En man, en hund en vinter. Del VI

Övriga delar i novellen har publicerats på denna blogg med start i juni.
Detta har hänt:
Huvudpersonen Fredrik Joakim, eller FJ som hans vänner kallar honom, lever själv och bor i en tvårumslägenhet i Malmö på Västra Ryttmästaregatan 17 a. Han är 64 år och pensionär sedan två år tillbaka. Han sålde då klockbutiken; ”Klock-Gustaf” som hans far och farfar drev innan honom. I novellen har han återblickar på sitt liv och sin stora kärlek Amione. Amione bröt förhållandet med FJ för två år sedan efter ett stormande kärleksförhållande.
———————————————————————————————————

Nu var det två år sedan, nästan på dagen, jag och Amione hade gått skilda vägar. Uppbrottet var tungt att bära. Hon hade gjort slut och själv var jag för kraftlös att ta striden till en försoning. Men den borde jag tagit, månaderna som följde från det fram till nu var som ett inferno med diaboliska inblickar i ”Hin Håles” mörkaste rum.
Hennes slutord ekade dock allt tystare vartefter månaderna gick.
     ”Du har inte tid för mig. En sådan som du ska inte vara tillsammans med ett levande väsen. Om pengar betyder så mycket för dig, skaffa en madrass och lägg på golvet i butiken där du jobbar så kan du leva där 24 timmar om dygnet. Själv är jag för levande att hålla dig sällskap resten av mitt liv”
Självklart hade hon rätt insåg jag, dock alltför sent. Att arbeta och tjäna pengar kan inte vara allt på jorden. Men jag bortförklarade för mig själv att jag inte var en anställd utan ägde företaget själv. Dessutom hade jag ärvt butiken efter min far som i sin tur ärvt efter sin far, min farfar. Arvets gåva med dess utmaning fanns, som jag såg det, i ansvar och en tävlan att vara bättre än tidigare generationer, inte i pengar. Dessutom och tyvärr var förtjänsten på en klockaffär i Malmö inte så stor. Avkastningen på eget kapital hade växt till 800 000 kronor de fyrtio år jag verkat som ägare till Klock-Gustaf. Det gick nästan att räkna ut i huvudet att jag tjänat 20 000 kronor per år, förutom lönen jag tog ut på butiken jag skulle lägga huvuddelen av min levnadstid på. Hade jag haft en normal anställning på en butik, vårdinrättning eller dylikt som passade mitt väsen kunde jag förmodligen kunnat spara mer med ett klokt leverne som gift man tillsammans med en redlig kvinna.
Så Amione hade självklart rätt. Butiken skulle inte betytt mer för mig än umgänget med henne.

Två år läker även om hjärtat är sönderslitet av kärlekens sorgsnaste tårar.

Jag bestämde mig nästan direkt efter separationen med Amione att sälja familjens ärveklenod; Klock-Gustaf. Butiken jag verkat (och enligt många levt i) i under 40 år. Kan inte säga att jag så länge jag kan minnas varit en impulsiv man. Men försäljningen av butiken skedde inom loppet av en vecka. Fick tips av min revisor att använda mig av sajten www.bolagsplatsen.se. Sen gick det fort. Ur & Penn tog över verksamheten redan efter en vecka butiken lagts ut till försäljning. Med hjälp av samma revisor värderade vi bolaget till 800 000 kronor. Med goodwill blev köpeskillingen avrundat en miljon kronor. Köpesumman satte jag in på en riskfri fond i min bank. Jag bestämde sedan att det skulle utbetalas 2000 kronor i månaden i fickpengar från denna fond till mig så länge pengarna varade. Fickpengarna tillsammans med min pension gjorde att jag hade ut avrundat 13000 kronor i månaden efter skatt. Men det var tillräckligt. Hyran, för en tvåa på Västra Ryttmästaregatan 17 a i Malmö, där jag bodde, låg på 5000 kronor per månad. Mat, el, försäkringar etc kostade ytterligare 6000 kronor. Så ca 2000 i reda svenska kronor var överskottet för mig varje månad. Något jag aldrig i något sammanhang gnällde på.

Det var en liten befrielse för mig att även i lediga stunder tänka i pengar. När jag tänkte i pengar eller i tal blev det som Yoga i hjärnan. Pengar har inga känslor, pengar är fakta och finns i reda mynt och sedlar. Matematik är den enda faktiska läran som finns på vår jord. Nobelprisets största trofé är att vinna det i ekonomi var min bestämda åsikt. Matematik är befriad från filosofi och tyckanden. Det är tal som alltid grundas på fakta. Så minns jag högstadiets kurser i filosofi. Flumläran jag aldrig förstod mig på. Jag får plötsligt upp en bild i minnet då filosofiläraren visar en bild på en hare som står invid ett träd.

     ”Går haren runt trädet eller trädet runt haren?”

Vad menar han? Självklart går en hare runt ett träd, eller skuttar runt ett träd eftersom den har fyra ben. Ett träd kan aldrig gå runt om en hare. Men läraren envisades.
     ”Vi har lärt oss vissa saker i livet som vi tycker är självklara. Till exempel att en hare går runt ett träd och att ett träd inte går runt en hare. Men betänk, från vilken synvinkel ser vi då? Hade förloppet filmats, hade lika gärna trädet gått runt haren beroende på hur filmaren rört sig med kameran. Det är detta som är filosofins grundlära att allt vi människor har bestämt oss för att tro på är något människan själv bestämt skall finnas. Exempelvis…tid…tid finns inte i ett universum. Tid har vi människor bestämt skall finnas för att göra livet enklare för oss”

Jaha, så nu finns inte tid heller sarkasmade jag i mitt huvud. Kanske inte konstigt att jag fick en tvåa i betyg på filosofi. Borde fått en etta. Men läraren tyckte av någon egendomlig anledning att mina kommentarer på proven var läsvärda typ när jag skrev: Om man gräver ner en hare i jorden och den växer upp som ett träd. Kallar man haren för ett träd eller för en hare då?

