Styrka & svaghet

Det var en dag då man skulle dela ut styrka.

För att få del av styrkan var man tvungen att tävla och fyra deltagare fanns på plats vid startlinjen; ”Den starke”, ”Den unge”, ”Fuskaren” och ”Den svage”.

Vinnaren skulle få 60% av den utdelade styrkan, 2:an 30% och den som kom trea skulle få resten 10%. Siste man över mållinjen fick inget av den styrka som denna dag delades ut.

Startskottet gick och det blev en ganska förutsedd utgång. Först kom ”Den starke”, sen kom ”Den unge” och därefter kom ”Fuskaren” som trots att han hade gömt rullskridskor på fötterna och dopat sig inte kom bättre än trea. Långt efter de andra och sist kom ”Den svage”.

När ”Den svage” kom i mål var diskussionen och skrytet i full gång bland de tävlande hur bra de var och vilken taktik de hade för att vinna.

”Den svage” kände sig först förbittrad över att inte fått vinna den styrka han så väl hade behövt och kände en orättvisa att de som redan hade styrkan och dessutom i ett fall fuskat sig till den fått mer än honom. Med eskalerad ilska gick ”Den svage” därifrån utan att delta i den erbarmliga efterdiskussionen.

Hans ilska fick honom att öka stegen och med ett vrål stegrade han tempot bort från hela skådespelet. Men mitt i det ursinniga språnget kom en insikt över honom lika stark som ilskan han nyss känt.

Hade han haft samma kraft i ilskans stund som i tävlingens hade han ju vunnit……

Insikt efter insikt kom till honom. Han hade ju inte ens behövt tävla….”Den svage” var inte svag utan egentligen både stark och snabb.

Styrkan finns inom mig och jag behöver inte bevisa det eller fuska och dopa mig till det.

Man kan egentligen inte vinna en styrka man från början alltid har haft lika mycket som alla andra….

Löpsteget för ”Den svage” förvandlades till en målmedveten gång och känslan av att komma sist och ändå på ett sätt vinna var bedövande och helande.

Den slutliga insikten blev att

”Allting finns för alla och har alltid funnits även för mig” blev det som gjorde ”Den svage” till ”Den glade” och en av Oss alla andra.

Så var den lilla sagan slut. Salut!

Del III. En man, en hund en vinter i Malmö

JF klev in på Dragør Kro från Strandstrede. Han möttes av den bekanta vestibulen med plats att hänga kläder på innan han steg vidare in mot restaurang och krostue.

Atmosfären var magnifik. En krog som oavbrutet varit i drift sedan 1721 väntade.

Tidigare gäster sen mer än 250 år, hade på alla sätt gett avtryck, anda och känsla på Dragør Kro. Deras tidigare närvaro satt påtagligt i väggar, luft och doft på denna krog.

Förmodligen hade något förändrats sedan 1721. Men förändringen kändes inte. Känslan var istället att Allt, i denna tidsresas farkost bak i tiden, var naturligt bevarat och genuin i varenda vrå.

Restaurangen ”med god mad” innehöll: linnedukar, levande ljus vid borden och kypare med vit skjorta och fluga som nästan omärkligt visste när det var dags att fylla på ”en lille en”. Det var då namnet, nästan alltid, på en 5:a Aalborg Dild Akvavit.

På menyn självklart: Lun fiskefilet, med rejer og remoulade, Plankebøf , Kalvemørbrad och Stjerneskud. Den senare, Stjerneskud måste alltid beställas innan klockan 16.

Så var krogens lag.

Men förrätten i form av: Rejecocktail med salat og dressing, ”Fik ikke nogen gæst at glemme at bestille fra menuen”

FJ passerade den i tid evigt levande restaurangen och fortsatte in mot Krostuen.

Om restaurangen var tidlös så andades Krostuen verkligt som om året fortfarande var år 1721 i detta nu. De smått vingliga träborden, raspade i fåror och runt dem trästolarna. Säkerligen inköpta till krogens invigning 1721.

Vid fönstren vid dessa faktiskt antika bord satt fiskare som efter nattens arbete och några timmars vila kopplade av på Kroen.

