Detta kan inte ha hänt! (Ett drama i två akter.)

Akt 1.

Dagen som börjat så bra fick en abrupt vändning. Mot mig, på trottoaren där jag går, kommer en kvinna med ett ilsket kroppsspråk och en hatisk blick.
     ”Det är fähundar som du som förstör själen för oss kvinnor”
Jag förstår inte vad hon menar. Har aldrig sett henne förut. Någon förklaring fick jag inte heller. När jag vänder mig om efter påhoppet var hon redan ur synhåll.
Det var maj, det låg vår och förväntan i luften i Malmö. I Thomas tobak, på gågatan, hade jag precis innan mötet med den okända kvinnan, skrapat en Triss-lott. Jag skrapade fram 100 kronor och sedan i slumprutan gånger 5, alltså 500 kronor.
     ”Plötslig händer det” sa tobakshandlaren till mig.
De orden skulle komma att följa mig hela födelsedagen skulle det visa sig.

Jag är på besök i Malmö. Det var tre år sedan sist. Min hustru överraskade mig på min fyrtiofemårsdag med att bjuda på en helikopterflygning till Malmö. Helikoptern stod utanför huset vid Sävsjö på morgonen vid frukost. Avgång klockan 9:00 från Sävsjö med landning på Sturup för vidare limousinfärd till Savoy hotell.
     ”Min gåva är en resa till Malmö bara för dig. Ta väl vara på dina egendagar i Malmö och gör nu precis vad du vill” sa hustrun när hon glatt vinkade av mig vid helikoptern.

Styrkt av min nyvunna vinst på Thomas tobak går jag in på Bullens krog längre ner på gågatan och beställer in en Guinness och en 4: a Jäger. Det är lördag. Krogen hade precis öppnat klockan 11 och redan var bardelen inomhus fullsatt av törstiga gäster. Jag sätter mig på krogens lediga uteplats där jag väntar på min beställning. Kyparen kommer efter några minuter.
     ”Inte för att jag har med det att göra” säger han och sätter ner dryckerna vid mitt bord ”men är du inte rädd att träffa sällskapet du var med igår, idag igen? Hon var inte nådig när hon skällde ut dig”
     ”Det är jag inte rädd för, jag var inte här igår. Jag var i Vellinge hela dagen hos en kompis. Du har tagit fel på mig och någon annan” svarar jag leende tillbaka på kyparen.
     ”Som sagt, jag bryr mig inte om vem du träffar men henne hade jag inte velat träffa igen” svarar han tillbaka med en bekymrad blick. ”Om du sitter kvar en halvtimme så kan jag visa dig filmen från igår. Vi har kameraövervakning av baren. Då kommer du att få se att du var här igår. Du var inte speciellt berusad, men något hade du gjort ditt kvinnliga följe för hon var inte nådig i sina kommentarer.”
     ”Jag sitter nog kvar en timme minst. Du får gärna visa filmen där jag enligt dig är med” svarar jag lätt skrattande.
     ”Ok, jag kallar på dig när jag tagit fram filmavsnittet från övervakningen du är med i”     ”Ja, gör det. Lycka till med det förresten!” säger jag lite försmädligt som svar.

När jag bitit av Jägern och tagit några klunkar Guinness funderar jag på gårdagen. Efter incheckningen på Savoy hotel i Malmö igår så tog jag bussen till min kompis i Vellinge. Klockan kan ha varit runt 13 på fredagen när jag ringde på hans dörr. För övrigt en barndomskompis sedan 30 år tillbaka. Sen satt vi på hans balkong. Han spelade musik, vi drog fräcka vitsar, drack öl och tittade på fotbollsmatcher vi spelat resultat på hela eftermiddagen och kvällen. Precis som vi alltid gör de gånger vi träffas. Vid 20-tiden tackade jag för mig och beställde en taxi från Vellinge till hotellet. Innan jag gick upp på rummet drack jag en Gin och tonic i hotellbaren. Det var ganska lite hotellgäster så jag drack upp och var på mitt hotellrum strax efter klockan 21. Aktuellt hade pågått en stund när jag satte på tv: n. Märkt av dagen la jag mig sen på sängen och somnade. Vaknade vid 3-tiden med att jag hade lagt mig under täcket med pyjamasbyxor och en T-shirt. Hur jag lagt mig under täcket kom jag emellertid inte ihåg.
     ”I vilket fall, var jag inte här igår” konstaterar jag tyst för mig själv.