Så fakta, matematik och verklighet var min livsrörelse framåt. Började jag däremot att tänka på Amione började hjärnan att koka ihop. Det gick inte. Hon hade fört känslorna in i mitt monetära rike.
     ”Du tjänar ju knappt ett skit på din butik och ändå ska du jobba röven av dig”, sa Amione ofta ”Hade du investerat 50 procent mer av din tid på mig, så lovar jag att du hade fått en större utdelning. Ja inte i pengar, men i ett rikt liv och samliv som gjort dig ofantligt mycket rikare i själen”

Vår separation var okonstlad och direkt precis som hela Amiones väsen.
     ”Jag vill att vi skiljs åt. Du är en fin kille FJ, men jag behöver mer än det för att få luft i mina lungor. Min personlige tränare; Anthony och jag är nu ett par sedan igår. Flyttlasset till honom går i morgon. Här är nyckeln till din lägenhet. Jag ångrar inte tiden med dig, men jag behöver mer än vad du kan ge mig”
Så försvann Amione ur mitt liv. Egentligen så rakt, tufft och enkelt det borde vara vid en separation.

Nu hördes hundskallet igen, samtidigt som Amiones ord åter vevades i mitt huvud.
Sedan igår hade jag hört en hund skälla i vår trappa flera gånger. Mig veterligt bodde inga hundägare i denna trappa. Men vad visste jag, jag kände ju inga grannar än mindre umgicks med någon av dem. Nu fattas bara att man ska trampa i en hundlort när man kliver utanför entrén.

Vera

När jag tittar tillbaka på mitt varierande arbetsliv ser jag många spännande och utvecklande personer jag mött de gångna åren.
   Egentligen dröjer det några år efter att jag träffat dem som jag förstår vilken inverkan de haft på min egen utveckling i arbetslivet.
    Speciellt tänker jag på en person som skulle forma mig i den bransch jag skulle verka inom under 40 år; detaljhandeln. Hon är i alla stycken en enkel person men med ett stort kunnande och har en ärlig arbetsfilosofi som jag kan sammanfatta i: ”Gör du rätt, blir det aldrig fel”
    Hon heter Vera, Vera Nicklasson.

Jag var 22 år, 1977, och arbetade på Konsum på Nydalatorget i Malmö. Det var mitt andra år som aspirant på Konsumentföreningen Solidar. Tre års teori varvat med praktik skulle efter de tre gångna åren utbilda mig till butikschef på en Konsumbutik någonstans i Skåne.

Sven i dåtidens arbetskläder

Mitt första år var jag på Konsum på Högaholm, som jag beskrivit tidigare i denna blogg, under den karismatiske butikschefen; Arne Forsell.

    På Nydala jobbade jag för en mycket duktig butikschef som hette Inge Jönsson. Under honom skulle jag arbeta som ansvarig för speceriavdelningen, idag säger man oftare kolonialavdelningen. Det vill säga livsmedelsvaror som inte är färska typ ärter på burk, pasta, kaffe, socker, mjöl etc.
    Ansvaret innebar också att jag en gång i veckan gick jour på butiken. Jour innebar att man var huvudansvarig för butiken i butikschefens frånvaro. Min jour inföll på tisdagskvällar. Inge gick hem vid 17-tiden. Vi hade öppet till klockan 19, så två timmar varje tisdag hade jag huvudansvaret för butiken och dess kunder.
    Jag kan utan vidare säga att dessa två timmar på tisdagen var skrämmande för mig som nybakad ansvarig. ”Tänk om det kommer en besvärlig kund” eller ”Tänk om det blir ett rån” eller ”Tänk om det utbryter brand, vad gör jag då?”
   En kväll besannas mina fasor. Det kommer in en kund som vill prata med Butikschefen och….som inte vill prata med någon annan än Butikschefen.
En av mina kolleger ( förmodligen Siw Högberg) kallar på mig.
    ”Sven, du har en kund som vill prata med dig, det gäller en reklamation”
Jag tänker: Ahnää, nu är det kört. Nu kommer kunden jag inte ville få.
Med tunga steg och ett klistrat leende går jag fram till kassan där kunden står och väntar på mig. Av butikschefen Inge hade jag fått lära att besvärliga kunder tar man alltid i hand, hälsar på med ett leende och presenterar sig med sitt namn. Jag möter upp kunden vid kassan och säger leende:
    ”Hej, jag heter Sven, vad kan jag hjälpa dig med?”
Kunden verkar inte mottaglig för min påklistrade charm utan säger:
    ”Jag köpte pålägg hos er igår, kokt skinka. När jag kom hem såg jag att det hade gått ut i datum. Sista förbrukningsdag (som det då hette på den tiden, inte Bäst före som idag) var för två dagar sedan. Har ni inte koll på vad ni säljer i er butik?” Säger kunden upprörd med pålägget i hand och ett kvitto när hon med en arg blick tittar på mig.
    Min puls verkar stanna och hand- och armsvett rinner på när jag stammar fram som svar:
    ”Detta beklagar jag verkligen, naturligtvis ska vi rätta till detta på en gång”
Kunden svarar:
    ”Det hoppas jag verkligen, jag är stamkund i affären och ordnar ni inte upp detta kommer jag aldrig mer att handla hos er. Jag kräver också kompensation för all tid jag lagt ner”
Jag går med kunden bort till charkdisken för att i första hand hitta ett nytt pålägg till kunden med ett bra datum. I andra hand fundera ut en lämplig kompensation för kunden. När vi närmar oss charkdisken ser jag Vera stå och vänta på oss. Troligtvis hade hon hört vad som skett genom butiksdjungeltrummans virvel.
   Vera Nicklasson var sedan Konsum på Nydalatorget öppnade 1964, alltså i händelsen 13 år sedan, kött- och charkansvarig på butiken. Vera ser mig och kunden komma och tornar upp sig framför charkdisken och frågar:
    ”Är det något jag kan hjälpa till med?”
    ”Ja”, stammar jag, ”kunden köpte pålägg här igår, men det hade gått ut i datum sen två dagar tillbaka”
Vera tittar på mig och sedan på kunden med en bestämd blick och svarar:
   ”Det finns inte något pålägg i min disk som har ett utgånget datum”
Jag får nästan panik, vad gör jag nu? Varför hamnade jag i detta? Men någonting måste jag ju säga.
    ”Vera, kunden har pålägget med sig och utgångsdatum var för två dagar sedan”
Vera säger överseende.
    ”Jag byter gärna pålägget. Det är pålägg från Goman och det är vår charkleverantör. Men kom inte och säg att pålägget har köpts i min disk. För där finns inget pålägg med utgånget datum”
Jag bara önskat att jag haft blöja på mig inför Veras svar. Varför kan du inte bara byta pålägget? Varför detta tjafs?  Vad ska jag göra nu? Jag samlar mig och säger:
    ”Men Vera, kunden har kvitto med sig som visar att hon köpt pålägget hos oss”
Vera säger lugnt:
    ”Det kvittot vill jag gärna titta på”
Då griper kunden in i handlingen och säger:
    ”När jag tänker efter köpte jag nog inte pålägget här utan på Konsum på Söderkulla” (Grannbutiken 2 kilometer bort) Jag tittar på kundens kvitto och ser att det faktiskt står Konsum Söderkulla på kvittot. Jag frågar Vera:
    ”Vad gör vi då?”
Vera svarar lugnt och tryggt:
    ”Självklart byter vi ut pålägget. Det är köpt i en Konsumbutik och vi hjälps alla åt här vilket är en trygghet för kunden. Men jag vill påpeka att här, på Konsum på Nydala, finns inget pålägg, kött eller för den delen några andra varor i mina diskar som har ett utgånget datum” säger Vera utan att på något sätt vara tveksam i sitt svar.
Kunden svarar:
    ”Ursäkta besväret, jag ville bara ha nytt pålägg”
   ”Självklart, du ska alltid känna dig trygg med Gomans pålägg i vilken butik du än handlar”, svarar Vera kunden.
Kunden går med mig till kassan och jag förklarar för kassören att kunden tar detta pålägg med sig ut utan att betala, det är ett byte, en reklamation. Vera kommer fram till mig efteråt.
    ”Det är inte lätt för dig att veta. Men lär dig att från mina diskar kommer aldrig någon vara som gått ut i datum”
”Tack Vera, det är nog en lärdom jag kommer att ha nytta av i framtiden”

