar och det har han inte vad jag förstår. Tyvärr har han skitit i det blå skåpet och får egentligen skylla sig själv. Juridiskt kan han inte invända mot det han själv skrivit på. Flyttar han inte på utsatt datum har mäklaren rätt att kalla på polis och tvångsförflytta honom. Sorgligt men tyvärr sant. Ser att du har din kära Alice med dig. Får jag ge henne en kram?” Utan att invänta svar böjer sig den väldeliga kvinnan ner och omfamnar Alice som blir helt uppslukad omkring Cecilias omfångsrika väsen.
     ”Tack för att du tog dig tid för detta Cecilia. Jag kunde ana svaret du skulle ge, men jag ville vara helt säker. Då ska du och din man Jonas hem till Båstad och fira jul förstår jag?”
     ”Ja, snart bär det av. Ska bli skönt med en lång julledighet. Det kommer att bli vi två och sen kommer våra två söner med respektive och barn till oss över juldagarna. Allt som allt blir vi tio personer. Tror inte Tegnell kan ha synpunkter på det”, skrattar Cecilia bullrande mot Simon. ”Och, du själv och Alice, hur ska ni fira julen?”
     ”Vi ska fira jul med Osman på Brokrogen julafton och nyårsafton. Det har vi gjort de tre senaste åren. Ska bli trevligt. Önskar jag kunde ge dig en kram Cecilia. Men Alice fick ta den för oss båda. Vill önska dig och din Jonas en riktigt god jul och ett gott nytt år.”
     ”Detsamma till er. Nu får jag skynda mig, har lite till att städa av, Jonas brukar vara otålig när vi ska iväg till Båstad. Kramar i luften till er båda”

Simon sitter åter på sitt kontor med Alice vid sin sida och funderar på nästa drag. Han går ut i pentryt och häller upp ett glas vatten som han dricker. ”Blähhhh, inte alls som vattnet Armand i Rävinge bjöd på”, tänker Simon.

Då får han snilleblixten…”Vattnet, det är vattnet som är lösningen”, säger Simon högt för sig själv och tar upp mobilen för att ringa sin gode vän Osman på Brokrogen. Osman svarar med ”Bäste Simon, du ringer väl inte för att ge återbud på jul och nyårsafton?”
     ”Nej, nej, det gör jag självklart inte. Vad har du för dig idag? Kan du avvara eftermiddagen tillsammans med mig och Alice?”
     ”Du ringer mig med kort varsel käre vän. Men för dig och Alice kan jag göra vad som helst, med tanke på allt du har hjälpt mig med tidigare. Dessutom har vi knappt några matgäster nu under dessa Corona-tider. Vad ska vi göra tillsammans?”
     ”Vi ska åka till Halland, närmare bestämt till Rävinge utanför Ullared.  Jag tror du och jag kan göra fina affärer där”, säger Simon.
     ”Nu blir jag lite fundersam på dig käre vän. Tror du verkligen att jag vill lämna min krog för att åka till Gekås i Ullared och julhandla med dig? Där vimlar av folk som kan sprida smitta, billigt är det inte heller om man räknar in res- och cafékostnader längs vägen. Tack, men nej tack”
Simon skrattar ”Nej, det är inte alls som du tror. Sen jag lämnade partnerskapet på Brokrogen har vi länge funderat på om vi kan ha något annat affärsprojekt tillsammans. Jag tror jag funnit lösningen på det. Du och jag ska börja sälja källvatten tillsammans”
     ”Ja, jag har alltid sagt att du är en komplett dåre Simon. Självklart ska vi åka till Ullared och börja sälja vatten där du och jag, din gamle fjåne. Jag hakar på, du kan hämta upp mig om en timme. Du får köra. En så crazy idé får du helt och fullt betala bensinpengarna på. Dessutom får du bjuda mig på en pytt-i-panna på Rasta på Hallandsåsen på hemvägen. Idag vill jag inte äta gris från mitt eget hus. Nöff, nöff”, skrattar Osman och avslutar samtalet.

