Akt 1.

Det låg ett befriande lugn över bostadsrättsföreningen Blomman i staden Saligstad denna morgon. Solen stod högt på himlen och det doftade nyklippt gräsmatta i varenda trädgård. Lite förväntan låg i luften eftersom det var lördag och de flesta var lediga denna ljuva sommardag. Redan vid 12-tiden hade således de första grillarna börjat tändas och ölpysen hade strax därefter börjat att höras runt alla boendes uteplatser.
    Lyckan låg således som ett varmt, harmoniskt töcken över de boende denna dag den 29 juni. Det var en vecka kvar till semestern för många. Men en dag som idag kändes det redan som semestern börjat. Få anade att denna dag skulle bli starten på de händelser det senare skulle skrivas böcker om, filmer produceras och olika dokumentärer kom att skildra.

  Bostadsrättsföreningen Blomman bestod av 120 lägenheter. Adressen var Solvägen 12 – 18 i Saligstad. Enligt hemsidan http://www.blomman.se bestod lägenhetsbeståndet av 10 + 50 + 60 + 5 lägenheter rangordnade från 1 till 4 rum. Byggstarten var år 2006 och på våren 2008 hade 312 lyckliga boenden flyttat in i de nybyggda lägenheterna. Övervägande bodde, nio år senare, barnfamiljer i de eftertraktade lägenheterna i Blomman. När inflyttningen skedde år 2008 var genomsnittsåldern, barn under 15 år borträknat, 35 år. De flesta boende var alltså i ålder mellan 40 och 50 år i detta år. Familjebeståndet hade också ökat med 38 barn under samma tid.

Grannsämjan var hög och de flesta kände varandra som bodde i föreningen. Redan från första inflyttningsdagen hade vänskap börjat spira mellan de närmaste grannarna. Efter ett år hade övervägande delen av de boende varit på minst två parmiddagar hos en eller flera grannar. De 10 singlar som hade flyttat in i ettorna från början, hade också lärt känna varandra väl med tiden och därefter flyttat in hos varandra som gifta eller sammanboende. De fem lägenheter som då matematiskt blev över var de enda som varit ute till försäljning på nio år.

  Allt hade varit frid och fröjd och denna berättelse hade inte heller skrivits om det inte varit en genomgående sak som besvärade nästan alla boende i den i övrigt harmoniska föreningen. Från år 2008 till 2011 hade genomsnittsvikten för de boende, barn under 15 år oräknat, ökat med 30 kilo. Alla parmiddagar, grillfester, gårdsfester, födelsedagar, dopfester etc, hade under nio år satt sina spår runt magen på alla levnadsglada boende i föreningen Blomman. Det hade smugit sig på hos dem alla. Kommentarer som ”lite trivselvikt är bara bra att ha” eller ”nu älskar jag min man 10 kilo mer” var vanliga kommentarer grannar emellan vartefter åren gick. Klädkontot var en stor och dyr budgetpost för de flesta boende. Inte för att de behövde visa upp sig i det senaste modet utan för att storlekarna snabbt växtes ur. De som besökte föreningen slogs ofta av att de som bodde där alltid var välklädda och hade nya kläder.
”Det måste vara ordentliga människor som bor på Blomman, aldrig ser man någon i slitna kläder. Allt verkar nytt de bär på”, sades när folk snackade på stan om de boende i föreningen.

  Efter fem år upphörde de jovialiska kommentarerna om sin vikt. Det som från början verkade charmigt runt magen blev nu en tung säck som ingen hade något gott att säga om.
”Mamma, har pappa en stor ballong på magen?” eller ”Pappa, väntar mamma barn?” var frågor barn ofta ställde till sina föräldrar.
  Det blev också andra konsekvenser av den fetare livsstilen som ingen kunde föreställt sig för nio år sedan. Redan året efter inflyttning hade en fotbollsklubb med mix av damer och herrar bildats. Namnet på klubben, ”Blommans FK” var inte originellt men enkelt. Varje onsdag klockan 19, spelades match med tvåmål. Det lottades då medlemmar till två lag som kunde möta varandra i en 2 x 30 minuters match. Det var stor anslutning av spelare som ville vara med i matchen. De som inte spelade utan lottades som avbytare sprang med spänstiga steg runt löparbanan som uppvärmning, i väntan på att de skulle kallas in i matchen. Domare var vid den tiden ständigt ”Stickan Jönsson” som bodde i 12 A. Det var tuffa matcher och alla orkade på den tiden spela hela matchen. Pausvilan var bara 5 minuter och bestod nästan bara av ytterligare uppvärmning med armhävningar och intervallträning för de spelande.
Med tiden och åren förändrades spelmönstret på plan. Redan efter tre år hade fotbollsmatcherna kortats ner till 2 x 10 minuter. Avbytarna sprang inte längre runt planen utan väntade på sin tur med att äta fläsksvålar och dricka Coca-Cola för att stärka sig på bänken innan det var dags att kliva in på planen.

   Året efter (2012) lades fotbollsklubben ner av ”Stickan”, som redan lagt på sig 30 kilo och inte orkade springa runt och döma fotboll i 20 minuter. Istället bildade Stickan en ny klubb för de forna fotbollsnördarna. Tillsammans med ”Svålet Nilsson” i 14 c, startade de båda en pokerklubb i den stora gemensamma tvättstugan bredvid grillplatsen.
  Omställningen från fotboll till att spela poker på onsdagarna var helt problemfri. Lika mangrant som de förut spelat fotboll kom de till tvättstugan med sina påsar med OLW:s lökringar som fungerade som spelmarker i pokerturneringen. Den som tog hem jackpotten på bordet för kvällen kunde vinna motsvarande 120 påsar lökringar att ta med hem. Statusen att vara veckans vinnare av jackpotten var också hög bland de boende fram till nästa veckas tävling. Som symbol för hedersbetygelsen kunde vinnaren sätta på sig en stickad lökringsmössa på huvudet. Denna skulle man enligt ritualen buga inför när någon mötte vinnaren.
   Den kraftiga viktökningen hade inte bara nackdelar. För affärsidkare i Saligstad var detta det bästa som kunde hända. Familjeföretaget ”Fatty and Son” som var på konkursens brant år 2005 gick strålande som aldrig förut. Likaså Modehuset, ”Systrarna Frodig”, som specialiserat sig på större damstorlekar, ökade försäljningen vecka efter vecka sedan några år tillbaka. För att tillfredsställa den stora efterfrågan på nya kläder i föreningen Blomman, hade de båda konfektionsföretagen gemensamt köpt en varubuss, som stod ställd på den tidigare frekventerade fotbollsplanen om lördagar. Från 10 på morgonen fram till 15 var bussen på plats. Det fanns inga provrum eller speglar för de ivrigt köpande kunderna som ringlade i långa köer. Men eftersom det var gångavstånd till bussen, fick de istället ta med hem och prova de plagg som intresserade dem. Kommersen flödade och alla var nöjda.
Lika blomstrande gick den ideella föreningen ”Auctarium” (övervikt på latin ) som tog emot plagg som inte längre användes av de boende i föreningen. Kläderna såldes sedan som Second-hand, inne i stan och överskottet gick till forskning kring hur man kunde bromsa ohejdad övervikt. Klädcontainern som stod på fotbollsplanen fick tömmas en gång i veckan. Så stor var generositeten bland givarna på Brf Blomman.
  Men denna dag, den 29 juni år 2017 kom så vändpunkten. Ordföranden i Brf-föreningen, Herr Jansson, hade tillsammans med sin feta fästmö, fröken Ister skrivit ett anslag på föreningens gemensamma anslagstavla.
Herr Jansson och fröken Ister hade som historien berättas träffats på en hamburgerbar och varit finalister i tävlingen ”Vem kan äta flest 200 grams hamburgare på en timme?” Fröken Ister vann överraskande tävlingen. Tycke uppstod mellan de båda och på kvällen hade Fröken Ister högt sjungit
”Oh, du min ljuva Janssons frestelse!” Varpå Herr Jansson instämt med orden:
”Oh, du ljuva Fröken Ister, nu kan jag inte lägga band på mig längre”
Det skrivna anslaget hade följande rubrik: Less is more” sen följde texten Nu är vi less på detta. Är vi de enda medlemmarna i vår förening som plågas av övervikt? Om inte sammankallar jag till möte vid tvättstugan idag klockan 15. Saligstad 29 juni 2017. Undertecknat av Hr Jansson och Fr Ister.

  Responsen lät inte utebli. Mangrant hade de boende släppt grilltängerna, druckit upp sina ölburkar, gjort nr 2 på toaletten, rapat ut och anslutit sig till samlingen vid tvättstugan. Alla hade känt samma sak. Nu är det nog. Herr Jansson som från början ställt sig på en stol för att synas i publikmängden fick fortsätta agitationen stående. Varför? Undrar kanske någon. Jo, stolen hade helt enkelt brakat samman när Herr Jansson klev upp på den. Dock var ingen skada skedd utan mötet fortlöpte i enigt samförstånd med vad som nu måste göras. Ur protokollet som skrevs denna historiska dag kunde man läsa:
§ 5. Mötets deltagare godkänner att styrelsen för Brf Blomman anlitar 10 st kostrådgivare och 10 personliga tränare för tillfälliga anställningar i föreningen.
§.6. Mötets deltagare godkänner föreningens förslag att hyresavgiften för kommande år höjs med 5% för att täcka kostnaden för de tillfälliga anställningar föreningen kommer att ta i anspråk.
Redan två veckor senare började resurserna med kostrådgivare och personliga tränare sin anställning i föreningen.

Akt 2.

Den 10 juli, klockan 7 på morgonen, sågs de komma. 20 vältränade, blandat män och kvinnor, som med bestämda marschliknande steg gick mot Brf Blommans samlingslokal. Först gick kostrådgivarna med sina laptops under armen. Sen kom, som i en osynlig rangordning, de personliga tränarna med varsin pilatesboll i händerna. Alla bar de samma märke på sina träningskläder. Det trinda paret Hull, i 16 B, kände igen de exklusiva träningsdräkterna från http://www.wallderinska.se där de tidigare utan framgång försökt finna kläder i deras nuvarande storlek på nätet.
”De har alla dressat sig med svenska träningskläder av högsta kvalitet” hördes de berätta för alla och envar i föreningen de mötte.

Föreningens ordförande Herr Jansson, som gick på sin andra semestervecka, hade ställt klockan en kvart tidigare men redan hunnit ta två Alvedon och en återställare innan han mötte upp den topptränade församlingen. Gårdagens sena grillkväll med gode grannen Tremens Delirium i 16 D hade satt tydliga doftspår. Det stod denna morgon en air av Fishermans friend runt honom, allt för att i någon mån balsamera den whiskeydränkta andedräkten som ohejdat löpte ut ur munnen. Han förstod att klädvalet var viktigt så han hade dressat sig med en nyinköpt beigebrun träningsoverall storlek 4 XL, från Ullared. Denna dress såg på håll ut som en gigantisk potatissäck med svarta träskor på fötterna och solglasögon på toppen. Den nyvakna ordföranden stod således i färgsprakande kontrast, denna sommarmorgon, mot de trådsmala fitnesskonsulter med moderiktiga träningskläder, han öppnade samlingslokalen för.
     ”Välkomna till bostadsrättsföreningen Blomman” började Herr Jansson anförandet efter att de 20 konsulterna bänkat sig i samlingslokalen.
”Jag kan försäkra er att alla boende har sett fram emot er ankomst och vad ni kan göra för att öka välbefinnandet för våra medlemmar. Hur har ni tänkt att lägga upp det hela?” frågade en uppspelt Herr Jansson som kände att återställaren nu började skapade stadga och pondus i kroppen.
Ur gruppen av konsulter reser sig en reslig man och tar till orda.
     ”Herr Jansson. Först och främst tack för att ni anlitat vårt framgångsrika företag Miracle on 21 days. Själv heter jag Hardy Boiled och är VD på företaget. Vi har ett framgångskoncept vi tillämpat sedan många år som jag vill visa upp för dig” Hardy tar fram sin laptop och kopplar upp den mot projektorn i samlingslokalen. På den vita väggen visar Hardy programmet samtidigt som han kommenterar varje veckomoment:
      Vecka 1. Mental träning.
       ”Vi samlar de boende i tre grupper, där vi går igenom de mentala hinder som uppstår när man ska äta rätt och samtidigt börjar röra sig i rätt riktning. Efter det bokar våra kostrådgivare personliga samtal med var och en i föreningen som varar en timme per person. Alla får då sätta upp en målbild vart de vill gå och vad de vill uppnå”
      Vecka 2. Fysisk träning.       ”Även denna vecka startar vi upp med tre gruppsamlingar. På samma sätt som veckan innan bokar våra personliga tränare även här tid med varje medlem i er förening. De gör konditionstest på varje enskild person och lägger därefter upp ett skräddarsytt träningsprogram. Denna samlingslokal fyller vi sedan upp med moderna träningsmaskiner ni får låna av oss och på fotbollsplanen som ni idag inte använder anlägger vi ett modernt utegym”
     Vecka 3. Kostrådgivning      ”Gruppsamling som tidigare veckor. Individuell konsultation och målbeskrivning med våra duktiga kostrådgivare. Avslutning efter 21 dagar på restaurang ”Späket” där vi gemensamt äter god och näringsriktig kost”
Herr Jansson, som under presentationen klunkat på ytterligare av gårdagens glädjevätska i sin medhavda sportflaska, reser sig upp och applåderar.
      ”Fantastiskt, det är detta vi behöver. Äntligen har vi en möjlighet att åter komma i den form vi så väl behöver. Stort tack. Ni är proffs. Jag är glad att vi anlitat er till vår förening. Då vill jag att vi skriver avtal Herr Hardy och som utlovat betalar jag ert företag i förskott med en fet check som jag skrivit på beloppet ni gett mig en offert på.” Ur den medhavda sportväskan fumlar Herr Jansson fram checkhäftet som han förskrivit med 2 500 000 kronor på företaget Miracle on 21 days och sedan anställningskontrakten för konsulterna de tre veckor de arbetar för föreningen. När checksigneringen och alla anställningskontrakt skrivits börjar de 20 konsulterna direkt sitt arbete i föreningen enligt det fastställda, tidigare presenterade programmet.