För visst var det en lärdom. Ända sedan den dagen i mitten av september 1977 ville jag aldrig någonsin se, i någon av de butiker jag ansvarade för, en vara som gått ut i datum. Visst är det väl kaxigt att kunna säga:
    ”Nej, vi har inte varor som gått ut i datum” eller som en variant
    ”Nej, vi har inga kassaköer”
    ”Nej, vi har inga mjuka tomater, alla är spänstiga och fräscha”
Etcetera
I alla fall blev den lilla händelsen med kunden en väckarklocka för mig hur livsmedelsvaror ska hanteras. Vilken respekt man ska ge dem och till kunden som sen ska köpa dem.
    ”Jag har inte varor i min butik som har gått ut i datum” Den devisen kan vi väl kalla ”Lex Vera”.

Där kunde historien om Vera som jag minns den sluta. Men i skrivande stund har jag en anekdot till om denna fantastiska butiksperson. Vera skulle gå på semester. Enligt Inge hade inte Vera varit på en sammanhängande lång semester på 13 år, sedan butiken öppnade och då Vera sedan dess varit ansvarig för kött, chark och delikatess. Men nu skulle Vera hälsa på sin mor i Norrland och vara borta i två veckor. Hennes ställföreträdare, Ulla-Britt, fick noggranna instruktioner i över ett halvt år tidigare hur beställningar skulle göras, hur diskarna skulle fyllas och hur viktig datumkontrollen var. Ju närmare Veras semester kom, desto nervösare var Ulla-Britt över detta ansvar.

Så kom dagen då Vera skulle resa till Norrland och besöka sin mor. Vera gav Ulla-Britt de sista instruktionerna på eftermiddagen med resväskan i hand och lämnade sedan sin ställföreträdare blek om nosen innan sin avfärd. Nästa dag ringde sig Ulla-Britt sjuk, gissningsvis av nervös stress, och Inge kom till mig med förslaget:
    ”Sven, jag har jobbat mycket med kött- och chark och jag kan stycka. Om jag styckar upp kött och visar dig vad du ska lägga i disken så fixar vi detta till Vera kommer tillbaka”
Jag och Inge slet som djur hela första dagen. Jag kollade datum och la ut kött och chark enligt Inges instruktioner. När dagen var till ända sa Inge:
    ”Kolla Sven, vilka fina diskar vi har fått. Vera skulle varit stolt över oss”
    ”Hoppas det Inge, Vera behöver verkligen semester och koppla av”

Nästa dag jobbade jag och Inge lika frenetiskt. Jag kollade datum, la ut i disken och Inge styckade kött, tog emot charkvaror och gjorde nya beställningar. När vi slet som hårdast hör vi en röst vid köttdisken. Det är Vera som kommit för att ge Ulla-Britt de sista råden och syna hur diskarna såg ut. Tydligen hade hon skjutit upp avresan ytterligare en dag.
    ”Var är Ulla-Britt?”
    ”Hon är sjuk” säger Inge
    ”Jag kommer i morgon, semestern får vänta”, svarar Vera.

Ja, lite stukade kände jag och Inge oss. Vi hade gjort vårt bästa och visat Vera respekt. Men det bästa för oss var bara medelmåttigt för Vera. Vera hade inte licensierat oss att ta hand om hennes fina diskar. Och… vem säger emot en mästare som i en division för sig själv visar vägen?

Vera fick således ett dygn och några timmars semester. Jag såg henne aldrig under det året jag jobbade på Konsum Nydala ta semester efter detta. Enligt Inge vägrade hon ta semester efter vår framfart i färskvarudiskarna. Vera lärde ut kvalitet till varje pris, noggrannhet och omtanke om kunden.
Tack Vera!
Dig har jag berättat om på varje arbetsplats jag varit på och nu även på denna blogg. Vad jag förstår gick du till slut i pension efter att ha arbetat på Konsum på Nydalatorget i Malmö hela ditt liv. Nu bor du i ditt fäderneshem och jag är övertygad om att butiken du handlar i har en seende kund varje gång du är där.
Med ett lätt påpekande om någon vara gått ut i datum…

Konsum Nydalas personalstyrka vid öppningen 1964. Vera står i mitten.

