En lysande pedagog

Längs vägen i våra liv möter vi då och då personer som blir en form av vägvisare i våra privata liv eller i vårt aktiva arbetsliv. Självklart är det familj, vänner och arbetskamrater som formar oss mest i vår vardag. Men medge att vi även då och då stöter på andra personer som vi egentligen aldrig träffat förut men som på en tidsperiod av en stund ger en riktning åt vår framtida vardag. Det kan vara på en kurs, en granne som du lärt känna, eller någon av en slump på Facebook. Gemensamt i detta är att det skett på ett oväntat sätt.

Jag har mött en hel del vägvisare i mitt liv. Säkert Du också.
De flesta jag mött i det epitet förstod jag inte då, när jag träffade dem, att de skulle få ett inflytande i mitt liv förrän efteråt.
När jag nu blickar tillbaka är jag evigt tacksam att jag fått möta alla dessa människor på min färd genom livet.
Kom de till mig av en slump eller är det livets gång att vi alla då och då möter en ”kompass” som ger en riktning framåt på resan?

En av dessa vägvisare för mig i mitt arbetsliv heter pedagogen Jonas Himmelstrand.

Jag träffade Jonas på den vackra slottsliknande kursgården ”Vår Gård” belägen vid Saltsjöbaden utanför Stockholm. Jag var där tillsammans med 5 andra studiekamrater på en kurs som hette ”HL” (Högre Ledarutbildning) på denna kursgård. Året var 1986.
Gemensamt för Oss sex som gick HL på Vår Gård var att vi arbetade inom Kooperationen (KF). Vi arbetade då på det vi gemensamt kallar ”Coop” idag. Man kan säga att vi var utvalda unga framtida ledare som genom en ”audition”. Ansökan-intervju-urval valdes ut att föra kooperationens framtid vidare. Under perioden från 1986 – 1988 (18 månader) studerade vi på heltid med lön av KF med målsättning att Vi skulle föra kooperationens fana framåt i Sverige.

Förutom att vi gick på många ledarkurser som hölls på Vår Gård på den tiden ombads vi också att efter en tid att vara ”hjälplärare” på dessa kurser. På det sättet praktisera med handledning, vad vi lärt oss i studiebänken. Vi kunde teckna oss för vilken kurs som helst som hölls på Vår Gård. Som parentes kom jag ihåg den första kurs jag tecknade mig för, den hette ”Människosyn i kooperationen”

En kurs med Lennart Koskinen (kändispräst på den tiden), Ma Oftedal (likaså kändispräst) och Per Ragnar (ja, känd från Tv).
Med facit i hand en ”flumkurs” (fast självklart intressant)
Idén med kursen var att 10 butikschefer inom kooperationen och 10 präster skulle få idéer av varandra.
Trots att kooperationen har en stark ideologi sen 90 år tappar de kunder och trots att kyrkan har en stark ideologi sedan mer än 2000 år tappar de kyrkobesökare. På kursen utbyttes branscherfarenheter inom respektive områden. Prästerna gjorde studiebesök i en Konsumbutik och vi butikschefer besökte en kyrka. Sen utbyttes idéer från våra olika perspektiv.
”Varför har ni inte Er kooperativa ideologi skyltad när kunderna kommer till Konsumbutiken? Vem vet idag att det var kooperativa pionjärer som kom till den fattige kundens hjälp och såg till att hålla priserna nere från den girige private handlaren i början av 1900-talet?” Ofta på den tiden var kunden i skuld och hade lånat av Handlaren genom att köpa på kredit. På det sättet blev han fast hos handlaren som kunde fortsätta att ta överpriser på kunden. Genom att öppna butiker, utan egentligt vinstintresse, kunde de kooperativa pionjärerna förse medlemmarna i det område de verkade inom med skäliga priser på livsmedel. Dessutom gällde kontantprincipen. Ingen kooperativ kund kunde köpa på kredit i kooperationen och blev beroende av sin handlare. Med en medlemsavgift runt 100 kronor blev de till och med delägare i sin butik.
Vi kooperatörer visste också att ge goda råd till kyrkans män efter att vi besökt en kyrka och deltagit i en gudstjänst.
”Varför säljer ni inte Biblar och Psalmböcker före och efter gudstjänsten? Nu är de gratis att låna och det tjänar inte kyrkan på. Varför har inte kyrkan musikkvällar på orgel med entréavgift som spelar nutida musik typ Abba eller Bob Dylan? Kyrkan måste vara med i tiden och locka besökare till en vardag som liknar deras egen”
Ja, idéerna flödade för Oss kooperatörer på just denna kurs.