Klockan i samlingslokalen visar nu på 8:30. Herr Hardy är just i begrepp att gå när Herr Jansson hejdar honom i dörren.
      ”Bäste Herr Hardy, det är ett nöje att göra affärer med er. Ska vi inte som affärsmän emellan brukar göra, ta oss en liten avtalssup?”
      ”Bäste Herr Jansson. Det har varit ett sant nöje att få göra affärer med dig också och er förening. Dock har jag en liten princip. Jag dricker aldrig starkt före 9 på morgonen”
      ”Ärade Herr Hardy självklart respekterar jag denna moraliska levnadsregel. Själv har jag satt klockan 8 som absolut starttid för dylika drycker. Tack för ert besök och välkommen åter” tänker Herr Jansson som redan längtar hem att få dricka upp de odruckna avtalssuparna.

Så dras det ambitiösa hälsoprojektet igång på Brf Blomman. I varenda vrå i föreningen syns gående par, joggande ungdomar, pilatesbollar med träningsvilliga på rygg, mage och diverse balansakter. Utegymmet har ersatt de glada pokerkvällarna som samlingspunkt. Morgonens frukostbullar med generösa mängder smör och fet ost har ersatts av proteinrik kvarg, färska blåbär rikligt toppat med hälsosamma chiafrön. Kvällsmålet består av förrätter med avocado, räkor, lax följt av mål med kyckling, fisk, ägg, bönor som huvudinslag.
De flesta boende i föreningen semestrar denna tid på hemmaplan för att kunna ta del av programmen fullt ut.
Den 31 juli är det tack- och avskedsmiddag på restaurang Späket. Det serveras en buffé med näringsriktig kost och hälsosamma drycker. Mellan omtagningarna på buffébordet hålls tacktal dels till konsulterna och från konsulterna till alla föreningens medlemmar. När kvällen lider mot sitt slut tar Vd Hardy Boiled till orda och knackar för tystnad med skeden på det hårdkokta ägget.
      ”Kära deltagare till programmet Miracle on 21 days. När jag ser mig omkring på borden ser jag lättnad både i vikt och i sinneslag. Ni har ambitiöst medverkat och slitit hårt under 21 dagar. Jag och mina 20 medarbetare vill utropa ett fyrfaldigt hurra till er alla som kämpat så fantastiskt. Hurra, hurra, hurra och hurra”

(Blommans ordförande Herr Jansson hade tyvärr inte möjlighet att medverka denna kväll. Han hade hastigt blivit inbjuden till en ”Svensexa” för en av sina närmaste och käraste vänner; Tremens Delirium som skulle gifta sig med den fagra Rosita Sauvignon inom kort. Rosita hade accepterat frieriet från Tremens under förutsättning att hon fick behålla sitt eget efternamn som gift.)

Veckan efter alla hyllningar och hurrarop återgår så vardagen till Brf Blomman och dess medlemmar. Inledningsvis var utegymmet lika frekventerat som under projektveckorna och joggande ungdomar jämte gångande par syntes ofta ute på motionsslingorna i Saligstad. Men efterhand tiden går övergår allt till tidigare dagars, månaders och års lättjefulla leverne. Både vad gäller motion och kosthållning.

Under programmet som höll på i tre veckor hade ingen vågat säga sanningen till varandra. Utåt sett när föreningens boende möttes kunde det låta på följande sätt.
  ” Hur går det med träning och kosthållning?”
      ”Oh, ja det går fantastiskt. Jag har redan gått ner 3 kilo och min man har minskat 10 centimeter i midjemått. Vi har slutat att dricka alkohol och bara jag ser en chipspåse så vill jag kräkas. Hur går det för dig?”
      ”Oh, ja samma här. Men jag har gått ner 5 kilo och min man har minskat med 15 centimeter runt midjan. Vi löper 3 mil i veckan tillsammans.
      ”Oj, fem kilo och 15 centimeter, på bara tre veckor?”
      ”Ja, käre granne på bara tre veckor”
      ”Själv menade jag att jag gått ner 3 kilo och min man 10 centimeter den senaste veckan. Totalt har jag gått ner 10 kilo och min man minskat med 20 centimeter på de tre veckor vi hållit på. Vi löper en mil varje vardag och på helgerna 2 mil om söndagarna efter sushibuffén vi äter tillsammans i familjen.”
Men…och det var det tragiska. Ingen sa den egentliga sanningen. Ingen ville låta sig avslöjas att inte ha gått ner i vikt ett enda gram eller förlorat en enda millimeter i midjemått. Nio år av vällevnad försvann inte som mentalitet under tre veckors ambitiöst hälsoprogram.
Skenet hölls dock fortfarande uppe bland de flesta grannar som nästan alltid kom joggandes hem eller till bilen i färgglada träningskläder och moderiktig ryggsäck. Sushikartongerna som bars hem synligt från den nyöppnade restaurangen i stan dolde likt den Trojanska hästen i själva verket feta hamburgare. Den flashiga sportväskan alla bar hem från den till synes tuffa träningen innehöll godispåsar och grillkorvar med korvbröd.
Lögnens mörker vilade nu tungt över den forna lyckliga Brf Blomman.

I början av oktober blir plötsligt en lägenhet på Brf Blomman såld. Det är en 1-rums-lägenhet som ger föreningen en ny medlem. Den 25-årige ynglingen som köpt lägenheten heter Herman Mediokercuse. Ett märkligt efternamn kan vid första anblicken tyckas. Men vet man att tidigare generationer av Hermans släkt till övervägande del bestått av tvivelaktiga hästhandlare blir efternamnet mer tolkningsbart. Herman har precis avslutat sina studier på den medicinska fakulteten på Uppsala universitet med en examensavhandling som heter: How medicine, exercise and diet cure obesity. Eller på svenska: Hur medicin, motion och kosthållning botar fetma. Det grannar och boende runt Herman i första hand lägger märke till är inte hans studier utan att han är trådsmal. De flesta gissningar landar runt en vikt 60 kilo och på en längd kring 175 centimeter. Inte så dumt gissat för i själva verket vägde han 62 kilo och var 176 centimeter lång.
Ryktet sprider sig snabbt bland de boende om Herman och hans forskning. Kanske han har lösningen på hur de permanent ska kunna gå ner i vikt och tappa midjemått?
På ett mycket informellt och hemligt boendemöte anordnat av lägenheterna 64 till 68 i trappa 16 C tas frågan upp på allvar.
Initiativtagaren Stig Diger i lägenhet 65 tar till orda.
      ”Herman som flyttat in i vår förening kan ha lösningen på alla våra problem. Om vi studerar hur han lever och vad han äter så kan det bli vägvisaren för oss andra. Vi måste helt enkelt dela upp oss i spaningsgrupper och se hur Herman lyckas bibehålla en så smal kropp.”
Sagt och gjort. Den lilla boendeskaran på 12 personer i lägenheterna 64 till 68 med Stig Diger som informell ordförande delar upp sig på spaningsuppdragen. En grupp ska se var han handlar mat och vad han då handlar för något. De får även i uppdrag att se om han äter ute och var det sker någonstans. Uppdragen för detta ges till lägenheterna 64 – 65. En annan grupp ska se var och hur han idkar sin motion. Ett uppdrag som ges 66 – 67. Stig Diger i lägenhet 68 ska då och då ringa på hos Herman för att se om det finns några hemligheter hemma hos honom som kan ge några ledtrådar till att han är så smal. Har han ett hemmagym, träningscykel eller Pilatesboll han tränar på? Det blir Stigs uppgift att ta reda på.
Efter två veckors spaning samlas den hemliga gruppen hos Stig Diger för att avrapportera sina resultat.
Grupp 64–65 rapporterar att Herman köper alla livsmedel på ICA Supermarket i Saligstad. Han köper vanliga livsmedel som mjölk, vitt bröd, smör, kött och Dafgårds frysta färdigmat. Nästan varje gång han handlar köper han också ett kilo lösgodis och en 2 liters Coca-Cola och lägger på bandet. Han köper knappt alls några grönsaker eller frukter.
Grupp 66–67 har lika sensationella resultat att redovisa. De rapporterar att Herman minst tre gånger i veckan äter på Pizzeria ”Mangia Grasso” (”ät dig fet” på Italienska). Dessutom dricker han minst tre stora starköl varje gång han besöker den populära pizzerian. Även Stig Diger kan ge en sensationell rapport till den nu häpna spaningsskaran.
      ”Kära spanare. Jag hade fått i uppdrag att ringa på hos Herman för att se vad som fanns hemma hos honom. När jag ringde på, bjöd Herman glatt in och frågade om jag var sugen på en öl, vilket jag självklart avstod ifrån (Njaa gjorde du det?). Men Herman hann dricka både en och två öl under den tid vi snackades vid. Han hade inget hemmagym, träningscykel eller Pilatesbollar. Däremot såg jag att sovalkoven i hans hem såg ut som i ett laboratorium. Jag kunde observera skyddsglasögon, electrobrännare, labvagn, mängder av mätglas och naturligtvis elektronmikroskåp vid skrivbordet som fyllde hela alkoven”
      ”Frågade du inte vad han gjorde med ett laboratorium i sin lägenhet?” frågar spaningsgruppen nyfiket i kör.

      ”Självklart gjorde jag det” svarar Stig Diger den exalterade församlingen.
      ”Herman berättar att han utexaminerats från Uppsala Universitet som labbus medicus Fil dr på en avhandling hur man kan bota fetma. Han fortsatte nu hemma, efter examinationen, med egna försök i en egen labbmiljö”
Spaningsgruppen med Stig Diger i spetsen jublar av lycka. Stig öppnar kylen och bjuder alla på en efterlängtad starköl och tackar för god spaning.
      ”Kära vänner, nu har vi kommit på hemligheten till ett smalt liv. Låt oss anamma Hermans livsstil så blir vi smala och fina igen. Vi kan äta hur mycket pizza vi vill, ja, faktiskt allt vad vi vill. Ölen kan börja flöda igen och vi kan åter få en god mening i våra liv. Ingen tråkig jogging eller meningslösa rullanden på Pilatesbollar Nu slänger jag mina träningskläder som bara har gett mig ångest” säger Stig som symboliskt tar dem av sig och slänger i soporna.
      ”Hurra, hurra, hurra, hurra för Herman”. Jublar hela församlingen ivrigt skålande med varandra.
Det dröjer sedan inte länge innan ryktet om Herman når ut till alla på Brf Blomman.

Herr Jansson annonserar samma dag ryktet når honom till ett blixtinkallat stormöte i samlingslokalen som bara en timme efter kallelsen gått ut fylls till brädden av nyfikna medlemmar
      ”Han äter pizza, dricker öl och motionerar inte. Vi har tänkt helt fel. Naturligtvis ska vi göra tvärtom vad konsulterna sa till oss, då kommer vi också att gå ner i vikt. Herman är ju ett levande bevis för det” säger en överlycklig Herr Jansson.
      ”Leve livet, nu ska vi ta tillbaka våra liv” instämmer församlingen i kör.
Samlingslokalens dörr öppnas och ut strömmar lyckliga medlemmar som fort springer hem. Där sliter de av sig träningskläderna och kastar, likt Stig Diger gjorde, dem föraktfullt i soporna. Sen byter nästan alla unisont om till sina vanliga trivselkläder för att redan 10 minuter efter att mötet avslutats samlas på Pizzeria Mangia Grassa.

Kön ringlar lång till den lokala pizzerian. Men efter en timme har alla fått vad de önskat sig. Pizzerian är fylld till brädden både inne och ute. Till och med på gräsmattorna runt Pizzerian syns de boende sitta och äta Pizza och njuta av öl eller vin.
      ”Hur kunde vi gå på den lätte” säger Herr Jansson till sin vackra men alltmer voluminösa fästmö Fröken Ister.
      ”Vi borde inte gett så mycket pengar för att inte må bra. Hade Herman bott i vår förening bara för något år sedan sen hade vi alla varit trådsmala idag. Nej, nu går jag in och beställer en hel Bag-in-box till oss vi kan njuta av här på gräset”
      ”Oh, Herman du vet hur du kan locka mig med frestelser” svarar Fröken Ister kärleksfullt sin fästman.
      ”Oh, Fröken Ister, låt oss knyta hymens band” säger Herman som i ett plötsligt känslosvall kastar sig ner på gräset för att fria.
Alla gratulerar sen det trolovade paret och lyckan är fullständig denna paradisets dag.

Tiden går och julen med alla dess högtider och festligheter passeras. Nyår och trettonhelgen likaså. Sen ryktet nådde alla om Hermans magra livsstil, grundat på ett fett leverne, kan nu alla boende på Brf Blomman avläsa sina egna viktresultat på vågen i mitten av januari. Midjemåtten likaså.
Resultaten är överraskande och nedslående. Ingen, absolut ingen har minskat denna gång heller vare sig i vikt eller midjemått. Faktiskt är det precis tvärtom. I en enkät som Herr Jansson tillsammans med Fru Jansson, som hon nu heter, låtit skicka ut har resultaten nu sammanställts. I genomsnitt har viktökningen sedan september förra året (då Herman flyttade in) fram till mitten av januari år 2018 blivit ytterligare 10 kilo. Midjemåtten har i snitt ökat med ytterligare 15 centimeter.