Min indiske vän

Skrivarkursen jag går är nu på den 7:e lektionen. Denna gång fick vi lära oss att ha en spännande inledning på en novell/bok och ha en ”cliffhanger” i slutet på varje kapitel om berättelsen ska bli intressant.  (När man googlar på ”cliffhanger” betyder det ”Spännande och oavslutad händelse”)
Vidare fick vi en kreativ övning av vår duktiga kurslärare; Anna-Carin Svanå.
På 15 minuter skulle vi göra inledningen på en novell med en avslutande ”cliffhanger” på meningen: ”Det finns ju bara en säng”

Jag kastade mig över pennan och skrev följande:
”Det finns ju bara en säng!” utropar min hustru när jag förklarar vem som kommer till oss med båt.
För 20 år sedan bodde jag i Indien och träffade då på Sing-Al-I-Bin. En indisk visdomslärare. Vi hade hållit kontakten även sedan jag lämnade Indien. Vi brevväxlade på Hindu som jag då hade lärt mig.
Sing-Al-I-Bin hade många gånger skrivit att han och hans familj en dag skulle komma till Sverige och besöka oss på vår isolerade skärgårdsö.
”Hi al ba so na di ra” som översatt (på fejkhindu) betyder ”När du minst anar det”  När jag ser båten närma sig och flaggan med den Indiska visdomslärans tecken, en sol och en ko, vajande i fören då förstod jag att nu kommer Sing-Al-I-Bin med sin familj.
Min hustrus utrop om sängen förvånar mig, jag svarar henne:
”Sing-Al-I-Bin och hans familj kommer inte för att hälsa på vår säng, det är faktiskt oss dom vill träffa. Dom kommer med glädje, visdom och kärlek till vår lilla skärgårdsö. Hur vi sen ska sova, ja det klarar man ju i varje av avsnitt av långtids-sopan ”Robinson” på Tv exempelvis.
Båten närmar sig land och jag går fram mot bryggan för att hjälpa till med landstigningen.
Men jag blir överraskad..det är inte Sings familj som är med Sing.
Bakom Sing i båten ser någon jag absolut inte trodde eller ville se i detta sammanhanget…..

Efter denna skrivövning i blixtens hastighet fick vi en lektion hur nästan alla berättelser, filmer, serier och även reklamfilmer är upplagda. De benämns av vår lärare som ”Hollywood” eller som ”Valen”.’
I alla berättelser är det viktigt att ha en Protagonist (huvudperson) och en Antagonist (fiende eller motståndare)

Huvudpersonen möter sin motståndare

I början av berättelsen står Protagonisten i centrum för att därefter möta Antagonisten. Kampen mellan de båda bildar själva kärnan i de flesta berättelser vi känner.
Spännande är då att göra Protagonisten inledningsvis from och ljuvlig men längre fram bedräglig och farlig. Liksom det kan vara att göra Antagonisten i början hemsk och diabolisk men vartefter berättelsen skrider fram ta fram dennes mer förskönande drag.

Jag bifogar bilderna jag fått från kursen på ”Hollywood” och ”Valen”. De talar egentligen för sig själva.
Ja, det är roligt och utvecklande att gå på en skrivarkurs.

Kapitel 2. Ryktet som gjorde alla ännu fetare på Brf Blomman i Saligstad

                                                            
Resumé Kapitel 1.
Historien handlar om de boende på bostadsrättföreningen Blomman i Saligstad. De hade nästan samtliga flyttat in i lägenheterna när de stod färdiga år 2008. Den goda grannsämjan med alla parmiddagar, grillfester, gårdsfester, födelsedagar, dopfester etc, hade med åren satt sina spår runt magen på alla boende i Brf Blomman. Den genomsnittliga viktökningen var 30 kilo på nio år.
Den 29 juni år 2017 tog föreningens ordförande Herr Jansson ett initiativ till förändring med sin frodiga fästmö Fröken Ister. På ett välbesökt samlingsmöte beslutade stämman att anlita 10 kostrådgivare samt 10 personliga tränare för att få bukt med den alltmer tilltagande övervikten bland de boende.

………………………………………………………………………………………………………………..   

Den 10 juli, klockan 7 på morgonen, sågs de komma. 20 vältränade, blandat män och kvinnor, som med bestämda marschliknande steg gick mot Brf Blommans samlingslokal. Först gick kostrådgivarna med sina laptops under armen. Sen kom, som i en osynlig rangordning, de personliga tränarna med varsin pilatesboll i händerna. Alla bar de samma märke på sina träningskläder. Det trinda paret Hull, i 16 B, kände igen de exklusiva träningsdräkterna från http://www.wallderinska.se där de tidigare utan framgång försökt finna kläder i deras nuvarande storlek på nätet.
”De har alla dressat sig med svenska träningskläder av högsta kvalitet” hördes de berätta för alla och envar i föreningen de mötte.

Föreningens ordförande Herr Jansson, som gick på sin andra semestervecka, hade ställt klockan en kvart tidigare men redan hunnit ta två Alvedon och en återställare innan han mötte upp den topptränade församlingen. Gårdagens sena grillkväll med gode grannen Tremens Delirium i 16 D hade satt tydliga doftspår. Det stod denna morgon en air av Fishermans friend runt honom, allt för att i någon mån balsamera den whiskeydränkta andedräkten som ohejdat löpte ut ur munnen. Han förstod att klädvalet var viktigt så han hade dressat sig med en nyinköpt beigebrun träningsoverall storlek 4 XL, från Ullared. Denna dress såg på håll ut som en gigantisk potatissäck med svarta träskor på fötterna och solglasögon på toppen. Den nyvakna ordföranden stod således i färgsprakande kontrast, denna sommarmorgon, mot de trådsmala fitnesskonsulter med moderiktiga träningskläder, han öppnade samlingslokalen för.
     ”Välkomna till bostadsrättsföreningen Blomman” började Herr Jansson anförandet efter att de 20 konsulterna bänkat sig i samlingslokalen.
”Jag kan försäkra er att alla boende har sett fram emot er ankomst och vad ni kan göra för att öka välbefinnandet för våra medlemmar. Hur har ni tänkt att lägga upp det hela?” frågade en uppspelt Herr Jansson som kände att återställaren nu började skapade stadga och pondus i kroppen.
Ur gruppen av konsulter reser sig en reslig man och tar till orda.
     ”Herr Jansson. Först och främst tack för att ni anlitat vårt framgångsrika företag Miracle on 21 days. Själv heter jag Hardy Boiled och är VD på företaget. Vi har ett framgångskoncept vi tillämpat sedan många år som jag vill visa upp för dig” Hardy tar fram sin laptop och kopplar upp den mot projektorn i samlingslokalen. På den vita väggen visar Hardy programmet samtidigt som han kommenterar varje veckomoment:

