En husmors reflektioner år 1947

För tre år sedan fick jag läsa en underbar berättelse som min farmor Anna Asplund hade skrivit 1947. Hon älskade att skriva brev och kunde uttrycka sig både cyniskt men roligt när hon med ordens precision betraktade sin omvärld.
(På bilden sitter hon i rutig klänning längst ner på bild, tvåa från höger.)
     Handlingen är när farmor Anna återger en husmorssemester den 23 augusti 1947. Anna är 63 år och är troligtvis för första gången utanför sitt och sin man Axels hem sen de gifte sig år 1907. Husmorssemester var något staten ville bjuda husmödrar på (År 1947 och 1948) som aldrig hade en chans att komma från hemmet utan i princip jobbade dygnet runt, förutom sömn, alla dagar i veckan. Med sin Axel fick Anna 11 barn så det var lätt att förstå att det fanns mycket att göra som husmor i hemmanet på den tiden.
Trots att beskrivningen av husmorssemestern är kort får i alla fall jag upp en hel film i huvudet om karaktären på personerna och vad de gjorde där.
Så här skriver min farmor:
”En husmors reflektioner
En vacker sommardag i början av augusti 1947 kommo de glada husmödrarna för att semestra 10 dagar på det illaluktande Lunnevad.
     Först kom den elaka Fru Edit Gustavsson och den grådaskiga Fru Märta Johansson som åkt den smärta vägen från Åsbysand. Under dagens lopp anlände gruppvis de övriga damerna. Där var den goda Ellen Karlsson och den fula Elin Karlsson från Tjällmo. Från alla trakter i Östergötland hade många rest i anskrämliga järnvägsvagnar och trippande bussar. Vid Sjögestads smala station mötte skojiga Andersson för att skjutsa förtjusande Karin Larsson, torra Anna Egbert, gröna Elin Svensson, dumma Marta Johansson, plirande Alma Ärlin, knarriga Olivia Nilsson, knorriga Viktoria Månsson, vresiga Blenda Hoff, nonchalanta Elsa Andersson, älskliga Gertrud Andersson och kärleksfulla Svea Johansson, malliga Alice Adolfsson, tokroliga Judit Abrahamsson, förtvivlade Ingrid Olsson, spontana Hildur Månsson, grönskiftande Elin Karlsson, småleende fru Stjernborg, rädda fru Landqvist, tassande Hanna Bengtsson, djärva Elsa Gustavsson, krokiga Alma Ärlin, flitiga Ida Andersson, lata Edit Asklöv och ömsinta Tekla Nilsson.
     Snabbt hade alla de skinande damerna installerat sig i de ledsna rummen på Östangård. Somliga försovo sig första dagen så de hotades med att bli utan det röda eftermiddagskaffet. Snart var dock alla i Lunnevads tråkiga vanor.
     I torsdags var en utflykt till Vadstena och Omberg. De viftande fruarna togo plats i den rullande bussen som kom för att hämta. Som ledare följde den längtande ombudsman Gustavsson med och alla beundrade den trängtande chaufför Dalles stilighet att kryssa fram till det kvicktänkta hönseriet på Naddö.
     I Vadstena besågs klosterkyrkan och Slottet där en sörlig fotograf gjorde ett försök att avbilda våra smutsiga anleten. Korten serverade våta. I Alvastra gjordes ett uppehåll för att dricka kaffe och äta de besvärliga medhavda smörgåsarna. Efteråt besågs Omberg och man måste beundra den hjärtegoda Alma Johanssons spänst liksom man också förvånades över att den sura Fröken Sprets badade i den söta Lillanån. Hemfärden gick genom Heda och Rök, där rökstenen besågs och snart skymtade det smilande Lunnevad där de snabba köksflickorna väntade med trög middag.
     De kvicka husmödrarna har om dagarna inte helt vilat sig ifrån matbekymmer. De har varit synnerligen villiga att hjälpa blåa husmor att snoppa gredelina bönor och skala lätta äpplen. Detta har nog tilltalat Fru Anna Asplund som är vegetarian och det torde vara ganska lättförklarligt att hon vid snoppandet så gärna stått till tjänst med högläsning för de dumdristiga arbetande damerna.
     Snart är de 10 dagarna på Lunnevad ett minne blott. De frusna fruarna Kaliff och Broberg har redan lämnat oss. Kvar på Lunnevad finns visslande fru Söderbäck och gnisslande magister Molin och andra sjungande Lunnevadsbor som snart är redo att ta emot en ny grupp av trötta husmödrar.
Lunnevad lördag den 23/8 1947
Anna Asplund”
__________________________   
Vad är ”husmorssemester”?
Landets första semesterlag kom inte förrän 1938 och den gav alla anställda rätt till två veckors betald ledighet.
Tidigare hade det bara varit tjänstemän i staten som fått sommarledigt.
Men staten tänkte på utarbetade husmödrar också. Att en stor grupp svenskar stod utanför arbetstidslagen, utan någon reglerad fritid och semester. Det var landets en miljon husmödrar. De skulle få möjlighet att åka iväg, få chans att vila och vara för sig själva, inte tänka på hushållsarbete och på barnen. 1946 beslutade staten att ordna rekreationsveckor för husmödrar som behövde ta ledigt från hemmet. 80 000 kvinnor åkte på husmorssemester fram till 1948.