Styrka & svaghet

Det var en dag då man skulle dela ut styrka.

För att få del av styrkan var man tvungen att tävla och fyra deltagare fanns på plats vid startlinjen; ”Den starke”, ”Den unge”, ”Fuskaren” och ”Den svage”. Vinnaren skulle få 60% av den utdelade styrkan, 2:an 30% och den som kom trea skulle få resten 10%. Siste man över mållinjen fick inget av den styrka som denna dag delades ut.
Startskottet gick och det blev en ganska förutsedd utgång. Först kom ”Den starke”, sen kom ”Den unge” och därefter kom ”Fuskaren” som trots att han hade gömt rullskridskor på fötterna och dopat sig inte kom bättre än trea. Långt efter de andra och sist kom ”Den svage”.
När ”Den svage” kom i mål var diskussionen och skrytet i full gång bland de tävlande hur bra de var och vilken taktik de hade för att vinna.
”Den svage” kände sig först förbittrad över att inte fått vinna den styrka han så väl hade behövt och kände en orättvisa att de som redan hade styrkan och dessutom i ett fall fuskat sig till den fått mer än honom. Med eskalerad ilska gick ”Den svage” därifrån utan att delta i den erbarmliga efterdiskussionen.
Hans ilska fick honom att öka stegen och med ett vrål stegrade han tempot bort från hela skådespelet. Men mitt i det ursinniga språnget kom en insikt över honom lika stark som ilskan han nyss känt.
Hade han haft samma kraft i ilskans stund som i tävlingens hade han ju vunnit……
Insikt efter insikt kom till honom. Han hade ju inte ens behövt tävla….”Den svage” var inte svag utan egentligen både stark och snabb.
Styrkan finns inom mig och jag behöver inte bevisa det eller fuska och dopa mig till det.
Man kan egentligen inte vinna en styrka man från början alltid har haft lika mycket som alla andra….
Löpsteget för ”Den svage” förvandlades till en målmedveten gång och känslan av att komma sist och ändå på ett sätt vinna var bedövande och helande.
Den slutliga insikten blev att ”Allting finns för alla och har alltid funnits även för mig” blev det som gjorde ”Den svage” till ”Den glade” och en av Oss alla andra.

Så var den lilla sagan slut. Salut!

Fåglarna på min gård

Är vackrare än någon annanstans
fastän De är svarta
Fjäderföringen är superb
nätt, smart, spretig med oberval svansfäktning
men framförallt
Stolt
Och varför icke
ty
denna fågeln är ju sin egen
Alltså fri
till skillnad från Oss
stackars krakar
Många vägfarande
har frågat mig
vad som kännetecknar
Fåglarna på min gård
Alltså förutom tidigare nämnda
attribut
Jag brukar då säga
att
Denna fågel kännetecknas
av att vara Kavat
Liksom att vilja stå på sig
även när det blåser motvind
Gryningsmorgnar har jag sett
fågeln i full orkan
utföra sitt värv
utan att vare sig knota
eller ens
kröka på näbben
Det du!
är en fågel som heter
mer än Duga
ett föredöme för Oss alla
I sanningen ren
ty ingen har heller kommit på den
med en lögn som sårat den andra
Så skön är den också
i sitt verk
att
vattnet den speglar sig i
ej till fullo
kan återge dess praktfulla glans
Uppburen till molnen
av en Ängel
kan Vi en dag…förnimma den..

Magiskt ljud på Teatergatan

Så styrde jag färden mot Göteborg från Falkenberg.
Två biluppdrag i Göteborg låg i väntkorgen för mig som ”Mystery Shopper”.