      Vecka 1. Mental träning.
       ”Vi samlar de boende i tre grupper, där vi går igenom de mentala hinder som uppstår när man ska äta rätt och samtidigt börjar röra sig i rätt riktning. Efter det bokar våra kostrådgivare personliga samtal med var och en i föreningen som varar en timme per person. Alla får då sätta upp en målbild vart de vill gå och vad de vill uppnå”
      Vecka 2. Fysisk träning.
       ”Även denna vecka startar vi upp med tre gruppsamlingar. På samma sätt som veckan innan bokar våra personliga tränare även här tid med varje medlem i er förening. De gör konditionstest på varje enskild person och lägger därefter upp ett skräddarsytt träningsprogram. Denna samlingslokal fyller vi sedan upp med moderna träningsmaskiner ni får låna av oss och på fotbollsplanen som ni idag inte använder anlägger vi ett modernt utegym”
     Vecka 3. Kostrådgivning
      ”Gruppsamling som tidigare veckor. Individuell konsultation och målbeskrivning med våra duktiga kostrådgivare. Avslutning efter 21 dagar på restaurang ”Späket” där vi gemensamt äter god och näringsriktig kost”
Herr Jansson, som under presentationen klunkat på ytterligare av gårdagens glädjevätska i sin medhavda sportflaska, reser sig upp och applåderar.
      ”Fantastiskt, det är detta vi behöver. Äntligen har vi en möjlighet att åter komma i den form vi så väl behöver. Stort tack. Ni är proffs. Jag är glad att vi anlitat er till vår förening. Då vill jag att vi skriver avtal Herr Hardy och som utlovat betalar jag ert företag i förskott med en fet check som jag skrivit på beloppet ni gett mig en offert på.” Ur den medhavda sportväskan fumlar Herr Jansson fram checkhäftet som han förskrivit med 2 500 000 kronor på företaget Miracle on 21 days och sedan anställningskontrakten för konsulterna de tre veckor de arbetar för föreningen. När checksigneringen och alla anställningskontrakt skrivits börjar de 20 konsulterna direkt sitt arbete i föreningen enligt det fastställda, tidigare presenterade programmet.

Klockan i samlingslokalen visar nu på 8:30. Herr Hardy är just i begrepp att gå när Herr Jansson hejdar honom i dörren.
      ”Bäste Herr Hardy, det är ett nöje att göra affärer med er. Ska vi inte som affärsmän emellan brukar göra, ta oss en liten avtalssup?”
      ”Bäste Herr Jansson. Det har varit ett sant nöje att få göra affärer med dig också och er förening. Dock har jag en liten princip. Jag dricker aldrig starkt före 9 på morgonen”
      ”Ärade Herr Hardy självklart respekterar jag denna moraliska levnadsregel. Själv har jag satt klockan 8 som absolut starttid för dylika drycker. Tack för ert besök och välkommen åter” tänker Herr Jansson som redan längtar hem att få dricka upp de odruckna avtalssuparna.

Träning med Pilatesboll

Så dras det ambitiösa hälsoprojektet igång på Brf Blomman. I varenda vrå i föreningen syns gående par, joggande ungdomar, pilatesbollar med träningsvilliga på rygg, mage och diverse balansakter. Utegymmet har ersatt de glada pokerkvällarna som samlingspunkt. Morgonens frukostbullar med generösa mängder smör och fet ost har ersatts av proteinrik kvarg, färska blåbär rikligt toppat med hälsosamma chiafrön. Kvällsmålet består av förrätter med avocado, räkor, lax följt av mål med kyckling, fisk, ägg, bönor som huvudinslag.
De flesta boende i föreningen semestrar denna tid på hemmaplan för att kunna ta del av programmen fullt ut.
Den 31 juli är det tack- och avskedsmiddag på restaurang Späket. Det serveras en buffé med näringsriktig kost och hälsosamma drycker. Mellan omtagningarna på buffébordet hålls tacktal dels till konsulterna och från konsulterna till alla föreningens medlemmar. När kvällen lider mot sitt slut tar Vd Hardy Boiled till orda och knackar för tystnad med skeden på det hårdkokta ägget.
      ”Kära deltagare till programmet Miracle on 21 days. När jag ser mig omkring på borden ser jag lättnad både i vikt och i sinneslag. Ni har ambitiöst medverkat och slitit hårt under 21 dagar. Jag och mina 20 medarbetare vill utropa ett fyrfaldigt hurra till er alla som kämpat så fantastiskt. Hurra, hurra, hurra och hurra”

(Blommans ordförande Herr Jansson hade tyvärr inte möjlighet att medverka denna kväll. Han hade hastigt blivit inbjuden till en ”Svensexa” för en av sina närmaste och käraste vänner; Tremens Delirium som skulle gifta sig med den fagra Rosita Sauvignon inom kort. Rosita hade accepterat frieriet från Tremens under förutsättning att hon fick behålla sitt eget efternamn som gift.)

Veckan efter alla hyllningar och hurrarop återgår så vardagen till Brf Blomman och dess medlemmar. Inledningsvis var utegymmet lika frekventerat som under projektveckorna och joggande ungdomar jämte gångande par syntes ofta ute på motionsslingorna i Saligstad. Men efterhand tiden går övergår allt till tidigare dagars, månaders och års lättjefulla leverne. Både vad gäller motion och kosthållning.

