Det är en ovanligt varm dag i mitten av april månad, klockan är 11 på förmiddagen. Simon Hammar, med sin hund Alice, är på kontoret på Kaptensgatan 14 i Malmö. Fläkten i taket som med automatik går igång vid 22 plusgrader är på sedan någon timme. Utanför fönstret ser Simon en böljande skara av cyklister och gående som målmedvetet är på väg till en skola, arbetsplats eller kanske ett närliggande Café.
Det är nu en månad sedan Simon startade upp sin detektivbyrå med en optimistisk tro att kunna hjälpa de som behövde hans kunskap. Tidigare hade Simon under sitt förvärvsliv ägt och drivit familjeföretaget Klock-Gustav i centrala Malmö sedan 40 år.
Vid pensioneringen hade han sålt företaget och tagit engagemang som delägare i gode vännens Osmans kvarterskrog Brokrogen. Men Simon insåg att kroglivet inte var det han sökte som aktiv pensionär utan sålde efter några månader tillbaka sitt delägarskap till Osman för en krona. Samma köpeskilling han fick ge när han registrerades som delägare i Bolagsverket.
     ”Du har alla egenskaper som behövs för att vara en detektiv av första högsta graden” sade Osman ”Du är både smart, har ett bra minne och sinne för detaljer. Du kommer att göra succé”
Men trots uppmuntrande tillrop kom det inte några klienter som sökte hans villighet att hjälpa behövande klienter.
Mobilen var tyst och det enda som hördes på detektivkontoret var Alice snarkningar på den eluppvärmda hundbädden på kontoret. Simon tar sin mobil och ringer Osman.

Kaptensgatan 14 i Malmö. (Simons kontor)