Men åter till Jonas Himmelstrand, mitt inläggs huvudperson.

Jag var 31 år och studerade kooperation på Vår Gård. Tecknade mig som hjälplärare för Jonas Himmelstrand som på Vår Gård bland annat höll ”peppkurser” i personlig utveckling (”Jag är Ok, du är Ok, alla är Ok”) och i pedagogik.
Denna gång skulle Jonas hålla i en kurs utanför vår kursgård som hette ”Service-skola för lastbilschaufförer”            

Jag träffade Jonas och han ville att vi skulle åka ut till lokalen, som låg i Fisksätra några kilometer från Saltjöbaden. Vi satte bilen på parkeringen och sen började Jonas förberedelserna.        

”Nu ska vi sätta oss in i hur chauffören tänker när han kommer med bil till kursen. Han sätter sin bil här på parkeringen och går ut. Vad tror du han tänker på Sven, när han lämnar sin bil?”

”Jag tror han undrar hur han ska hitta till lokalen”, svarade jag. ”Bra, du tänker precis som jag. När han lämnar bilen spanar han var han ska gå för att hitta till lokalen. Därför ska vi sätta skyltar runtom parkeringen med pil som pekar dit lokalen är med texten: Serviceskola för lastbilschaufförer”

”Hur får vi fram skyltar?” frågar jag Jonas.

”Du som är Konsum-kille måste lärt dig att texta skyltar i butikerna du haft. Jag vet också var du kan texta upp dessa skyltar på Vår Gård. Innan vi åker hem ska vi åka till en byggfirma och köpa plankor vi kan fästa dina skyltar på”

”Ok, då löser det sig”        

”Sen går chauffören från parkeringen, vägledd av skyltarna mot lokalen som ligger här uppe i backen” Vi gick så backen upp till lokalen där kursen skulle hållas.       

”Den dag vi har kurs vill jag att du står här vid entrédörren och hälsar dem välkomna. Du ska ta i hand och säga: Välkommen på servicekurs, jag heter Sven, sen pekar du in i lokalen och säger: Det går bra att hänga av sig jackan på en av krokarna därinne. Inne i lokalen står jag. Eftersom de flesta chaufförer inte gått i skolan eller någon annan kurs på många år är de lite nervösa innan kursen börjar. Så här på långsidan inne i entrén ska vi sätta ett bord med skålar med äpplen och päron. Jag kommer att ta emot dem när de hängt av sig jackan och peka på frukten och säga: Välkommen jag heter Jonas, varsågod tag gärna lite frukt innan kursen börjar. Spänningen brukar släppa när man håller något i handen. Då är ett äpple perfekt att gå omkring och mumsa på. När du räknat in att alla har kommit stänger du entrédörren, ger mig ett tecken och sen hälsar jag alla välkomna in i lokalen där vi ska ha vår kurs.
” Jonas öppnade dörren till lokalen. I lokalen såg det nästan ut som en skolsal med bänkar och stolar i rader.          

”Vad vi nu ska göra Sven är att ta bort alla bänkar, sen ska vi sätta stolar i en ring mitt i lokalen” Vi hjälptes åt att ta bort alla bänkar och satte sedan 15 stolar i en ring i mitten av lokalen. ”Anledningen till att vi tar bort bänkarna, Sven, är att chauffören inte ska kunna lägga händerna på bänken och slappna av. Genom att de bara sitter på en stol är de utlämnade till vad jag säger till dom, jag får ett mentalt övertag från början”
Sen gick Jonas bort till en blädderblockstavla som stod i en hörna. Han satte tavlan i mitten framför stolarna och började skriva:

”Välkommen till servicekurs för lastbilschaufförer”

8:00 Kursstart – Presentation.

