Fåglarna på min gård

Är vackrare än någon annanstans
fastän De är svarta
Fjäderföringen är superb
nätt, smart, spretig med oberval svansfäktning
men framförallt
Stolt
Och varför icke
ty
denna fågeln är ju sin egen
Alltså fri
till skillnad från Oss
stackars krakar
Många vägfarande
har frågat mig
vad som kännetecknar
Fåglarna på min gård
Alltså förutom tidigare nämnda
attribut
Jag brukar då säga
att
Denna fågel kännetecknas
av att vara Kavat
Liksom att vilja stå på sig
även när det blåser motvind
Gryningsmorgnar har jag sett
fågeln i full orkan
utföra sitt värv
utan att vare sig knota
eller ens
kröka på näbben
Det du!
är en fågel som heter
mer än Duga
ett föredöme för Oss alla
I sanningen ren
ty ingen har heller kommit på den
med en lögn som sårat den andra
Så skön är den också
i sitt verk
att
vattnet den speglar sig i
ej till fullo
kan återge dess praktfulla glans
Uppburen till molnen
av en Ängel
kan Vi en dag…förnimma den..

Magiskt ljud på Teatergatan

Så styrde jag färden mot Göteborg från Falkenberg.
Två biluppdrag i Göteborg låg i väntkorgen för mig som ”Mystery Shopper”.

Natten hade varit fullkomlig med 7 timmars oavbruten sömn.
Med en totalt utvilad hjärna och en ypperligt stärkande frukost var förutsättningarna för en God Dag de allra bästa.
Det stilla regnet hade börjat falla vid 8-tiden och övergick till ösregn vid 9-tiden. Det var ungefär då jag började färden mot Göteborg.
Inte mycket trafik på E 6:an trots att turistsäsongen börjat ta fart. Så ganska otrafikerat till Göteborg.
Lät iTunes välja random musik från mobilen till bilen.
En låt dyker plötsligt upp som jag repeatar; ”Blue” med Jeff Lynne, ELO.
Väljer sen albumet; ”Alone in the Universe” med ELO och hör alla låtarna på detta excellenta album.
Lite märkligt att JL vill tillskriva ELO albumet. Studiogeniet har ju gjort vartenda instrumentpålägg, sång, kör, text & musik själv utan någon ”Orchestra”. Å andra sidan är ju ELO = Jeff Lynne.
Undantag på albumet ”Love and rain” där dottern får vara med och sjunga titeln likt en sopranstämma i en kör. Spelar sen den låten om och om igen. (Den är fullkomlig)
Herr Lynne, är som många av oss andra en aktiv pensionär (71). Turnerar fortfarande runt hela världen med ELO. Var faktiskt i Sverige förra året.
Ja, jag var där.
Närmar mig avfart mot Örgryte.
Litar blint på att GPS:en i mobilen hittar en fin väg in mot biluppdragens två områden.
Det gör den.
Åker, fullgjort dessa uppdrag, mot Göteborg City för en impuls mot Avenyn.
Parkerar på Teatergatan. 30:-/timmen. Lägger på för 2 timmar.
Väl på Teatergatan ser jag något som heter ”St:Agnes,” ett konditori. Vilket spännande namn.
Går in och scannar in det för mig okända utbudet i kakdisken.
Säljaren vid disken rekommenderar mig konditoriets hembakade morotskaka. Så den väljer jag tillsammans med en Cappuccino. Slår mig ner vid ett av borden utanför cafeet längs gatan och känner mig en smula kontinental för en stund. Morotskakan var superb. Från min vy längs Teatergatan ser jag sedan skylten ”Bang & Olufsen” ca 20 meter ifrån mig.
Avslutar fikeriet, bär in min tomma kopp och assiett vid cafédisken och styr stegen mot B&O.
Skyltfönstret och det jag ser från fönstret in mot B&O andas exklusivitet och kvalité.
Öppnar dörren och går in.
Butiksmiljön är bedövande vacker. Ett tio-tal TV-apparater står på, alla med samma naturprogram från (gissar jag) National Geographic. Det är tigrar som, närmast syns mig, kliver ur rutan för att äta upp mig från tio olika TV-håll.
Mina sinnesintryck smälter av hänförelse.
Säljaren tassar tyst bakom mig och sträcker mig nästan osynligt en dricka med kolsyrat vatten (Pellegrino?) där jag står i min uppenbarelse.
Säljaren, som fångat min dialekt, frågar om jag kommer från Skåne? (får i tanken en dum ingivelse att jag ska säga att jag är född och uppvuxen i en sameby i Norrland…) ”Ja, jag är ifrån Malmö”, säger jag klokt nog istället.
Sen dristar jag mig till att fråga vad de ytterst fantastiska Tv-apparaterna med levande tigrar kostar.
Säljaren upplyser mig om att en Bang & Olufsen (namnet betonades med lite släp, men tryck i rösten), BeoVision Eclipse 65, 4K Ultra HD kostar 126 600: -. Men fri frakt hem ingår då som en bonus.
”Ja, sa jag för att verka vara med i tiden, Det är ju inte mycket för en så bra Tv-apparat”
Säljaren som uppfattade mig intresserad sa då:
”Roligt att du är intresserad, tror att jag kan ge dig ytterligare 10 % om du bestämmer dig i denna veckan”
”Tack, sa jag, det är verkligen ett generöst erbjudande. Det ska jag verkligen överväga.”
Sippar vidare på det erbjudna vattnet och ser sedan Ljudväggen