Simon med Alice i baksätet hämtar upp Osman utanför hans krog på Regementsgatan. Sen kör de i muntra vänners slag mot Rävinge. Osman är på gott humör och kan inte låta bli att ge Simon gliringar längs hela vägen ”Nu har du allt tagit dig vatten över huvudet, du har alltid vatt en rolig vän, om det inte alltid hade vatt som det vatt, då hade jag haft en rolig hatt, är det här projektet droppen som får våra bägare att rinna över” etcetera, etcetera.
Två timmar och etthundra gliringar senare från Osman är de på Armands gård i Rävinge.

Simon presenterar Osman för Armand när de stiger in i hans hus.
    ”Det här är Osman, Armand, vi har kanske en lösning för din gård. Kan du ge Osman ett glas vatten från din unika källa och bjuda honom?”
     ”Självklart ska jag det Simon.” Armand låter kranen rinna för att sen ge Osman ett glas vatten från den egna brunnen” Osman dricker vattnet som om det vore ett exklusivt vin och utbrister sedan”
     ”Himlar anåda. Det här vattnet är alla källors herre. Så gott vatten har jag aldrig druckit. Vad gör vi nu med denna kunskap Simon?”
     ”Vi kan till exempel starta upp ett företag som heter Rävinge Källvatten. Det godaste vatten en människa någonsin smakat, ska det stå på flaskorna vi tappar upp.”
     ”Ja, Simon, nu är vi på själva idéstadiet. Men vem ska rent praktiskt tappa upp vattnet på flaska?”
     ”Detta vatten har vandrat genom de Halländska ängarna och dess berggrund. Liksom att finna guld har vi idag funnit skatten vid regnbågens slut. Du som är krögare har väl kontakt med de flesta bryggerier i Sverige. Har du verkligen inte kontakt med något bryggeri Halland?”
     ”Lustigt att du säger det Simon. Jag har faktiskt en riktigt bra kontakt med ett bryggeri i Halland som heter Svartrå Bryggeri. Du har kanske provat Svartrå Ale på min krog? Jag säljer kanske 100 flaskor i månaden av detta exklusiva öl. Kanske inte mycket, men den som provat ölen säger att den är en upplevelse i smakkontakter för hela gommen. Bryggeriet sätter kvalitet före kvantitet i hela sitt agerande. Jag säljer ölen för 95 kronor för en 33 centilitersflaska. Då tjänar jag själv bara 20 kronor på varje flaska. De som provat ölen tycker den är dyr men beställer den sen varje gång de är hos mig. En premiumöl utöver det vanliga. Jag övertygad om att denna öl stegvis tar en allt större marknad i vårt land. I Malmö är det bara min krog som har den i sitt tillbud”
     ”Där fick du svaret på din egen fråga. Ta kontakt med Svartrå Bryggeri och hör om de vill tappa upp jordklotets godaste vatten till sitt bryggeri, nu gör det ju världens godaste öl”
Armand som hört hela diskussionen avbryter och säger:
     ”Nu får det snart vara nog. Först kommer det en mäklare och lurar av mig gården. Nu står ni och snackar över mitt huvud att ni ska tjäna pengar på det sista jag har, brunnen och källvattnet jag ärvde efter min kära storebror. Jag trodde bättre om dig än så här Simon”
    ”Förlåt, verkligen förlåt, Armand att vi gick förbi dig och inte lät dig vara med i diskussionen. Kan vi sätta oss vid köksbordet alla tre så ska jag berätta vilken lösning jag har för dig så du kan klara dig ekonomiskt?”
     ”Ja, det kan vi göra. Men inga dumheter nu. Jag är visserligen gammal, men mitt förstånd är det inget fel på”
Simon tänker så lik Amione är hennes far. Samma bitska repliker med en sorts antydan att omvärlden inte riktigt vill dem gott, samtidigt som Armand trots självförtroendet om sitt eget goda förstånd, faktiskt nyss av sin egen godtrogenhet blivit avlurad hela sin gård.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är gammal-man-1.jpeg
Armand i tankar om sin gård