Blommans utegym

Under programmet som höll på i tre veckor hade ingen vågat säga sanningen till varandra. Utåt sett när föreningens boende möttes kunde det låta på följande sätt.
  ” Hur går det med träning och kosthållning?”
      ”Oh, ja det går fantastiskt. Jag har redan gått ner 3 kilo och min man har minskat 10 centimeter i midjemått. Vi har slutat att dricka alkohol och bara jag ser en chipspåse så vill jag kräkas. Hur går det för dig?”
      ”Oh, ja samma här. Men jag har gått ner 5 kilo och min man har minskat med 15 centimeter runt midjan. Vi löper 3 mil i veckan tillsammans.
      ”Oj, fem kilo och 15 centimeter, på bara tre veckor?”
      ”Ja, käre granne på bara tre veckor”
      ”Själv menade jag att jag gått ner 3 kilo och min man 10 centimeter den senaste veckan. Totalt har jag gått ner 10 kilo och min man minskat med 20 centimeter på de tre veckor vi hållit på. Vi löper en mil varje vardag och på helgerna 2 mil om söndagarna efter sushibuffén vi äter tillsammans i familjen.”
Men…och det var det tragiska. Ingen sa den egentliga sanningen. Ingen ville låta sig avslöjas att inte ha gått ner i vikt ett enda gram eller förlorat en enda millimeter i midjemått. Nio år av vällevnad försvann inte som mentalitet under tre veckors ambitiöst hälsoprogram.
Skenet hölls dock fortfarande uppe bland de flesta grannar som nästan alltid kom joggandes hem eller till bilen i färgglada träningskläder och moderiktig ryggsäck. Sushikartongerna som bars hem synligt från den nyöppnade restaurangen i stan dolde likt den Trojanska hästen i själva verket feta hamburgare. Den flashiga sportväskan alla bar hem från den till synes tuffa träningen innehöll godispåsar och grillkorvar med korvbröd.
Lögnens mörker vilade nu tungt över den forna lyckliga Brf Blomman.

I början av oktober blir plötsligt en lägenhet på Brf Blomman såld. Det är en 1-rums-lägenhet som ger föreningen en ny medlem. Den 25-årige ynglingen som köpt lägenheten heter Herman Mediokercuse. Ett märkligt efternamn kan vid första anblicken tyckas. Men vet man att tidigare generationer av Hermans släkt till övervägande del bestått av tvivelaktiga hästhandlare blir efternamnet mer tolkningsbart. Herman har precis avslutat sina studier på den medicinska fakulteten på Uppsala universitet med en examensavhandling som heter: How medicine, exercise and diet cure obesity. Eller på svenska: Hur medicin, motion och kosthållning botar fetma. Det grannar och boende runt Herman i första hand lägger märke till är inte hans studier utan att han är trådsmal. De flesta gissningar landar runt en vikt 60 kilo och på en längd kring 175 centimeter. Inte så dumt gissat för i själva verket vägde han 62 kilo och var 176 centimeter lång.
Ryktet sprider sig snabbt bland de boende om Herman och hans forskning. Kanske han har lösningen på hur de permanent ska kunna gå ner i vikt och tappa midjemått?
På ett mycket informellt och hemligt boendemöte anordnat av lägenheterna 64 till 68 i trappa 16 C tas frågan upp på allvar.
Initiativtagaren Stig Diger i lägenhet 65 tar till orda.
      ”Herman som flyttat in i vår förening kan ha lösningen på alla våra problem. Om vi studerar hur han lever och vad han äter så kan det bli vägvisaren för oss andra. Vi måste helt enkelt dela upp oss i spaningsgrupper och se hur Herman lyckas bibehålla en så smal kropp.”
Sagt och gjort. Den lilla boendeskaran på 12 personer i lägenheterna 64 till 68 med Stig Diger som informell ordförande delar upp sig på spaningsuppdragen. En grupp ska se var han handlar mat och vad han då handlar för något. De får även i uppdrag att se om han äter ute och var det sker någonstans. Uppdragen för detta ges till lägenheterna 64 – 65. En annan grupp ska se var och hur han idkar sin motion. Ett uppdrag som ges 66 – 67. Stig Diger i lägenhet 68 ska då och då ringa på hos Herman för att se om det finns några hemligheter hemma hos honom som kan ge några ledtrådar till att han är så smal. Har han ett hemmagym, träningscykel eller Pilatesboll han tränar på? Det blir Stigs uppgift att ta reda på.
Efter två veckors spaning samlas den hemliga gruppen hos Stig Diger för att avrapportera sina resultat.
Grupp 64–65 rapporterar att Herman köper alla livsmedel på ICA Supermarket i Saligstad. Han köper vanliga livsmedel som mjölk, vitt bröd, smör, kött och Dafgårds frysta färdigmat. Nästan varje gång han handlar köper han också ett kilo lösgodis och en 2 liters Coca-Cola och lägger på bandet. Han köper knappt alls några grönsaker eller frukter.
Grupp 66–67 har lika sensationella resultat att redovisa. De rapporterar att Herman minst tre gånger i veckan äter på Pizzeria ”Mangia Grasso” (”ät dig fet” på Italienska). Dessutom dricker han minst tre stora starköl varje gång han besöker den populära pizzerian. Även Stig Diger kan ge en sensationell rapport till den nu häpna spaningsskaran.
      ”Kära spanare. Jag hade fått i uppdrag att ringa på hos Herman för att se vad som fanns hemma hos honom. När jag ringde på, bjöd Herman glatt in och frågade om jag var sugen på en öl, vilket jag självklart avstod ifrån (Njaa gjorde du det?). Men Herman hann dricka både en och två öl under den tid vi snackades vid. Han hade inget hemmagym, träningscykel eller Pilatesbollar. Däremot såg jag att sovalkoven i hans hem såg ut som i ett laboratorium. Jag kunde observera skyddsglasögon, electrobrännare, labvagn, mängder av mätglas och naturligtvis elektronmikroskåp vid skrivbordet som fyllde hela alkoven”
      ”Frågade du inte vad han gjorde med ett laboratorium i sin lägenhet?” frågar spaningsgruppen nyfiket i kör.

Hermans laboratorium

      ”Självklart gjorde jag det” svarar Stig Diger den exalterade församlingen.
      ”Herman berättar att han utexaminerats från Uppsala Universitet som labbus medicus Fil dr på en avhandling hur man kan bota fetma. Han fortsatte nu hemma, efter examinationen, med egna försök i en egen labbmiljö”
Spaningsgruppen med Stig Diger i spetsen jublar av lycka. Stig öppnar kylen och bjuder alla på en efterlängtad starköl och tackar för god spaning.
      ”Kära vänner, nu har vi kommit på hemligheten till ett smalt liv. Låt oss anamma Hermans livsstil så blir vi smala och fina igen. Vi kan äta hur mycket pizza vi vill, ja, faktiskt allt vad vi vill. Ölen kan börja flöda igen och vi kan åter få en god mening i våra liv. Ingen tråkig jogging eller meningslösa rullanden på Pilatesbollar Nu slänger jag mina träningskläder som bara har gett mig ångest” säger Stig som symboliskt tar dem av sig och slänger i soporna.
      ”Hurra, hurra, hurra, hurra för Herman”. Jublar hela församlingen ivrigt skålande med varandra.
Det dröjer sedan inte länge innan ryktet om Herman når ut till alla på Brf Blomman.