Savoy hotel i Malmö

I mina tankar denna ljuva vårdag på min favoritkrog ser jag plötsligt kyparen vinka mig till sig från dörren till entrén på krogen.
     ”Nu har jag filmen från igår” säger han.
Jag tänker att detta måste vara ett skämt. Något kära hustru och min kompis kokat ihop som ett födelsedagsevent.
När jag kommer in i krogen följer jag kyparen som går före mig och visar vägen. Jag förväntar mig att när som helst ska det dyka upp några personer och skrika ”Surprise”. Men inget händer så jag följer honom in genom restaurangköket och vid dess bortre ände ser jag ett litet kontor med en dator. Kyparen ber mig att sitta ner på kontorsstolen framför datorskärmen.
     ”Tryck med musen på play så rullar filmen” säger han uppfordrande till mig. Jag trycker play och ser efter ett tag en bardisk som kryllar av människor.
     ”Titta till vänster vid bardisken, där sitter du och kvinnan du har med dig”. Jag gör som han säger och i vänsterkant ser jag en man i min ålder som sitter med en kvinna.
     ”Det kan ju vara vem som helst” säger jag skrattande. ”Nu tror jag att du skojar med mig”
     ”Följ dom med blicken snart händer det saker” säger kyparen lugnt.
Mannen på filmen som har samma kroppsform som mig sett bakifrån och samma typiska frisyr med en hårpiska med ett svart band om vänder sig om plötsligt. Kvinnan som sitter bredvid har gett honom en örfil och bägge paren reser sig upp från stolarna. De vänder sig nu om och står med ansiktena synligt mot kameran. Det första jag ser är mitt eget ansikte och bredvid står en kvinna till synes helt ursinnig och hytter med näven. Det är inget ljud till filmen men det är lätt att förstå att hon är rejält förbannad. Hon står och läxar upp mig offentligt någon minut till, sen får jag ytterligare en örfil innan hon bara går ut från krogen. ”Jag” bär en blåmönstrad tweedkavaj med en vit pikétröja och svarta jeans. Samma kläder som jag tror att jag packade ner i väskan till Malmö.
     ” Men vad i helvete!” säger jag uppbragt. ”Jag ser att han liknar mig, men jag var absolut inte här igår. Vilken tid skedde detta?”
     ”Titta på filmen”, säger kyparen, ”du ser att klockan visar på 22:42”
     ”Förlåt om jag varit skeptisk mot dig. Men ärligt talat jag fattar verkligen ingenting”
     ”Vill du kan jag kopiera filmsekvensen på en skiva, så kan du titta på filmen i lugn och ro” säger kyparen som uppenbarligen bara vill hjälpa mig att minnas gårdagen. ”Du var inte heller speciellt berusad när du pratade med mig efter att hon gått ut. Du verkade klar i huvudet och sa bara att hon blir så ibland. Sen betalade du hennes glas vin och din Guinness och dricksade mig med en hundring utöver notan. Sen gick du ut”.
     ”Ja, tack. Du får gärna kopiera filmen till mig. Jag måste gå ut i friska luften och stärka sinnet. Kommer du ut med skivan? Ta med notan också, inkluderat för filmen, jag måste hem och fundera på allt detta”
     ”Filmen bjuder vi på, du dricksade ju friskt igår. Jag kommer med notan till dig därute.”
    ”Tack, stort tack!” Jag går ut och sätter mig. Dricker rent i alla glas och känner mig helt förvirrad. Kyparen kommer med notan och jag avrundar till helt hundratal på kontokortsmaskinen. Han ger mig skivan med filmen och klappar mig på ryggen.
    ”Hon blir så ibland, säger du, då är det ju inget allvarligt”
Jag kommenterar inte det han sagt utan tar bara i hand och tackar. Sedan går jag som i en dimma till hotellet.
     ”Vad i alla glödars hästars bävlar hände igår”, tänker jag för mig själv.
Jag kommer in på hotellrummet. Om jag minns rätt så packade jag ner min blåa tweedkavaj, ett par svarta jeansbyxor och en vit pikétröja i väskan till Malmö. Men avresan gick snabbt så jag kan lika gärna glömt att packa med dessa plagg. Sen packade ju inte upp något på hotellrummet i går utan slängde bara in väskan och tog första bästa buss till Vellinge. Med spänning öppnar jag väskan men där ligger bara några kalsonger och strumpor. Jag sneglar mot garderobsdörren och får en isande känning i kroppen. ”Säg snälla goda makters herre att det inte hänger en kavaj, vit pikétröja och ett par svarta jeans i garderoben. Att jag inte fick med mig dem från Sävsjö” Jag öppnar försiktigt dörren ser ett par svarta jeans som hänger på en galge och bredvid dem en vit pikétröja men ingen kavaj.
     ”Precis som jag trodde. Jag fick inte med mig kavajen, den hänger kvar hemma alltså är det omöjligt att det är jag som är med på filmen”, tänker jag lättad.