De sätter sig alla tre runt Armands köksbord och Simon tar till orda.
     ”Jag har en dålig nyhet till dig Armand och förhoppningsvis en bra nyhet. Den dåliga nyheten är att det avtal du skrivit under med Conrad Gottlieb är gällande. Han kommer att överta din gård för 50 000 kronor och flytta in här om två månader enligt avtalet du skrivit under. Det är juridiskt bindande. Den goda nyheten är att du äger en unik vattenkälla som kan göra dig till miljonär. Förmodligen har du världens godaste vatten på Rävingehus. Vad jag och min vän Osman kan hjälpa dig med är att finna en intressent som vill tappa upp detta unika vatten på flaska, sälja det och sen ge dig provision för varje flaska de tappar upp. Du är kanske ingen ekonom Armand. Men jag ska förklara. För dig är vattnet gratis, det finns oändligt med vatten på din tomt i en outsinlig källa. Idag säljs det vatten typ Ramlösa på flaska, 150 centiliter, i alla butiker i Sverige för runt 12 kronor. Nu spekulerar jag vilt. Säg att du ger ett bryggeri rätten att tappa vatten från din brunn och du tar 1 krona litern i provision för det. Jag har googlat och sett att det säljs 25 liter vatten på flaska per person i Sverige. Det vill säga 25 miljoner liter vatten tappas till konsumenter på burk eller i en flaska till rikets invånare. Låt säga att ditt vatten får en marknadsandel på 4 procent i Sverige. Då tjänar du en miljon om året på ditt brunnsvatten Armand. Säljs sedan ditt vatten utanför vårt land också, då tror jag att du kan kosta på dig en egen Chaufför med livré som kör dig vart du vill”
     ”Det låter bra, men hur behåller jag min gård? Källvattnet är ju i brunnen på tomten utanför min gård”
     ”Bra fråga Armand. Jag har ingen lösning på det ännu. Men även där kan det finnas en lösning så småningom. Jag får återkomma. Kan du tänka dig att sälja ditt vatten till ett bryggeri för en fast provision per liter?”
     ”Ja, det låter mer än bra. Gärna. Men det som ligger överst på önskelistan till jultomten i år är att jag får behålla min gård.”
     ”Då får det bli nästa mål för vårt arbete” svarar Simon. ”Tack för besöket. Nu ska Osman ta kontakt med en möjlig intressent för ditt vatten. Jag har tagit med mig tomma plastflaskor som jag tappar upp ditt fina källvatten i. Håll tummarna att de är intresserade Armand”
     ”Ja, ja. Jag tror vad jag tror, när jag ser vad jag ser på papper”, svarar Armand melankoliskt.

Osman har, under tiden Simon diskuterat med Armand, ringt sin kontakt på Svartrå Bryggeri; Vd:n, Stellan Jeppsson och satt honom in i möjligheterna att tappa upp jordklotets godaste vatten. Stellan som har förtroende för Osman eftersom han var först i Malmö att köpa in Svartrå Ale och från början trodde på hans nyöppnade bryggeri bokar in ett möte med honom och Simon om en timme på sitt bryggeri.