Fiskarna var stamgäster på Kroen sen deras far och mor säkerligen introducerat dem där. Sen kan man gissa att deras föräldrar i sin tur i säkert mer än sex generationer presenterat dem för den nu aktuelle ägaren av Dragør Kro.

Fiskarna satt vid de bästa platserna, fönsterborden, och var på något sätt på toppen af kransekagen på kroen.

Här satt nu exempelvis fiskaren Lars Bjerregaard vars bedsteefars bedstefars bedstefar förmodligen suttit på samma bord på kroen efter 1721.

En liten nick, liksom på en auktion, berättade för krogvärden att det behövdes påfyllning vid fiskarens bord. Här behövdes inga ord och gissningsvis sattes flaskan upp på fiskarens nota som avräknades en gång i månaden vid löningsdags.

Eller när ägaren av fiskebåten fått betalt av de danska kedjorna Dansk Supermarked, Brugsen eller Netto för sin fiskfångst.

FJ slog sig ner vid ett bord med en Grøn Tuborg, beställd från krogdisken av den leende ”tjenaren” och njöt till fullo av allt kroen bjöd i sitt naturliga skådespel.

Längst in i krostuen fanns det biljardbord. På helgerna flitigt besökta men just denna dag var det släckt i biljardrummet och inga kroggäster som utmanade varandra.

FJ såg sig omkring. Förutom ”fiskarna” vid fönsterborden var det bara han, några högljudda svenska par och en kvinna som syntes på kroen.

Kvinnan tittade på honom och FJ tittade tillbaka. Som i en impuls lyfte FJ flaskan och skålade med kvinnan. Skålen återgäldades med en flaskhöjning och en nick med ett utrop på skånsk dialekt åt Ystad-hållet:

”Va, nu inte så fjånig. Kom och sitt vid mitt bord så vi kan snacka lite”

Fj blev överraskad och en blyghet kom över honom. Skulle han verkligen gå dit, till en främmande kvinna?

Sen hör han: ”Kom, kom jag är inte farlig”

FJ reser sig och går över till hennes bord.

”Ja, det var väl inte så farligt?”, hör han henne säga.

”Hej!”, säger FJ, jag heter Fredrik. Egentligen Fredrik Joakim, men kallas för FJ. Trevligt att få sitta vid ditt bord” och tar henne i handen för en hälsning.

”Hej, Fredrik! Jag heter Amione och jag ser att du spanat in mig sen du kom in på krogen”

”Du, jag har inte spanat på dig överhuvudtaget. Jag njuter av krogens atmosfär och av min ledighet och såg inte dig alls förrän jag skålade med dig”

”Ja, vi säger väl det, säger Amione. Vad gör då en påg som du här på Dragørs Kro?”

”Jag bara njuter av en ledig dag och att få vara i ett annat land i en annan tid, säger FJ. Ock, du då?”

”Du är rolig, säger Amione, du snackar nästan som ur ett skådespel av Shakespeare. Jag antar att du kommer från Malmö. Där brukar man ju vara mer på och inga krusiduller. Är du förläst eller gjorde du alla hemläxor i skolan till långt in på natten för att briljera på lektionerna?”

”Lite rolig är du också Amione. Vilket fint namn du har förresten. Varför gav dina föräldrar dig detta ovanliga namn; Amione?”

”Min far sa att det namn man får, det bär ens ego genom livet. Jag var Vännen Nr: 1; Amigo One eller förkortat Amione”

”Din far verkar ju vara en klok man som gav dig ett så vackert förnamn?”

”Nej, säger Amione, han var en stor fubick. Aldrig hemma, lät mamma ta hand om allt och tänkte bara på sig själv”

”Det låter dramatiskt, men vad säger du om att gå ut och sitta i haven?”, föreslår FJ.

”Gärna, trädgården här på Dragør Kro är verkligen vacker att sitta i med alla klätterrosor, Hortensia och andra vackra blommor som löper runt hela haven”

FJ och Amione beställde påfyllning i baren, tog flaskorna med och gick ut till den hänförande haven.

Om haven var ljuvlig, förtogs det genuina kro-intrycket av vanliga vita vingliga plastbord och stolar. Men vad kan man annars ha ute?

Går ju inte att sätta vanliga träbord här.  Men ägaren kunde ju haft teakbord och stolar som bättre matchade den fina grönskan i haven, tänkte FJ för sig själv, medan han med Amione som sällskap slog sig ner i en sliten vit plaststol.