9:30. Fikapaus med kaffe och ost/skinkfrallor.

11:00 Paus 15 minuter.

12:00 Lunch, bestående av en buffé i matsalen.

13:00 Återsamling efter lunch

14:30 Fikapaus med kaffe och kanelsnäcka.

16:30 Kursen avslutas.     

”Det här är viktigt, Sven. När de kommer in i lokalen och sätter sig på stolarna vill de ha klart för sig vad som händer under dagen och när kursen avslutas. Sätt dig ner på en stol Sven. Vad tror du chauffören tänker på när han satt sig på stolen och tittar på programmet på tavlan?”

”Ja, om det varit jag som var chaufför och inte gått kurs eller i skolan på länge, då hade jag nog grunnat på det som heter: Presentation. Det kan nog vara nervöst för de flesta att presentera sig själv i en församling med okända människor” ”Bra Sven. Det är precis vad de sitter och tänker på. Därför ska jag efter att jag hälsat alla välkomna och gått igenom hålltiderna för dagen berätta hur de ska göra sin presentation av sig själva. Jag ska be dem att resa sig upp och säga sitt förnamn och hur många år de varit i sitt yrke. Genom att de reser sig upp och säger sitt namn och sina yrkesår så släpper spänningen. Då har de börjat prata och det vill vi när de sedan ska diskutera hur en chaufför kan bli ännu bättre på service”
”Vad har jag för uppgift under kursen? frågade jag Jonas.
”Din uppgift är vid dörren när de kommer. Inne i lokalen så ropar du ut när det är fika, paus, lunch etcetera. Själva kursen håller jag. Du sitter bakom chaufförernas stolar och gör anteckningar du behöver när du själv en gång ska hålla kurs. Sen ger du mig feedback efter kursen vad som var bra och vad jag kan förbättra. Slutligen ska du hjälpa mig att göra i ordning lokalen när kursen är över. Jag vill ha helt undanplockat så att vi nästa dag när det kommer nya chaufförer ser ut som det gör nu med stolar och blädderblock. Om du inte lärt dig något annat av mig så vill jag lära dig mitt ordspråk: Varje dag ska vara ny. Det ska inte lukta tisdag på onsdag utan varje dag ska vara helt ny med de utmaningar som väntar just den dagen”

Så kom den första kursdagen av tre. Vi hade ungefär 15 nya deltagare varje dag. Från backen där lokalen var blickade jag ner och såg parkeringen där chaufförerna förväntades komma. Vi var på plats redan 7 på morgonen eftersom Jonas ville förbereda sitt material inne i lokalen och repetera med mig vilka uppgifter jag hade. Dessutom konstaterade Jonas:
”Det här är yrkesfolk som är vana att gå upp tidigt. Börjar kursen klockan 8 kommer det deltagare redan från 7.30 på morgonen. Så vi måste vara beredda”

Den första deltagaren kom mycket riktigt vid ½ 8-tiden. Jag såg när han ställde sin bil, steg ur bilen och fann skyltarna vart han skulle fortsätta. Han går sedan upp för backen där jag vinkar välkomnande till honom. Jag hälsar leende på honom och tar i hand när han kommer med orden:
”Välkommen till servicekurs. Jag heter Sven. Det går bra att hänga av sig jackan på krokarna inne i lokalen” började jag mitt uppdrag denna dag.
Ser att han går in hänger av sig jackan och ser sen Jonas ta honom i hand och säga:
” Välkommen jag heter Jonas, varsågod tag gärna lite frukt innan kursen börjar”
Så började kursdeltagarna anlända en efter en och redan 10 minuter innan kursstart hade jag räknat in 15 deltagare som jag såg med ett äpple eller ett päron i handen mingla runt i lokalen. Några kände varandra och stod och pratade, andra gick runt och tittade på bilder som var upphängda på väggarna eller gjorde ett toalettbesök innan allt började.

Jag ger Jonas ett tyst tecken att nu var alla på plats.