Stellan Jeppsson på Svartrå bryggeri

De båda vännerna kör till bryggeriet i Svartrå och anländer tio minuter senare på gårdsplanen utanför ölfabriken. Maltdoften slår emot dem när de stannat bilen. De slås av hur litet bryggeriet verkar vara. Det liknar mer en lada för kor än ett bryggeri. Stellan möter upp dem när de anlänt och visar dem in på det lilla kontoret. Efter presentationerna tar Stellan till orda.
     ”Hej, Osman. Först och främst tack för att du från allra första början trodde på mitt bryggeri. Ser på försäljningssiffrorna att Brokrogen i Malmö ökat inköpen med 25 % från föregående månad. Inte dåligt med tanke på pandemin som härjar”
Osman tackar och berättar sen för Stellan om idén de vill sälja in till Svartrå Bryggeri.  Att tappa upp ”Jordklotets godaste vatten” på Rävinge utanför Ullared. Stellan provsmakar vattnet och blir aktivt intresserad.
     ”Ni har gett mig ett verkligt fint uppslag. Om vårt bryggeri nu brygger världens bästa öl, må Carlsberg förlåt mig, varför ska vi då inte tappa upp världens godaste källvatten? Vattnet jag smakat är helt fantastiskt, men jag tror med ett litet stänk av lokal odlad lime i Svartrå, då kan vi ge butikerna på ICA och COOP två ansikten på butikshyllan. En naturell och en med lime från Svartrå. Låt mig undersöka möjligheten och så återkommer jag till dig… Osman?”
Osman tittar på Simon som bara nickar bekräftande att det blir utmärkt.

Nästa dag, den 22 december, är en väntans dag för Simon och Alice. Ska Stellan på Svartrå Bryggeri köpa konceptet att tappa upp vatten från Armands tomt? Eller ska allt falla i spillror och Simon får ta kontakt med Amione att han inte lyckats rädda hennes fars ekonomi och framtida boende. Att hon får vatten på sin kvarn att han är en loser.
Timmarna går och Simon går ut med Alice en gång i timmen bara för att vädra bort spänningen i huvudet. Klockan tickar och blir tolv, tretton, fjorton och femton. Nej, säger i tankar Simon till sig själv ”Jag skulle aldrig involverat mig med Amione igen. Varför ska jag ha stress om något jag inte är skuld till eller behöva ta tag i. Dessutom för en gammal otacksam flickvän som bara pikar mig för allt jag gör. Kunde jag nu inte bara fått min julledighet och fått lugn och ro”
Simon avbryts i sina tankar med att telefonen ringer. Mobilen visar att klockan är 16:12, det är Osman som ringer upp.
     ”Hej, Simon, glada nyheter. Svartrå Bryggeri vill tappa upp vatten från Armands källa i Rävingehus. Det var snabba ryck som gällde så jag träffade ett avtal direkt dig och mig emellan med Stellan om detta. Jag sa att du godtog avtalet bara för att slå till medan järnet var varmt. Tror inte att du blir arg på mig för detta. Avtalet kommer att skickas på din och min mejl som vi ska skriva på avseende vår provision i upplägget. Stellan själv är på väg till Armand i Rävinge med en advokat som tydligt kan förklara villkoren för honom, så han känner att han denna gång inte blir lurad. Den advokaten känner du säkert till. Hon heter Cecilia Fernström. Hon har ju hjälpt både dig och mig under åren”
    ”Milda Moses”, säger Simon, ”fick du tag på Cecilia? Hon har ju ledigt över julen?”
     ”Ja, jag ringde henne. Tydligen hade du satt in henne i ärendet och hon tyckte ju så synd om Armand efter din dragning hos henne i Malmö och ville hjälpa till. Det är ju inte så långt från Båstad till Rävinge heller”
     ”Vilka villkor får Armand då för vattnet på sin tomt?”
     ”Stellan är helt frälst på detta unika källvatten. Han kommer att bjuda Armand två kronor per upptappad liter. Hans kalkyl är att Armand kommer att göra minst 800 000 kronor det första året”
    ”Vad blir vår provision då? Vad är det jag ska skriva under på?
    ”Stellan är en förunderlig man. Han frågade hur många öl per vecka du drack på min krog och jag svarade att det rör sig om kanske fem öl per vecka. Så i vårt avtal står det att du och jag utan kostnad kan dricka fem öl av Svartrå Ale varje vecka. Det är vår provision. Han reglerar fakturan han sänder för mina inköp från honom till mig med denna avskrivning.”
     ”Klokt Osman, mycket klokt. Men hur går det med Armands gård. Kan han behålla den?”
    ”Det är däremot inte helt klart. Jag pratade med Stellan som i sin tur skulle diskutera med Cecilia om en lösning. Detta blir nog svårt att lösa gissar jag”
     ”Tack, Osman. Jag är helt nöjd med avtalet med Svartrå Bryggeri. Fem gratisöl i veckan på din krog är ju kanon”
     ”Ja, jag är också nöjd. Jag kommer dock inte att dricka mina fem gratisöl utan sälja dem över bardisken. Så att jag får in fem gånger
95 kronor i veckan som ett extra tillskott i restaurangkassan.”