När Herr Jansson ser vikt- och midjemåttresultaten som kommer fram i undersökningen blir han både ledsen och uppgiven. Jag ville ju bara väl för våra medlemmar. Men vad jag än gör så blir det bara värre tänker han högt medan han läppjar på en stor whiskey.
      ”Kära du min fru” säger han till Fru Jansson ”vad mer kan vi göra? Snart ser vi ut som väderballonger allihop. När det blir vår kanske vi flyger upp i luften”
Men omfångsrike Fru Jansson tyckte inte att hennes man skulle misströsta.
      ”Rare älskling. Du försöker och vill allas väl. Kan du inte göra ett nytt försök? Om jag varit som dig hade jag kontaktat Herman och hört om han kan hjälpa oss. Trots allt är han den enda i föreningen som inte bär på en övervikt”
Herr Jansson sveper whiskeyn och häller snabbt upp en ny, medan han signalerar med armarna att han vill ha en kram.
      ”Underbara, älskade. Du har helt rätt. Herman har lösningen, men säkert en annan än den vi gått och trott på. Honom ska vi kontakta”
Nästa dag ringer Herr Jansson upp Herman. Han säger att han hört en del om den forskning Herman bedriver och undrar om han vill berätta mer om det över en öl hos sig. Herman hörsammar kallelsen och efter någon timme ringer han på dörren hos Janssons.
Herr Jansson öppnar dörren och välkomnar Herman in att sitta i soffan, medan Fru Jansson hämtar öl och glas till de båda.
      ”Berätta Herman” säger han ”hur kan du vara så trådsmal när alla vi andra som bor på Blomman knappt kan hitta byxor som passar?  Själv har jag den största storlek Dressman kan uppbringa. Nästa gång får jag låta skräddaren sy upp mina byxor. Jag kan inte längre ens hitta livrem till dessa byxor utan efter jul har jag gått med hängsle”
      ”För det första” säger Herman ”är jag bara 25 år. Min kropp förbränner mat och dryck effektivare än alla ni andra som bor i området. Sen äter jag sunt och motionerar regelbundet”
      ”Vad jag har hört är att du inte motionerar alls och dina kost- och dryckesvanor verkar inte heller vara de bästa” säger Herr Jansson som redan vinkat till sig en andra öl av sin hustru.
      ”Ja, jag har hört att en del i området har legat på spaning hur jag lever, äter och dricker. Men det har nog blivit lite missförstånd med det. Jag är forskare till yrket. Min forskning kretsar kring hur man kan minska fetma. För att inte utsätta någon för fara med ett mänskligt experiment har jag utsatt min egen kropp för studier. Vad händer i kroppen när man äter en pizza? Vad händer i kroppen när man dricker tre starköl? Vad händer i kroppen om man inte motionerar på två veckor och äter lösviktsgodis? Jag har ett laboratorium i lägenheten, så jag kunde direkt kolla effekterna av ett osunt leverne. Effekten av en sådan livsföring ger utslag i otäcka mätvärden. Kroppen fräts långsamt sönder och dör så småningom kan jag berätta för dig.
Herr Jansson är chockad över denna information, sveper hela ölen och häller sen upp en stor whiskey till sig själv.
      ”Menar du att ditt sätt att leva bara varit ett experiment?”
      ”Ja, jag kunde väl aldrig tro att ni skulle smyga i buskarna för att se hur jag levde mitt liv. Men jag har blivit förvånad vilket uppsving Pizzerian har fått sen jag flyttade in. Det är ju köer jämt. Och utegymmet är det nästan ingen som använder. Med tiden har jag förstått att jag indirekt är orsaken till detta.
      ”Ja, vi trodde ju att om vi lever som du då blir vi lika smala”
      ”Jag förstår, men så enkelt är det inte att minska på fetman. Att dricka öl, äta pizza och sluta motionera blir ju etter värre.”
Fru Jansson som ser sin man allt mer sjunka in i rusets bedövande töcken frågar Herman:
      ”Har du något råd åt oss vad vi kan göra?”
      ”Som sagt, jag forskar ju på fetmans gåta och tror jag funnit en lösning som alla kan få ta del av. Men om det ska fungera och ni ska gå ner i vikt till normala proportioner då måste ni göra exakt som jag säger”
Herr Jansson som nu ses dricka direkt ur whiskeyflaskan sluddrar fram:
      ”Goe lille Herman. Finaste gosche i hela världen. Tror du att du vill hjälpa osch? Du är en schån rar pojke och jag är övertygad om att din mor och far är schtolta över dig”
      ”Ja, det är dom kanske. Senast jag träffade dom sålde dom tveksamma hästar på marknaderna runt om i Sverige. Men självklart vill jag hjälpa till om jag kan. Indirekt har jag ju varit er ledstjärna rakt in i sämsta tänkbara leverne.”
Från Herr Jansson hördes nu en högljudd snarkorkad från soffan då han tillfälligt lämnat verkligheten för att fara upp till drömmarnas land. (Gissningsvis till ett whiskeydestilleri i Skottland). Fru Jansson ursäktade sin man och frågade Herman.
      ”Hur går vi vidare, vad gör vi?”
Herman tittade allvarligt på Fru Jansson och sa:
      ”Läget är akut och kanske till och med livsavgörande för många. Den övervikt de flesta samlat på sig måste minska annars kommer Fonus att parkera en permanent husvagn på er gata de kommande åren. Kalla alla till ett stormöte i samlingslokalen i morgon klockan 19. Hälsa din man och tacka för ölen”
      ”Tack Herman, det ska jag göra”

Klockan 19 påföljande dag var samlingslokalen fylld till bredden. Många fick stå då en hel del boende på grund av rumpomfånget var tvungna att nyttja två stolar när de satt.
Herman förklarade myndigt och rakt på sak vad som skulle göras. Att timglaset höll på att rinna ut för många av åhörarna i lokalen. Åtgärder måste sättas in redan i morgon för att inte det akuta ohälsoläget skulle bli ännu värre.
      ”Jag har varit i kontakt med företaget Miracle on 21 days De har sänt mig alla era individuella hälsoplaner och mål då jag antar att ni förmodligen inte själva har dem kvar. Dessa kommer jag att dela ut till er idag. Jag kommer även att ge er varsin tablett ni ska ta till natten innan ni lägger er. Tabletten är resultatet av den forskning jag bedriver om fetma. Tar ni den tabletten varje dag, gör er träning och följer kostråden ni fått kan jag garantera er en bestående viktminskning som kommer att synas om tre månader. Det är viktigt att ni tar tabletten varje kväll innan ni lägger er. Bara att ta tabletten hjälper er inte. Endast genom att följa tränings- och kostplanerna jag nu delar ut, tillsammans med min tablett, ger er på sikt en bättre hälsa och mindre vikt”
Församlingen reser sig upp och applåderar Herman. Reser sig upp gör också Herr Jansson som spänner ögonen i publiken medan han högljutt knäpper i hängslestropparna på byxorna för att markera tystnad i salen.
      ”Föreningen har köpt in 300 pilleraskar som fyllts med Hermans tablett. Pillerasken har dosering för fyra veckor. Efter det lämnar ni in pillerasken till mig som jag då byter ut till en ny tablettladdad omgång. Ni tar en, jag säger EN tablett per dag. Det är mycket farligt att överdosera. Herman bjuder på tabletterna med löfte om att ni verkligen tar en tablett varje kväll till natten. Det här är kanske vår sista chans att få ett vettigt liv. Låt oss gemensamt lova att vi följer våra hälsoplaner och tar Hermans tablett till natten. Visa det genom att sträcka upp era händer i luften”
Alla händer i lokalen sträcktes upp och jublet visste inga gränser. Pilleraskarna delades ut och de boende som nu alla gick hem till sitt hade denna gång föresatt sig att hålla sina löften.

Tre månader senare syntes resultaten av Hermans stormöte i samlingslokalen. Alla boende hade gått ner i vikt och minskat midjemåtten. Då hälsoplaner och mål var individuellt satta gick det inte att beräkna något snittresultat. Men alla hade uppnått de mål och löften de tidigare gett till Miracle on 21 days förra året.

Hälsans ljus la sig nu som ett varmt täcke över de boende på Brf Blomman.

Efterord
Många som läst denna berättelse har frågat mig var man kan köpa Hermans ”mirakelpiller”. Till allas glädje kan jag göra det. Herman har gett mig tillstånd att berätta det för er under förutsättning att ni inte skvallrar till någon boende på Brf Blomman i Saligstad.
Tabletten heter ”tic tac” och säljs i vanliga livsmedelsbutiker. Herman hade inte tillverkat något eget mirakelpiller utan köpt ”tic tac” och lagt i pillerdosorna. Den s.k. Placeboeffekten på tabletten tillsammans med näringsriktig kost och regelbunden motion var den egentliga lösningen på problemen.

Placeboeffekt är en gynnsam effekt vid behandlingen av en persons åkomma eller sjukdom som uppnås med en egentligen, för personen ovetande, fysiologiskt verkningslös behandling eller medicin.

 

Bakgrund.

Den 12 oktober bad jag mina Facebookvänner om 10 ord som skulle ingå i en novell som skrivarkursen jag går har som hemläxa. I slutändan blev det 18 ord. Alla orden är med i min novell, men även personerna som skickat dom har olika roller som karaktärer i berättelsen. (En liten överraskning…kanske) Här är personerna som bidragit med ord, hur jag känner dom och vilket ord de gett mig till novellen:

Eva Asplund, min fru. Ordet: Spänstiga
Jonas Syrén. Arbetskollega på Smart Club i Löddeköpinge 1999. Ordet: Arkelstorp
Camilla Skógarnes med sin man Thomas. Systerdotter. Ordet = Islandshäst

Håkan Johansson, Studiekollega på Vår Gård 87–88. Ordet = Saltsjöbaden.

Ingegerd Johansson. Fru till Olle som är Evas morbror. Ordet: Svärmor

Marie Yllitovla med sin man Jari. Kusin till Eva. Ordet: Karameller.

Anna Catharina Silfverfalk med sin man Oscar. Kusin till mig. Ordet: Trädgård.

Ronny Lingstam. Facebook-vän. Har illustrerat min Julsaga. Ordet: Förfäran

Ann-Charlotte Jonasson. Kusin till Eva. Ordet: Havet

Lennart Sigvard Bengtsson. Vi arbetade samtidigt på Konsumentföreningen Solidar 1976 – 96. Ordet: Chef

Jeanette Kroon. Arbetskamrater på Bauhaus 2001. Ordet: Astrid Lindgren.

Carolina Pettersson med barn. Dotter till Anna Catharina Silfverfalk. Kusinbarn. Ordet: Värme

Monika Rolf. Exfästmö på mitten av 90-talet. Ordet: Lockarps bröd.

Magnus Hansson. Handlarkollega på Biltema 2006 – 2016. Ordet: Omelettkock.

Susanne & Preben Simonsen. Dotter till mina ”viceföräldrar” Sören & Lillan. Tidigare grannar i Malmö. Ordet: Nydala.

Isaak Zughaft. Handlarkollega på Konsum Solidar 1976 – 82. Ordet: Vår Gård.

Björn Sandström. Tidigare svåger. Affärspartner i Sandström & Asplund. Ordet: Mystery

Per-Ove Asplund, kusin. Ordet: Pildammsparken

Del I. Resan till Malmö.
Det låg ett befriande lugn i köket på Hjortvägen 24 e i Falkenberg. Här bor Eva och Sven. Det är söndag den 19 maj år 2019. I luften svävar nybakad bulldoft och från kaffekokaren hörs de sista suckarna som säger att kaffet är klart. Utanför fönstret lyser en klarblå himmel och en fasadflagga vajar likaså blå och stolt från väggen. Idag ska MFF möta Kalmar. Då ska flaggan vara uppe innan match. Vinner MFF får den hänga kvar och skulle de mot all förmodan spela oavgjort eller förlora tas flaggan ner enligt ritualen tills det är dags för nästa match.
”Nu är kaffet klart” ropar Sven till Eva.
”Har du mikrat bullarna?” svarar Eva.
”Ja, två till dig och tre till mig” (som vanligt tänkte han)
Klockan var lite efter klockan två på eftermiddagen och den sedvanliga eftermiddagsfikan dem emellan tog vid. Eva sätter sig vid köksbordet, Sven häller upp kaffe och upptäcker att Eva har en ”Lantmannen-keps” på huvudet. ”Så nu är det dags” säger Sven. ”Ja, nu är det dags, nu ska köksluckorna i stugan målas”, svarar Eva.
”Hinner du det innan matchen?”
”Den matchen får du se själv, idag ska det målas. Jag målar när jag har inspiration och då får allt annat komma vid sidan. Förresten börjar ju inte matchen förrän 17.30”
”Från en sak till en annan hur gör vi med vår bröllopsdag i år?” undrar Sven
”Vi gör väl som tidigare år och åker till Kockska Gården i Simrishamn?” svarar Eva.
”Då blir det nionde året i sträck vi åker dit. Ska vi göra något nytt i år som omväxling?”
”Gärna för mig, har du något bra förslag?”
”Mitt förslag är att jag bestämmer var vi åker i år och sen kan du överraska mig nästa år” ”Ja”, svarar Eva, ”det låter bra men ta mig nu inte till något obskyrt ställe.”
Det jag tänker på i ögonblicket vet jag att du kommer att tycka om”
Plötsligt börjar Eva att skruva upp musiken i köket.
”Hör du vilken fantastisk låt?”, säger Eva och sjunger med i refrängen: ”Vendela du är så fin, godare än all världens Mazarin. Din kind är så varm och len, när vi gnosar rart vid brasans sken”
”Gnosar”, undrar Sven, ”vad är gnosar?”
”Gnosade du aldrig med din mamma” skrattar Eva.
”På min tid så kramade man om varandra. Gnoset var inte uppfunnet. Vem är det som sjunger förresten? Har aldrig hört låten innan”
”Det är det nya stjärnskottet Carolina. Hon vann tävlingen Talang just med denna låten”
”Carolina”, undrar Sven, ”var har jag hört det namnet förut?”
”Ursäkta, men är du inte lite lovligt väck nu. Hon heter Carolina Pettersson och nästan hela Sverige känner till henne efter att hon vunnit Talang på TV. När hon var med i finalen kom hon inridande sjungande på en häst. Efter halva numret kom hennes dotter Vendela, som låten handlar om, in med sin hund och sjöng med i avslutningen. Alla som såg det vid Tv-sofforna satt och grät, det var så hjärtknipande när hennes dotter sjöng med sådan värme till sin mor. Förra veckan var hon med i Skavlan och hon har precis släppt en ny skiva jag tänkt att ladda ner från Itunes”
Eva tar fram datorn och klickar på Itunes. Trea på topplistan ser man albumet: ”Vendela”. Eva laddar ner albumet som förutom titelspåret också innehåller de nya publikfavoriterna: ”Min Pålle”, och ”Lilla Tejmi på vift”
”Jag läste att Carolina ska ut på signeringsturné och lansera sin nya skiva, säger Eva. Hon ska resa landet runt och lansera skivan samtidigt som hon säljer en poster med sig själv, Vendela och hunden som var med på Talang. Postern har deras båda autografer och ett tassavtryck. Guldskivan hon fick för låten om Vendela, har hon redan skänkt till Musikhjälpen. Den kommer att dra in mycket på årets auktion”

Så blev det den 9 juni och resan mot Bröllopsdagens mål den 12 juni tog sin början. Eva kände lite spänning i luften för hon visste inte alls var de skulle åka. Sven hade uppmanat Eva att packa kläder för en vecka. Det var hittills den enda ledtråden han gett. Sven kör fram den nytvättade och fulltankade bilen till dörren och Eva kommer ut med två resväskor, handbagage och en låda småflaskor med Loka. Det är varmt ute och klokt att ha med sig vatten i bilen. Resan kan nu ta sin start.
”Jag kan berätta för dig att vi ska börja i Malmö. Jag har bokat hotell Scandic på Stortorget, rum 116 och klockan 17 är det bokat bord på vår stampub Drumbar. Där väntar gäster som ska överraska dig” säger Sven.