Fåglarna på min gård

Är vackrare än någon annanstans

fastän De är svarta

Fjäderföringen är superb

nätt, smart, spretig med oberval svansfäktning

men framförallt

Stolt

Och varför icke

ty

denna fågeln är ju sin egen

Alltså fri

till skillnad från Oss

stackars krakar

Många vägfarande

har frågat mig

vad som kännetecknar

Fåglarna på min gård

Alltså förutom tidigare nämnda

attribut

Jag brukar då säga

att

Denna fågel kännetecknas

av att vara Kavat

Liksom att vilja stå på sig

även när det blåser motvind

Gryningsmorgnar har jag sett

fågeln i full orkan

utföra sitt värv

utan att vare sig knota

eller ens

kröka på näbben

Det du!

är en fågel som heter

mer än Duga

ett föredöme för Oss alla

I sanningen ren

ty ingen har heller kommit på den

med en lögn som sårat den andra

Så skön är den också

i sitt verk

att

vattnet den speglar sig i

ej till fullo

kan återge dess praktfulla glans

Uppburen till molnen

av en Ängel

kan Vi en dag…förnimma den..

Magiskt ljud på Teatergatan

Så styrde jag färden mot Göteborg från Falkenberg.

Två biluppdrag i Göteborg låg i väntkorgen för mig som ”Mystery Shopper”.

Natten hade varit fullkomlig med 7 timmars oavbruten sömn.

Med en totalt utvilad hjärna och en ypperligt stärkande frukost var förutsättningarna för en God Dag de allra bästa.

Det stilla regnet hade börjat falla vid 8-tiden och övergick till ösregn vid 9-tiden. Det var ungefär då jag började färden mot Göteborg.

Inte mycket trafik på E 6:an trots att turistsäsongen börjat ta fart. Så ganska otrafikerat till Göteborg.

Lät iTunes välja random musik från mobilen till bilen.

En låt dyker plötsligt upp som jag repeatar; ”Blue” med Jeff Lynne, ELO.

Väljer sen albumet; ”Alone in the Universe” med ELO och hör alla låtarna på detta excellenta album.

Lite märkligt att JL vill tillskriva ELO albumet. Studiogeniet har ju gjort vartenda instrumentpålägg, sång, kör, text & musik själv utan någon ”Orchestra”. Å andra sidan är ju ELO = Jeff Lynne.

Undantag på albumet ”Love and rain” där dottern får vara med och sjunga titeln likt en sopranstämma i en kör.

Spelar sen den låten om och om igen. (Den är fullkomlig)

Herr Lynne, är som många av oss andra en aktiv pensionär (71). Turnerar fortfarande runt hela världen med ELO. Var faktiskt i Sverige förra året.

Ja, jag var där.

Närmar mig avfart mot Örgryte.

Litar blint på att GPS:en i mobilen hittar en fin väg in mot biluppdragens två områden.

Det gör den.

Åker, fullgjort dessa uppdrag, mot Göteborg City för en impuls mot Avenyn.

Parkerar på Teatergatan. 30:-/timmen. Lägger på för 2 timmar.

Väl på Teatergatan ser jag något som heter ”St:Agnes,” ett konditori. Vilket spännande namn.

Går in och scannar in det för mig okända utbudet i kakdisken.

Säljaren vid disken rekommenderar mig konditoriets hembakade morotskaka. Så den väljer jag tillsammans med en Cappuccino. Slår mig ner vid ett av borden utanför cafeet längs gatan och känner mig en smula kontinental för en stund. 

Morotskakan var superb. Från min vy längs Teatergatan ser jag sedan skylten ”Bang & Olufsen” ca 20 meter ifrån mig.

Avslutar fikeriet, bär in min tomma kopp och assiett vid cafédisken och styr stegen mot B&O.

Skyltfönstret och det jag ser från fönstret in mot B&O andas exklusivitet och kvalité.

Öppnar dörren och går in.

Butiksmiljön är bedövande vacker. Ett tio-tal TV-apparater står på, alla med samma naturprogram från (gissar jag) National Geographic. Det är tigrar som, närmast syns mig, kliver ur rutan för att äta upp mig från tio olika TV-håll.