Nästa dag är den 23 december. Simon har klätt granen och tagit fram allt julpynt i lägenheten. Klockan är 12 och som traditionen bjuder så värmer Simon en glögg för att ”värma in julen”. Alice är en trappa upp, i lägenheten där hon föddes, för att träffa sina fyra syskon som också kommit hem över julen. Både mamma och pappa Labrador till Alice är där också. Då får Simon lite egentid att klä granen helt själv.

Alice fyra syskon, när de var valpar för två år sedan

Så är den lilla granen klädd och Simon har sippat i sig julens första glögg. Han sätter sig i sin favoritfåtölj och ska precis leta fram julfavoriterna på Apple Music som han prenumererar på när mobilen ringer. Han ser att det är Cecilia som ringer honom.
     ”Hej, Cecilia. Vad roligt att du ringer. Har inte du jullov precis som jag?”
     ”Jo, det har jag Simon. Allt jag gör nu är bara en rolig hobby även om det i detta fall gäller något som du startat upp; Armand Iones gård i Rävinge”
     ”Ja, jag hörde av Osman att du skulle träffa Armand tillsammans med Stellan som köpt rättigheterna till hans brunnsvatten”
     ”Kan berätta för dig att Armand är en förtjusande man. Naturligtvis lite godtrogen. Men den generationen han tillhör litar på människor. Vår generation har mist den förmågan av olika skäl. Jag och Stellan berättade om avtalet Svartrå Bryggeri ville skriva med Armand. Han blev överförtjust och ville pussa och krama mig. Men han är en kort man och jag närmare 180 centimeter så han kom inte så långt upp. Men hans tanke var god. Sen var han bekymrad över gården han skulle få lämna. Jag berättade då att jag skulle träffa mäklaren idag för ett samtal.”
     ”Träffade du mäklaren idag? Var det ens lönt. Avtalet stod ju fast, det gick inte att rubba på sa du själv”
     ”Nej, avtalet gäller. Det går inte att rubba på. Men nu fanns det andra omständigheter som jag ville mäklaren, det vill säga köparen, borde få reda på”
    ”Nu blir jag nyfiken. Vilka omständigheter då?”
    ”Jag informerade Conrad att Svartrå Bryggeri kommer att anlägga ett bryggeri på Rävingehus bredvid hans tomt. De kommer att brygga öl där på prima källvatten från den lokala brunnen. Bryggeriet kommer att bedriva verksamhet dygnet runt. Maltdoften tillsammans med lastbilar som både levererar och hämtar dygnet runt kan bli ett besvärande inslag för grannen bredvid. Det vill säga Conrad själv. Jag berättade också att Sydsvenskan i Malmö förberedde ett reportage om Malmömäklaren som lurade 84-åringen från sitt hus. Att jag hade alla fakta i min dator och bara behövde trycka på knappen till min journalistvän på Sydsvenskan som väntade på alla fakta om detta. Sa till Conrad att om det är något läsare älskar att läsa, men hatar när de får reda på, är när giriga rikemän lurar gamla på pengar eller för den delen smarta mäklare som micklar dem från deras hus. Att om det reportaget kom ut i tidningen troligtvis skulle göra det mindre frestande för allmänheten att anlita nyöppnade mäklarbyrån Gottlieb Jr på Hyllie Allé i Malmö”
     ”Milda Moses och tomater, vad svarade han på det?”, säger Simon uppspelt.
     ”Han blev helt vansinnig. Kallade mig för en stor fet padda, en kvinnlig Frankensteins monster ja till och med för Birgit Nilssons sinnessjuke kusin. Det fanns några karaktärer till han drog till med som jag nu inte minns.”
     ”Hur slutade då det hela?”
     ”Han skrattade mig i ansiktet och hånade mig med orden. ”Ja hota du mig din tjocke kärring, men affären ska ändå gå igenom och jag ska flytta in i Rävinge den siste februari”
    ”Ja, då finns det väl inget mer vi kan göra för käre Armand. Han får flytta sitt bohag, men blir ändå en rik man var han än vill bo”
Cecilia skrattar.
     ”Ja, Simon, men det finns en twist till i det hela. När jag precis skulle gå så sa jag till Conrad. Förresten, det som ska tryckas i Sydsvenskan i morgon innehåller även en ljudfil som går ut på nätet.Sen spelade jag upp hans vansinnesutbrott med, stor fet padda, tjocke kärring, en kvinnlig Frankensteins monster och Birgit Nilssons sinnessjuke kusin. Det senare tror jag inte Birgit Nilsson-sällskapet i Båstad blir särskilt glada att få höra.”
     ”Underbart Cecilia. Vad gör han då?”
     ”Han går bort till toaletten. Sen kommer Conrad ut med en remsa vitt toalettpapper han viftar med och säger ”Jag ger upp, vad är villkoren?”
Jag svarar honom att han tar ett klokt beslut. Så tar jag fram ett avtal där han säljer tillbaka gården till Armand för 150 000 kronor. Alltså 100 000 mer än vad han själv fick ge. Han skriver på under blek tystnad och jag tackar honom. Men ber att han väntar lite tills jag gått ut i bilen för att hämta en julgåva till honom. Jag gör det och sen kommer jag in med en Magnumflaska Champagne med ett kort om tack för avtalet från Armand.”
     ”Fullkomligt briljant Cecilia. Du är en stjärna i julänglarnas värld.”
     ”Tack Simon. Men nu måste jag prova de första julköttbullarna med Jonas. Det är en helig tradition. Så åter önskar jag dig och Alice en god jul”