Bilen startar från Falkenberg, förbi Halmstad, över Hallandsåsen, passerar Ängelholm för att sedan komma till det första stoppet på rastplatsen vid Erikslund. Eva går ut för att ringa till sin mor och Sven går in på ”Korvmojjen” vid rastplatsen för att inmundiga den obligatoriska kokta korven med bröd och ketchup. Där hälsar sen Sven på sin forne arbetskamrat Isaak Zughaft som är ny ägare till ”Korvmojjen” vid den forna Preemmacken på rastplatsen.
”Såhär smakar en riktigt korv med bröd” utbrister Sven förnöjt efter det kulinariska mellanmålet.
”Roligt att du tycker”, säger Isaak. ”Men det populäraste vi har just nu är Edvard-köttbullar med riktig mos. Det får du ta dig tid att äta en gång”
Sven läser på skylten: ”Vi på Korvmojjen är stolta att som det första gatuköket i Sverige få sälja köttbullar med smak som på Edvard Perssons tid. De går därför under namnet ”Edvard-köttbullar”
”Det låter som ett spännande namn, har du hittat på det själv?”
”Nej”, säger Isaak, ”vi har fått köpa rättigheterna att använda Edvard-namnet från hans familj, Edvards ättlingar. Hans namn i Skåne är fortfarande lika starkt och stort som exempelvis Astrid Lindgren är i övriga Sverige.”
”Vilka är vi?” undrar Sven.
”Du känner väl Jeanette Kroon från Malmö?” säger Isaak. ”Din gamle arbetskamrat från Bauhaus. Numera stjärnkocken på allas läppar som syns i magasin och kvällstidningar sju dagar i veckan verkar det som. Då vet du inte heller att vi båda också öppnat en snabbmatskedja med start i Malmö och i Eslöv som heter just Edvard Persson.”
Sven låter förvånad: ”Aldrig hört talas om”
”Jeanette och jag har startat något som borde startats för länge sedan, en helsvensk snabbmatskedja och då ska du glömma halvfabrikatskiosken Sibylla i detta sammanhanget. Vårt gatukök säljer förutom Edvard-köttbullar också kåldolmar, sill med hemmalagad mos, pytt-i-panna, raggmunk med fläsk, kalops, ugnspannkaka med fläsk och fläsklägg med rotmos. Det måste du besöka när du är i Malmö eller Eslöv. Det har blivit en dundersuccé. Kön ringlar 30 meter lång innan vi öppnar där klockan 11 varje dag. Edvard Persson själv hade ätit där varje dag om han levt är jag övertygad om.”
”Det måste vi prova”, säger Sven. ”Idag har vi bokat bord på annan plats i Malmö, men nästa gång”
”Har du några planer att besöka Vår Gård i sommar?” frågar Isaak. ”På den kursgården hade vi många hyss för oss på 70-talet”
”Bäste Isaak, låt det vara en hemlighet. Men frugan som står där ute och ringer vid bilen vet ännu inte om att vi ska dit” säger Sven.
Isaak drar ett streck över munnen och säger ”Min mun är förseglad. Ha en riktigt trevlig resa”
”Tack Isaak och hälsa Jeanette. Ja vi forna detaljhandlare har alltid något på gång”

De åker från Erikslund, efter 40 minuter skymtar Center Syd och sen passeras Lund. Klockan 15.30 är de båda resenärerna i Malmö. Sven kör fram bilen till Scandics entré vid Stortorget. Eva lastar ur och sedan åker Sven för att parkera bilen på Lugna Gatan. På väg till Lugna Gatan gör han en liten omväg och kör runt Pildammsparken. Minnena kommer när han och hans kusin Per-Ove Asplund brukade jogga runt parken tre varv varje lördag (3 x 3 kilometer). ”Det var cirka 30 kilo sedan. På den tiden var vi verkligen spänstiga”, tänker Sven högt innan han åker vidare mot Lugna gatan. Allt för många lackskador på Stortorgets trånga parkering har gjort det ”lackvänligare” att parkera på gatan vid Lugnet, även om det är längre att gå och ”dyrt som pocker”. Efter att Sven också checkat in på Scandic tar de trapporna ner från sitt rum till hotellfoajén. Nu kan de slappna av efter resan. Det är en timme kvar till bordet som bokats på Drumbar. Sven beställer in en Gin och Tonic till dem bägge och de slår sig ner på fåtöljerna vid receptionen. Väggen är fylld av vinylskivor med kända titlar av Elvis Presley, Nat King Cole, Rolling Stones etc. Det känns lite kontinentalt också att blicka ut över Stortorget. Om två månader kommer det att synas karuseller, musikscener och matstånd på hela torget. Det kommer att vimla av folk i varenda vrå då det är dags för den årliga Malmöfestivalen i augusti.

Del II. Susanne & Preben Simonsen har köpt en pub på Lilla Torg
Klockan närmar sig 17 och de båda tar sig från hotellet över Lilla Torg till den andra änden av torget där ”Drumbar”, den skotska restaurangen ligger. Efter en kort diskussion om de ändå inte ska sitta ute när det är så fint väder, enas de om att gå in och ta bordet som reserverats inne för dem. Servitören visar dem bordet och de ser ”Asplund, klockan 17” på lappen.
”Vem mer ska komma hit?” frågar Eva.
”Susanne och Preben. Dom som bodde ovanför oss på Erikslustvägen 30, när vi bodde i ettan” svarar Sven.
”Oh, vad roligt. Hur har du lockat dem hit?” undrar Eva.
”Faktum är att det är dom som lockat oss hit. Jag ringde Susanne och sa att vi skulle till Malmö i helgen, om vi kunde träffas, då föreslog hon Drumbar”
”Vilket sammanträffande, vårt stamhak”
”Ja, Susanne lovade oss en överraskning inför vår bröllopsdag som jag berättade om i telefon. Förresten här kommer hon nu” säger Sven och pekar mot köket där Susanne kommer ut.
”Hej på Er”, säger Susanne och ”välkomna” med den stora famnen utsträckt för att ge oss en kram.
”Ja, välkommen är du också”, säger Sven. ”Var har du Preben?”
”Blunda och titta bort mot köksingången” säger Susanne.
Vi blundar någon minut och sen säger Susanne att vi kan öppna upp ögonen. Från köksingången kommer Susannes man Preben i full kockmundering med läderförkläde, kockmössa och slaktarkniv emot oss.
”Välkommen till mitt kök!” säger Preben.
”Ditt kök, har du blivit anställd som kock på Drumbar? vilken överraskning”
”Nej, nej Sven. Jag och Susanne äger Drumbar. Vi köpte det i förra veckan och nu är vi ägare till denna fina pub”
”Hur i allsin dar gick det till?” frågar Sven och Eva samstämt.
”Plötsligt händer det”, svarar Susanne, ”vi skrapade fram 5 miljoner i TV4 för en månad sedan. Preben har länge önskat att få äga en fin pub inne i Malmö. När vi hörde att Drumbar var till salu slog vi till”
”Ska ni båda jobba här också då?” frågar Sven
”Vi kommer bara att vara ägare. De som tidigare var anställda på Drumbar kommer att jobba kvar. Ägaren gick i pension efter att vi gjort köpet. Men vi har anställt en ny köksmästare som har tagit över och driver puben som den alltid har gjorts. Själva ska vi fortsätta att åka ut och resa, spela golf och njuta av livet. Men visst är det coolt att äga en egen Pub?” svarar Preben.
”Kommer ni inte att ändra någonting?” undrar Eva.
”Ha, ha” skrattar Susanne. ”Det kommer att bli en liten Dansk have på uteserveringen på gården. Preben har döpt den till ”Prebens have” Den ska efterlikna anrika Dragör Kro’s trädgård som den såg ut när den fanns. Med klängrosor och stora, glada frejdiga danska kypare som kommer att jobba när haven är öppen om helgerna i sommar. Men det är faktiskt det enda som vi kommer att förändra”
”Spännande, Susanne. Från livet på Nydala för mer än 50 år sen där vi lekte som små parvlar till idag. Vad stolta dina föräldrar Sören och Lillan hade varit över dig”, säger Sven
”Ja, pappa hade nog suttit här varje dag om han levt”
”Jag tror hellre han hade velat jobba som frejdig kypare i Prebens have och spela lite spratt med gästerna” skrattar Sven.

Så fortlöpte kvällen med glada skratt och utfrågningar till Preben om hur olika rätter tillagades. Inte utan överraskning kunde han svara på hur de flesta rätterna på menyn skulle tillagas. Inte heller drinklistan gick han bet på. ”White Russian, ”Manhattan”, ”Gin Fizz” bland många andra, klarade Preben galant ingredienserna på.
De vände efter några glada timmar tillbaka till hotellet och sov sen djupt på det vackra rummet: 116.

Vid 9-tiden på morgonen knackar det på dörren till hotellrummet. Sven och Eva var nyss uppstigna, färdiga att efter en stund gå ner till frukost.
”Det är roomservice, vi kommer med frukost”

Sven öppnar och in kommer tre personer från hotellet med frukostvagnar som rullas in.
”Med hälsning från hotelledningen. Grattis på bröllopsdagen. Tack också för att ni bott på vårt hotell mer än 50 gånger” säger receptionisten vi känner igen från incheckningen.
”Vilken överraskning, stort tack” säger Sven och förstår att kommentaren i bokningsfältet att de var på bröllopsresa möjliggjort denna överraskning.

Vid 11-tiden checkar de båda ut och ber att få prata med hotelldirektören för Scandic Stortorget innan de åker iväg.
Efter en stund kommer en pigg kvinna gåendes emot dem.
”Hej, jag heter Monika Rolf och är hotelldirektör här på Scandic. Trevligt att ni uppskattade vår överraskning till Er. Ni har ju också bott på hotellet mer än 50 gånger så vi tyckte att det kunde vara en rolig premie”
”Ja, tack än en gång vill jag säga. Jag har en fråga också. Vilket gott bröd ni serverar till frukost. Vad är det för bröd?” frågar Sven.
”Vi har två absoluta morgonstjärnor på våra bord till frukost. Den ena stjärnan heter Lockarps Fina, från Lockarps bageri och sen har vi Zoegas kaffe, Mollbergs blandning. Brödet är mycket uppskattat och som en gäst sa till oss i veckan: Lockarps bröd är det enda som borde kallas för bröd” säger Monika med ett leende.
”Det ska vi lägga på minnet. Då tackar vi för oss denna gången. Vi lovar att återkomma till Malmöfestivalen”
”Ni är alltid lika välkomna till vårt hotell”

Del III. Färden mot Hallamölla Gård
De lastar in i bilen som Sven hämtat från Lugna Gatan och fortsätter färden ut från Malmö och sedan från Oxie ut på anrika väg 101. Vägen som liksom i Edvard Perssons film leder ”Söder om Landsvägen”

Vägen är andlöst vacker och går från Oxie till Mossbystrand där den sedan ansluter till väg 9, den utsiktsbenådade kustvägen mot Ystad. Här syns längs en milsvid utsikt böljande rapsfält och här anas forna gång- och kostigar längs hela sträckan.

Husen ligger ofta tätt intill varandra utmed vägen vilket skapar en karaktäristisk bykänsla. De flesta äldre husen längs landsvägen är från 1800-talet. En del hus har nyuppförts eller efterhand renoverats med moderna material och i skiljande stilar vilket ger bebyggelsen ibland en speciell karaktär. Många hus vittnar om tidigare handelsidkande, till exempel hus med stora butiksfönster, men som nu mer utgör privatbostäder.
De stannar bilen vid Svarte och njuter av den makalösa havsutsikten mot Östersjön när mobilen ringer.
”Hej Sven-Inge. Det är Björn” (Sandström). ”Vad gör ni?”
”Vi är på väg till Hallamölla Gård och till Camilla och Thomas”
”Nu har jag en kanonidé på gång Sven-Inge. Det här kan bli något som gör de stora pengarna för oss två om du hoppar på tåget”
”Vad är det för idé du har Björn” frågar Sven
”Jag kommer att skicka dig en länk till en app du ska ladda ner. Appen heter Mystery. När du laddat ner den och aktiverat den ska du få se på grejor. Men vänta till ikväll när ni kommit till rummet. Min dotter Monique har kläckt själva idén och min andra dotter, Jeanette har förhandlat med Apples app-avdelning så det är helgjutet. Nu ska du också vara med när vi säljer in den till världen”
”Du låter verkligen entusiastisk. Okey, jag laddar ner appen och aktiverar den ikväll. Vi hörs. Hej så länge” avslutar Sven lite skeptiskt samtalet med Björn.