De heter ”Beoplay, Beosound och Beolit”. Högtalare från 2500 kronor till 100 000 kronor.
Ber att få lyssna på det bästa säljaren har i butiken.
”Självklart, har du musik på din mobil?” frågar säljaren.
”Ja, kan vi spela Love and rain, med Jeff Lynne?” säger jag.
Säljaren tar min mobil, kopplar och sen strömmar paradisets ljudgåvor ur högtalarna från ljudväggen.
”Himmelske skapare, vilket ljud. Vilket oerhört vackert ljud”, säger jag.
Bedövad av ljudupplevelsen sätter jag mig och dricker upp resten av vattnet från flaskan.
”Är detta något som intresserar dig?”, frågar den empatiske säljaren.
”Idag har jag bara en liten börs med mig till Göteborg, vad gör jag då?”, säger jag
”Då rekommenderar jag: Beolit 17 Natural, mycket ljud för lite pengar”, säger säljaren.

Med den bärbara högtalaren. Beolit 17 Natural, i min hand, vandrar jag ut från Ljudets paradisiska palats på Teatergatan i Göteborg. Impulsköp!, säger en liten figur på min axel. I så fall det bästa impulsköp jag gjort, säger jag, bankande ner den lilla figuren till intet och noll smula på min axel.

Ack, Du mjällaste nypotatis

Ack, Du mjällaste och vackraste
Svenska nypotatis.
Varje år, vid denna tid
förnyar Vi Våra kärlekslöften till varandra
Du så skönt sprungen,
ur den renaste jord
Vårt jordklot kan bringa
Gourmetostar från Frankrike
eller skinkor som torkats ett år eller så i Italien
kan aldrig mäta sig i skönhet
Ej ens smak nära Dig
När Vi så förnyar våra löften till varandra
Ock..
Jag omger Dig
med Dill, smör och nyskördad lök
så står tiden stilla för några sekunder
En fyra Hallands fläder,
till denna gourmetbegivenhet
bekräftar att livet är som vackrast
just i detta… just i detta Nu

Varför jag bloggar och vill skriva.

Ända sedan jag var liten har jag tyckt om att skriva. Så har det fortsatt varit.
Har skrivit texter i många sammanhang, information till anställda, musiktexter, dagböcker som startat upp varje år med stor ambition. Men strandat kring början av mars.
Ock…. nu bloggar jag.
Vilket hemskt ord förresten; Blogg….
Men vad ska det heta?
”Min digitala dagbok”, ”Storyn på färden”, ”Dagar som går och dagar som kommer”, ”Min vardag i Falkenberg”
Läser man de varianterna på blogg blir det nästan ännu värre än ordet ”Blogg”

Så, varför blogga? För min del vill jag närmast beskriva det som att lösa ett normalt-svårt familje-korsord.
Man börjar någonstans i mitten, går sedan vidare ut längs sidorna. Efter en timme är korsordet löst och stoltheten kryper fram.
Bloggen är inte så annorlunda.
I hjärnan finns ett uppslag, några inledande ord.
Hur formulerar man det till en liten novell/handling?
Ja, som korsordet. När det lyckas har ”Bloggen” lösts.
Allt blir som korsordet till en fullbordad handling.

Vi agerar och gör nånting!

