Sommarjobbet på Möllevångstorget i Malmö 1969

Det var mitt livs första sommarjobb. Det var år 1969 och jag hade fyllt 14 år.
Möllevångstorget i Malmö på den tiden bestod av mer än 50 olika varustånd. Allt ifrån frukt- och grönt till blommor, honung, hemmalagat godis & kakor till ägg, kyckling och höns. På lördagarna var sedan flera årtionden ett mångkulturellt myller av folk som besökte torget och köpte varor från de många handlarna.
Möllevångstorgets blickpunkt stod i den bakre västra delen av torget. Det var den mäktiga statyn ”Arbetets ära” av konstnären Axel Ebbe som restes av Malmö Arbetarkommun år 1931. Malmö var känd som arbetarnas stad. Det var ingen tillfällighet att både agitatorn August Palm och senare Per-Albin Hansson, Sveriges landsfader, föddes i Malmö. Eller att Handelsavdelning nr: 1 (den första), bildades just i denna stad.

Min far, Arne, som varje lördag sedan många år handlade all frukt- och grönt till vårt hushåll på Möllevångstorget i Malmö hade ordnat sommarjobbet till mig.
När Arne var och handlade på torget var det nästan alltid hos handlare Kronwall. Men på torget var Kronwall mer känd under det mindre smickrande smeknamnet ”Kronmull”. Varför kan någon undra? Jo, frukt- och grönsaker som låg på Kronwalls färskvarudiskar var visserligen okey, men i klassificering såldes de från grossisterna som sekunda vara. Alltså en sorts B eller C frukt- och grönsaker.
En lördag när Kronwall träffade min far frågade han: ”Känner Arne någon som kan stå på torget i sommar och sälja frukt- och grönsaker?” ”Självklart gör jag det”, svarade Arne. ”Du kan inte hitta någon bättre skickad på det än min egen son, Sven-Inge. Han är visserligen bara 14 år, men mycket mogen och klok för sin ålder. Det är lätt att se vem han brås på”, spädde min far på. ”Det låter bra Arne, honom vill jag träffa”
Så träffade jag Kronvall eller ”Kronmull” som torgets handlare och kunder hellre kallade honom. Efter en ganska kort intervju erbjöd han mig strax sommarjobb på torget från 15 juni till den siste juli. Jag skulle ta ansvar för ett eget bord och ha en egen kassalåda med pengar som jag fick när jag fick betalt för mina varor. Arbetstiden var från 7 på morgonen till klockan 15 varje dag. Lönen var 25 kronor per dag som utbetalades direkt ifrån Kronwalls hand efter arbetsdagens slut.  
Mitt färskvarubord skulle vara laddat med varor från klockan 8 på morgonen till torget stängde klockan 14. Timmen före klockan 8 var till för påfyllning av varor och timmen efter klockan 14 var till för att avsluta försäljningen och köra resterande varor till lagret. Lagret låg på Simrishamnsgatan 22. Inne på gården fanns ett förråd, nära cykelrummet, som var låst med ett hänglås jag hade nyckel till. Jag hade en kärra jag drog för hand med fruktbordet från torget och överblivna varor till detta förråd. På morgnarna, klockan 7, kom Kronwall med nya varor till torget som han delade upp mellan oss. Han hade då varit hos grossisten, K-A Lundbladh och köpt upp de billigare sekunda partierna som såldes. Vid uppdelningen mellan oss tog han sen de ”bästa” varorna av de sekunda till det bord där han själv sålde ifrån. Dock en bit bort så ingen skulle förväxla hans bättre färskvaror med mina betydligt sämre.

Det var spännande för en ”vuxen” 14-åring att stå på torget och sälja färskvaror. Möllevångstorget var på något sätt centrum i Malmö-navet på lördagarna. Folk gick förbi och man kunde höra rena klara Malmödialekter som högljutt snackade:
”A du! Ser du denne tönne som går där? ”Vicken fubbick alltså”
”Nä! Han i mittelen. Men var e hon henne då?” ” Men du! Hur mycke ble de po matchen igår”

Alla Malmöprofiler man pratade om på den tiden passerade förr eller senare förbi på torget till exempel Malmös kändaste transa ”Tage Tosa” eller Tant Vera som han kallades hemma på Augustenborg. Vidare kunde man se ”Kal de snöar”, ”Parka-Lotta” och ”Vackra Vera” som allmänt ansågs vara Malmös grannaste tös. Vi ska inte heller glömma ”Jesus” som inte missade ett tillfälle att berätta att han överlät Gud i sina händer. Om honom gick historien att han en dag cyklat utan att hålla händerna på styret. Han blev då stoppad av en polis.
”Det blir böter för att du inte håller händerna på styret”
”Men kära poliskonstapeln, det är Jesus som styr cykeln”
”Jaså, är ni två! Då blir det dubbla böter”

Det var ständigt ett myller av folk som strosade omkring och granskade utbudet. Ibland kom de fram för att känna och till och med klämma på frukten för att se att det var prima vara. Mina varor var sällan ”prima”, men de var billiga. Så mina kunder bestod mest av de som ville köpa en hel låda tomater, äpplen, päron eller någon annan färskvara.
”Va kosta hela lådda?”, var en vanlig fråga jag fick under ett arbetspass. Visserligen var varorna inte så prima, men för de som gjorde grytor, pajer, sylt eller kompotter var mina varor de mest prisvärda på torget. Så jag sålde sällan enstaka frukter mer hela partier eller ”låddor” till mina kunder.

