Ända sedan jag var liten har jag tyckt om att skriva. Så har det fortsatt varit.
Har skrivit texter i många sammanhang, information till anställda, musiktexter, dagböcker som startat upp varje år med stor ambition. Men strandat kring början av mars.
Ock…. nu bloggar jag.
Vilket hemskt ord förresten; Blogg….
Men vad ska det heta?
”Min digitala dagbok”, ”Storyn på färden”, ”Dagar som går och dagar som kommer”, ”Min vardag i Falkenberg”
Läser man de varianterna på blogg blir det nästan ännu värre än ordet ”Blogg”
Så, varför blogga? För min del vill jag närmast beskriva det som att lösa ett normalt-svårt familje-korsord.
Man börjar någonstans i mitten, går sedan vidare ut längs sidorna. Efter en timme är korsordet löst och stoltheten kryper fram.
Bloggen är inte så annorlunda.
I hjärnan finns ett uppslag, några inledande ord.
Hur formulerar man det till en liten novell/handling?
Ja, som korsordet. När det lyckas har ”Bloggen” lösts.
Allt blir som korsordet till en fullbordad handling.
malmopagen 
Några kommer alltid att läsa, kommentera – rent av höra av sig! Bloggen (ja, det är ett förfärligt ord) som socialt medium har väl redan haft sin storhetstid. Men vi är ändå en del som fortsätter av olika orsaker. Lusten att få ”tala” lagom publikt och få tala till punkt, i lugn och ro, för min del tror jag. Och när andan faller på. Och ja, det blir ju lite som en dagbok också. När sökmotorerna hittar din domän kommer det att droppa in ännu fler besökare. 🙂
GillaGillad av 1 person