I min dröm är jag på en resa i ett fattigt sydamerikanskt land och går
vandrande längs en dammig landsväg.
Plötsligt får jag se (den kända trubaduren) Cornelis Vreeswijk komma ridande på en åsna.
Han är berusad, där han sitter på åsnan, men stannar när han får syn på mig.
”Känner du igen mig?”, frågar jag Cornelis.
”Javisst”, svarar Cornelis, ”Jag vet inte vad du heter men jag kan se att du har Solen i Månen och Jupiter i Mars i ditt horoskop”
”Det verkar intressant, men kan du säga mig var närmaste stad ligger?
Jag är helt vilse i detta landet”
”Fortsätt rakt fram så kommer du rätt. Men se upp för mössen”
Jag fortsätter och kommer efter en stund fram till staden som Cornelis berättar ska komma på vägen.
När jag kommer in i staden så det första jag får syn på är ett fängelse.
Ett riktigt gammalt sheriffängelse som man sett i gamla västernfilmer.
Jag knackar på dörren och ber sheriffen som öppnar att få se hur en av arresterna i fängelset ser ut.
Sheriffen visar gärna en av arresterna och när jag gått in i cellen så ber jag att han ska ta några kort på mig med mobilen.
Han tar först 12 bilder på mig sittandes och ståendes i den lilla arrestcellen.
Sen ber jag honom att ta 12 bilder till när jag står på huvudet med fötterna lutade mot våningssängen.
Därefter tackar jag honom och undrar om det finns något ställe där man kan äta. Han hänvisar mig till en italiensk restaurang som finns längre bort på gatan.
När jag går längs den snustorra dammiga bygatan ser jag hur fruktansvärt fattigt allting är. Alla kvinnor sitter utanför sina hus och tigger mat för dagen.
Jag tycker det är osannolikt att jag ska finna en italiensk restaurang i all denna misären. Men när jag går längre upp på gatan ser jag plötsligt en italiensk flagga och faktiskt en italiensk lyxrestaurang.
När jag går in i restaurangen ser jag ett överdåd av lyx. Längs väggarna ser jag tavlor i guldramar och kristallkronor med diamanter hängande istället för glasstavar, marmorgolv etc.
Men borden i restaurangen är enkla med klassiskt rödvita dukar på.
Jag sätter mig vid bordet och beställer in det enda som finns på menyn; spaghetti.
Efter att ha ätit spaghettin går jag in på toaletten och möts av en fruktansvärd stank. Toaletten är ett stort hål i golvet där det springer vilda möss omkring. Tänker på Cornelis varning ”se upp för mössen”. Men jag har inget val, jag måste kissa.
När jag är klar på toaletten och går ut möts jag av en revolverklädd man som ser ut som en bandit med läderväst, pistolhölster och vidbrättad hatt.
Han vill ha betalt för toalettbesöket och kräver lika mycket betalt som notan för spaghettin jag nyss åt. Jag tycker inte det är värt att bråka så han får sina pengar och sen vänder jag tillbaka till bordet med den rödvita duken.
Jag betalar servitören för maten och ska gå ut ur restaurangen. Då möter jag banditen igen och denna gången ska han ha betalt för att jag ska komma ut.
Lika mycket som toalettbesöket. Men då reagerar jag och skriker högt:
”Nu får du ge dig!”
I allt detta kommer stadens sheriff gående (han som tog kort på mig i arresten).
Han frågar mig om jag har ett giltigt pass på mig. Han tar passet i handen och frågar var jag bor. Jag svarar att jag bor på Hjortvägen i Falkenberg och med det svaret försvinner han bort för en kontroll. Borta är också banditen som nyss bett mig om mer pengar.
När sheriffen kommer tillbaka så säger han att mina uppgifter inte är tillfredsställande.
”Varför?”, frågar jag.
”Därför att när ni kom in i vårt land så uppgav ni för passpolisen att ni bor på Hjortevägen i Falkenberg. Det är också den adress som skrevs in vid passkontrollen.”
”Men, detta är ju löjligt”, svarar jag ”naturligtvis har passpolisen skrivit in fel adress. Det gäller en enda bokstav.”
