Året var 1976. Jag var 21 år. Bodde i mitt första samboförhållande på Balladgatan 5 i Malmö. En tvåa, en trappa upp. Då i utkanten av Malmö, som sen växte ihop med den övriga staden.

I lägenheten fanns både balkong och ett välstämt piano. Samt min då förtjusande sambo I-L. På ett Tupperware-party där sambon på den tiden var hemmasäljare, handlade jag långt över min klena budget mäktade bara för att visa mitt intresse…. Ja, för henne. Där på detta TW-party hade våra själar och hjärtan mötts till att senare bli till ett gemensamt boende.

Jag blev samma år antagen som butikschefsaspirant på Konsumentföreningen Solidar. Solidar-annonsen lockade med 5000:-/månad i grundlön. Tre år förband man sig att jobba i föreningen och få allt tänkbar utbildning för att bli en butikschef i Solidar.
Oemotståndligt!
Hade egentligen tänkt att bli copywriter och via journalisthögskolan i Skurup ta mig vidare in på den grenen. Men en fattig och snål yngling som jag var då, ville inte ta studielån utan försökte hellre jobba, tjäna pengar och sen gå vidare med min egentliga dröm.
Den drömmen stannade redan det första året när jag började jobba som aspirant på Konsum Högaholm, Serenadgatan i Malmö.
Butikschefen hette Arne Forssell. En eldsjäl inom sin bransch. Arne började jobba i sin butik redan 5 på morgonen. Lämnade sällan butiken tidigare än klockan 19.
Det första Arne sa när jag mötte honom som aspirant:
”Dina arbetstider är 8 – 17, men om du vill lära dig detaljhandel på riktigt kan du komma redan klockan 7 och stanna till 18. Dom två timmarna är extra-lektioner jag bjuder på, men du får ingenting betalt”
”Taget”, sade jag den lilla ynglingen.

Arne var en fantastisk lärare. ALLT skulle läras från grunden. Ja, från grund, grunden. Verkligen från grunden. Man släpptes inte fram innan man kunde det avsnitt i butiken man blivit lärd och visad. Första lektionen var beställning av specerier (kolonial).

Logistiken bestod av det ”tränade ögat” inte av en dator som idag som sa att när hyllan börjar bli tom så beställs automatiskt en förpackning till så att hyllan blir full.
”Tänk på Sven”, sa Arne. ”Varje tomt hyllfack gör att en kund går utan sin vara. Varje tomt hyllfack kan vara en del av ett recept på 10 olika varor. Våra kunder i vår butik Sven, ska aldrig uppleva att vi saknar någonting i vårt sortiment. Är det tomt i ett hyllfack som kunden frågar efter, är det ditt problem att lösa det till kunden. Det är du som beställer Sven”
I praktiken innebar detta att om en kund efterfrågade exempelvis Ärter & Morötter på burk och det var slut i hyllan kallade Arne på mig.
”Sven, när tror du vi får in Ärter & morötter på burk igen?”
Svaret var då alltid:
”Ärter & morötter på burk har jag beställt, det ska komma om en timme”, svarade jag.
Sen var det bara att cykla iväg till närmsta Konsum-butik och låna några burkar med Ärter & Morötter. Cykla hem till Konsum på Högaholm igen och säga till kunden:
”Ursäkta att ni fått vänta, nu har Ärter & morötter kommit in igen”