Natten hade varit fullkomlig med 7 timmars oavbruten sömn.
Med en totalt utvilad hjärna och en ypperligt stärkande frukost var förutsättningarna för en God Dag de allra bästa.
Det stilla regnet hade börjat falla vid 8-tiden och övergick till ösregn vid 9-tiden. Det var ungefär då jag började färden mot Göteborg.
Inte mycket trafik på E 6:an trots att turistsäsongen börjat ta fart. Så ganska otrafikerat till Göteborg.
Lät iTunes välja random musik från mobilen till bilen.
En låt dyker plötsligt upp som jag repeatar; ”Blue” med Jeff Lynne, ELO.
Väljer sen albumet; ”Alone in the Universe” med ELO och hör alla låtarna på detta excellenta album.
Lite märkligt att JL vill tillskriva ELO albumet. Studiogeniet har ju gjort vartenda instrumentpålägg, sång, kör, text & musik själv utan någon ”Orchestra”. Å andra sidan är ju ELO = Jeff Lynne.
Undantag på albumet ”Love and rain” där dottern får vara med och sjunga titeln likt en sopranstämma i en kör. Spelar sen den låten om och om igen. (Den är fullkomlig)
Herr Lynne, är som många av oss andra en aktiv pensionär (71). Turnerar fortfarande runt hela världen med ELO. Var faktiskt i Sverige förra året.
Ja, jag var där.
Närmar mig avfart mot Örgryte.
Litar blint på att GPS:en i mobilen hittar en fin väg in mot biluppdragens två områden.
Det gör den.
Åker, fullgjort dessa uppdrag, mot Göteborg City för en impuls mot Avenyn.
Parkerar på Teatergatan. 30:-/timmen. Lägger på för 2 timmar.
Väl på Teatergatan ser jag något som heter ”St:Agnes,” ett konditori. Vilket spännande namn.
Går in och scannar in det för mig okända utbudet i kakdisken.
Säljaren vid disken rekommenderar mig konditoriets hembakade morotskaka. Så den väljer jag tillsammans med en Cappuccino. Slår mig ner vid ett av borden utanför cafeet längs gatan och känner mig en smula kontinental för en stund. Morotskakan var superb. Från min vy längs Teatergatan ser jag sedan skylten ”Bang & Olufsen” ca 20 meter ifrån mig.
Avslutar fikeriet, bär in min tomma kopp och assiett vid cafédisken och styr stegen mot B&O.
Skyltfönstret och det jag ser från fönstret in mot B&O andas exklusivitet och kvalité.
Öppnar dörren och går in.
Butiksmiljön är bedövande vacker. Ett tio-tal TV-apparater står på, alla med samma naturprogram från (gissar jag) National Geographic. Det är tigrar som, närmast syns mig, kliver ur rutan för att äta upp mig från tio olika TV-håll.
Mina sinnesintryck smälter av hänförelse.
Säljaren tassar tyst bakom mig och sträcker mig nästan osynligt en dricka med kolsyrat vatten (Pellegrino?) där jag står i min uppenbarelse.
Säljaren, som fångat min dialekt, frågar om jag kommer från Skåne? (får i tanken en dum ingivelse att jag ska säga att jag är född och uppvuxen i en sameby i Norrland…) ”Ja, jag är ifrån Malmö”, säger jag klokt nog istället.
Sen dristar jag mig till att fråga vad de ytterst fantastiska Tv-apparaterna med levande tigrar kostar.
Säljaren upplyser mig om att en Bang & Olufsen (namnet betonades med lite släp, men tryck i rösten), BeoVision Eclipse 65, 4K Ultra HD kostar 126 600: -. Men fri frakt hem ingår då som en bonus.
”Ja, sa jag för att verka vara med i tiden, Det är ju inte mycket för en så bra Tv-apparat”
Säljaren som uppfattade mig intresserad sa då:
”Roligt att du är intresserad, tror att jag kan ge dig ytterligare 10 % om du bestämmer dig i denna veckan”
”Tack, sa jag, det är verkligen ett generöst erbjudande. Det ska jag verkligen överväga.”
Sippar vidare på det erbjudna vattnet och ser sedan Ljudväggen

De heter ”Beoplay, Beosound och Beolit”. Högtalare från 2500 kronor till 100 000 kronor.
Ber att få lyssna på det bästa säljaren har i butiken.
”Självklart, har du musik på din mobil?” frågar säljaren.
”Ja, kan vi spela Love and rain, med Jeff Lynne?” säger jag.
Säljaren tar min mobil, kopplar och sen strömmar paradisets ljudgåvor ur högtalarna från ljudväggen.
”Himmelske skapare, vilket ljud. Vilket oerhört vackert ljud”, säger jag.
Bedövad av ljudupplevelsen sätter jag mig och dricker upp resten av vattnet från flaskan.
”Är detta något som intresserar dig?”, frågar den empatiske säljaren.
”Idag har jag bara en liten börs med mig till Göteborg, vad gör jag då?”, säger jag
”Då rekommenderar jag: Beolit 17 Natural, mycket ljud för lite pengar”, säger säljaren.