”Ord står mot ord och allt jag kan säga är att vi är mycket noggranna i detta landet med det som förs in i våra böcker”, svarar sheriffen.
Jag och sheriffen står ett tag och ordväxlar när plötsligt en äldre man som jag upplever vara en engelsman kommer fram.
Han presenterar sig som Lord Wilbury och säger till mig att han har goda kontakter med myndigheterna i landet och erbjuder sig att hjälpa mig.
Tillsammans med sheriffen går de en bit ifrån och pratar med varandra.
När Lorden kommer tillbaka säger han:
”Allt har nu löst sig, misstaget är uppklarat, men för att ni ska bli helt rentvådd från misstankar måste ni betala för ert toalettbesök en gång till”
”Det är Okey”, säger jag och tillägger ”men jag vill ändå säga att jag känner mig lurad”
Den nu hånleende banditen kommer åter fram och det är till honom jag får betala för toalettbesöket ytterligare en gång.
”Innan ni går härifrån vill jag att ni träffar restaurangens ägare”, säger Lord Wilbury
”Låt gå, men sen vill jag komma härifrån”, svarar jag.
Vi kommer in i ett stort vardagsrum i anslutning till restaurangen och mitt i rummet står en stor tresitsig-soffa. I soffan sitter som jag uppfattar mor, far och dotter.
Dottern är oerhört vacker, med ett mörkt vågigt hår och en intensiv glödande blick som jag genast fastnar för.
Jag presenterar mig för dem och de presenterar sig likaså.
På fråga vad jag gör i deras land säger jag att jag turistar och har kommit för att koppla av.
”Har ni träffat någon vacker flicka ännu?”, frågar dottern.
”Inte mer än att jag har fått träffa dig”, svarar jag.
”Det var ju ett vackert smicker” svarar hon och tar samtidigt fram en pistol.
”Ge mig alla dina usla pengar du har med dig”
”Men varför?”, svarar jag ”Om du rånar och skjuter mig kommer du att bli jagad för resten av ditt liv för detta brottet”
”Och vad är alternativet? Att få sitta vid bygatan och tigga pengar resten av livet som alla andra kärringar i denna stan”
”Men varför säger du så? Du är ju ung och vacker och skulle kunna finna en snygg rik turist att gifta dig med”
”Så du menar att jag ska gifta mig med en utlänning och behöva flytta ifrån mitt land för att få ha det bra. Medan du kan vältra dig i dina pengar och roffa åt dig allt du ser du vill ha i mitt eget land. Kallar du det för ett bra liv? Ge mig alla dina pengar din usla snyltare”, säger hon med pistolen viftandes framför mitt ansikte.
Jag tar upp min plånbok och räcker över hela min reskassa till henne på 10 000 dollar.
När jag står med pengarna mitt på golvet med en utsträckt hand för att ge dem till henne så spottar hon i golvet och fräser åt mig:
”Behåll dina usla pengar, precis som jag skulle vilja ha dom. Tror du inte min stolthet är större än din plånbok. Det här gjorde jag bara för att du skulle lära dig en läxa du alltid ska komma ihåg”
Sen vaknade jag upp och mindes hela drömmen som jag snabbt tecknade ner.
Kollade också på AI om Cornelis ord ”Du har Solen i Månen och Jupiter i Mars i ditt horoskop” betyder något.
Så här svarar AI:
Solen i konjunktion med Månen: Du är född under en nymåne. Din yttre personlighet (Solen) och ditt inre känsloliv (Månen) är i harmoni. Du är fokuserad, driven och vet oftast exakt vad du vill, eftersom ditt förnuft och dina känslor drar åt samma håll.
Jupiter i konjunktion med Mars: Detta är en stor kraftkälla för energi. Mars står för drivkraft och handling, medan Jupiter står för expansion och tur. Tillsammans ger de dig ett stort mod, mycket optimism och en stark vilja att ta risker som ofta lönar sig.
Ja, hur ska man tolka allt detta? Går det ens att göra?
malmopagen 