Vid Ystad viker bilen av mot Tomelilla på väg 19. Ytterligare en halvtimme senare är de framme vid nästa stopp; Hallamölla Gård. I hjärtat av Österlen driver Camilla och Thomas Skógarnes sedan fyra år en gård med verksamheter som turridning på Islandshästar, bed & breakfast, konferens och kurser.
De kör in på gården och här är det full aktivitet. Förutom gårdens verksamheter verkar det också pågå en TV-inspelning. En stor buss stripad med TV4-loggan syns på sidorna. Det är kamerafolk och team som syns överallt vid gårdens huvudbyggnad där de parkerat bilen. De stiger ur och möts genast av Thomas som hälsar dem välkomna med en stor och varm kram.
”Hjärtligt välkomna till Hallamölla Gård. Som ni ser är det full fart som vanligt. Idag har vi dessutom en TV-inspelning på gården. Om ni hört talas om programmet ”Sveriges bästa omelettkock” så är de det som spelas in här idag. Ta in era väskor till rummen så tar vi en fika sen ute i det gröna. Camilla har en turridning och dyker upp senare”
De tar ur väskorna från bilen och går till byggnaden där de ska sova, lägger in väskorna på rummet. Sen går de ut till bordet vid hästhagen där Thomas dukat fram fika.
”Vilka fantastiska omgivningar ni har omkring er” säger Sven
”Ja, vi är glada jag och Camilla att vi har fått ynnesten att både få leva och jobba i hjärtat av Österlen. Nu är vi på det fjärde året. Det har varit tufft, men nu börjar vi få resultatet på rätt sida och detta året tror vi kommer att bli vårt allra bästa”
”Grattis, ja det syns på er Facebooksida att ni har många nöjda gäster” säger Eva.  
De pratar vidare och efter ett tag ansluter Camilla till det stundande bröllopsdagsparet med en stor varm hälsningskram. Camilla säger till Sven ” Du vet väl vem som är programledare för Sveriges bästa omelettkock?”
”Nej, ingen aning har aldrig sett programmet. Förstår inte att det kan sändas på bästa TV-tid”
Camilla skrattar och säger ”Det ska du nog inte berätta för din gamle kollega på Biltema, Magnus Hansson, för han leder numera det populära programmet”
Och från ingenstans dyker sen Magnus upp bakom ryggen på Eva och Sven. ”Jag hör att ni pratar mög om mitt populära program” skrattar Magnus dunkandes Sven och Eva hårt i ryggen.
”Men av allt otänkbart som kan hända, vad gör du här?” frågar Sven.
”Som du vet så har jag engagerat mig i Omelettkockarnas vardag. Det är en yrkesgrupp som många har sett ner på och oförtjänt inte fått den uppskattning de borde. Medan frukostvärdinnorna på hotellet har fått applåder och beröm har omelettkockarna i skymundan gjort de mest fantastiska rätter frukostbordet har”
”Hur kom du in i detta programmet?” undrar Sven
”Jo, den karismatiske tidigare programledaren Lennart Sigvard Bengtsson, slutade när han blev erbjuden att vara stående julvärd, blåsa ut stearinljus och visa Disneyfilmer på julafton. Med mitt engagemang för omelettkockarna fick jag erbjudande att ta över. Detta blir mitt första program på Tv.”
Sven blir häpen. ”Gav Lennart dig några råd när du skulle ta över?”
Magnus skrattar ”Ja, han sa till mig, Magnus, en sak ska du veta, det är lättare att vara chef över Volvo än att vara programledare för Sveriges bästa omelettkockar. Det surras i varenda hörna runt de stressiga kockarna och programledningen som vill hålla produktionstiderna på minuten. Håll huvudet kallt”
”Ja, då förstår jag att han tycker det är behagligare att tända tändstickor och blåsa ut ljus än att fortsätta med det jobb du har fått”
”Men ditt jobb på Biltema, har du slutat?”
Magnus ruskar på huvudet. ”Nej, nej, jag fick bara tjänstledigt två veckor som denna inspelningen tar. Biltema tycker det är bra reklam att jag är med. Dessutom kommer de att ha flera egna reklaminslag under programmets gång”
”När visas programmet, jag har aldrig sett det?”
”Redan nu på söndag den 12 juni, klockan 20. Vi kommer till och med att tränga undan Solsidan detta finalpass. Vi har bara två finalister. Det är Ann-Charlotte Jonasson och Ingegerd Johansson. Dom har var för sig vunnit tävlingen vartannat år. Nu ska de mötas för att vi slutligt ska kunna kora Sveriges bästa omelettkock”
Sven höjer upp en tumme. ”Som inför en teaterpremiär får man väl inte säga lycka till. Men, Magnus, jag kan ju önska dig en fin resa på färden”
”Tack, Sven”
Camilla och Thomas återgår till sina många sysslor på gården.
”Känn Er som hemma Eva och Sven” hade Camilla sagt innan de skiljdes åt. ”Passa på att gå och njuta av den fina naturen. Thomas serverar er mat klockan 19. Jag och Thomas kan tyvärr inte vara med sittandes med er. Vi får äta gående och stående när vi har så mycket som händer på gården. Innan ni äter ikväll är det fria aktiviteter. Maten serveras där vi nu satt och fikade. Tv4-teamet har ju tagit beslag på hela matsalen och köket för sig själva några dagar till så där kan vi inte sitta denna gång”

Del IV. En underbar kväll följt av mysterierna på Hallamölla Gård
Sven och Eva går en promenad i den ljuva trakten. Med hästar, ren luft och Verkeån ljuvt brusande vid Hallamölla Gård känns detta som ett paradis på jorden där de promenerar sakta fram. Efter en timmes promenad vänder de åter och packar upp sina resväskor på rummet. Sven öppnar upp länken han fått från Björn; ”Mystery”. Efter han öppnat upp länken förändras ljuset i rummet och gråa skuggor liknande mänskliga figurer syns svepa runt sovrummets väggar.
Sven säger till Eva ”Kolla vad som händer när jag öppnat upp appen från Björn. Det virvlar mörka skuggfigurer överallt” Eva småler ”Det är väl inte konstigt, det är stora träd utanför fönstret och solen kastar skuggor in i rummet” Sven nöjer sig med svaret. Men något i bakhuvudet säger honom att det är mer än så. Dessutom började allt när han öppnade upp appen:”Mystery”
Vid 19-tiden, efter en behaglig eftermiddagssiesta utan några skuggfigurer som störde den härliga vilan, tar Eva en dusch medan Sven ligger kvar på sängen och njuter. ”Vad härligt livet ändå är” tänker han, ”Så skönt det är att ligga kvar i sängen och bara sträcka ut benen och gnosa. Vad det inte ordet gnosa Caroline använde i den fina låten om Vendela? Ja, gnosa betydde tydligen kram. Men för mig kan väl gnosa betyda att sträcka ut och njuta av stunden” funderar Sven.
Eva kommer ut från duschen och de gör sig klara för kvällsmålet. De låser dörren till sovrummet och har kommit en bit på väg när Sven säger: ”Vänta, jag måste ta min mobil, den ligger kvar på rummet”
”Måste du ha den när vi äter. Du har väl ingenting viktigt som kan ringa ikväll?” frågar Eva.
”Du vet inte om min planering, så det är bäst att jag får med mobilen” Sven vänder tillbaka till rummet. När han öppnar dörren står en tydlig skuggfigur vid sängbordet där mobilen ligger. Men den försvinner lika snabbt in i väggen när han tar telefonen. ”Om detta är skuggor från träden, då är det nog dags att göra en undersökning” tänker Sven när han åter stänger dörren. Han möter upp Eva och tillsammans vandrar de ner till det tillfälliga matbordet vid hästhagen. Thomas klädd i kockkläder hälsar dem välkomna med ett glas skummande rosa Champagne. ”Välkomna åter. Ursäkta att vi fått dukat tillfälligt ute i det fria. Vi har ju hyrt ut hela vår ordinarie matplats till Tv4 fram till söndag. Men vädret är ju fint så jag hoppas att ni ändå ska njuta”
Eva klappar förtjust händerna ”Detta är toppen Thomas, det kan inte bli bättre än så här” Thomas berättar om vad som ska serveras. ”Till förrätten serverar jag en räkcanapé. Som huvudrätt grillad oxfilé med färsk sparris, ångkokt Christinehofspotatis och bearnaisesås á la Camilla. Till efterrätt, kaffe med gårdens jordgubbar och vispad grädde från Österlen. Alla råvaror ni äter har vi hämtat in och tillagat här på Hallamölla från max en mils radie från där ni sitter. Jag har också valt ut vita, riktigt goda viner som ska passa till varje mål” 

”Herregud Thomas, jag är stum” säger Sven andäktigt.
”Tackar, jag återkommer och serverar er vidare vartefter ni är klara med rätterna. Smaklig spis”
De båda äter och njuter med god aptit. Det är ju ingen brådska. Landskapet med hästarna som fridfullt går och betar, den rena friska luften, ja allt tillsammans skapar vid parets matbord en rofylld atmosfär det inte går att stressa i. Thomas är en suverän värd som med ett leende serverar rätt efter rätt under den ljumma sommarkvällen. När de druckit kaffet och ätit av jordgubbar och grädde, slår sig Camilla och Thomas ner vid bordet för en liten pratstund.
”Först och främst kära Ni båda, vilken mat och vilka omgivningar. All mat, dryck och omgivning verkar vara födda samtidigt” prisar Sven värdparet.
”Tack, ja vi trivs bra på Hallamölla” säger Camilla.
”Det blir väl stora intäkter för Er när TV4 är här och har inspelningar i flera dagar?” frågar Eva.
”Faktum är att intäkterna vi får från TV4 blir ett nollsummespel med vad de sedan kommer att fakturera oss” säger Thomas.
Sven reagerar förvånat ”Nollsummespel? det blir väl stora inkomster på det?”
Thomas berättar vidare ”Vi har tecknat ett reklamfilmsavtal med TV4 som kostar lika mycket som de intäkter vi får för att de är här. Till sommaren kommer vi att lansera vårt Hallamölla Gård som bröllopsfestexperten på Österlen. Googlar kunden på orden: bröllop och Österlen kommer Hallamölla Gård först upp också. Tanken är att vi ska sätta Hallamölla på kartan som förstahandsalternativ för de som önskar ett romantiskt och speciellt bröllop. Vi kan ju erbjuda det mesta i mat, dryck, övernattning, omgivningar och Bröllop på häst. Inget annat hotell eller restaurang kan erbjuda något liknande. När det gifta paret sedan har bröllopsdag, kontaktar vi dem åter och erbjuder ett attraktivt bröllopsdagspaket till dem”
”Det har ni kokat ihop bra Camilla och Thomas” säger Eva beundrande.
”Tack” säger Thomas ”önskar ni något avslutningsvis att dricka innan köket stänger för kvällen?”
”Varsitt glas rosa Champagne hade varit en fin avslutning på kvällen” säger Sven
Glasen med rosa Champagne kommer in. Värdparet kramar Eva och Sven godnatt för att sedan gå och ta itu med de sista bestyren inför natten.
”Min mor har ringt” säger Eva som ser att mobilen blippar ”jag får ringa upp henne”
”Ja, gör det” säger Sven som fortsatt njuter av livet på Hallamölla med Champagne och jordgubbar.
Det börjar skymma så smått och Sven tittar på sin mobil som sakta tycks börja leva ett eget liv i mobilfönstret. Det syns vågor och streck som kors och tvärs far genom mobilen. ”Det måste vara den rosa champagnen” tänker Sven. ”Snart ser jag väl rosa elefanter också” Han lutar sig bak på stolen och tittar upp mot de alltmer mörka molnen. Så plötsligt far en svart skugga upp från mobilen och tycks dansa bort mot den närliggande hästhagen. Eva kommer tillbaka och frågar ”Vad är det som har hänt?” Sven suckar och svarar ”Skuggfigurerna har kommit tillbaka, men nu är dom utomhus också” Eva säger trött ”Nu får det vara nog. Nu går vi och lägger oss. Du försöker hitta på figurer som inte finns bara för att skrämma mig. Men det kan du försöka. Den lätte fungerar inte på mig”

De bäddar upp sängarna, nattar varandra och lägger sig. Sömnen kommer nästan genast inrullande till dem i de sköna sängarna och av den helt tysta natten omkring dem. Efter tre timmar vaknar Sven och ser då tydligt en skuggfigur som står vid hans säng. Han gnuggar ögonen och tittar igen. Det här är en person han mycket väl känner igen; Björn Sandström. Sven ropar högt och väcker då också Eva ”Björn! Är det du? Vad gör du här, ser du mig?” Eva ser samma sak ”Herregud, jag ser också Björn. Men han ser ut som en mörk ande. Vad är detta?”
Men Sven och Eva får inte kontakt med Björn, ”anden i rummet” Sven säger ”Nej, nu ringer jag upp Björn och hör vad detta är” Han slår in Björns mobilnummer och fastän klockan är två på natten svarar Björn direkt: ”God morgon Sven-Inge, det är Björn i andra änden” Sven svarar lite irriterat ”Här hos oss är du inte i andra änden, här går du igen som anden. Vet du varför du är en mörk skuggfigur i vårt rum på Hallamölla?” Björn skrattar ”Nu vet du hur appen Mystery som du laddat in i mobilen fungerar” Sven frågar förundrat ”Är det din app som jag laddat ner som gör alla dessa fenomen? Det måste du förklara. Men inte för tekniskt, berätta så att till och med jag kan förstå Björn. Jag sätter på högtalaren i mobilen så Eva kan höra vad du säger också” Sen ger Björn förklaringen till alla fenomenen.
”Jag ska börja från början. Har ni hört talas om att ABBA ska ut på turné år 2020?” Sven och Eva nickar mot mobilen.” De ska inte ut fysiskt själva utan med hjälp av ny teknik ska de framträda i form av Avatarer på scenerna runt om i världen. Publiken kommer att uppleva att det är ABBA som står framför dem när de var i 30-årsåldern och uppträdde på scen. Den nya Avatartekniken som kommer att bli banbrytande och slå igenom fullt ut nästa år, gör att alla gamla rock- och popstjärnor kan uppträda inför sin publik igen” Eva som fortfarande är skeptisk frågar ”Ja, Avatarer har man hört talas om. Men hur har du kommit i kontakt med den tekniken? Har inte ABBA patent på den?”
Björn förklarar vidare ”Nej, inte på alla olika tekniska mjukvaruvarianter som liknar Avatars. När ABBA kom på idén med Avatarer la de ut anbud till flera olika bolag som sen presentade och visade sina förslag för Björn & Benny. De fastnade då för just Avatars mjukvaruteknik som de har ensamt patent på. Flera bolag kom inte med i denna upphandling och ett av bolagen, Arkelstorps AB har jag nu köpt patenträtten av på den mjukvara de erbjöd ABBA. Den är snarlik Avatar, men inte fullt så avancerad. Jag hade en tuff förhandling med bolagets Vd; Jonas Syrén i veckan. Men nu är patenträtten i vårt eget bolag Sandström & Asplund. Om Avatar är den teknik som ABBA har valt heter vår teknik Cleo. Cleo kan inte göra allt som en Avatar kan göra men ganska mycket ändå. Laddar man ner appen, jag döpt till Mystery, som du gjorde kommer tekniken i Cleo ganska snabbt i kontakt med närmsta Wifi- eller nätverksanslutning. Sen kan jag sända mig själv som bild, om än lite suddig, genom mobilfönstret och ut i rummet. Visst är det häftigt, Eva och Sven?”
Sven skrattar ”Ja, det är häftigt, men du höll på att skrämma ihjäl åtminstone mig i natt, när du stod här bredvid min säng. Hur får jag nu bort din skuggbild från vårt rum Björn?” Björn skrattar också och säger ”Cleo-tekniken är fortfarande ny och jag ska utveckla den vidare med Jonas. Enklast för att Ni ska slippa mig i natt är att ni raderar bort Mystery-appen från mobilen. När den är färdigutvecklad kan du ladda ner den på nytt och se framstegen”
”Tack Björn” säger Eva, ”det ska vi göra. Nu önskar vi dig lycka till med utvecklingen av appen Mystery och härifrån rummet vi snart har befriat från din ande önskar vi en god natt”
”Ja, god natt på er. Ha en fortsatt spännande resa” önskar Björn.

Så kom äntligen lugnet i rummet till dem åter. Fåglarna började sakta att vakna till liv. Koltrastens sång med ljudet av några frustande hästar från hagen gjorde att nattsömnen åter mjukt rullade in vid 3-tiden på morgonen.