Simon besvarar julhälsningen och bara skrattar och skrattar åt hela historien som utspelat sig under dessa dagar. Sen tar han upp mobilen för att ringa till Armand. Efter några signaler hör Simon telefonsvararen gå igång.
     ”Du har kommit till Armand Ion. Alla frågor om Rävinge Källvatten får ni ta med Svartrå Bryggeri, själv firar jag jul och svarar inte i telefon”

Men sen ringer Armand upp Simon och säger.
     ”Förlåt Simon, ser att du har ringt. Sen avtalet med Stellan på Svartrå Bryggeri går telefonen varm om beställningar. De tror tydligen att jag kör ut öl med häst och vagn under julen. Tack för allt du gjort för mig. Jag är dig evigt tacksam”
     ”Hej, Armand. Jag är bara lättad att allt till slut löste sig. Sen vill jag be dig om en tjänst.”
     ”Självklart. Jag gör allt jag kan för dig nu”
     ”Kan du berätta för din dotter Amione allt som hänt. Att du får ha kvar gården och att allt är löst. Samt att hon inte kontaktar mig mer. Hon är stundtals en snäll människa, men när hon är ilsk då är hon riktigt förbannad”
     ”Du sätter orden på fingret, eller hur man nu brukar säga. Hon vet redan allt vad som hänt. Vi har ringt varandra flera gånger om dagen om allt detta. Men jag ska be henne också att inte besvära dig mer. Synd, tycker jag. Du hade varit en perfekt svärson. Tack än en gång för allt och God Jul, Simon.”
    ”God Jul, Armand. Lycka till med vattenförsäljningen”

Simon häller upp den sista glöggen i muggen från spisen och sätter sig i favoritfåtöljen igen för att leta upp lite julmusik att njuta av. Men innan han ens sökt efter sina favoriter kommer farbror John Blund och ger honom en välbehövlig vila bort om tid och rum.