Lennart sitter med sin Christine på bänken i trädgården. Fåglarna kvittrar, himlen är öppen och vinden är lent sommarljum. En till synes ljuv och harmonisk sommardag väntar.
”Men Christine”, säger Lennart till sin fru,”varför ser du så bekymrad ut?”
”Ja”, säger Christine, ”jag tycker världen har blivit så ond.”
”Men lilla kära, är det de som tynger ditt sinne?”
”Ja, Lennart, det är det. Du och jag, nu måste Vi göra någonting!”
”Men vad kan bara du och jag göra för att en hel värld ska bli snällare?”
”Jag tycker att vi skriver en kampsång Lennart!”
”En kampsång? Kommer det att göra världen bättre?”
”Ja, det kommer den. Vi gör en kampsång, sjunger in den och lägger ut den på YouTube. Sen delar folk den på alla sociala medier, den blir listetta på Spotify och sen kommer den att spridas med blixtens hastighet runt hela jordklotet. Alla språk kommer att vilja översätta den till sitt. Till slut har den blivit till ett jordklotets världssång.”
”Ock, sen min skatt. Vad händer sen?”
”Jo, Lennart. När sen folk i alla länder går ut på gator och torg och sjunger vår kampsång, kommer onda människor att förstå att nu går det inte att fortsätta att göra världen ondare. Nu måste vi gå åt snällhållet”.
”Men ärligt, fina fantastiska du. Kommer det verkligen att fungera?”
”Ja, om Vi inte gör någonting kommer inte heller någonting att förändras någon gång. Alla resonerar ju som du, det går inte att göra någonting. Men nu gör vi någonting. Vi agerar.”
”Ja, det har du förstås rätt i.”
”Vi gör så här Lennart. Jag skriver texten som är mer förbannad av Oss båda och så får du göra musiken.”
”Har du någon text du skrivit, min prisade ädelsten?”
”Nej, jag kommer bara att sjunga och skapa texter ur mitt huvud medan du spelar.”
”Okey, men då kör vi på!”
”Men, har Du någon musik som är lämplig Lennart?”
”Nej, jag kör också bara på. Men det blir i F-ackord och vi inleder med första tonen C som vi också avslutar vår kampvisa med.”
”Då sjunger vi och förändrar världen, Lennart!”
”Ja, det kan du tro, nu vänder vi på skutan. Yihaa!!!”

Vi agerar
Krig och mord och annan lort
nu är det dags att få nåt gjort
sitt inte bara still och glo
nu gör vi någonting
När många tager mitt till sitt
och inte fattar mitt är mitt
då är det nåt som har gått snett
Sitt inte bara still
(Utan Vi:)
Agerar, agerar, agerar
och gör nånting
agerar, agerar
Nu får det vara nock
När äldre rånas i sitt hem
och hotas med sitt liv och lem
då får vi inte titta bort
Ens hem är ju ens fort
Tillsammans är vi starke man
ock mäktar faktiskt allt vi kan
vi vänder oss mot ondskans makt
Ock bildar våran pakt
(För vi:)
Agerar, agerar, agerar
Vi alle man
agerar, agerar
Sitt inte still och ro

”Det blev ju bra, Lennart!”
”Ja, min fine ros, det blev riktigt bra.”
”Hur dansar man till den, Lennart?”
”Utan tvekan är det en schottis, en riktigt hederlig schottis har vi gjort tillsammans som snart alla kommer att skutta runt i på vårt fina jordklot.”
”Jag älskar dina visioner Lennart.”
”Tack, min ängel, det var fint sagt.”

Foreller på en diskbänk

Det låg en befriande harmoni där de båda satt i sitt kök. Hunden låg vid husses fötter som vanligt och omväxlande sov eller tittade på. Utanför det ombonade gårdshuset var det vindstilla. Den böljande gula ängen böjde knappt ett grässtrå i den smekande vinden. På diskbänken låg några nyfångade foreller och väntade på en rensning. Men det var ingen brådska, det fanns egentligen all tid i världen även för det.
”Ska du prova ditt nya recept på forellerna?” frågade hon honom. Orden föll så varmt till honom, hennes tonläge var som vanligt intresserat med en innerlig och varm klang.
”Det ska bli en överraskning. Jag ska fundera lite till”, svarade han henne. Det andades samklang, där de båda satt med varandra i det lilla timrade köket. Sen 20 år hade de båda levt med och vid varandra. Det var en trygghet och kommunikation som inte var präglad av ord eller handlingar utan bara enkla varanden. Där hon fanns där fanns också glädjen för honom. Hennes kärlek till honom var så precis och skimrande uppenbar. Varje ord hon gav honom, varje minut i dag som alla dagar kändes för honom som en gåva. En dag som nästan alltid blev som ett skönt förspel i umgänget vid varandra.
När han såg på henne såg han alltid ljuset och kraften. Hennes kroppsspråk porlade av liv och otämjd livslust. Trots att det gått 3 år sen de båda hade pensionerats var varje dag vid varandra som en ny upptäckt. En present likt en julklapp, men som dagligen öppnades upp.