     ”Det är tröstlöst. Inget rykte har gått om min verksamhet. Här sitter jag med en snarkande hund och har inget att göra en solig dag i april. Har du något tips vad jag kan göra?”
     ”Du måste vara mer aktiv Simon. Läs i tidningarna vad som sker och om det finns något du ser att du kan hjälpa till med så tar du en aktiv kontakt” säger Osman uppmuntrande till Simon.
Något klickar till i Simon.
     ”Bra Osman, där fick jag ett uppslag på vad jag kan göra”
     ”Bara glad att få hjälpa till” svarar Osman uppskattande och avslutar samtalet.
Simon tar fram denna dags Sydsvenskan och bläddrar sida efter sida för att få uppslag. Han får ingen inspiration och letar istället fram gårdens Sydsvenskan i tidningsåtervinningen.
I Ystads lokaldel i tidningen får han syn på en rubrik ”Spökhuset som inte går att sälja” Simon läser att fastigheten nästan är omöjlig att sälja trots att den är nära centrum och har en stor, välskött trädgård på tomten.
     ”Vad händer här?” undrar Simon och tar upp mobilen för att ringa mäklaren som försöker sälja huset.
     ”Tomas Nilsson, Mäklarhuset i Ystad. Vad kan jag göra för dig?” Svarar rösten i den andra ändan.
     ”Hej Tomas, jag heter Simon Hammar och jobbar som privatdetektiv i Malmö. Läser i gårdagens Sydsvenskan en artikel om en fastighet du är mäklare för som är svårsåld på grund av spökerier. Stämmer det?”
     ”Är du spekulant eller journalist?” svarar Tomas på min fråga.
     ”Jag är den som jag presenterade mig som. Simon Hammar och är licensierad privatdetektiv. Du kan gå in på min hemsida www.simonhammar.se och se att allt är seriöst. Då ser du också att mobilnumret jag ringt från stämmer med hemsidans.”
     ”Jag återkommer, häng kvar några minuter” Hör Simon Tomas säga.
Efter några minuter ringer Tomas upp.
     ”Hej, det är Tomas igen. Ursäkta att jag inte hade förtroende för vad du sa. Men sen artikeln om det så kallade spökhuset kom in i tidningarna har mobilen gått varm. Det har varit medium som hört av sig och diverse spiritister. Även kyrkan i Ystad har erbjudit sin hjälp. Men jag upplever att de bara vill värna om sina egna intressen och få uppmärksamhet i tidningen. Ryktet har till och med spridit sig ända till USA. För en vecka sen var det ett reportage i CNN med rubriken The Haunted Mansion ”
     ”Berätta om huset. Vem äger det och varför är det till salu?” frågar Simon.
     ”Huset var från början en lanthandel, men de tjugo senaste åren har här varit en fotobutik med en ateljé. Gamle fotohandlaren gick bort för ett halvår sedan och nu vill dottern sälja huset hon fick ärva”
     ”Vad gör huset så svårsålt Tomas?”
     ”Ja, Simon hade du stigit in i huset så hade du känt det som jag och andra spekulanter känner. Man får gåshud bara man kommer in genom dörren. Det vilar en obehaglig stämning i varenda vrå. Mer än en gång har jag och de jag visar huset för hört märkliga ljud, dörrar som öppnas och stängs, knarrande steg. Ja alla attribut som hör till ett hus som är hemsökt. Utanför huset har flera personer nattetid sett en mörk skugga smyga runt i trädgården”
     ”Har du fått något bud på huset?”
     ”Ja, ett enda bud på en halv miljon kronor. Men säljaren vill ha minst två miljoner. Taxeringsvärdet är på en miljon kronor. Huset har legat ute till försäljning nu i tre månader. Men folk nästan flyr bara de kommit innanför dörrarna”
     ”Tror du själv att huset är så kallat hemsökt?”
     ”Jag vet faktiskt inte vad jag ska tro Simon. Det är något som inte stämmer i detta. Så länge säljarens pappa levde hade inga sådana aktiviteter märkts enligt säljaren”
     ”Så allt började för ett halvår sedan när gamle fotografen dog”
     ”Ja, det är det som är det märkliga”
     ”Om du och säljaren är intresserad, så kan jag försöka utreda vad det är som händer. Men jag jobbar inte gratis som du förstår”
     ”Ja, Simon du är inte den enda som erbjudit sin hjälp. Men säljaren vill bara betala för resultat. Inte verkningslösa utredningar eller spådomar från olika medier som besökt huset. Får du ordning på detta är jag beredd att dela med mig av halva mäklararvodet som är på 25 000 kronor och jag är övertygad om att säljaren skjuter till lika mycket”
     ”Taget. När kan jag besöka huset?”
     ”Jag har en visningstid i morgon mellan 13 – 14. Kom gärna då. Men med den information som finns i tidningar och ryktet som går i Ystad lär du bli ganska ensam spekulant på visningen. Adressen är Bermansvägen 5. Det är lätt att parkera på infarten och jag har satt ut visningsskyltar”
     ”Tack Tomas. Jag kommer klockan tretton och jag tar med min kollega Alice också”
     ”Ni är båda hjärtligt välkomna”
Efter samtalet med mäklare Tomas började Simon att Google på fotoateljén på Bermansgatan 5. Trots att fotoateljén var nedlagd sedan ett halvår sedan fanns det bilder kvar på interiören och en presentation av affärsidén: Atelje Nordin ligger centralt i Ystad. Våra kunder är både privatpersoner och företag. Med fokus på att ge dig en personlig service och produkter som håller marknadens bästa kvalité, är vi säker på att du som kund alltid kommer att bli nöjd.
Fotografen, den sedan ett halvår sedan avlidne, Anders Nordin finns också med på några bilder på Google.

Anders Nordin. (Gamle fotografen)

Simon tar fram sin stora spaningstavla och börjar fästa Post-it-lappar under rubriken ”Spökhuset i Ystad”. Utan inbördes ordning fäster han rubriker på lapparna.

• Hus som är svårt att sälja. Hemsökt?
• Ägaren till huset dog för ett halvår sedan
• Dottern vill sälja huset
• Mäklaren har fått ett anbud på 500 000, utgångspriset är 2 miljoner
• Huset har flera gånger figurerat i tidningar och Tv som Spökhuset

     ”Ja, du Alice, vad kan vi göra här? I morgon så åker du och jag till Ystad för att se vad som händer” Alice bekräftar med att vifta glatt på svansen.
Följande dag, klockan 13, sätter Simon sin svarta Audi på parkeringsuppfarten på Bermansgatan 5 i Ystad. Det är en gråmulen dag i april vilket inte förskönar intrycken. Mäklarskylten med Visning idag 13–14 möter honom och Alice när de stiger ur bilen. Första intrycket av huset är att det är stort, mörkt och ger ett kusligt intryck. På husfasaden syns en sliten skylt med Foto. Allt som allt är hela exteriören slitet dyster.