Familjekort på Alice som valp och hennes mamma.

Så är det julafton. Simon har sovit ut rejält efter veckans händelser. Både i sin favoritfåtölj och i sin säng. På något sätt har Alice letat sig in i lägenheten och sover nu bredvid honom på golvet. Förmodligen insläppt av Alice mammas matte eller husse som bor på våningen ovanför. Simon hade helt enkelt glömt bort att låsa dörren till sin lägenhet innan han somnade. När Simon vaknar känner han en stor frid. Dels är det julafton, dels finns det inget ouppklarat i hans liv. Han är inte skyldig någon en tjänst eller pengar. Han har inte gjort någon illa som han kan minnas. Han är i frid och lever i nuets varma värld. Klockan är 9:30 och om några timmar börjar julfesten hos Osman på Brokrogen. ”Vad ska man då ha på sig?” tänker Simon. Men tänker sen efter vad han brukar ha på sig när han är på Brokrogen; blåjeans, svart t-shirt och utanpå en svart frackväst han tycker bryter av mot kutymens gängse normer. Simon beslutar sig för att överraska sin omgivning. För tjugo år sedan köpte han en rosa kavaj, som han bara använde en gång efter skratt från sin omgivning. Den lägger han på sängen som dagens val. Sen ser han längst in i garderoben ett par blå ”glitterbyxor”. Han provar dom och dom går på. Lägger även dessa på sängen. Skjortvalet blir enkelt. Förra året köpte han en Tuborgs Julebrygd skjorta med öl, tomtar och renar tryckta som motiv. Även den hamnar på sängen jämte en slips med blinkande tomtar på.
     ”I år går jag All-in”, tänker Simon på väg in till duschen.

Brokrogen i julskrud

Prick klockan tolv står Simon och Alice utanför Brokrogen på Regementsgatan i Malmö. Han jämte sjutton andra är VIP-gäster denna julafton på Osmans krog. De blir insläppta och Osman tar i hand med skyddshandskar på sig och förklarar.
     ”Jag har reserverat bord till er alla med ett stort avstånd mellan varje bord. Det finns stora skyltar på varje bord var ni ska sitta. Välkomna alla kära gäster till min krog. Jag har ingen a la carte idag. Bara ett rullande julbord som jag kör ut till era bord och serverar er, där förblir ni sittande samtidigt som jag tar emot era drickabeställningar”
Alla inbjudna gäster sätter sig på sina reserverade platser. Så gör även Simon och Alice. Men Simon ser att det är dukat för två och han gissar att den andra dukningen är för Alice. Simon ser Osman hastigt skynda förbi för att se att alla gäster funnit sina platser. Simon vinkar till Osman.
     ”Se här Osman, det är dukat för två personer. Menar du att Alice ska sitta här på stolen och äta?”
     ”Nej, Alice ska inte sitta där, det är en annan person jag bjudit in. Du kommer att trivas i hennes sällskap”
Så dimmas ljuset i restaurangen. Allt blir nästan mörkt i lokalen när det populära husbandet på Brokrogen; ”Tre fula bröder & en grann Quinna” stämmer upp i en sång:
     ”Du var en loser
      som ofta gav mig roser
      Jag såg inte dig
      och du såg inte mig
      Men till slut fann vi varandra
      för det ska inte någon av oss klandra”

Ljuset tonar upp och en trumvirvel från husbandet hörs. När Simon fokuserar blicken, ser han en bekant gestalt dyka upp; Amione. Hon har en knallröd dräkt och en blinkande tomteluva på huvudet när hon sätter sig på den tidigare tomma stolen vid bordet.
     ”Hej, Simon är det ledigt här?”


Efterord: Tack, Ronny Lingstam, för den underbara illustrationen på huset i snöskrud jag använt mig i vinjetten.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s