Herr Jansson annonserar samma dag ryktet når honom till ett blixtinkallat stormöte i samlingslokalen som bara en timme efter kallelsen gått ut fylls till brädden av nyfikna medlemmar
      ”Han äter pizza, dricker öl och motionerar inte. Vi har tänkt helt fel. Naturligtvis ska vi göra tvärtom vad konsulterna sa till oss, då kommer vi också att gå ner i vikt. Herman är ju ett levande bevis för det” säger en överlycklig Herr Jansson.
      ”Leve livet, nu ska vi ta tillbaka våra liv” instämmer församlingen i kör.
Samlingslokalens dörr öppnas och ut strömmar lyckliga medlemmar som fort springer hem. Där sliter de av sig träningskläderna och kastar, likt Stig Diger gjorde, dem föraktfullt i soporna. Sen byter nästan alla unisont om till sina vanliga trivselkläder för att redan 10 minuter efter att mötet avslutats samlas på Pizzeria Mangia Grassa.

Kön ringlar lång till den lokala pizzerian. Men efter en timme har alla fått vad de önskat sig. Pizzerian är fylld till brädden både inne och ute. Till och med på gräsmattorna runt Pizzerian syns de boende sitta och äta Pizza och njuta av öl eller vin.
      ”Hur kunde vi gå på den lätte” säger Herr Jansson till sin vackra men alltmer voluminösa fästmö Fröken Ister.
      ”Vi borde inte gett så mycket pengar för att inte må bra. Hade Herman bott i vår förening bara för något år sedan sen hade vi alla varit trådsmala idag. Nej, nu går jag in och beställer en hel Bag-in-box till oss vi kan njuta av här på gräset”
      ”Oh, Herman du vet hur du kan locka mig med frestelser” svarar Fröken Ister kärleksfullt sin fästman.
      ”Oh, Fröken Ister, låt oss knyta hymens band” säger Herman som i ett plötsligt känslosvall kastar sig ner på gräset för att fria.
Alla gratulerar sen det trolovade paret och lyckan är fullständig denna paradisets dag.

Tiden går och julen med alla dess högtider och festligheter passeras. Nyår och trettonhelgen likaså. Sen ryktet nådde alla om Hermans magra livsstil, grundat på ett fett leverne, kan nu alla boende på Brf Blomman avläsa sina egna viktresultat på vågen i mitten av januari. Midjemåtten likaså.
Resultaten är överraskande och nedslående. Ingen, absolut ingen har minskat denna gång heller vare sig i vikt eller midjemått. Faktiskt är det precis tvärtom. I en enkät som Herr Jansson tillsammans med Fru Jansson, som hon nu heter, låtit skicka ut har resultaten nu sammanställts. I genomsnitt har viktökningen sedan september förra året (då Herman flyttade in) fram till mitten av januari år 2018 blivit ytterligare 10 kilo. Midjemåtten har i snitt ökat med ytterligare 15 centimeter.

När Herr Jansson ser vikt- och midjemåttresultaten som kommer fram i undersökningen blir han både ledsen och uppgiven. Jag ville ju bara väl för våra medlemmar. Men vad jag än gör så blir det bara värre tänker han högt medan han läppjar på en stor whiskey.
      ”Kära du min fru” säger han till Fru Jansson ”vad mer kan vi göra? Snart ser vi ut som väderballonger allihop. När det blir vår kanske vi flyger upp i luften”
Men omfångsrike Fru Jansson tyckte inte att hennes man skulle misströsta.
      ”Rare älskling. Du försöker och vill allas väl. Kan du inte göra ett nytt försök? Om jag varit som dig hade jag kontaktat Herman och hört om han kan hjälpa oss. Trots allt är han den enda i föreningen som inte bär på en övervikt”
Herr Jansson sveper whiskeyn och häller snabbt upp en ny, medan han signalerar med armarna att han vill ha en kram.
      ”Underbara, älskade. Du har helt rätt. Herman har lösningen, men säkert en annan än den vi gått och trott på. Honom ska vi kontakta”
Nästa dag ringer Herr Jansson upp Herman. Han säger att han hört en del om den forskning Herman bedriver och undrar om han vill berätta mer om det över en öl hos sig. Herman hörsammar kallelsen och efter någon timme ringer han på dörren hos Janssons.
Herr Jansson öppnar dörren och välkomnar Herman in att sitta i soffan, medan Fru Jansson hämtar öl och glas till de båda.
      ”Berätta Herman” säger han ”hur kan du vara så trådsmal när alla vi andra som bor på Blomman knappt kan hitta byxor som passar?  Själv har jag den största storlek Dressman kan uppbringa. Nästa gång får jag låta skräddaren sy upp mina byxor. Jag kan inte längre ens hitta livrem till dessa byxor utan efter jul har jag gått med hängsle”
      ”För det första” säger Herman ”är jag bara 25 år. Min kropp förbränner mat och dryck effektivare än alla ni andra som bor i området. Sen äter jag sunt och motionerar regelbundet”
      ”Vad jag har hört är att du inte motionerar alls och dina kost- och dryckesvanor verkar inte heller vara de bästa” säger Herr Jansson som redan vinkat till sig en andra öl av sin hustru.
      ”Ja, jag har hört att en del i området har legat på spaning hur jag lever, äter och dricker. Men det har nog blivit lite missförstånd med det. Jag är forskare till yrket. Min forskning kretsar kring hur man kan minska fetma. För att inte utsätta någon för fara med ett mänskligt experiment har jag utsatt min egen kropp för studier. Vad händer i kroppen när man äter en pizza? Vad händer i kroppen när man dricker tre starköl? Vad händer i kroppen om man inte motionerar på två veckor och äter lösviktsgodis? Jag har ett laboratorium i lägenheten, så jag kunde direkt kolla effekterna av ett osunt leverne. Effekten av en sådan livsföring ger utslag i otäcka mätvärden. Kroppen fräts långsamt sönder och dör så småningom kan jag berätta för dig.
Herr Jansson är chockad över denna information, sveper hela ölen och häller sen upp en stor whiskey till sig själv.
      ”Menar du att ditt sätt att leva bara varit ett experiment?”
      ”Ja, jag kunde väl aldrig tro att ni skulle smyga i buskarna för att se hur jag levde mitt liv. Men jag har blivit förvånad vilket uppsving Pizzerian har fått sen jag flyttade in. Det är ju köer jämt. Och utegymmet är det nästan ingen som använder. Med tiden har jag förstått att jag indirekt är orsaken till detta.
      ”Ja, vi trodde ju att om vi lever som du då blir vi lika smala”
      ”Jag förstår, men så enkelt är det inte att minska på fetman. Att dricka öl, äta pizza och sluta motionera blir ju etter värre.”
Fru Jansson som ser sin man allt mer sjunka in i rusets bedövande töcken frågar Herman:
      ”Har du något råd åt oss vad vi kan göra?”
      ”Som sagt, jag forskar ju på fetmans gåta och tror jag funnit en lösning som alla kan få ta del av. Men om det ska fungera och ni ska gå ner i vikt till normala proportioner då måste ni göra exakt som jag säger”
Herr Jansson som nu ses dricka direkt ur whiskeyflaskan sluddrar fram:
      ”Goe lille Herman. Finaste gosche i hela världen. Tror du att du vill hjälpa osch? Du är en schån rar pojke och jag är övertygad om att din mor och far är schtolta över dig”
      ”Ja, det är dom kanske. Senast jag träffade dom sålde dom tveksamma hästar på marknaderna runt om i Sverige. Men självklart vill jag hjälpa till om jag kan. Indirekt har jag ju varit er ledstjärna rakt in i sämsta tänkbara leverne.”
Från Herr Jansson hördes nu en högljudd snarkorkad från soffan då han tillfälligt lämnat verkligheten för att fara upp till drömmarnas land. (Gissningsvis till ett whiskeydestilleri i Skottland). Fru Jansson ursäktade sin man och frågade Herman.
      ”Hur går vi vidare, vad gör vi?”
Herman tittade allvarligt på Fru Jansson och sa:
      ”Läget är akut och kanske till och med livsavgörande för många. Den övervikt de flesta samlat på sig måste minska annars kommer Fonus att parkera en permanent husvagn på er gata de kommande åren. Kalla alla till ett stormöte i samlingslokalen i morgon klockan 19. Hälsa din man och tacka för ölen”
      ”Tack Herman, det ska jag göra”