Mitt i min lättnad att kavajen inte kom med på resan så knackar det på dörren. Jag öppnar och ser en liten man som liknar en skräddare stå utanför dörren.
     ”Så bra att ni var på rummet. Här är kavajen. Jag har kemtvättat den och sytt i knapparna ni bad mig om. Det blir 400 kronor. Jag tar bara kontanter.”
Min värld går i skymning igen, men jag fattar mig och frågar:
     ”När fick ni den här kavajen av mig?”
     ”Jag fick den inte av Er utan av hotellreceptionen, ni lämnade in den i går kväll och bad att de skulle kemtvätta den och sy i två knappar som lossnat. Så det har jag gjort. Jag är hotellets skräddare, men jag har också hand om kemtvätten för våra hotellgäster”
Jag betalar honom och tackar. När jag synar kavajen ser jag att den är min. På innerfickan i kavajen har jag skrivit med en fin tuschpenna SH (Sixten Harald, alltså initialerna i mitt namn).
Med bestämda steg går jag ut från hotellrummet och tar hissen ner till receptionen.
     ”Hej, kan ni låna mig en laptop som kan läsa av en DVD-skiva?”
     ”Självklart, ett ögonblick” säger den vänliga receptionisten. Efter en liten stund kommer han med laptoppen och en blankett jag ska skriva under för att bekräfta lånet.
Åter på mitt rum sätter jag i skivan jag fick av kyparen på Bullen och ser nu hela filmsekvensen den kvart jag sitter med mitt kvinnliga sällskap vid bardisken. Efter fem av femton inspelade minuter får jag nästa chock när jag ser något på filmen.    
”Nej, nej, nej. Detta är inte möjligt!” skriker jag högt rakt ut i hotellrummet.

Akt 2.