Idag, som alla andra dagar när han vaknade kände han värmen och glädjen vid sin sida. Alltid somnade de i varandra och vaknade vid varandra. Han blev nästan förbannad vid tanken att detta en dag skulle få sitt slut. Var fanns logiken att söka lyckan, få den, för att sedan se den så plågsamt tyna bort? Men det fanns inte nu…minst 10 – 20 år eller varför inte en evighet av år finns fortfarande till för allt som finns nu, tänkte han stilla.
Hon log mot honom som om hon förstod.
Han hörde hennes tankar tyst vandra över köket i att vi är rika, vi har en gåva i varandra som vi njuter av varje minut i vår vackra skattkammare. Våra fina minnen lägger vi sen i en egen skattkista som vi förseglar med våra hjärtas sigill.
Forellerna fick vänta lite till. Just nu ville han bara bo i de varma tankarna hon gav honom.
Livet kommer aldrig att bli finare än nu.

Glad Pingst! Ät hingst!

Så är det åter Pingst, det är hänryckningens tid.

Själv har jag ett speciellt minne av Pingsten för ca 40 år sedan.

När jag för 40 år sedan jobbade på Konsum (Solidar) i Malmö fanns det en del tävlingar från leverantörerna till butikerna som var roliga att delta i.
Minns speciellt en typ av tävling som ”Goman” (Konsums kött- & charkfabrik på den tiden) anordnade. Det gällde att skapa ett säljevent i charkdisken, promota och fota en utvald produkt som Goman valde för tävlingen. Produkterna varierade. Det kunde handla om Halländsk lökkorv, räksallad, wienerkorv, ärtsoppa i rulle etcetera. Varje vecka under 10 veckors tid var det en ny produkt och en ny tävling.
Vi var många butiker i föreningen på den tiden, kring 1980, minst 80 stycken. Solidar sträckte sig då från Malmö ut mot Österlen (Malmöhus) och upp till Halmstad.
Jag gick med liv och lust in i tävlingarna kring charkprodukterna. Men fick inte in vinnarstilen förrän efter några veckor. Ingen av mina (tycktes mig) fina bidrag kom innan dess på vinstplats. Vi tävlade om priserna 1 – 3. Vinster gavs i form av charkprodukter från Goman. Men framförallt gällde det prestigen att vara bättre och mer kreativ än de andra butikscheferna på Solidar i tävlingen.

Så kom ögonblicket, jag kom 2:a med min exponering av Gomans blodkorv. Med en slogan: ”Jag heter Greve Dracula. När jag ska bjuda mina vampyrvänner till slottet i Transsylvanien, bjuder jag alltid på Gomans utsökta blodkorv”. Lite bloddrypande, men det gav en 2:a-plats och en hel ring Halländsk lökkorv i pris.
Så kom nästa tävling. Den var svårare. Goman hade börjat testförsälja hästkött i Solidars köttdiskar. Den 22-årige ynglingen stärkt av 2:a-platsen förra veckan började omedelbart kreera i hjärnan.
Det var kring tiden för Pingst och jag funderade om det inte gick att få ihop ett tema med hästkött och Pingst. Så ”Heureka!” Min slogan kom från ovan, in i hjärnan och vidare till tävlingsbordet. I köttdisken la jag så med entusiasm ut hästköttsfiléer, vaser med färgglada fjädrar på träbänken ovanför köttdisken med min handskrivna skylt: ”Glad Pingst! Ät hingst”. Sen fotade jag detta copywritiska mästerverk och sände in till tävlingsledningen för Goman.
Men denna gång uteblev belöningen. Varför? Tänkte jag. Det var ju fyndigt och dessutom rimmade det. Jag hade ju fått till det hela.

Men en ärlig medarbetare i butiken som såg att jag deppade lite och som satt med mig på lunchrasten förklarade på detta enkla skånska sätt varför jag inte kom på pallen denna gång: ” Är du dum i huvet, så kan du väl för f-n inte skriva om du tror du ska vinna”
Ja, sanningen är hård men ärlig.

Ock….förresten varför firar vi Pingst egentligen?

Enligt Svenska kyrkans texter är anledningen denna: ”Innan Jesus lämnade jorden på Kristi himmelsfärdsdag berättade han för lärjungarna att de inte skulle att bli övergivna. Jesus förklarade att vi människor skulle få en hjälpare, en sanningens ande som ska vara hos oss för alltid.  Tio dagar efter Kristi Himmelsfärd firar vi därför pingst. Då firar vi att Gud låter sin ande, hjälparen, vara hos oss.” 