Spökhuset i Ystad

När Simon och Alice går in genom den öppna dörren möter mäklare Tomas dem båda.
     ”Hej Tomas, jag är Simon och med mig har jag Alice min hund som ska hjälpa mig”
     ”Välkommen Simon och Alice. Jaha din assistent är en hund. Ja, det måste kanske till för att få en lösning på mysterierna i huset”
     ”Ge mig en rundvisning Tomas och berätta vad som händer här i huset”. I samma stund hörs en dörr som stängs en trappa upp.
     ”Ja, du hör själv. Det är bara vi i huset och nu hörde du en dörr som stängdes. Vid varje visning händer oförklarliga saker.”
Tomas går runt med Simon i huset. På nedanvåningen finns ett kök, ett vardagsrum och ett övernattningsrum. Här finns också ett badrum. En trappa upp på hela ovanvåningen finns den gamla fotoateljén nästan intakt med en stor skärmduk, soffa och en fåtölj. Samt lite kvarlämnad fotoutrustning.

Fotoateljén en trappa upp i spökhuset

På en byrå ser Simon en ram på ett fotografi som är vänd mot väggen. Simon vänder på ramen och ser en spöklik hand på fotot.
     ”Det här är också lika mystiskt Simon. Varje gång jag kommer upp i ateljén är detta foto vänt in mot väggen. Jag vänder det rätt och sen vänds det tillbaka igen. Dessutom är det ett ganska kusligt foto” På bottenvåningen hörs plötsligt ett ljud när den öppna ytterdörren slås igen med stor kraft och en kall vind tycks svepa upp för trappan och vina förbi.
     ”Ja, du hör och känner själv Simon. Det är nu de flesta spekulanter börjar ge sig härifrån.” Simon pekar på en dörr längst in i ateljén.
     ”Vad finns bakom den dörren Tomas?”
     ”Vad säljaren har berättat för mig så är det ett litet förråd. Det är bara säljaren som har nyckel dit. Hon har berättat att det är minnessaker från hennes far hon förvarar där. När huset är sålt kommer hon att tömma det och ta sakerna med sig”
     ”Vem är spekulanten som bjudit en halv miljon för huset?”
     ”Tyvärr förbjuder mäklarsekretessen att säga det. Men så mycket kan jag ändå säga att det är en spekulant i fastighetsbranschen. Han vill köpa huset billigt och bygga om till studentlägenheter som han sedan hyr ut. Han är i 35 års-åldern och jag har googlat fram hans företag på nätet. Verkar seriös, men han vill göra ett klipp och köpa billigt. Han känner väl till fotobutiken då han själv har ett fotointresse och ofta träffade den gamle fotohandlaren som kund”
     ”Vad säger säljaren till det anbudet?”
     ”Säljaren, Annika Nordin, är förtvivlad och hoppas eftersom huset ligger så centralt i Ystad att kunna få ut vårt värderade pris på 2 miljoner. Men hon vill sälja, så bjuder inga andra spekulanter inom rimlig tid så kommer hon ändå att sälja till högstbjudande”
     ”Går det bra om jag kontaktar Annika och ställer några frågor?”
     ”Det går tyvärr inte. Säljaren har undanbett sig alla frågor både från media och andra spekulanter. Hon vill att alla kontakter går genom mig. Vi måste respektera detta Simon”
     ”Självklart Tomas. Men det betyder att om jag har frågor till henne kan jag ställa dom via dig?”  
”Ja, det går bra”
Plötsligt flyger det lilla fönstret i ateljén upp, som om någon bryskt öppnat det. Simon rusar fram till fönstret men ser inget konstigt och stänger det åter med fönsterhakarna. Trädgården som omger huset är stor och välskött. Han ser också att det börjat regna och att himlen om möjligt är ännu mörkare än förut. Ända sedan han steg in i huset har luften var tung att inandas. Det kommer också en krypande obehagskänsla smygande ju längre han vistas i huset.
     ”Vem sköter trädgården efter den gamle fotohandlaren?” undrar Simon.
     ”Inför visningarna har vi anlitat Farmartjänst att sköta trädgården. Det var gamle fotohandlarens skötebarn och dottern vill inte att det förfaller”
     ”Jag skulle vilja sätta upp övervakningsutrustning här i ateljén och ovanför entrédörren. Går det bra?”
     ”Annika har sagt mig att hon ger dig fria händer att ta reda på vad som händer. Så installera allt det du behöver Simon”
De går bägge nerför trappan. Tomas väntar i köket medan Simon och Alice går ut till bilen. Alice börjar morra när de närmar sig bilen.
      ”Vad är det Alice? Varför morrar du?” Simon börjar se sig omkring men ser inget konstigt. När han ska öppna bakluckan för att hämta utrustning känner han att något inte stämmer. Bilen har flyttats fram ungefär en meter sen han parkerade den. Han går runt bilen och tittar invändigt men inget är konstigt förutom att bilen flyttats fram en bit. Bilen stod tidigare i mitten av de grå stenarna och nu är bilen framför de grå stenarna. Kan spöken nu flytta bilar också? Undrar Simon lite ironiskt.

