Tomatkungen

Så kallades den lokala Malmö-kändisen på Möllevångstorget. Hans riktiga namn är Thorvald Sjöström. Han var oinskränkt King of Möllevångstorget på 1960–80-talet. När jag som 14-årig grabb sommarjobbade på Möllevångstorget 1969, hade jag ”Tomatkungen” på bordet framför mig. Han sålde som namnet antyder tomater i parti och minut. Men endast svenska tomater.
Själv sålde jag som jag berättat i ett annat inlägg sekunda frukt och grönsaker utvalda av min chef Kronvall som därför i folkmun kallades ”Kronmull”. Kvalitén var sekunda men priset var lågt. För de familjer som gjorde storkok med grytor, gratänger eller eget vin var våra sekunda varor ett bra köp. Min plats på torget bestod av två bord där jag la upp mina primörer. Tomatkungen som var framför mig hade säkert om jag minns rätt åtta bord eller mer. Fyllda av tomater men även gurkor, potatis och dill.

Om jag hade en svärm av flugor och getingar omkring som lockades till de skämda frukterna hade Tomatkungen en svärm av kunder omkring sig. Företrädesvis paranta damer 50 plus.
     ” Åh Thorvald, så fina tomater du säljer”, hördes många gånger under en dag.
     ”Ja, bara kom fram och köp. Det är svenska tomater av högsta kvalité som jag köper av Mäster Grön i Helsingborg. Mina tomater är de bästa du kan hitta i Malmö. Lågt pris har jag också.” hördes Tomatkungen deklamera med hög röst då och då under torgdagen.
Tomatkungen var karismatisk med lite filmstjärnelook. Ofta bar han keps och norsk lusekofta. Han utstrålade glädje med charm, han var kvick i munnen och när han betjänade de paranta damerna drunknade dom i hans förföriska blick. Den blicken kunde värma upp varje kvinnas hjärta.Det var alltid lång kö för att bli betjänad av Tomatkungen. Visserligen hade han medarbetare omkring sig, men det var ju kungen själv de flesta ville bli expedierade av.
Då mina egna bord inte drog så många kunder hade jag god tid att studera Tomatkungen. När han var på plats på torget var det mycket kunder och när han åkte iväg nästan avfolkades torget. En riktig publikmagnet med andra ord. Förklaringen när han skulle hålla lunch var alltid:
     ”Nej, mina damer nu håller tomaterna på att ta slut. Nu måste jag åka till Helsingborg för att fylla på till eftermiddag”. Sen åkte han symboliskt iväg med transportbilen. Tomaterna tog alltid ”slut” vid 11-tiden på förmiddagen. Tomatkungen hann sedan åka till Helsingborg, fylla på förrådet och hinna tillbaka till klockan 12. Det var ju naturligtvis omöjligt. Då även jag blev avlöst för lunch vid 11-tiden kunde jag mer än en gång se honom på någon av Möllevångstorgets kringliggande caféer i stillhet avnjuta sin lunch. Men jag måste beundra hans eleganta marknadsföring av sina produkter. Det var hos tomatkungen man köpte tomater på torget. Det var det som gällde punkt och slut.
Han hade också ett litet trix med vågen jag observerade från mitt bord. När han lyckats charma en parant dam och tittat henne djupt i ögonen la han ibland ett litet finger på vågen och tyngde ner den.
     ”Det blir tolv hekto sköna fröken Larsson och 12 riksdaler. Men bara för att det är du och du strålar så vackert ikapp med solens sken så ska du få det för 10 kronor jämnt. Ja, jag slänger med en liten dillkvist också”
     ”Åh Thorvald, du är alldeles för snäll” hördes svaret.
     ”Vackra fröknar som Larsson har jag aldrig kunnat motstå att ge ett bra pris”
     ”Åh Thorvald, din lille flörtare, så säger du väl till alla”
     ”Nej, fröken Larsson det gör jag bara till de vackraste Malmötöserna som handlar av mig.”
Ja, så höll det på hela torgdagen. Ett litet finger på vågen då och då möjliggjorde en bra rabatt till kunden och en extra dillkvist eller lite potatis i bonus. Tomatkungen var absolut inte oärlig, tvärtom var han mycket seriös och den lilla fingertryckningen gav ju kunden pengarna tillbaka och ofta också lite dill och potatis som gåva. Plus och minus tog ut varandra.
Tomatkungens tomater höll verkligen högsta klass. Jag minns än idag de svenska första klass-tomater han la upp på bordet. De var jämnstora och knallrött glänsande. Ville någon smaka, tog han raskt fram kniven och skivade fram ett smakprov.
     ”Här ska du få, det är Malmös vackraste och godaste tomater”
 Jag minns honom som en verklig Malmöprofil, ja nästan artist i hela sitt uppträdande och de publikskaror han drog till sina bord.
Själv kunde jag stå utan kunder i flera timmar. Mina halvkassa produkter lockade bara till sig ”Vad kostar en hel lådda-kunder” De var inte så många men när de väl köpte så handlade det om många ”låddor” Jag tippar att det var restaurangägare eller familjer som gjorde ett storkok.

Tomatkungen tittade då och då på mig med lite beklagande blick. Han tyckte väl synd om en fjortonåring som ständigt saknade kunder. En dag kom han bort till mitt bord.
     ”Lilla påg, nu ska jag lära dig hur man säljer. För det första ska du inte sitta ner på en stol. Stå alltid upp vid bordet med sträckt rygg och sen ler du mot alla kunder som går förbi. Tittar dom på dig så säger du välkommen fram här finns det billiga frukt och grönsaker. När dom har handlat av dig tackar du för köpet och bockar sen säger du välkommen tillbaka”
Jag följde hans råd och såg han instämmande blinka till mig när jag följt hans instruktioner. Så fick jag min första lärare i service och uppträdande i detaljhandeln.

Thorvald Sjöström var inte bara tomatkung han var även författare som skrev flera böcker om sina upplevelser på Möllevångstorget och om de Malmöprofiler som fanns i staden vid denna tid. Till exempel Tage Tosa, Ka’l de snöar, Töne Kurt, Svarta damen, Otto med tänderna med flera.
Hans böcker går att finna på nätet fortfarande. Till exempel ”Från vaggan till Möllan” som jag lånat som förgrundsbild.

2 reaktioner till “Tomatkungen

  1. Ett så lättsamt och behagligt berättat ungdomsminne, att jag blir fast i raderna – fastän mitt intresse för handel är måttligt. Men det är väl bland annat din varma ”berättarröst”, din humor och självironi som fängslar. 1969 var det året jag ryckte in i lumpen på hösten. Då jobbade jag på Solidar-kontoret, på Frisgatan och var ganska välbekant med kvarteren därifrån och till Östervärn (hette det så?). Och Möllan, då. Dock har jag missat både Tomatkungen och dig. Fint inlägg!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s