Jag firar också denna dag att det nu är 9 år sedan jag lät vuxendöpa mig i Skrea Kyrka. Som en förberedelse för giftermålet med Min allraste Käraste i Ravlunda kyrka den 12 juni 2010.

Men det är en helt annan berättelse.

En kvällshymn

Herre..
Låt kvällen få mig i frid, dagen har gett mig nya vingar
Befria mig från all ondska Du ser, all girighet som finns omkring mig
Låt mig alltid få höra fågelns sång, och bli berörd av dess väsen
Mitt hjärta är fyllt av kärlek, må resan i natten nå dess mål
Låt mig alltid vara för andra och andra för mig
Även om jag inte fullkomlig är så är jag en del av Din utsträckta hand
Herre..
Låt natten få drömmar så ömt
Om allt det vackra Du skapat
Skapa mig en omhuldande famn, som ett varmt rede i Ditt trygga bo
Låt morgonen ge mig ett liv i nyfikenhet och glädje
Jag vill skapa renhet på vägen Du bär som vatten från visdomens källa
Låt mig nu få en god natt i tanken på alla jag känner
Vestaler flyger mitt sinne så högt till molnens lenaste kudde

Drömmen om ängen som leder ner till stigen vid ån

Så kom denna morgon åter drömmen om ängen som leder ner till stigen vid ån.

Det är en vacker dröm. När drömmen slås på vandrar jag i en solbeklädd äng. Drömkanalen visar mig då hur jag går med bara fötter fast i ljusbruna sandaler strosandes på en äng.

Det är inget vitt perspektiv, mer ett markperspektiv där sandalerna möter ängens alla fagra blommor. Ja, vad heter dom? Smörblomma, Gulsporre, Natt och dag, Åkersenap och naturligtvis Maskros kan det vara jag ser. Finns säkert fler i drömbilden som jag inte har namnen på.

Jag strosar så sakteliga längs ängens ljuva flora för att så möta stigen. Väl på stigen av grus skymtar jag ån. Så fortsätter färden på stigen längs ån. Tills jag möter en bänk. Det liknar ingen vanlig gråpatinerad parkbänk, mer en mörk teakbänk, nyligen utsatt, som inbjudande möter mig till en sittning. Väl sittandes kan jag blicka ut över ån.

Det är stora träd omkring mig, kanske björkar, som vill visa upp sina magiska grenar längs vyn. Ån forsar och stöter på stenar längs färden. Det är förvånande så mycket jag ändå minns av denna dröm. Förmodligen för den har gått i repris några gånger. Men det som slår mig när jag sitter på bänken är att det är helt tyst. Ingen fågelsång och ån brusar inte fram några ljud. Det är en helt tyst plats, där jag sitter ensam med träden omkring mig på min vackra teakfärgade bänk.

Sen vaknar jag och tänker, det här har jag drömt förut. Ock.. vad drömmen betyder? Egentligen tror jag inte den betyder någonting, den har mer kommit för att ge mig frid i sinnet. Natur och oändlig tystnad lisar som balsam själen.

Kanske är det inte mer att tolka in i det än så?

Vi är ”alla år”!

När jag ser bilden på rubrikhuvudet är jag 5 år.
Har precis ätit en isglass när mamma kommer med en fotograf som vill ta en bild på mig i parken utanför där vi bor. Det enda jag tänker på, minns jag än idag, är att försöka dölja glassen som jag känner är runt hela munnen. Slickar och torkar mig intensivt runt munnen hoppas allt går bort innan bilden tas.
I dag är jag 63 år och tänker att egentligen är vi ”alla år” Jag har både 5-åringen inom mig liksom att jag är 63-åringen. Ja, alla år från födsel till nu bär jag och alla andra inom oss i vår levnad.
Inte konstigt en Pub-kväll att man känner sig som 25 eller i en upprörd diskussion förvandlas till den envetne och tjuriga tonåringen som vill ha rätt. ”Du lyssnar ju inte!!!”
Men jag kan inte vara en 70-åring. Det går inte än, inte förrän om 7 år. Även om jag allt mer kan förstå hur det då kan kännas.
Så vad är ålder? Kanske en process där vi utvecklas som människa och ska ta med oss de bästa tankar och lärdomar vi haft till kommande år.
Splendid!
Men just nu i denna stund, vid kaffet denna morgon, betraktande solen som väller in på en blomstrande trädgård känner jag mig som 5 år igen. Frysen är tom på isglass dock, men en nybakad bulle är inte dumt det heller som substitut.