Efter en härlig frukost ute vid bordet vid hagen är det så dags att fortsätta färden mot nya äventyr. De packar ner sina bestyr och lägger in i bilen. Tackar och kramar Camilla och Thomas för ett fantastiskt dygn. Långt bort ser de den nya programledaren Magnus Hansson med produktionsteamet. De vinkar bort till honom då de ser att han är inbegripen i en stressig diskussion. Han vinkar tillbaka med kroppspråket ”Vi ses”

Del V. Färden till Marie, Jari och Joel i Röke, dramatiken i Ekorrbär-buskarna. Eva blir änka?
”Vart åker vi nu?” frågar Eva.
”Nu ska vi till din kusin Marie och hennes man Jari. Till deras nya sommarstuga i Röke” svarar Sven. ”Vi har ungefär en timmes vacker bilväg dit”
Med hjälp av GPS:en kommer de så till Röke vid 12-tiden den 11 juni. En dag innan själva bröllopsdagen. De parkerar på gräsplanen framför det röda sommarparadiset som Marie och Jari bebor på semestern och fina helger. När de stiger ur bilen kommer deras son Joel springande till dom och skriker ”Heja, heja, heja, vill ni spela boll?”
Marie skrattar. ”Joel, ta det lugnt med Eva och Sven. Dom vill nog inte spela boll. De ska bara stanna en stund och sen åker dom igen” Joel är envis ”Men bara lite boll Mamma, alla vill spela boll som kommer hit till oss” Eva lyfter upp Joel och säger ”Nästa gång vi kommer hit, då ska vi spela boll, men nu ska vi bara sitta och mysa och prata lite” Joel fortsätter ”Vuxna ska bara prata hela tiden. Så dumt när man kan ha roligt och spela boll” Eva sätter ner Joel som strax springer iväg med bollen och spelar med sig själv.
Marie och Jari visar runt i det delvis nyrenoverade huset och Eva slås av hur stort det är. ”Här skulle ni kunna bo permanent, ni har ju både botten- och ovanvåning. Hur stort är det?” Jari svarar ”Vi har renoverat 80 kvadratmeter. Det finns ungefär 20 kvadratmeter till att göra i ordning. Sen har vi bygglov om vi vill bygga ut ytterligare 40 kvadratmeter. En riktig vedbastu vore inte fel heller att ha på tomten”
Sven frågar ”Ursäkta, men vad är för lukt ni har i huset? Det verkar vara en blandning av choklad, polkagris och kemisk syra”

Marie småler och säger ”Godisdoften du känner är mina hemlagade ”karameller”. Jag håller på att göra olika blandningar och lägga i godisstrutar. Sen skänker vi dom till loppisen som Röke IF anordnar varje år. Det är ett stort event här i Röke. I år är loppisen den 27 juli och överskottet går till föreningens idrottsverksamhet för damer och herrar. Damerna ligger så högt som i division 2 medan herrarna glatt joggar i division 7. Kemidoften är mitt eget labb jag har i uthuset. Jag forskar på egen hand fram gödning och trädplantor som skulle göra det möjligt att få nyplanterade träd att växa dubbelt så fort som idag. Visst vore det väl bra? Kemi och forskning är min hobby även privat”
Efter kaffesittningen ute i det fria går Jari med Joel för att spela boll.
Eva och Marie sitter kvar och snackar släkt och gamla minnen, medan Sven strosar iväg och tittar runt i omgivningarna. Förutom växter och en del grönsaker som Marie och Jari planterat växer här även en hel del vilda buskar med bär i. Några bär känner Sven igen. Jordgubbar som redan är färdiga att äta medan hallonen behöver någon månad till för att mogna. Sen ser Sven en liten inhägnad plats med ett cirka 40 centimeter högt staket. Innanför staketet finns buskar med små röda bär. ”Det måste vara röda skogsbär” tänker Sven för sig själv. Han kliver över staketet och tittar på bären innan han smakar på dom. ”Mmmm, så söta och goda” säger han högt smaskandes på de klarröda bären. Efter bärfesten går Sven tillbaka till kaffebordet där Marie och Eva fortfarande är i diskussion om släktens olika grenar och dess framträdande karaktärer.
Marie tittar på Sven och säger ”Men Sven, var har du varit. Ditt huvud har börjat svälla som en ballong. Öronen har börjat växa upp. Du ser ut som en ballong med kaninöron” Sven tror inte på Marie men ser att Eva sitter helt blek och bara tittar på honom. Han går in i stugan och in i hallen och tittar på sig i spegeln. ”Men milda ballonger. Hur ser jag ut?” ropar han högt. ”Ja, Marie har rätt en ballong med kaninöron. Så ser mitt huvud ut” tänker Sven. Marie går upp bakom Sven och frågar ”Har du klivit över det inhägnade området bakom träden vid tomten? Om du har det och ätit av bären där är du illa ute. Där finns bara giftiga bär. Dom heter Ekorrbär. Namnet låter oskyldigt men bären är mycket giftiga” Sven erkänner direkt ”Ja, det är där jag har varit. Det var jättegoda bär” Marie skakar betänksamt på huvudet ”Men Sven, det finns en anledning till att vi inhägnat bären med ett staket. Inte minst för lille Joels skull. Hade vi visst att vi skulle ha stora barn som dig lekandes där hade vi byggt ett elstaket som var 150 centimeter högt” Eva säger bestämt ”Men vad ska vi göra? Om Sven är förgiftad, vad gör vi? Ska vi ringa efter en ambulans? Vi kan inte bara stå still och glo, något måste göras” Marie blir fokuserad i tonen och har ett förslag ”Innan vi får en ambulans hit till Röke, kommer Sven att svälla upp ännu mer. Då är det för sent. Låt mig slå lite i mina böcker på labbet så ska vi se”
Marie går med bestämda steg till uthuset och man ser henne slå i böcker och ringa samtal på mobilen. Eva håller om Sven och säger ”Vad skulle du nu gå in över staketet för? Ska du lämna mig som änka dagen innan vår bröllopsdag?”
Sven kan inte säga så mycket. Huvudet sväller upp mer och mer och han kan inte prata överhuvudtaget. Från uthuset hörs en myndig stämma ”Sven, kom hit!!” Eva drar med Sven till Marie som står inne i labbet. Hon säger ”Jag har ringt några kolleger som kan lite om detta. Du ska dricka en blandning av

Acetylcystein med aktivt kol som jag rört om här i glaset. Det verkar som ett motgift eller antidot som man säger. Det kan hjälpa mot giftet i bären” Sven tar glaset och dricker. Han känner det som att dricka flytande taggtråd när det rinner ner i strupen. Marie dirigerar ”Nu går vi in i huset. Jag ska ge dig vatten och du ska dricka så mycket du får ner genom strupen. Vattnet spär ut giftet och tillsammans med antidoten jag gett dig kanske vi kan klara dig. Har du någon högste du brukar be till så gör det mellan vattenklunkarna” Säger Marie oförhandlingsbart.
Sven går fram till vattenkranen med glaset och dricker, dricker och dricker. Mellan klunkarna säger han ”Herre, förlåt mina dumheter, ta mig i din nåd. Jag ångrar av hjärtat mina synder”
Efter åtta glas vatten ivrigt påhejad av Eva och Marie ”Drick, drick, drick!!” känner Sven att trycket i huvudet börjar lätta. Han går fram till spegeln och ser att kaninöronen börjar att sloka lite lätt också. Marie tar fram den bestämda tonen igen. ”Sluta inte att dricka Sven, bara drick, drick och drick!!”
Efter ytterligare en halvtimme börjar det synas riktiga resultat. Huvudet har börjat återgå till normal storlek och öronen har gått från kanin till människa igen. ”Jag tror att du är botad nu Sven” säger Marie glatt. ”Om man kan vända en sådan förgiftning du fick kan den gå över på en halvtimme” Sven jublar och säger ”Tack doktor Marie, stort tack för att du räddade mitt liv. Jag förstår varför du är expert på ditt företag ”Camurus” där du jobbar med dina fantastiska kunskaper” Marie går fram till godisstrutarna och ger en till Sven med orden ”Som min förste och hittills ende patient förärar jag dig härmed en karamellstrut för att du varit duktig och lydigt mina råd.”
Det hörs stoj och stim i hallen och in rusar Joel med bollen helt överlycklig ”Mamma, mamma jag vann över pappa i fotboll. Han tog inga straffar. Mamma, mamma jag vann” Marie kramar om Joel och säger ”Så duktig du varit. Du besegrade pappa i fotboll fastän han spelat i landslaget” blinkar Marie till Jari ”Förresten Joel. Vad har vi sagt om inhägnaden bakom träden där buskarna med bär är?” Joel tittar på sin mamma nästan oförstående ”Men där får man inte gå. Det är bara dummisar som går in bakom där. Ingen vill väl äta något man blir sjuk av?” Marie klappar Joel stolt på huvudet ”Du är klok lille Joel. Man ska inte äta bär man blir sjuk av” och tittar med spjuvriga ögon på Sven.

Del VI. Med helikopter till Saltsjöbaden
Plötsligt från skyn hörs ett muller som allt mer ökar i styrka. Det låter som hämtat från TV-serien M*A*S*H. Alla tittar upp mot himlen och ser en helikopter närma sig. Lille Joel hoppar upp och ner ”Titta, titta det är en sån flygande kopter som pappa har köpt till mig” Jari tittar på Joel och säger ”Ja, nästan Joel. Den du fick var en radiostyrd helikopter men det här som flyger in är en riktig helikopter”
Helikoptern närmar sig allt mer huset där de står och rätt vad det är så vecklas en banderoll ut från den. Där står: ”Rädda de förlorade handtagen. Ge din vän ett handtag idag”
På helikopterns långsida står ett företagsnamn: ”Aros RMC”
”Ah, nä!” säger Sven: Jag vet precis vem det är som kommer hit” Eva undrar ”Vem är det som kommer? Är det till oss den ska” Sven skakar på huvudet ”Det är min gamle studiekompis på Vår Gård, Håkan Johansson, som verkar ha köpt eller hyrt en helikopter hit till oss”
Helikoptern landar så på ängen en bit bort från stugan. Ur hytten firas en repstege ner på marken. Från den stegar en glad man med stora solglasögon emot vårt sällskap. Sven kan konstatera att det är Håkan själv som ensamt flugit och landat med en helikopter. Håkan kommer fram till den beundrande skaran och bakom ryggen har han en stor blombukett.
”Man får gratulera på bröllopsdagen, ni är välkomna ombord. Jag kommer att flyga er till er slutdestination i Saltjöbaden” Sven är helt paff ”Ja, men vi kom ju överens om att du skulle överraska i Stockholm och köra oss med en limousin sista biten?” Håkan skrattar ”Ja, Sven. Men nu är det så att en liten fågel viskade i mitt öra var ni befann er idag” och blinkar åt Jari ”så då tog jag min helikopter hit istället” Jari bekräftar ”Ja, jag och Håkan känner varandra sen många år. Håkan berättade om limousinfärden när vi spelade padel i förra veckan. Allt uppdagades och Håkan bad mig ringa när ni hade kommit hit till Röke. Så när Sven höll på med att imitera en levande kanin i bärbuskarna ringde jag Håkan och berättade att ni kommit hit”
Hela sällskapet gick bort mot huset och satte sig ner på den idylliska uteplatsen. Solen stod nu högt på himlen. Jari tog fram stora parasoller medan Marie tog hjälp av Joel att duka fram nybakade bullar och hemlagad saft. När alla var på plats runt bordet och låtit sig smaka av saft och bullar frågar Sven:
”Nu Håkan, nu måste du berätta allting. Hur kan det komma sig att du kommit hit idag och själv kört en helikopter?”
”Som ni alla vet så driver jag ett eget företag; Aros RMC. Jag är just nu ensam i företaget. Kortfattat bedriver mitt bolag konsultverksamhet inom affärsutveckling med främsta inriktning på detaljhandeln. Jag sitter säkert 8 000 mil per år i bilen, flyger en gång per vecka och tar tåget lika ofta. Min fru säger att jag ständigt är på resa. När bolaget var i en fas där vi behövde anställa en person till fick jag tips att istället köpa en helikopter”
”Ursäkta” säger Sven ”köpa en helikopter istället för att anställa?”
”Med en helikopter tar jag mig fram 2–3 gånger snabbare än vad bilen, tåget och körningarna till och från flyget tar. Jag kan helt enkelt transportera mig själv dubbelt så snabbt och då behöver jag inte anställa en man till”
”Men” säger Jari ”är det inte dyrt att äga en helikopter?”
”Man skulle kunna tro det. Men då får man jämföra det med att anställa en kunnig person till mitt företag. För att få kvalité till företaget hade jag behövt betala minst 60 000 kronor/månad + pensionsförmåner och traktamente. Lägg till arbetsgivaravgifter på det och prislappen för en extraresurs hamnar runt 1,2 miljoner. Helikoptern jag köpte kostade begagnad 1,5 miljoner. Flygbensinen kostar 6 kronor per liter och den drar 100 liter i timmen. Det blir billigare än att äga en bil. Dessutom sjunker inte en helikopter i värde. Efterfrågan är större än tillgången på begagnat. Min helikopter kommer att vara mer värd om två är än vad jag gett för den”
”Kära vänner, säger Sven till Marie, Jari och Joel ”nu ska vi flyga vidare mot nya mål. Tack Marie för att jag fick uppleva en helikoptertur och tack för goda bullar och hemlagad saft. Joel, jag lovar dig att vi ska spela fotboll nästa gång vi ses”

Efter ett stort kramkalas går Håkan i täten med sina passagerare Sven och Eva till helikoptern. Bilen de lämnat hos Marie och Jari ska Marie köra till Falkenberg nästa dag när hon besöker sitt föräldrahem där. De går uppför repstegen en bit och langar sitt bagage till Håkan som står överst vid dörren. Håkan instruerar hur de ska spänna fast sig och gick sen igenom säkerhetsinstruktionerna ombord. För att de ska kunna kunna prata med varandra under flygningen delar Håkan ut headset med mikrofon för kommunikationen ombord.
Så startar helikoptern. Den svävar snabbt upp mot himlen och Röke syntes efter en kort stund som en liten prick på marken.
”Så häftigt Håkan. Jag tror det här är det roligaste jag gjort i mitt liv” sa Sven.
”Tack, det är alltid trevligt att kunna bjuda sina vänner på en upplevelse”
”Är du på Vår Gård någonting nuförtiden?” undrar Sven
”Faktum är och detta är något jag bara berättar för er, så har jag något spännande på gång med ledningen för Vår Gård. Om allt går i lås kommer Vår Gård att bli Nordens ledande Retailcentrum. Entreprenörer i hela norden kommer att ha en fast mittpunkt för att utbyta affärer, seminarier, mässor etc. Inom kort kommer även en högoktanig handelsskola starta där. Utbildningen sker helt på engelska med elever från hela Norden. Med utbildning helt på engelska lär sig eleverna affärsspråket naturligt. Utbildningen är på 4 år och antagningskraven kommer att vara mycket höga. Själv är jag spindeln i nätet för att synka ihop hela processen. Vår Gård har fördelen med sin detaljandelskultur från början av 1900-talet fram till nu. Hela miljön runt Vår Gård andas och lever både historia och nutid”

Helikoptern for fram snabbt genom luften och snart syntes konturerna av Grand hotell i Saltjöbaden och bredvid Vår Gård, resans mål. Vid Sjöudden, 200 meter från hotellet/kursgården, går Håkan ner med helikoptern, landar och släpper av sina passagerare.
”Kära passagerare. Ha nu en underbar bröllopsdag i morgon. Hoppas vi ses snart igen”
”Stort tack Håkan, för en minnesvärd flygfärd” säger Eva uppspelt innan Håkan åter lyfter upp i skyn.
”Oj, det var häftigt” säger Sven ”nu går vi upp och checkar in.