Som kontrast stod bredvid mig på torget pensionären Erland Andersson. Han hade ett litet fruktbord som rymde 4 lådor äpplen och 2 lådor päron. Det var AAA-klass med frukter av absolut högsta kvalité. Jag kan inte minnas än idag att jag sett vackrare och finare äpplen eller päron. ”Kom ihåg påg”, sa han till mig, När du blir mer vuxen än du är idag så sälj aldrig sånt mög du har bordet till någon kund. Kunderna vill ha varor av högsta kvalité och njuta av de vackra frukterna i fruktskålen hemma”
Ibland kom mina kunder som alltid kände på mina varor jag hade och började klämma på Erlands fina äpplen och päron.
Men då!! Då tog Erland fram käppen och som med en pisksnärt slog han käppen på fingrarna på den klåfingrigare tafsaren. ”Pågadjävel, du rör inte min frukt. Kommer du igen ska du få smaka käppen på riktigt” hördes Erlands stämma över torget.

Jag älskade mitt sommarjobb, med alla profiler jag mötte denna minnesvärda tid. Men jobbet hade baksidor också. Framförallt när det började gå mot slutet av juli och den riktigt tunga värmen böljade fram. Då började mina grödor jäsa i värmen och getingar och flugor vällde fram över bordet och på marken där jag hade mitt lager av ”låddor”. Erland som stod bredvid verkade oberörd och täckte bara över sina ädelstenar med en form av plastfolie. Men jag fick vifta och springa bort emellanåt när getingarna blev lite för närgångna. Men kunder hade jag ändå. ”Vad kostar hela lådda?” hördes även när de flygande svärmarna var som påtagligast. Kanske trodde kunden att jag skulle sälja billigare om jag var besvärad av flugor och getingar. Men priserna hade Kronwall satt både på enstaka frukter och hela ”låddor”, så dom fick jag inte sänka utan hans medgivande.
Så gick sommaren mot sitt slut. Fredag den 26 juli skulle bli min sista arbetsdag innan jag fick min egentid på det resterande sommarlovet. Jag såg faktiskt fram emot friheten och att få slippa de flygande objudna gästerna omkring mig. Någon jag också var glad att slippa var torgvakten Herr Nilsson. Han strosade omkring på torget med en blå-grå vaktkostym och pöste med sina säkert 150 kg i bagaget. Han var inte särskilt lång. Om jag var 165 cm på den tiden tror jag att han var 10 cm kortare. Tror hans ålder var mellan 50-60 år. Precis som Erland hade han en käpp. Men käppen fungerade mer som en ”pek-käpp” där han pekade på om något gick utanför det område som handlaren hade hyrt. För mig var han en riktig paria. Dessutom en mutkolv. Alla visste att torgets ”kungar”, de som hade stora och flera frukt- och grönsaksstånd, gav Herr Nilsson mutor och varor varje dag. Då slapp de pek-käppen och slapp också att slå sönder kartongerna innan de skulle slängas i containern vid stängningsdags. Värst var ”Kung” Jönssons pågar. De stod och hånade mig när jag rev sönder fruktkartongerna vid containern.
”Du jobbar vid fel bord lilleplutt. Hade du jobbat hos oss hade du sluppit att slå sönder kartonger och städa efter dig.”

När så mitt inspirerande sommarjobb började lida mot sitt slut kom Kronwall och frågade om jag ville göra ett avslutande extrajobb som skulle ge mig hela 500 kronor. ”Ja, det vill jag”, svarade jag utan att ens fråga vad det gällde. ”Det gäller städning av mina färskvaruförråd. Jag har dels förrådet som du använder på markplan och sen har jag ett förråd en trappa upp i en lägenhet också på Simrishamnsgatan 22. Det står Kronwall på dörren. Om du städar förrådet och lägenheten får du 500 kronor. Här har du nyckeln”
Jag tackade för extrajobbet och lördag den 27 juli tog jag mig an denna i mitt tycke enkla arbetsuppgift. Utrustad med städborste, städmedel, trasor och allt annat min mor ansåg att jag kunde behöva tog jag mig an uppdraget. Förrådet på markplan var enkelt. Där ställde jag ju själv in mina varor och höll fortlöpande snyggt och rent. Sen kom lägenheten….Jag vandrade en trappa upp med mina städgrejor, tog fram nyckeln och öppnade dörren. Jag fick en smärre Chock, ut ur dörren kommer som en svärm miljontals fruktflugor mot mig. Jag stängde snabbt dörren och funderade på råd. Som i en impuls går jag ner till ICA-butiken runt hörnan och köper ett par nylonstrumpor och 4 burkar Radar, insektsspray. Med nylonstrumporna som jag trätt över huvudet, liknande en rånare som rånar banker och med Radarburkarna i bägge händer tog jag mig in i lägenheten på nytt. Jag sprayade några meter, gick ut ur lägenheten och sen in igen om och om igen. Efter en dags sprayande med inandning av frisk luft på gården mellan varven såg jag påföljande dag söndag att jag besegrat flugorna. Jag var nu ”Flugornas herre”. Sen hade jag bara att sopa upp flugorna men först fick jag slänga bort alla halvtomma kartonger med rutten frukt som låg i lägenheten. Ytterligare tre dagars jobb väntade för detta. Men sen var det klart. Kära mor inspekterade det hela och var också nöjd. Jag tog kontakt med ”Kronmull” som jag sen dess också ville kalla honom, gav han nycklarna och inkasserade mina 500 kronor.

Sju år senare började jag min anställning på Konsum och jag hade torghandlaren Erland Anderssons ord i huvudet: ”Sälj aldrig mögig frukt till någon kund” och det lovade jag mig själv efter ”flugincidenten” att jag aldrig mer skulle göra.