Mina sinnesintryck smälter av hänförelse.

Säljaren tassar tyst bakom mig och sträcker mig nästan osynligt en dricka med kolsyrat vatten (Pellegrino?) där jag står i min uppenbarelse.

Säljaren, som fångat min dialekt, frågar om jag kommer från Skåne? (får i tanken en dum ingivelse att jag ska säga att jag är född och uppvuxen i en sameby i Norrland…) ”Ja, jag är ifrån Malmö”, säger jag klokt nog istället.

Sen dristar jag mig till att fråga vad de ytterst fantastiska Tv-apparaterna med levande tigrar kostar.

Säljaren upplyser mig om att en Bang & Olufsen (namnet betonades med lite släp, men tryck i rösten), BeoVision Eclipse 65, 4K Ultra HD kostar 126 600: -. Men fri frakt hem ingår då som en bonus.

”Ja, sa jag för att verka vara med i tiden, Det är ju inte mycket för en så bra Tv-apparat”

Säljaren som uppfattade mig intresserad sa då: ”Roligt att du är intresserad, tror att jag kan ge dig ytterligare 10 % om du bestämmer dig i denna veckan”

”Tack, sa jag, det är verkligen ett generöst erbjudande. Det ska jag verkligen överväga.”

Sippar vidare på det erbjudna vattnet och ser sedan ”Ljudväggen”

De heter ”Beoplay, Beosound och Beolit”.

Högtalare från 2500 kronor till 100 000 kronor.

Ber att få lyssna på det bästa säljaren har i butiken.

”Självklart, har du musik på din mobil?” frågar säljaren.

”Ja, kan vi spela Love and rain, med Jeff Lynne?” säger jag.

Säljaren tar min mobil, kopplar och sen strömmar paradisets ljudgåvor ur högtalarna från ljudväggen.

”Himmelske skapare, vilket ljud. Vilket oerhört vackert ljud”, säger jag.

Bedövad av ljudupplevelsen sätter jag mig och dricker upp resten av vattnet från flaskan.

”Är detta något som intresserar dig?”, frågar den empatiske säljaren.

”Idag har jag bara en liten börs med mig till Göteborg, vad gör jag då?”, säger jag.

”Då rekommenderar jag: Beolit 17 Natural, mycket ljud för lite pengar”, säger säljaren.

Med den bärbara högtalaren. Beolit 17 Natural, i min hand, vandrar jag ut från Ljudets paradisiska palats på Teatergatan i Göteborg.

Impulsköp!, säger en liten figur på min axel.

I så fall det bästa impulsköp jag gjort, säger jag, bankande ner den lilla figuren till intet och noll smula på min axel.

Ack, Du mjällaste nypotatis

Ack, Du mjällaste och vackraste Svenska nypotatis.

Varje år, vid denna tid förnyar Vi, våra löften till varandra

Du så skönt sprungen, ur den renaste jord vårt jordklot kan bringa

Gourmetostar från Frankrike eller skinkor som torkats ett år eller så i Italien kan aldrig mäta sig i skönhet Ej ens smak nära Dig

När Vi så förnyar våra löften till varandra

Ock.. När jag omger Dig med Dill, smör och nyskördad lök

Då står tiden stilla för några sekunder

En fyra Hallands fläder, till denna gourmetbegivenhet bekräftar att livet är som vackrast just i detta… just i detta Nu

Varför jag bloggar och vill skriva.

Ända sedan jag var liten har jag tyckt om att skriva.

Så har det fortsatt varit.

Har skrivit texter i många sammanhang, information till anställda, musiktexter, dagböcker som startat upp varje år med stor ambition. Men strandat kring början av mars.

Ock…. nu bloggar jag.

Vilket hemskt ord förresten; Blogg….

Men vad ska det heta?

”Min digitala dagbok”, ”Storyn på färden”, ”Dagar som går och dagar som kommer”, ”Min vardag i Falkenberg”

Läser man de varianterna på blogg blir det nästan ännu värre än ordet ”Blogg”

Så, varför blogga?

För min del vill jag närmast beskriva det som att lösa ett normalt-svårt familje-korsord.

Man börjar någonstans i mitten, går sedan vidare ut längs sidorna.