Svart mamba

Jag tittar närmare på filmen jag fått. På mannen jag ser i bild, syns tydligt en tatuering av en svart mamba på höger sidan om halsen. Det finns bara en person i hela världen jag känner som hade tatuerat in en svart mamba på sin hals och det var min bror Pontus även kallad Ponte. Dessutom var han min tvillingbror. Då borde det vara enkelt. Men hur hamnade min sedan länge försvunne bror på Bullen igår och dessutom i onåd hos en kvinna? Min tvillingbror försvann för fyra år sedan. Han var seglingsentusiast och hade bosatt sig i Australien för att sälja segelbåtar. Segling, förutom svarta mamba-ormar var hans stora passion sedan barnsben. Som oftast när det är förflyttning från ett land till ett annat var det kärleken som styrde seglen. Så även för min bror. Han hade träffat Raelene Nacer, från Sydney, på Volvo Ocean Race i Southampton i England där han liksom Raelene var volontärer. De var båda seglingsentusiaster som frivilligt anmält intresse att bistå seglarna innan avfärd.
För fyra år sedan hade min bror också lyckats komma med på ett tävlingsrace och var med på båten: Team Sun Hung Kai/Scallywag. Hans livs dröm hade infriats. Att få vara med ombord på en båt som tävlade i Volvo Ocean Race.
Det är oklart varför Ponte föll överbord. Det var kraftig vind och höga vågor, och vattnet bara nio grader varmt. Då Ponte föll överbord befann sig båten, som representerar Hongkong, mer eller mindre mitt i Södra ishavet, 2250 kilometer från land väster om Kap Horn. Hela teamet försökte på alla sätt att hitta honom men tvingades snart hjälplöst segla vidare mot land efter att de fastnade i hård sjögång mitt i ett av världens mest ogästvänliga hav.
Det verkar ju omöjligt att det är min bror på filmen som plötsligt från södra ishavet, uppstigen från de döda, träffat kvinnor i Malmö igår. Dessutom i en tweedkavaj, pikétröja och svarta jeans som liknade mina.
Inte heller kan det ju vara jag eftersom jag inte lämnade mitt rum efter besöket hos min kompis igår. Jag var ju på hotellrummet efter klockan 21. Men filmen säger att en person som liknar mig och med en tatuering som min försvunna bror har på sin hals faktiskt var på Bullen igår och blev utskälld och örfilad av en kvinna igår. Hur går allt detta ihop?
Det finns visserligen ett glapp i tiden för mig mellan 21:15 och 22:42 igår. Tiden där jag senast kom ihåg att jag var på hotellrummet och då jag i tid syns på filmen på Bullen. ”Skulle jag verkligen vandrande i sömnen ta på mig min kavaj, tröja och jeans och ta mig till Bullen? Hur hinner jag också på denna korta tid träffa en kvinna och bli ovän med henne så snabbt.” resonerar jag i huvudet för mig själv. Gångtiden från Savoy hotell till Bullen är cirka 10 minuter så det är ju i och för sig inte omöjligt. Hade jag varit på en rättegång hade åklagarna sagt att jag hade all tid att göra detta. Men å andra sidan hade ju motiv saknats. ”Varför skulle jag vilja bli ovän med en kvinna jag plötsligt träffat i Malmö?”    