Simon Hammars bil som flyttats fram en meter

Simon tar med övervakningsutrustningen in i huset. Går en trappa upp till ateljén. Det första han ser är att fotot med handen är vänd in mot väggen igen. Simon ställer fotot rätt igen och sätter upp övervakningskameran så att den även fångar fotoramen på byrån. När han monterar kameran känner Simon en obehaglig känsla. Att någon ser och hör varje steg han tar. Alice börjar morra igen.
     ”Vad är det du känner Alice? Var är det?” Alice pekar med nosen på fotografiet och morrar.
     ”Ja, det är märkligt Alice. En fotoram kan väl inte bara vända på sig själv.” När Simon monterat kameran tittar han i sin mobil att den fungerar. Kameran aktiveras av rörelser i ateljén. Om någon rör sig i ateljén sänder den en bild till mobilen. När Simon tittar i sin mobil ser han att han och Alice tydligt syns på bilden kameran har tagit.
     ”Bra Alice, kameran fungerar som utlovat” Simon går ner en trappa och möter mäklaren. De växlar några ord för att sedan höra fotsteg från ovanvåningen. Stora och bestämda klamp. Simon tittar i sin mobil, men ser inga rörelser i ateljén. Fotoramen är fortfarande rättvänd också.
     ”Vad detta än är Tomas, lovar jag att gå till botten med det”
     ”Tack Simon, jag är glad när detta är över och huset är sålt. Det kryper i kroppen på mig varje gång jag kommer hit. Det ringer tidningar från hela världen varje dag och vill att jag berättar om de påstådda spökerierna”
     ”Vad säger du då?”
     ”Jag säger att jag ger inga fler kommentarer om huset och att det fortfarande är till salu. Men journalisterna har ju träffat folk som varit här på visning. Det finns journalister som suttit utanför huset på natten för att fånga spökerierna på bild. Men ingen har lyckats vad jag kunnat se”
Simon monterar ytterligare en övervakningskamera ovanför husets entré för att se vem som eventuellt besöker huset utanför visningstiderna.
     ”Tomas, vet du om säljaren kommer hit ibland?”
     ”Nej, säljaren har gett mig alla nycklar och säger själv att det inte är roligt att besöka huset. När hon gav mig nycklarna sa hon att nästa gång hon kommer hit så är det när huset är sålt. Då ska hon tömma det lilla förrådet också på minnessaker efter sin far.”
Simon tackar Tomas för visningen och lovar att återkomma om det finns något att berätta. När han går till bilen känner han sig åter betraktad. Han tittar upp mot fönstret på andra våningen och tycker sig skymta något, men kameran i ateljén har inte gett något utslag i mobilen.
När Simon kommit hem till kontoret på Kaptensgatan i Malmö tittar han i mobilen. Det enda som gett utslag är bilder på mäklaren som lämnat huset efter visningen. På spaningstavlan fäster han nu ytterligare Post-it-lappar

• Nyfikna journalister från hela världen
• Ett fönster som plötsligt öppnades upp i ateljén
• Fotsteg och tramp på andra våningen
• Ett litet förråd med minnessaker
• Någon/något som betraktar mig i huset
• Fotoram med spöklik hand som vänds in mot väggen
• Min bil flyttades fram en meter

Simon läser igenom alla lapparna på spaningstavlan och förstår med all tydlighet att något inte står rätt till i huset.
     ”Här har vi fått något att bita i Alice. Nu åker vi hem och sover. I morgon ska vi ha en strategi för att klara ut vad som händer”
Så vänder Simon och Alice hem till Västra Ryttmästaregatan där de bägge bor. Klockan är 18 och himlen är mörkgrå. Om någon timme går solen ner.  Av det vackra aprilvädret som syntes igår syns inga spår. Idag har det bara varit mörkt, kallt och regnigt.