Klockan 19 påföljande dag var samlingslokalen fylld till bredden. Många fick stå då en hel del boende på grund av rumpomfånget var tvungna att nyttja två stolar när de satt.
Herman förklarade myndigt och rakt på sak vad som skulle göras. Att timglaset höll på att rinna ut för många av åhörarna i lokalen. Åtgärder måste sättas in redan i morgon för att inte det akuta ohälsoläget skulle bli ännu värre.
      ”Jag har varit i kontakt med företaget Miracle on 21 days De har sänt mig alla era individuella hälsoplaner och mål då jag antar att ni förmodligen inte själva har dem kvar. Dessa kommer jag att dela ut till er idag. Jag kommer även att ge er varsin tablett ni ska ta till natten innan ni lägger er. Tabletten är resultatet av den forskning jag bedriver om fetma. Tar ni den tabletten varje dag, gör er träning och följer kostråden ni fått kan jag garantera er en bestående viktminskning som kommer att synas om tre månader. Det är viktigt att ni tar tabletten varje kväll innan ni lägger er. Bara att ta tabletten hjälper er inte. Endast genom att följa tränings- och kostplanerna jag nu delar ut, tillsammans med min tablett, ger er på sikt en bättre hälsa och mindre vikt”
Församlingen reser sig upp och applåderar Herman. Reser sig upp gör också Herr Jansson som spänner ögonen i publiken medan han högljutt knäpper i hängslestropparna på byxorna för att markera tystnad i salen.
      ”Föreningen har köpt in 300 pilleraskar som fyllts med Hermans tablett. Pillerasken har dosering för fyra veckor. Efter det lämnar ni in pillerasken till mig som jag då byter ut till en ny tablettladdad omgång. Ni tar en, jag säger EN tablett per dag. Det är mycket farligt att överdosera. Herman bjuder på tabletterna med löfte om att ni verkligen tar en tablett varje kväll till natten. Det här är kanske vår sista chans att få ett vettigt liv. Låt oss gemensamt lova att vi följer våra hälsoplaner och tar Hermans tablett till natten. Visa det genom att sträcka upp era händer i luften”
Alla händer i lokalen sträcktes upp och jublet visste inga gränser. Pilleraskarna delades ut och de boende som nu alla gick hem till sitt hade denna gång föresatt sig att hålla sina löften.

Pillerask för 4 veckor

Tre månader senare syntes resultaten av Hermans stormöte i samlingslokalen. Alla boende hade gått ner i vikt och minskat midjemåtten. Då hälsoplaner och mål var individuellt satta gick det inte att beräkna något snittresultat. Men alla hade uppnått de mål och löften de tidigare gett till Miracle on 21 days förra året.

Hälsans ljus la sig nu som ett varmt täcke över de boende på Brf Blomman.

Efterord
Många som läst denna berättelse har frågat mig var man kan köpa Hermans ”mirakelpiller”. Till allas glädje kan jag göra det. Herman har gett mig tillstånd att berätta det för er under förutsättning att ni inte skvallrar till någon boende på Brf Blomman i Saligstad.
Tabletten heter ”tic tac” och säljs i vanliga livsmedelsbutiker. Herman hade inte tillverkat något eget mirakelpiller utan köpt ”tic tac” och lagt i pillerdosorna. Den s.k. Placeboeffekten på tabletten tillsammans med näringsriktig kost och regelbunden motion var den egentliga lösningen på problemen.

tic tac tabletter

Placeboeffekt är en gynnsam effekt vid behandlingen av en persons åkomma eller sjukdom som uppnås med en egentligen, för personen ovetande, fysiologiskt verkningslös behandling eller medicin.