Försöker tänka logiskt. ”Kanske kan någonting i hotellrummet jag bor på kan ge en vägledning?” Jag tittar i garderoben som är helt tom förutom kavajen jag hängt in som skräddaren kom med i morse. Den hänger på en galge bredvid pikétröjan och de svarta jeansen som hängde där förut. Ser på skrivbordet att där finns en låda. Öppnar den och finner förutom bibeln resterna av en mall som använts för ”fusktatuering”. Mallen är förbrukad och det som är kvar säger att det är en Black mamba som har använts. Någon har alltså köpt en fusktatueringsmall i form av en svart mamba och använt den. Resterna av den ligger kvar i skrivbordslådan. Jag rusar upp till spegeln i rummet och tittar på min hals. Men, nej det finns inga spår av någon fusktatuering någonstans på min hals.
Telefonen ringer plötsligt i mitt rum, det är receptionisten.
     ”Hej det är Lisa i receptionen, jag har en gåva till dig som någon har lämnat in till dig. Jag blev ombedd att ringa dig. Du kan hämta den när du vill”
     ”Vad är det för gåva?”
     ”Det kan jag inte se. Den är inslagen i papper. Det är en avlång present. Liknar i form den rökta ålen jag och min man köpte hem förra veckan som fiskhandlaren slog in i papper”
     ”Okey, jag kommer och hämtar den”, svarar jag.
Jag går strax till receptionen och hämtar gåvan en okänd välgörare har gett mig av Lisa. Det är något som syns avlångt och är inslaget i silverfärgat papper. Liknar en slips som är inslagen i dess fulla längd eller varför inte en hel rökt ål som Lisa trodde.
När jag kommer in på hotellrummet öppnar jag gåvan. Den är väl inslagen med flera varv papper. Inne i den inslagna gåvan med silverfärgat papper är det ytterligare en inslagning med guldfärgat papper. En sorts pappersvariant av ryska dockor.
Det tar tid att öppna upp gåvan. Flera varv av inslaget papper. Varv efter varv, tills jag slutligen kan öppna och se vad det är som är inslaget. Gåvan är en svart mamba i plast. En leksak, en orm som någon slagit in som present till mig. Förvirringen som var total innan blir nu ännu större.
     ”Varför får jag en svart mamba i present? Varför har mannen på filmen en svart mamba tatuerad på halsen? Och varför har jag resterna av en falsk tatueringsmall med en svart mamba i min skrivbordslåda?” Är givet funderingar jag har i detta nu.
Jag ringer ner till receptionen igen, det är Lisa som svarar igen.
     ”Hej, det är Sixten på rum 113. Jag fick nyss en present som du ringde mig om. Kan du beskriva personen som lämnade in den?”
     ”Hej Sixten, samma givare som var här innan vill ge dig en present till och denna gång själv lämna över den till dig” säger Lisa.
     ”Lisa, ser det ut som någon man kan lita på? Jag vill inte att vem som helst kommer till mitt hotellrum”
     ”Som jag ser det behöver du inte vara rädd överhuvudtaget”
     ”Jag litar på dig Lisa, be personen komma till rum 113”
Så vankar jag omkring i mitt rum virrig av tankar. ”Vem är det nu som kommer till mitt rum?”
Det knackar på min dörr och med lite tvekan med en förhöjd puls öppnar jag dörren. Utanför dörren står ett sällskap på snabbt räknat 10 personer.
     ”Grattis på födelsedagen!!” är det jag hör i en unison stämma.
Hela församlingen tumlar så in i mitt hotellrum, men den jag absolut inte räknat med att se är min bror, min tvillingbror som försvann i Södra ishavet för fyra år sedan.
     ”Ponte är det du? Är det verkligen du? Det liknar du, men du försvann ju i havsdjupet för fyra år sedan”