Simon vaknar klockan 3 på natten med ett ryck. Han ser att mobilen lyser upp nattduksbordet. Första tanken är har kameran fångat något på bild? När han tar mobilen ser han att kameran fångat något i ateljén. Simon får gåshud över hela kroppen när han ser bilden och tänder snabbt lampan i rummet. Alice vaknar också och gnyr. I mobilen ser han en enda bild som kameran har fångat. Handen på fotot i ateljén. Inget annat finns på det kameran har registrerat.

Spökhanden på fotografiet

Alice har också vaknat till och sitter vid Simons fötter för att förstå vad som gjort hennes husse skrämd.
     ”Alice, det här är skumt. Jag får rysningar när jag tänker på vad som pågår i huset i detta nu” Det finns bara en enda bild tagen med kameran i ateljén. Den på handen. Kameran ovanför entrén har inte gett utslag alls ännu. Simon går upp för att dricka vatten och lägger sig sen med Alice bredvid på golvet vid sängen. Det tar en halvtimme ytterligare för Simon att somna om. I mardrömmarna som följer är han i trädgården på Bermansgatan i Ystad och blir jagad av en mörk figur som än gömmer sig bakom ett träd för att sedan plötsligt stå bakom honom. Simon vaknar svettdränkt med en ryckning. Nu visar klockan 04:48. En timmes sömn med mardrömmar har åter väckt Simon. Så länge han kan minnas har han aldrig haft svårt för att somna och brukar inte heller ha svårt för att somna om när han gått upp för att exempelvis dricka mitt i natten. Simon tittar på mobilen och ser att den har aktiverats med en bild. Denna gång har det kommit en bild också från kameran från entrén. Han känner igen bilden och motivet. Det är samma person som jagat honom i mardrömmarna; spökfiguren.
Bilden är tagen 04:16. På bilden syns en oskarp figur och i bakgrunden en svart himmel som lysts upp av något i mörkret. Grenarna från ett träd i trädgården skymtar också på bilden. Figuren tycks posera framför kameran med uppsträckt huvud för att visa sin makt.