Prick klockan 8 öppnar Jonas upp lokalen där vi ska vara och jag hör:
”Hjärtligt välkomna allihop till servicekurs. Det går bra att gå in och sätta er på en valfri stol i rummet”
Sorlet upphörde, äpple- och päronskrottar slängdes i soptunnorna och en efter en stegade de med förväntan in i lokalen vi förberett för denna kurs. När alla chaufförer satt sig och sorlet tystnat kommer Jonas fram till mitten av stolsringen och säger:
”Välkommen till servicekurs för lastbilschaufförer. Jag heter Jonas Himmelstrand och ska leda er genom denna kursdag. Bakom er sitter Sven. Han är min assistent och kommer att sitta bakom er för att ge mig återkoppling hur jag skött mig och vara behjälplig med hålltiderna jag satt upp på tavlan. Så här kommer dagen att se ut för oss” Sen tar Jonas en pekpinne och går igenom alla hålltiderna för dagen.

”Det första vi ska göra är en presentation av oss själva. Jag vill att ni står upp, berättar ert förnamn och hur många år ni varit i yrket. Jag kan börja. Jag heter Jonas och har varit 10 år i mitt yrke. Sen kan vi börja från vänster och gå till höger” Jonas pekar på den första deltagaren som myndigt reser sig upp och säger: ”Jag heter Lennart och har arbetat 24 år som lastbilschaufför” och sen följer ”Jag heter Ingvar och har arbetat 30 år som lastbilschaufför”
Ja, allt går som på räls. Alla har rest sig upp ganska otvunget och berättat kort om sig själva. Sen kommer den första arbetsuppgiften. De ska tre och tre, totalt 5 grupper, vända stolarna mot varandra och berätta vad tjusningen är att jobba som lastbilschaufför. Jonas delar för tydlighetens skull in dem i grupper och ger den som sitter först till vänster ett block och en penna för redovisningen.
Så flyter kursdagen fram med allt livligare diskussioner om vad bra service är och hur de som yrkesgrupp kan förbättra sig. Avslutningsvis redovisar Jonas en enkät från butikerna de kör varor till hur de betygsatt chaufförernas servicevilja. Jonas ber chaufförerna i grupper om tre och tre gissa vilket betyg från 1 – 5 de satt på dem. De flesta grupper gissar att betyget är mellan 2 och 3. Men Jonas kan redovisa att genomsnittsbetyget var 4,5 där 5 var bästa möjliga. Jag såg hur det stärkte självförtroendet ytterligare hos deltagarna. Jonas läste sen upp kommentarer han fått från butikerna typ:    

”De ställer alltid upp när varorna ska levereras. Fastän de har ett pressat schema brukar de hjälpa mig att köra in rullvagnarna med varor ända in i butiken” en annan röst: ”Det är alltid roligt när de kommer. Många känns som mina vänner då jag träffar dem flera gånger i veckan. Alltid lika glada och hjälpsamma”

Så avslutades kursen. Ja, prick 16:30 som det stod på tavlan. Jonas bad chaufförerna och mig att ställa oss upp i en ring, framför varandra med en hand på varje deltagares axel.
”Nu ger ni den ni har framför er en klapp på axeln och sen avslutar vi kursen med att klappa åt oss själva. Bra jobbat allesammans”  

De redan nu peppade chaufförerna avslutade kursen ännu mer peppade än förut och jag såg hur självförtroendet och arbetsglädjen lyste i deras ögon när jag och Jonas stod vid utgången och tog i hand och farväl.

Sammanfattningsvis vad lärde jag mig av detta:
1. Noggrannheten att planera varje steg i ett skede. Det tog jag med mig till de butiker jag sen hade. Här kommer kunden på parkeringen, den ska vara välstädad och ren från skräp och fimpar. Det ska finnas aktuella skyltar på fasaden. Nu går kunden in genom entrén och då ska den vara städad och det ska finnas en fin aktuell visning i entré-området. Ja, så tänkte jag runt hela butiken fram till och efter kassorna.
2. ”Varje dag ska vara ny”. Det tog jag med mig ända hem till mig själv. Fortfarande det sista jag gör på kvällen är att plocka undan allt som inte ska finnas till morgonen därpå. Tidningar, disk, kläder etc. På morgonen det första jag gör är att bädda sängen. Det ska inte vara tisdag på en onsdag. Varje dag ska vara ny och innehålla sina utmaningar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s