Matteo Carlos fiskebåt

     ”Bästa bror Sixten, ja det är verkligen jag. Jag ska ge dig den långa versionen när vi sitter bara du och jag. Den korta versionen är att jag helt utmattad fångades upp av en chilensk fiskarfamilj i södra ishavet efter att ha kämpat för mitt liv i flera timmar. Jag hade varit i vattnet så länge att syret till hjärnan nästan tagit slut. Mitt minne var helt borta i flera månader. När minnet kom tillbaka tog jag ett beslut att helt ändra min livsföring. Jag skulle börja ett helt nytt liv, vilket var enkelt för ingen trodde ju att jag levde. Min chilenska familj som räddade mig från havsdjupet ville jag tacka med att ge tillbaka med arbetskraft. Den kärlek de visade mig kan jag aldrig någonsin ge tillbaka om jag så lever 100 år till. Men jag var hos dem och hjälpte till med fisket i fyra år. Jag skrev ett brev till Raelene och berättade om mitt nya livsbeslut. Hon skrev aldrig tillbaka. Så jag förstod att vårt förhållande var över. Efter fyra år som fiskare på familjens båt sa pappan Matteo Carlos till mig Pontus vi är av hjärtat glada att du hjälpt oss. Vi förstår att du vill ge tillbaka och tacka oss. Men vi vill, för att vi älskar dig, att du återvänder till din egen familj. Du har nära och kära som säkerligen har längtat efter dig och vill att du kommer hem.
     ”Så för att inte chocka dig efter att ha varit borta i fyra år så ringde jag din fru och berättade kortversionen vad som hänt mig. Hon sa att det var precis perfekt timing och sen la vi upp en plan hur vi skulle kunna överraska dig på din 45-årsdag” säger Ponte skrattande.
Fortfarande smått chockad frågar jag ”Vem var mannen på Bullens krog?”     ”Det var jag” säger Ponte
     ”Vem var kvinnan jag mötte på gågatan som var ilsken på mig igår?”
     ”Det var jag. Det var också jag som var på Bullen och örfilade upp din bror” säger leende en kvinna i det stora gratulationssällskapet. ”Jag heter förresten Eva och är Pontes fästmö”
     ”Men hur kunde ni veta var jag var i Malmö, att jag just då gick på gågatan i Malmö?”
     ”Enkelt”, svarar min hustru ”din och min iPhone har en tjänst som heter Hitta vänner, där kunde vi hela tiden se var du gick eftersom du aktiverat Bluetooth. Jag kollade för säkerhets skull också att den var aktiverad innan du åkte hemifrån igår ”
     ”Så ni riggade allt detta. Från det jag lämnade min kompis Johnny i Vellinge till detta?”
     ”Ja, Johnny var involverad också. Han söp dig nästan under bordet och såg till att du kom med en taxi till hotellet i Malmö. Märkte du inte att groggarna han bjöd var lite starkare än vanligt? Sen spädde du själv på det hela med en grogg i hotellbaren såg jag på ditt bankkonto”
     ”Men jag minns ju att jag såg Aktuellt på kvällen” svarar jag.
     ”Förmodligen vaknar du till en stund då”, säger frun Men vi klädde av dig kläderna efter att du kommit till hotellrummet. Du låg helt bedövad raklång och storsnarkade. Vi satte på dig pyjamasbyxor och en T-shirt. Du var så berusad att du inte ens märkte eller gjorde något motstånd när du fick andra kläder på dig. Sen lånade Ponte dina kläder från väskan och vi iscensatte skådespelet på Bullen. Ledningen och kyparen var helt med på noterna och övervakningen på film blev en fullträff. För att förvilla dig lämnade vi kavajen på kemtvätt och la ett använt fusktatueringsmärke i skrivbordslådan”
     ”Men hur kunde ni veta att jag skulle gå till Bullen nästa dag?” svarar jag undrande.
     ”Lilla födelsedagsgris. Har du någonsin varit i Malmö en lördag utan att ha besökt Bullen strax efter att dom öppnat” säger min hustru med ett självsäkert leende. ”Du gick precis i de spåren vi planerat. Vi hade plan B att be Johnny att ringa från Bullen och be dig att komma dit. Men det behövdes inte. Vi följde din iPhone i morse och såg att du gick med raska steg från hotellet till Thomas tobak. Förmodligen för att köpa en trisslott, det brukar du också alltid göra när du är i Malmö. Sen gick du spikrakt till Bullen med ankomst strax efter klockan elva”
     ”Vilken planering och organisation. Jag är djupt imponerad och vill tacka er alla som har medverkat i detta. Det blir ett minne för livet. Dessutom har jag fått tillbaka min tvillingbror Ponte från de stora haven. Vad gör vi nu?”
     ”Vi har bokat bord för hela detta sällskap och dig på Bullen. Där väntar Johnny också med en stor grogg till dig om 15 minuter” säger Ponte med förväntan i ord och blick.

Självklart blev kvällen som fortsatte lyckad. Jag beställde dock själv det jag ville ha att dricka. Med gårdagens Johnny-groggar i färskt minne drack jag bara öl på flaska med välkänd etikett resten av kvällen.
    


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s