Del VII. Incheckning på Vår Gård i Saltsjöbaden
Vår Gård är både en kursgård och ett hotell. Sven hade bokat sviten i på ”Ektofta”, hotellkomplexet som låg bredvid det mäktiga slottsliknande ”Skärtofta”.
De bar upp väskorna på rummet och alla upplevelser gjorde att de satte sig på stolarna och bara pustade ut. Utsikten från rummet mot Baggensfjärden var andlös och utan några ord bara satt de och njöt av den vackra synen. Eva började efter en stund att packa upp väskorna och när hon öppnade garderoben såg hon en ishink med Champagne med ett kort i.
”Sven titta vad vi har fått. En flaska champagne var gömd i garderoben, det finns ett ort med också”
De läste båda på kortet som var vidhäftat på flaskan, där stod ”Grattis på bröllopsdagen önskar Era grannar Kent och Agneta”
”Vilken överraskning. Så fina våra grannar är. Det här tar aldrig slut och vi har inte firat bröllopsdag ännu” skrattar Sven.
Sven och Eva öppnar champagnen och skålar med varandra.
”Whauu, har du sett så fina tavlor vi har på rummet Sven”
Sven tittar sig omkring och ser alla tavlorna men också med förfäran att en tavla ramlat ner på golvet. Han lyfter upp tavlan och säger ”Titta Eva, känner du igen den här tavlan?”
”Ja, den tavlan har vi ju hemma. Det är ju konstnären Ronny Lingstam som målat den” Sven rättar henne ”Ja, men Ronny vill inte kalla sig för konstnär. Han vill bli kallad illustratör, men under alla omständigheter gör han vacker konst som går rakt in i hjärtat på en”

Eva säger att nu får det bli lite paus och går och lägger sig i sängen för en kort vila innan maten. Sven går ner till receptionen för att köpa Aftonbladet som han tar med sig upp till rummet. Han bläddrar förstrött bland alla kändisar, elände på jorden tills han ser en artikel han hajar till om. Det är ett reportage om hans kusin Anna Catharina Silfverfalk med sin man Oscar. Han läser vidare om reportaget Aftonbladet gjort hemma hos dem i Harmånger, Hälsingland i Nordanstigs kommun. Rubriken på artikeln lyder: ”Kan drönarna rädda landsbygden?” Journalisten som skrivit artikeln hade fått uppslaget efter att ha läst en notis i nättidningen ”helahälsingland.se” Han ringde därefter upp paret Silfverfalk och bad om att få göra ett ”hemma-hos-reportage” Det var Anna Catharina som tog samtalet. Hon trodde först att reportaget skulle handla om hennes fina och stora trädgård men förstod sedan att det journalisten var intresserad av var försäljningen av frukt, grönsaker och blommor som skedde med hjälp av drönare. Paret hade länge haft en gårdsbutik i deras hem för försäljning av gårdens alla grödor. Trots ett pris om var 70% lägre än vad vanliga butiker höll kom det inte så många kunder. Det långa avståndet till kunderna var den huvudsakliga orsaken till att kunderna svek fyndbutiken. Oscar som alltid varit nyfiken på moderna uppfinningar hade läst om drönare i en facktidning. Han förstod snabbt att de ny moderna drönarna kunde frakta mindre gods långväga för en mindre peng. Drönarna var solcellsdrivna och laddades upp även i luften. Kostnaden för att frakta varor med en drönare kostade egentligen ingenting. Det var bara själva inköpet av en drönare som kostade pengar. När Oscar läst reportaget tog han kontakt med ett företag i Sundsvall som både sålde och hyrde ut drönare. Han förhandlade fram ett bra hyrpris på 15 drönare med 30 dagars kredit och kunde redan samma dag tjäna pengar på gårdens grödor innan första fakturan för drönare kom med posten. Reklam för gårdens produkter gjorde han på E4:an som gick en bit från deras gårdsbutik. Anslag han satte vid vägkanten med budskapet: ”Svenska ekologiska frukt och grönsaker, ALL TID, halva priset” Sen följde telefonnumret. Ett kort budskap som bilisterna hann uppfatta när de körde. Han hade bett Telia att få ett enkelt nummer som var lätt att komma ihåg från bilen på E4:an. Med numret 070- 44 44 44 började strax mobilen att ringa och beställningarna vällde in. Anna Catharina packade frukt och grönsaker i korgar, räknade ut priset och Oscar kollade banken så att de fått betalt av kunden via Swish. Sen fäste de korgen vid drönaren, slog in kundens GPS-koordinator och vipps var drönaren iväg till den förväntansfulla kunden. När sen kunden hakat av korgen på drönaren gav korgens följesedel en instruktion hur drönaren skulle vända tillbaka till utgångspunkten; Silfverfalks gårdsbutik. På sidan av drönaren fanns en grön knapp som det stod ”Hem” på. Genom att kunden tryckte ”Hem” flög drönaren tillbaka för att åter stå redo för nya leveranser av prima ekologiska varor.
Givetvis var detta en succé, läste Sven. Bara efter en månad hade de fått hyra ytterligare 15 drönare för att hinna med efterfrågan.
”Det kunde man inte tro att min kusin och hennes man var så förslagna och idérika. Det ligger väl i våra släktgener” tänkte Sven.

Eva började vakna upp, sträckte på sig och sa ”Nu är jag hungrig” De vandrade ner för backen från Ektofta bort mot Strandtofta som var Vår Gårds pub och restaurang. Där åt de av en härlig buffé som dukats fram till kvällen.
”Nu är klockan snart åtta”, säger Sven, ”Sveriges bästa omelettkock börjar snart. Vi får ge oss iväg”

Del VIII. Sveriges bästa Omelettkock, finalen.
De satt bänkade framför Tv:n i allrummet på Skärtofta. De var inte ensamma. Flera hotellgäster hade också sökt sig dit för att söka plats och se den slutliga finalen i ”Sveriges bästa omelettkock”. Gårdsledningen hade förekommit bråk under Tv-sändningen med att skriva skyltar i allrummet med ”Prasselpåsar under sändning förbjudna. Inga samtal får ske under programmets gång” Det låg spänning i luften för nu skulle det avgöras. I flera år hade Ann-Charlotte Jonasson och Ingegerd Johansson vunnit tävlingen. De aldrig varit med i samma tävling utan vunnit vartannat år. Nu ville Tv-publiken se vem som var bäst av de båda. Ny programledare i år var Magnus Hansson som efterträtt den omåttligt populäre Lennart Sigvard Bengtsson. Han hade lämnat över stafettpinnen till Magnus för att istället få det ärofulla uppdraget att som julvärd tända stearinljus och spela Disneyfilmer årets julhelg. Det här var en dag då Sverige stod still. Förhandsmätningar visade att 80% av svenska folket skulle se denna final på Tv. Det var endast omsorgs- och räddningspersonal som i teorin inte såg programmet. De som såg programmet skulle minnas dagen som lika stor och viktig som tidigare generationer sett månlandningen, Elvis på Hawaii etc.
Efter ett längre reklaminslag började nu programmet. Magnus kommer in på scenen genom att gå igenom ett gigantiskt ägg som effektfullt delar sig i två skal. Som vanligt hör man vid denna programentré ett ljudpålägg där massor av hönor skrockar. Några i Tv-publiken på Skärtofta skrockar inlevelsefullt med också. Men blir genast tystade av de övriga som nu följer varje bildsekvens på TV:n.
Magnus tar till orda ”Kära publik framför Tv-sofforna och här i studion. Ja, nu ska det avgöras. Tio års kamp med vartannat års vinst för kandidaterna kommer under denna kväll att få en slutlig vinnare. Jag kan lova att kvällen kommer att bli något riktig Äggstra” skrockar och skrattar Magnus ”Jag välkomnar kandidaterna in på scen. Ni vet alla vem de är så de behöver ingen ytterligare presentation” Publiken jublar, skrockar och klappar händerna när Ann-Charlotte och Ingegerd med en gigantisk kockmössa i form av ett ägg kommer in på scenen.
”Välkomna” säger Magnus ”hur känns det? ”Och framförallt allt hur har ni förberett er? Vi kan väl börja med dig Ingegerd”
Ingegerd tar mikrofonen vinkar till publiken och säger ”Det känns bra. Jag och Ann-Charlotte är bästa vänner så vi har njutit av den vackra dagen nere vid bryggan mot Baggensfjärden”
”Hur tänker du, Ann-Charlotte?”, frågar Magnus
”Vi har haft en så fantastisk dag tillsammans. Vi är de bästa väninnor som njutit av vädret och blickat ut mot havet. Nu så står vi här och ska tävla mot varandra. Det känns lite overkligt med det här stora intresset för oss två”
Magnus fortsätter ”Ja, intresset är stort ska ni veta. Vi räknar med sex miljoner tittare i Sverige, men även i övriga länder följer man denna sändning med intresse. TV4 har sålt rättigheterna till denna finaltävling till 60 länder. Just nu tittar cirka 800 miljoner människor runt om på jordklotet på er”
”Milda makter”, säger Ingegerd, ”det här skulle svärmor sett medan hon levde. Hon som inte ens tyckte att jag kunde koka ett ägg till frukost”
Magnus skrockar och tar till orda ”Nej, nu mina damer och kära publik nu ska det avgöras. Må bäste man vinna, även i år blir det en kvinna” Ljudpålägget med skrockande hönor läggs på och en trumvirvel med redepinnar hörs när de båda kombattanterna går in i varsitt kök.
”Men innan vi fortsätter, så blir det reklam. Missa inte fortsättningen på Sveriges, ja kanske världens idag mest spännande tävling” säger Magnus, skrockar och sträcker ut armarna mot publiken.

Tv-sändningen fortsatte så efter den långa reklampausen. Reklamen var internationellt inriktad mot en större publik. För delar av den svenska publiken var många reklaminslag helt nya och aldrig visade i Tv. Bland annat den amerikanska kedjan ”Doggybag” som hade specialiserat sig att göra färdiga matpaket till hundar. När husse i reklamfilmen säger ”Doggybag” tar hunden kopplet i munnen och drar med husse längs trottoaren till närmsta Doggybag-butik. Hunden beställer sitt matpaket med nosen och betalar maten i kassan med Husse. Sen följde den japanska kedjan ”Komorebi” som med stor succé hade riktat in sig på att sälja solcellstak till hönshus. Något nischat kanske. Men kunden som efterfrågade produkten var säkert någon av de 800 miljoner tittarna.
Många reklaminslag avbröt sändningen. TV4 ville krama ut mesta möjliga reklampengar från denna tävling. Men nu skulle slutmomentet i tävlingen gå av stapeln.

”Mina damer och herrar” förklarar Magnus med myndig stämma ”låt mig få presentera kvällens domare. Från höger har vi mannen på allas läppar F. Asan med smeknamnet Fassan. Sen har vi kvinnan med stort K, som inte alls är så dålig som namnet antyder K.Alkon!”
Publiken jublar och skrockar. Sven rycks med och reser sig och skrockar högt. Det ekar på Skärtofta, så Svens skrockande går igen i takt med övriga publikens hyschande och Eva som generat drar ner sin man:
”Vad håller du på med? Du som inte ens säger dig gilla tävlingen?” väser hon argt till Sven. ”Förlåt, men det är ju så spännande”

Så kom momentet när omeletterna var klara, skulle visas upp och avsmakas av den kräsna juryn.
Först fram var Ingegerd. Hon satsade på en internationellt gångbar omelett. Receptet som visas upp för Tv-tittarna innehåller:
– 6 ägg från det Tibetanska munkklostret:” Kē tapā’īnlē ṭōpīmā aṇḍā pā’unubhayō” (som fritt översatt betyder ”Har du fått ägg i mössan?”
– Hummerkött från Smögen
– Tre hekto Iransk kaviar. Mycket populär i Iran. Kallas ”Mehrdads kaviar” där. (Motsvarar vår Kalles kaviar)
Ann-Charlotte visar sedan upp sin omelett och receptet som visas upp är:
– 6 ägg från Värpfabriken i Vetlanda. (Äggen är ganska små, eftersom smålänningar inte gärna vill betala för stora ägg)
– 3 hekto basturökt skinka. (Ann-Charlotte hade själv suttit med i bastun på Morpegrisen i Morup när skinkan röktes, för att tillse att rökningen blev perfekt)
– 3 dl ekologiskt ångkokt grönkål från Fjärås i Halland.