Spökfiguren i trädgården

Simon beslutar sig nu för att stiga upp helt och hållet. Han duschar, klär på sig och äter en snabb frukost.
     ”Nu åker vi till Ystad Alice” De går bägge ner för trapporna och sätter sig i bilen mot Ystad. Under tiden de kör ringer Simon upp mäklaren som yrvaket svarar i sin mobil.
     ”Simon varför ringer du så här tidigt. Klockan är strax efter 6 på morgonen. Vad har hänt?” Simon förklarar vad som hänt under natten och ber mäklaren att möta honom vid huset.
     ”Jag är där om 40 minuter, Tomas. Tack för att du är på plats då”
När Simon anländer ser han mäklarens bil utanför huset. Ur bilen stiger Tomas, han har träningskläder på sig. Simon visar Tomas bilderna från övervakningskamerorna.
     ”Det blir bara märkligare och märkligare” kommenterar Tomas bilderna.
     ”Vi får gå in och se om det har skett någon förändring jämfört med när vi var här igår” Simon, Alice och Tomas går in i huset. På nedre våningen syns inga förändringar. De går en trappa upp till ateljén där övervakningskameran aktiverades i natt. Simon tittar omedelbart på fotoramen på byrån. Den står vänd mot väggen. Fotot med handen har flyttats sedan igår. De ser sig omkring men ser inget synligt som har hänt sedan gårdagen. Simon går fram till övervakningskameran han fäst på väggen i ateljén. Nu ser han en förändring.
     ”Övervakningskameran är borta. Jag satte den på väggen här, men nu är den borta. Den tog ett kort i natt och det var på handen i fotoramen.”
     ”Jag märker också en stor skillnad här jämfört med igår Simon” säger Tomas.
    ”Vad är det du märker?”
    ”Det känns inte instängt, luften är lätt att andas och inga konstiga ljud heller sen vi kommit hit idag”
    ”Ja, när du säger det så känns stämningen i huset lättare idag”
    ”Får jag be dig om en tjänst Tomas? Kan inte du finkamma nedre våningen och se om någon varit inne i huset i natt. Du har varit här flest gånger och kanske ser något som hänt sedan igår. Jag och Alice är kvar här och letar vidare om vi kan hitta övervakningskameran”
När Simon hör att Tomas har gått nedför trapporna säger han till Alice
    ”Alice, sök! Hittar du något spår att nosa upp?” Simon tar fotoramen med bilden på handen och säger att Alice ska lukta på den.
    ”Får du upp något spår Alice?” Simon ser att Alice går fram till trappan och sen in i ateljén igen. Hon nosar runt byrån där fotot brukar stå och går sedan rakt fram emot förrådsdörren i ateljén.
    ”Du är duktig Alice. Ja, vad är det som finns bakom den här dörren? Det måste vi ta reda på” Simon ser att det är ett enkelt lås till förrådet. Han tar fram sin dyrkknippa ur fickan och kan ganska enkelt öppna upp förrådsdörren. Det första Simon ser i förrådet är två stora svarta tofflor i övrigt är förrådet helt tomt. Var är minnessakerna efter Annikas far? tänker Simon. Förrådet kan högst vara på 2 kvadratmeter. Plötsligt skäller Alice och Simon går ut från förrådet och stänger dörren. Alice markerar med skallet att Tomas är på väg uppför trapporna till ateljén igen.
     ”Fann du något som inte stämmer Tomas?”
     ”Nej, jag såg inte någonting som verkar förändrat. Det som fortfarande märks mest är att det är lugnt i huset. Inga konstiga ljud och ingen förtätad stämning”
Simon vill inte i nuläget berätta för Tomas om fyndet i förrådet utan frågar åter
     ”Så Annika, dottern, har minnessaker i förrådet i ateljén. Har du själv varit inne i det förrådet Tomas?
    ”Nej, den nyckeln har jag inte på min knippa. Hon har bara sagt att hon ska tömma det när försäljningen gått i lås. Hittade du den försvunna övervakningskameran?”
     ”Nej, den är borta. Finns inte någonstans i ateljén”
De går alla nerför trappan och Simon tänker plötsligt på den andra kameran som han satte upp ovanför entrén. Han går ut och kan konstatera att även den kameran är borta. Det är något som verkar för bra i detta. Båda kamerorna är borta, ett förråd med minnessaker som är tomt och ett par svarta trätofflor på en våning där det hörts steg och tydliga klamp. Simon tackar Tomas och avslutar besöket.
     ”Tack Tomas. Ursäkta att du blev väckt tidigare idag. Men du skulle ändå ut och springa förstår jag”
     ”Det är lugnt Simon. Ja, jag skulle ändå ut och jogga. Kanske inte så tidigt men nu blev det så. Har du något spår på gång Simon?”
     ”Inte omöjligt Tomas. Bilden som var suddig i hjärnan tidigare börjar klarna något. Jag återkommer så snart jag kan berätta mer för dig och Annika”
Vad Simon undrar är givetvis varför förrådet som skulle vara fyllt med minnessaker efter Annikas far är helt tomt. Varför uppger hon att detta förråd ska tömmas när huset är sålt. Alice nosade dessutom ganska direkt ett spår från fotoramen till förrådet denna morgon.
     ”Nu är det dags att sammanfatta alla våra iakttagelser Alice. Nu åker vi hem till Malmö”
Väl på kontoret på Kaptensgatan går Simon fram till spaningstavlan och sätter ytterligare Post-it-lappar på denna.

• Förrådet innehöll inga minnessaker som dottern sagt
• Det finns två svarta trätofflor i förrådet
• Någon har tagit de två övervakningskameror jag placerat i ateljén och vid entrédörren