Med den bärbara högtalaren. Beolit 17 Natural, i min hand, vandrar jag ut från Ljudets paradisiska palats på Teatergatan i Göteborg. Impulsköp!, säger en liten figur på min axel. I så fall det bästa impulsköp jag gjort, säger jag, bankande ner den lilla figuren till intet och noll smula på min axel.

Ack, Du mjällaste nypotatis

Ack, Du mjällaste och vackraste
Svenska nypotatis.
Varje år, vid denna tid
förnyar Vi Våra kärlekslöften till varandra
Du så skönt sprungen,
ur den renaste jord
Vårt jordklot kan bringa
Gourmetostar från Frankrike
eller skinkor som torkats ett år eller så i Italien
kan aldrig mäta sig i skönhet
Ej ens smak nära Dig
När Vi så förnyar våra löften till varandra
Ock..
Jag omger Dig
med Dill, smör och nyskördad lök
så står tiden stilla för några sekunder
En fyra Hallands fläder,
till denna gourmetbegivenhet
bekräftar att livet är som vackrast
just i detta… just i detta Nu

Varför jag bloggar och vill skriva.

Ända sedan jag var liten har jag tyckt om att skriva. Så har det fortsatt varit.
Har skrivit texter i många sammanhang, information till anställda, musiktexter, dagböcker som startat upp varje år med stor ambition. Men strandat kring början av mars.
Ock…. nu bloggar jag.
Vilket hemskt ord förresten; Blogg….
Men vad ska det heta?
”Min digitala dagbok”, ”Storyn på färden”, ”Dagar som går och dagar som kommer”, ”Min vardag i Falkenberg”
Läser man de varianterna på blogg blir det nästan ännu värre än ordet ”Blogg”

Så, varför blogga? För min del vill jag närmast beskriva det som att lösa ett normalt-svårt familje-korsord.
Man börjar någonstans i mitten, går sedan vidare ut längs sidorna. Efter en timme är korsordet löst och stoltheten kryper fram.
Bloggen är inte så annorlunda.
I hjärnan finns ett uppslag, några inledande ord.
Hur formulerar man det till en liten novell/handling?
Ja, som korsordet. När det lyckas har ”Bloggen” lösts.
Allt blir som korsordet till en fullbordad handling.

Vi agerar och gör nånting!

Lennart sitter med sin Christine på bänken i trädgården. Fåglarna kvittrar, himlen är öppen och vinden är lent sommarljum. En till synes ljuv och harmonisk sommardag väntar.
”Men Christine”, säger Lennart till sin fru,”varför ser du så bekymrad ut?”
”Ja”, säger Christine, ”jag tycker världen har blivit så ond.”
”Men lilla kära, är det de som tynger ditt sinne?”
”Ja, Lennart, det är det. Du och jag, nu måste Vi göra någonting!”
”Men vad kan bara du och jag göra för att en hel värld ska bli snällare?”
”Jag tycker att vi skriver en kampsång Lennart!”
”En kampsång? Kommer det att göra världen bättre?”
”Ja, det kommer den. Vi gör en kampsång, sjunger in den och lägger ut den på YouTube. Sen delar folk den på alla sociala medier, den blir listetta på Spotify och sen kommer den att spridas med blixtens hastighet runt hela jordklotet. Alla språk kommer att vilja översätta den till sitt. Till slut har den blivit till ett jordklotets världssång.”
”Ock, sen min skatt. Vad händer sen?”
”Jo, Lennart. När sen folk i alla länder går ut på gator och torg och sjunger vår kampsång, kommer onda människor att förstå att nu går det inte att fortsätta att göra världen ondare. Nu måste vi gå åt snällhållet”.
”Men ärligt, fina fantastiska du. Kommer det verkligen att fungera?”
”Ja, om Vi inte gör någonting kommer inte heller någonting att förändras någon gång. Alla resonerar ju som du, det går inte att göra någonting. Men nu gör vi någonting. Vi agerar.”
”Ja, det har du förstås rätt i.”
”Vi gör så här Lennart. Jag skriver texten som är mer förbannad av Oss båda och så får du göra musiken.”
”Har du någon text du skrivit, min prisade ädelsten?”
”Nej, jag kommer bara att sjunga och skapa texter ur mitt huvud medan du spelar.”
”Okey, men då kör vi på!”
”Men, har Du någon musik som är lämplig Lennart?”
”Nej, jag kör också bara på. Men det blir i F-ackord och vi inleder med första tonen C som vi också avslutar vår kampvisa med.”
”Då sjunger vi och förändrar världen, Lennart!”
”Ja, det kan du tro, nu vänder vi på skutan. Yihaa!!!”