Efter en timme är korsordet löst och stoltheten kryper fram.

Bloggen är inte så annorlunda.

I hjärnan finns ett uppslag, några inledande ord.

Hur formulerar man det till en liten novell/handling?

Ja, som korsordet. När det lyckas har ”Bloggen” lösts.

Allt blir som korsordet till en fullbordad handling.

Del II. En man , en hund en vinter i Malmö

Del II. En man, en hund en vinter i Malmö

FJ hade inte alltid levt själv. Många passionerade förhållanden hade passerat i hans liv.

Det senaste förhållandet var det som hade varat längst.

Amione hette kärleken då som tog upp all tid i hjärtat och sinnerummet.

Men nu var även den kärleken förbi.

De hade träffats på en krog i Dragør, en liten by 12 kilometer från Köpenhamn.

På den tiden gick det båtar från Limhamn till Dragør.

En båtfärd på 50 minuter.

Det var i tiden innan Öresundsbron byggdes år 2000.

När FJ flydde från arbetsvärlden , som ägare och urmakare på anrika butiken ”Klock-Gustaf”. Var resan till Dragør en avkopplande färd.

FJ hade också en tid verkat som fritidspolitiker för det lilla kommunpartiet; ”KV” (kommunens väl). Men FJ lämnade efter något år partiet.

Det var för många hetsiga debatter, ilskna telefonsamtal från andra väljargrupper och inte minst hotfulla brev.

”Det är sådant du får räkna med” sade en mentor i kommunfullmäktige till honom. ”Våra väljare är engagerade och följer varje steg vi tar”

Som regel bokade FJ bokning i restaurangen ombord på Dragørfärjan som hette ”Hamlet”.

Önskemålet var ett fönsterbord, vilket alltid gick att lösa om beställningen skedde någon vecka innan ombordstigning.

Väl ombord, vid fönsterbord på Hamlet, stod tiden stilla.

Stress och arbetsplikter kändes helt borta.

Så på plats, vid reserverat bord kom alltid den raske kyparen.

Med nystruken vit skjorta, svarta byxor och pomaderat hår med orden:

”Min bedste herre, hvad kan jeg gøre for dig?”

FJ beställde som vanligt, friterad spätta med pommes frites och remouladsås. Till det en Tuborg Grøn och en 4:a Gammeldansk.

”Ja, naturligvis. Det arrangerer vi til min bedste herre”, svarade kyparen på beställningen med klackarna smackande ihop på skorna.

Utsikten från bordet på Hamlet ut på Öresund var totalt hänförande.

Malmö skymtades i fjärran och Köpenhamn likaså. Till vänster vid färjans färd skymtade Dragørs inlopp, hamnen dit färjan var på väg. Färjan Hamlet svepte fram längs ett vågsvall med vita skumkransar kring färjans skrov vid färden över Öresund.

Saltholm passerades och FJ intog Gammeldansken vid denna syn halvvägs till Dragør.

”Hej, du gamle!”, var FJ:s egen skålslogan ombord på färjan.

Så nådde färjan land i Dragør.

Det var alltid en speciell känsla att gå i land i Dragør , Danmark.

Som att beträda ett helt annat lands mark. (Vilket det ju var)

När FJ försökte tolka upplevelsen att beträda dansk mark, var den omedelbara känslan: Frihet.

Fanns egentligen ingen logik i att det var mer ”frihet” i Danmark än i Sverige, mer än att känslan inombords sade detta.

FJ styrde stegen till Dragørs Kro. En krog som funnits sedan 1721.

Ett beprövat koncept.

Det är så vackert i Dragør. Kullerstensgatorna och den terrakottagula färgen på alla hus i den lille byn, var hänförande.

Man hade bestämt i Dragør att i den här kulören målar vi alla våra hus.

Ja, det är skillnad från Limhamn, tänkte FJ, i vårt kommunfullmäktige kan vi knappt enas om någonting.

Om den säger si, så säger den andre så.

Om en sida säger bu, så säger den andra sidan ba.

FJ närmar sig Dragørs Kro längs kullerstensgatorna.

Det hörs sorl från kroen redan innan FJ träder in en halvtrappa från Strandstræde.

”Så, underbart. Här vill jag vara”. Tänker FJ när han träder in på Dragør kro.