Simon tittar noggrannare på kameraövervakningens bilder i mobilen. Både på bilden som visar handen i ateljén och sen visar den oskarpa figuren vid entrén är bilden innan detta foto är taget helt svart.
Simon tar telefonen och ringer säljaren, Lars Braunstein, på Kjell & Company där han köpt övervakningskamerorna. När Simon köpte övervakningskamerorna sa Lars
     ”Får du något som helst problem eller har frågor om kamerorna. Ring mig. Våra kameror kan jag utan och innan”
Simon beslutar sig för att ringa upp Lars. Den svarta bilden innan bilden på handen på fotot och samma svarta bild innan den oskarpa figuren utanför dörren stör Simons sinne.
     ”Hej Lars! Det är Simon. Minns du mig som köpte två övervakningskameror av dig i veckan? Jag ställde också ganska många frågor.”
     ”Hej Simon. Jag minns dig mycket väl. Du köpte två kameror och hade många frågor innan du avslutade köpet”
     ”Då undrar jag om du kan förstå varför jag fått en svart bild innan nästa bild där jag ser en klar bild”
     ”Så först har du en svart bild och sedan en bild som är tydlig? Inga andra bilder efter det?
     ”Nej, bara två bilder, sen ingenting. Övervakningskamerorna jag satte upp är dessutom borta. Någon har plockat ner kamerorna”
     ”En kamera satte jag ovanför en dörr. Bilden som inte är svart visar en spökliknande figur”
     ”Min bedömning Simon efter det du berättar är att det verkar som det är två personer som samarbetar. Ena personen sätter ett skynke över kameran. Därefter tas ett arrangerat foto av person 1 med hjälp av person 2.
     ”Tack Lars. Nu fick jag ett uppslag. Du tror det handlar om två personer inblandade i detta”
     ”Om jag skulle spekulera tror jag att någon av dessa personer antingen är duktig på kameror och eller har en teknisk färdighet hur denna typ av kamera fungerar”
     ”Tack åter Lars. Du har varit till stor hjälp”
     ”Ingen orsak. Lycka till med din utredning”
Med de nya uppgifterna Simon fått fortsätter han att göra noteringar på spaningstavlan:

• Två personer bör vara inblandade
• Minst en av dessa är kunnig i kamerateknik

Simon går ut på nätet och söker på hitta.se var Annika Nordin i Ystad bor. Han ser att hon bor på Träskovägen 12 i Ystad. Hon bor tillsammans med en Daniel Serfari. Simon googlar därefter på Daniel Serfari och får upp text och bild på honom på nätet.

Daniel Serfari (fastighetsklipparen)

Daniel Serfari är i sin bransch en känd fastighetsklippare. Han köper upp hus och fastigheter billigt, renoverar och hyr ut dyrt. Simon kan också se att Daniel är sekreterare i Ystads fotoklubb. Simon ser bilden på Daniel och mejlar den till mäklare Tomas med texten:
Om du inte svarar på detta mejl (jag respekterar din mäklarsekretess) inom fyra timmar då heter spekulanten som bjudit 500 000: – för huset på Bermansgatan Daniel Serfari.
Simon väntar fem timmar och när han inte fått svar förstår han vilka som är inblandade. Han river ner alla lappar på spaningstavlan och skriver istället:
Annika Nordin och Daniel Serfari bor tillsammans. De samverkar med att göra huset på Bermansgatan 5 i Ystad till ett spökhus. Men varför?
Någon timme efter att Simon skrivit ner sina slutsatser ringer mäklare Tomas.
     ”Hej Simon. Annika ber dig lägga ner utredningen. Hon har accepterat spekulantens bud på
500 000 kronor”
     ”Ja, det kunde jag misstänka, men angav hon något skäl?”
     ”Nej, Annika berättade inte varför. Bara att hon accepterat budet och att jag skulle få mitt mäklararvode på 50 000 kronor snart. Faktiskt ser jag att arvodet är insatt på mitt företags konto redan. Med det vill jag tacka för din hjälp. Den som köpt huset har uppgett att han inte behöver mer hjälp vare sig från mig eller dig”
     ”Då vet jag. Det var trevligt att träffa dig och så länge det varade så var det spännande”   
   ”Ja, verkligen Simon. Lycka till i fortsättningen. Du vann ingenting på detta, men jag är gärna referens som kund om du vill ha mig på din hemsida”
     ”Det tackar jag för Tomas. Ja, gärna. Jag sätter med tacksamhet upp dig som referens med ditt telefonnummer för den som vill höra om mina färdigheter. Alice hälsar också”

Nästa dag läser Simon på nätet: www.ystadsallehanda.se Den stora rubriken lyder: Spökhuset i Ystad blir Tv-serie. C More har köpt rättigheterna till en Tv-serie i 8 delar som baseras på händelserna och spelas in i det omtalade spökhuset på Bermansgatan 5 i Ystad. Rättigheterna till tv-serien har sålts till C More av fastighetsklipparen Daniel Serfari. Ryktet gör gällande att det handlar om en miljonaffär
C More bjudit för att få låna huset tre månader.

Simon sänder samma dag en faktura på omkostnader för spaning och två övervakningskameror på 25 000 kronor till företaget Serfari Estate AB.
Fakturan som Simon gav 10 dagars betalningstid blev betald efter tre dagar.

Ps. Tack Tony för bilderna (foto) på Spökhuset.