Domarna gick var och en fram till tävlingsbordet och avsmakade omeletterna. De började nästan slåss med varandra eftersom omeletterna var så goda. I smyg tog till och med F.Asan lite iransk kaviar och la i snuslocket han stoppade i fickan.
Det var ett evigt smaskande och slafsande mellan domarna. De sista omelettbitarna blev det nästan slagsmål om. Båda visade tuppkammen mot varandra för att roffa åt sig en bit.  Magnus stod lite handfallen och frågade programledningen vad han skulle göra. ”Låt dom hålla på” fick han höra, ”det här är bra TV-underhållning”
Så var omeletterna slut. K. Alkon till och med slickade av tallrikarna som omeletterna legat på och suckade därefter av saknad efter godbitarna. Medan F. Asan inte kunde hejda ett jätterap som hördes genom Tv-rutan ända till Australiens urinvånare Aboriginerna som även de tittade på sändningen.
Magnus styrde upp det hela ”Hoppas domarna har ätit sig mätta. Nu är maten slut och ni ska betygsätta de tävlandes maträtter. Ni ska sätta betyg från 1 som är sämst till skala 10 som är världsklass. Var vänliga och gå in i varsin bur för att ge era omdömen”
Spänningen gick nästan att ta på vare sig man var på affärsgatan Wall Street i New York eller på Mount Everest i Nepal/Kina.
På 7000 meters höjd såg även där de båda bergsbestigarna Ganesh Parvati med sin man Hari Brahma via satellit-mobil, sändningen från Sverige. Ganesh utbrister ”Yasalē malā’ī agāḍi caḍhna ḍrā’iva garcha” som fritt översatt betyder ”Det här programmet eggar mig att klättra vidare”

Domarna kommer ut ur sina burar med betygslapparna gömda i ett fodral märkt med en stor tupp.
”Nå, nu ska det avgöras”, säger Magnus, ”Vad sätter du F. Asan för betyg på Ann-Charlottes omelett?” Han tar fram sitt betyg ur fodralet och visar upp en tia. Publiken jublar. ”Vad sätter du för betyg på Ingegerds omelett?” Även där tar han fram och visar upp en tia i betyg.
Så är det den kvinnliga domaren K. Alkons tur. Men innan hon visar upp sina betyg bryts sändningen åter av reklam och publik i hela världen suckar av spänning.
Sändningen återupptas. Tv-kameran riktas mot K. Alkon och utan att darra ger hon också både Ann-Charlotte och Ingegerds omeletter en tia i betyg.
Magnus kallar fram de båda tävlande ”Det här var i sanning det mest spännande jag tror många av oss har upplevt i hela sitt liv. Ni fick bägge varsin tia av domarna. Så det innebär faktiskt att ni båda idag står som segrare i denna tävling. Ni kan med stolthet båda två kalla er för Sveriges bästa omelettkock. Kom nu fram och ta emot publikens jubel” Publiken är nu helt vild och klappar, visslar och skrockar om vartannat.
Ingegerd och Ann-Charlotte kommer fram till Magnus och får varsitt diplom de kan hänga på väggen. Sen kommer representanten för Svenska Ägg; Herr Tuppén fram till vinnarna. Herr Tuppén tar till orda ”Vi på Svenska Ägg tackar för att ni satt äggen och omeletten på allas tallrikar i dessa dagar. Som ett bevis på vår uppskattning vill vi ge en exklusiv gåva till er och era familjer” På storbildsskärmen i studion visas upp två speciella hus. ”Det är med glädje vi skänker er varsitt specialdesignat hönshus. Huset är på 30 kvadratmeter med ett ovanrede på ytterligare 20. Husen ligger med vacker utsikt på den östgötska slätten vid staden Fogelstad inte långt från Wadstena. Grattis till vinsten”
De bägge pristagarna tackar för vinsten. Pressfotograferna kommer rusande och Magnus avslutar programmet med de traditionella avslutningsorden ” Nu är programmet slut. Hoppas det har eggat er till att göra egna goda omeletter”

Del IX. Återhämtningen
Sven och Eva går hem, helt slut från Skärtofta. De sitter nere i loungen, foajén på Ektofta där de bor och bägge säger ”Nu är jag helt slut” Eva fortsätter ”I morgon, på vår bröllopsdag, stänger vi av alla mobiler. Träffar inget folk. Vi sover länge, beställer upp mat på rummet. Nu har jag fått nog av upplevelser” Sven svarar ”Ja, jag kan bara hålla med”
”Jag har ett förslag när vi åker hem, Sven”
”Vad är det, min kära?”
”Kan vi inte bara åka till Ornäs och låta Ingalill och Kenneth Östlin få rå om oss”
”Du är så klok, vad vore bättre än det, dagen efter vår Bröllopsdag. Jag ringer genast och hör om vi kan komma”

Så var berättelsen om Bröllopsdagen slut för denna gång. Tack åter för alla bidrag och för att ni frivilligt eller ej ville vara med och spela lite dramakomedi i denna novell.

Det var mitt livs första sommarjobb. Det var år 1969 och jag hade fyllt 14 år.
Möllevångstorget i Malmö på den tiden bestod av mer än 50 olika varustånd. Allt ifrån frukt- och grönt till blommor, honung, hemmalagat godis & kakor till ägg, kyckling och höns. På lördagarna var sedan flera årtionden ett mångkulturellt myller av folk som besökte torget och köpte varor från de många handlarna.
Möllevångstorgets blickpunkt stod i den bakre västra delen av torget. Det var den mäktiga statyn ”Arbetets ära” av konstnären Axel Ebbe som restes av Malmö Arbetarkommun år 1931. Malmö var känd som arbetarnas stad. Det var ingen tillfällighet att både agitatorn August Palm och senare Per-Albin Hansson, Sveriges landsfader, föddes i Malmö. Eller att Handelsavdelning nr: 1 (den första), bildades just i denna stad.

Min far, Arne, som varje lördag sedan många år handlade all frukt- och grönt till vårt hushåll på Möllevångstorget i Malmö hade ordnat sommarjobbet till mig.
När Arne var och handlade på torget var det nästan alltid hos handlare Kronwall. Men på torget var Kronwall mer känd under det mindre smickrande smeknamnet ”Kronmull”. Varför kan någon undra? Jo, frukt- och grönsaker som låg på Kronwalls färskvarudiskar var visserligen okey, men i klassificering såldes de från grossisterna som sekunda vara. Alltså en sorts B eller C frukt- och grönsaker.
En lördag när Kronwall träffade min far frågade han: ”Känner Arne någon som kan stå på torget i sommar och sälja frukt- och grönsaker?” ”Självklart gör jag det”, svarade Arne. ”Du kan inte hitta någon bättre skickad på det än min egen son, Sven-Inge. Han är visserligen bara 14 år, men mycket mogen och klok för sin ålder. Det är lätt att se vem han brås på”, spädde min far på. ”Det låter bra Arne, honom vill jag träffa”
Så träffade jag Kronvall eller ”Kronmull” som torgets handlare och kunder hellre kallade honom. Efter en ganska kort intervju erbjöd han mig strax sommarjobb på torget från 15 juni till den siste juli. Jag skulle ta ansvar för ett eget bord och ha en egen kassalåda med pengar som jag fick när jag fick betalt för mina varor. Arbetstiden var från 7 på morgonen till klockan 15 varje dag. Lönen var 25 kronor per dag som utbetalades direkt ifrån Kronwalls hand efter arbetsdagens slut.  
Mitt färskvarubord skulle vara laddat med varor från klockan 8 på morgonen till torget stängde klockan 14. Timmen före klockan 8 var till för påfyllning av varor och timmen efter klockan 14 var till för att avsluta försäljningen och köra resterande varor till lagret. Lagret låg på Simrishamnsgatan 22. Inne på gården fanns ett förråd, nära cykelrummet, som var låst med ett hänglås jag hade nyckel till. Jag hade en kärra jag drog för hand med fruktbordet från torget och överblivna varor till detta förråd. På morgnarna, klockan 7, kom Kronwall med nya varor till torget som han delade upp mellan oss. Han hade då varit hos grossisten, K-A Lundbladh och köpt upp de billigare sekunda partierna som såldes. Vid uppdelningen mellan oss tog han sen de ”bästa” varorna av de sekunda till det bord där han själv sålde ifrån. Dock en bit bort så ingen skulle förväxla hans bättre färskvaror med mina betydligt sämre.

Det var spännande för en ”vuxen” 14-åring att stå på torget och sälja färskvaror. Möllevångstorget var på något sätt centrum i Malmö-navet på lördagarna. Folk gick förbi och man kunde höra rena klara Malmödialekter som högljutt snackade:
”A du! Ser du denne tönne som går där? ”Vicken fubbick alltså”
”Nä! Han i mittelen. Men var e hon henne då?” ” Men du! Hur mycke ble de po matchen igår”

Alla Malmöprofiler man pratade om på den tiden passerade förr eller senare förbi på torget till exempel Malmös kändaste transa ”Tage Tosa” eller Tant Vera som han kallades hemma på Augustenborg. Vidare kunde man se ”Kal de snöar”, ”Parka-Lotta” och ”Vackra Vera” som allmänt ansågs vara Malmös grannaste tös. Vi ska inte heller glömma ”Jesus” som inte missade ett tillfälle att berätta att han överlät Gud i sina händer. Om honom gick historien att han en dag cyklat utan att hålla händerna på styret. Han blev då stoppad av en polis.
”Det blir böter för att du inte håller händerna på styret”
”Men kära poliskonstapeln, det är Jesus som styr cykeln”
”Jaså, är ni två! Då blir det dubbla böter”

Det var ständigt ett myller av folk som strosade omkring och granskade utbudet. Ibland kom de fram för att känna och till och med klämma på frukten för att se att det var prima vara. Mina varor var sällan ”prima”, men de var billiga. Så mina kunder bestod mest av de som ville köpa en hel låda tomater, äpplen, päron eller någon annan färskvara.
”Va kosta hela lådda?”, var en vanlig fråga jag fick under ett arbetspass. Visserligen var varorna inte så prima, men för de som gjorde grytor, pajer, sylt eller kompotter var mina varor de mest prisvärda på torget. Så jag sålde sällan enstaka frukter mer hela partier eller ”låddor” till mina kunder.

Som kontrast stod bredvid mig på torget pensionären Erland Andersson. Han hade ett litet fruktbord som rymde 4 lådor äpplen och 2 lådor päron. Det var AAA-klass med frukter av absolut högsta kvalité. Jag kan inte minnas än idag att jag sett vackrare och finare äpplen eller päron. ”Kom ihåg påg”, sa han till mig, När du blir mer vuxen än du är idag så sälj aldrig sånt mög du har bordet till någon kund. Kunderna vill ha varor av högsta kvalité och njuta av de vackra frukterna i fruktskålen hemma”
Ibland kom mina kunder som alltid kände på mina varor jag hade och började klämma på Erlands fina äpplen och päron.
Men då!! Då tog Erland fram käppen och som med en pisksnärt slog han käppen på fingrarna på den klåfingrigare tafsaren. ”Pågadjävel, du rör inte min frukt. Kommer du igen ska du få smaka käppen på riktigt” hördes Erlands stämma över torget.

Jag älskade mitt sommarjobb, med alla profiler jag mötte denna minnesvärda tid. Men jobbet hade baksidor också. Framförallt när det började gå mot slutet av juli och den riktigt tunga värmen böljade fram. Då började mina grödor jäsa i värmen och getingar och flugor vällde fram över bordet och på marken där jag hade mitt lager av ”låddor”. Erland som stod bredvid verkade oberörd och täckte bara över sina ädelstenar med en form av plastfolie. Men jag fick vifta och springa bort emellanåt när getingarna blev lite för närgångna. Men kunder hade jag ändå. ”Vad kostar hela lådda?” hördes även när de flygande svärmarna var som påtagligast. Kanske trodde kunden att jag skulle sälja billigare om jag var besvärad av flugor och getingar. Men priserna hade Kronwall satt både på enstaka frukter och hela ”låddor”, så dom fick jag inte sänka utan hans medgivande.
Så gick sommaren mot sitt slut. Fredag den 26 juli skulle bli min sista arbetsdag innan jag fick min egentid på det resterande sommarlovet. Jag såg faktiskt fram emot friheten och att få slippa de flygande objudna gästerna omkring mig. Någon jag också var glad att slippa var torgvakten Herr Nilsson. Han strosade omkring på torget med en blå-grå vaktkostym och pöste med sina säkert 150 kg i bagaget. Han var inte särskilt lång. Om jag var 165 cm på den tiden tror jag att han var 10 cm kortare. Tror hans ålder var mellan 50-60 år. Precis som Erland hade han en käpp. Men käppen fungerade mer som en ”pek-käpp” där han pekade på om något gick utanför det område som handlaren hade hyrt. För mig var han en riktig paria. Dessutom en mutkolv. Alla visste att torgets ”kungar”, de som hade stora och flera frukt- och grönsaksstånd, gav Herr Nilsson mutor och varor varje dag. Då slapp de pek-käppen och slapp också att slå sönder kartongerna innan de skulle slängas i containern vid stängningsdags. Värst var ”Kung” Jönssons pågar. De stod och hånade mig när jag rev sönder fruktkartongerna vid containern.
”Du jobbar vid fel bord lilleplutt. Hade du jobbat hos oss hade du sluppit att slå sönder kartonger och städa efter dig.”

När så mitt inspirerande sommarjobb började lida mot sitt slut kom Kronwall och frågade om jag ville göra ett avslutande extrajobb som skulle ge mig hela 500 kronor. ”Ja, det vill jag”, svarade jag utan att ens fråga vad det gällde. ”Det gäller städning av mina färskvaruförråd. Jag har dels förrådet som du använder på markplan och sen har jag ett förråd en trappa upp i en lägenhet också på Simrishamnsgatan 22. Det står Kronwall på dörren. Om du städar förrådet och lägenheten får du 500 kronor. Här har du nyckeln”
Jag tackade för extrajobbet och lördag den 27 juli tog jag mig an denna i mitt tycke enkla arbetsuppgift. Utrustad med städborste, städmedel, trasor och allt annat min mor ansåg att jag kunde behöva tog jag mig an uppdraget. Förrådet på markplan var enkelt. Där ställde jag ju själv in mina varor och höll fortlöpande snyggt och rent. Sen kom lägenheten….Jag vandrade en trappa upp med mina städgrejor, tog fram nyckeln och öppnade dörren. Jag fick en smärre Chock, ut ur dörren kommer som en svärm miljontals fruktflugor mot mig. Jag stängde snabbt dörren och funderade på råd. Som i en impuls går jag ner till ICA-butiken runt hörnan och köper ett par nylonstrumpor och 4 burkar Radar, insektsspray. Med nylonstrumporna som jag trätt över huvudet, liknande en rånare som rånar banker och med Radarburkarna i bägge händer tog jag mig in i lägenheten på nytt. Jag sprayade några meter, gick ut ur lägenheten och sen in igen om och om igen. Efter en dags sprayande med inandning av frisk luft på gården mellan varven såg jag påföljande dag söndag att jag besegrat flugorna. Jag var nu ”Flugornas herre”. Sen hade jag bara att sopa upp flugorna men först fick jag slänga bort alla halvtomma kartonger med rutten frukt som låg i lägenheten. Ytterligare tre dagars jobb väntade för detta. Men sen var det klart. Kära mor inspekterade det hela och var också nöjd. Jag tog kontakt med ”Kronmull” som jag sen dess också ville kalla honom, gav han nycklarna och inkasserade mina 500 kronor.

Sju år senare började jag min anställning på Konsum och jag hade torghandlaren Erland Anderssons ord i huvudet: ”Sälj aldrig mögig frukt till någon kund” och det lovade jag mig själv efter ”flugincidenten” att jag aldrig mer skulle göra.