Givetvis skärpte det sinnet och koncentrationen. INGET fick ta slut innan nästa leverans. INGA tomma hyllor. Allt som var slut och kunden efterfrågade innebar för mig en cykeltur och en skämmighet inför min chef.
Så fortsatte Arnes fantastiska och rättframma utbildning. Inga hårda ord, bara tydliga förmaningar hur jag i det ena och det andra avseendet kunde göra allt bättre för kunden.
”Tänk alltid på Sven. Hur går kunden i butiken? Lägg alltid storsäljarna i kundens väg. Låt aldrig en vara i sortimentet ta slut. Aldrig en vara som gått ut i datum ska heller möta vår kund”, mantrade Arne i mitt sinne.
Arne älskade att tävla också (mot mig).
Till exempel, vem säljer mest bröd?
Arne eller Sven?
Men först efter att ha blivit utbildad grundligt på brödavdelningen.
”Tänk på Sven, att göra det enkelt för kunden. Lägg brödet som säljer mest på hyllan i kundens huvudsakliga väg genom butiken. Lägg det ljusa brödet först, franskbrödet i mitten, som alla vill ha. Sen lägger du det mörka brödet därefter. Först det mellangrova brödet och i slutet kavringen. Allra sist i hyllan ska Baskekavringen ligga. (Det mytomspunna brödet från Baskemölla. Hemligt recept sedan 1800-talet, dyrt som pocker och med ett grönskimrande bakplåtspapperliknande omslag med motiv från just Baskemölla”)
”Vill du tävla Sven?”
Självklart ville jag det.
”Tror du vi säljer mer bröd om vi lägger brödet vertikalt eller vågrätt?” frågar Arne
”Jag tror av vi ska våga att lägga det vertikalt, svarade jag. Då får vi mer plats med storsäljarna i mitten och bröd som inte säljer så bra behöver inte mer än sin vertikallängds bredd.”
”Då tävlar vi Sven, må bäste man vinna”, svarade Arne
Men det kvittade. Arne var övermannen i alla tävlingar. Vann allt, men uppmuntrade mig alltid efter tävlingarna.
”Bra Sven, du är duktig. Kämpa på. Nästa gång är det din tur”
Jag blev utbildad i både det ena och det andra i denna förhållandevis lilla Konsumbutik.
Det var beställningar, bröd, specerier (kolonial, kallar man det idag.) Det vill säga allt som inte var färska livsmedel, tipset, tidningar, special (allt icke livs som schampo etc.) charkvaror, köttvaror, kassan, räkna kassan, öppna butiken, stänga butiken etc, etc, etc.
Efter ett år i Arnes butik hade jag lärt mig mycket.
Men inte allt…
Nu skulle jag ”släppas fram” till den heliga Graal i Arnes butik.
Det var dags för Sven att lära sig Frukt- och grönsaker.
Dessa produkter och exponeringar var Arnes skötebarn. Samt en av anledningarna till att han var där redan 5 på morgonen. När vi öppnade klockan 8 skulle frukt- och grönsaksdiskarna lysa likt Las Vegas neonskyltar mot de anlända kunderna.
Det var två exponeringar. En kyldisk och en exponering (trädisk) framför med okyld frukt (typ äpplen & päron) i en länga lika lång som kyldisken.
Jag lovar. Det var mer en konstnärlig ”installation” än en exponering av frukt- och grönsaker Arne visade upp i diskarna.
När jag började 7 på morgonen var diskarna redan fulländade.
Det var ett färgskådespel och en inspiration i frukt och grönsaksglädje jag aldrig sett maken till.
När vi öppnade butiken klockan 8, stod Arne en bit ifrån sina konstverk och registrerade alla kunders beundran för detta skådespel. Han slickade i sig allt beröm han hörde en halvtimme eller så, sen började kunderna ta frukt och grönt från hans tavla och då lämnade han skådespelet.
Det var nu Jag skulle lära mig Frukt- och Grönt. Bara att Arne ville lära mig detta absoluta primus i butiken gjorde mig stolt.
Om allt annat jag lärt tagit 12 månader (80 % av butiken) tog denna del minst 6 månader. Det var produktkunskap, avsmakning, färglära (”lägg aldrig grönt bredvid grönt, då försvinner produkten”).
”Se disken som ett levande skådespel, Sven, som gör att kunden stannar upp, vill se mer och sen bara köpa av glädje. Frukt- och grönsaksdisken är vår butiks nav som ger våra kunder glädje och inspiration att köpa allt i vår butik”, deklamerade Arne stolt.
Jag lade disk efter disk, frukt efter frukt och grönsak efter grönsak med den petige mentorns övervakande öga. Ock, nästan alltid fick jag höra:
”Nästan Sven, men inte ända fram”
Så om och om, och om igen.
”Salladen ser torr ut. Fräscha upp vitkålen. Var inte rädd och slänga mjuka tomater. Låt aldrig gurka och tomater bo sida vid sida. Bananer ska vara gula, inte gröna eller ha mörka övermogna band. Höj priset så vi har råd att kasta dåliga frukter. Låt aldrig, aldrig dålig frukt- och grönt ligga i våra diskar”
Men en dag var jag framme.
Jag såg det inte själv. Mina exponeringar liknade ju dom som jag gjorde igår. Men jag såg Arne, som med tårar i ögonen kom fram till mig.
”Sven, du har lyckats. Jag är stolt över dig. Nu ska du få ta över frukt- och grönsaksdisken i vår butik. Grattis! I morgon Sven ska du få en fin belöning också för att du lyckats så bra. Det kommer att bli en överraskning”
Det blev en väntan på vad denna överraskning bestod i.
Arne mötte grönsaksbilen ute på lagret och bad mig vänta inne i butiken på det han hade beställt åt mig.
”Nu Sven, ska du få en fin present av mig du kan lägga i grönsaksdisken.”
Presenten bestod av pyntkål. Färgrik kål, som egentligen inte gick att sälja. Bara ett färgspel för ögat.
”Sven, nu tar du denna fina pyntkål och lägger längst till vänster och höger i vår fina frukt- och grönsaksdisk. Idag är inga diskar i vårt land vackrare än våra”
Jag la pyntkålen som anvisat. Till vänster och till höger.
Ock….nu kom också mina tårar fram i åsynen av denna fina disk. Det var ett färgspel och ett konstverk jag såg som än idag har etsat sig fast i mina ögon. Därmed var jag också fast i detaljhandelns magiska värld.

Journalistik och copywritervärlden fanns inte längre i mitt sinne.