Vi agerar
Krig och mord och annan lort
nu är det dags att få nåt gjort
sitt inte bara still och glo
nu gör vi någonting
När många tager mitt till sitt
och inte fattar mitt är mitt
då är det nåt som har gått snett
Sitt inte bara still
(Utan Vi:)
Agerar, agerar, agerar
och gör nånting
agerar, agerar
Nu får det vara nock
När äldre rånas i sitt hem
och hotas med sitt liv och lem
då får vi inte titta bort
Ens hem är ju ens fort
Tillsammans är vi starke man
ock mäktar faktiskt allt vi kan
vi vänder oss mot ondskans makt
Ock bildar våran pakt
(För vi:)
Agerar, agerar, agerar
Vi alle man
agerar, agerar
Sitt inte still och ro

”Det blev ju bra, Lennart!”
”Ja, min fine ros, det blev riktigt bra.”
”Hur dansar man till den, Lennart?”
”Utan tvekan är det en schottis, en riktigt hederlig schottis har vi gjort tillsammans som snart alla kommer att skutta runt i på vårt fina jordklot.”
”Jag älskar dina visioner Lennart.”
”Tack, min ängel, det var fint sagt.”

Foreller på en diskbänk

Det låg en befriande harmoni där de båda satt i sitt kök. Hunden låg vid husses fötter som vanligt och omväxlande sov eller tittade på. Utanför det ombonade gårdshuset var det vindstilla. Den böljande gula ängen böjde knappt ett grässtrå i den smekande vinden. På diskbänken låg några nyfångade foreller och väntade på en rensning. Men det var ingen brådska, det fanns egentligen all tid i världen även för det.
”Ska du prova ditt nya recept på forellerna?” frågade hon honom. Orden föll så varmt till honom, hennes tonläge var som vanligt intresserat med en innerlig och varm klang.
”Det ska bli en överraskning. Jag ska fundera lite till”, svarade han henne. Det andades samklang, där de båda satt med varandra i det lilla timrade köket. Sen 20 år hade de båda levt med och vid varandra. Det var en trygghet och kommunikation som inte var präglad av ord eller handlingar utan bara enkla varanden. Där hon fanns där fanns också glädjen för honom. Hennes kärlek till honom var så precis och skimrande uppenbar. Varje ord hon gav honom, varje minut i dag som alla dagar kändes för honom som en gåva. En dag som nästan alltid blev som ett skönt förspel i umgänget vid varandra.
När han såg på henne såg han alltid ljuset och kraften. Hennes kroppsspråk porlade av liv och otämjd livslust. Trots att det gått 3 år sen de båda hade pensionerats var varje dag vid varandra som en ny upptäckt. En present likt en julklapp, men som dagligen öppnades upp.

Idag, som alla andra dagar när han vaknade kände han värmen och glädjen vid sin sida. Alltid somnade de i varandra och vaknade vid varandra. Han blev nästan förbannad vid tanken att detta en dag skulle få sitt slut. Var fanns logiken att söka lyckan, få den, för att sedan se den så plågsamt tyna bort? Men det fanns inte nu…minst 10 – 20 år eller varför inte en evighet av år finns fortfarande till för allt som finns nu, tänkte han stilla.
Hon log mot honom som om hon förstod.
Han hörde hennes tankar tyst vandra över köket i att vi är rika, vi har en gåva i varandra som vi njuter av varje minut i vår vackra skattkammare. Våra fina minnen lägger vi sen i en egen skattkista som vi förseglar med våra hjärtas sigill.
Forellerna fick vänta lite till. Just nu ville han bara bo i de varma tankarna hon gav honom.
Livet kommer aldrig att bli finare än nu.