Bakgrund.
Den 12 oktober bad jag mina Facebookvänner om 10 ord som skulle ingå i en novell som skrivarkursen jag går har som hemläxa. I slutändan blev det 18 ord. Alla orden är med i min novell, men även personerna som skickat dom har olika roller som karaktärer i berättelsen. (En liten överraskning…kanske) Här är personerna som bidragit med ord, hur jag känner dom och vilket ord de gett mig till novellen:
Eva Asplund, min fru. Ordet: Spänstiga
Jonas Syrén. Arbetskollega på Smart Club i Löddeköpinge 1999. Ordet: Arkelstorp
Camilla Skógarnes med sin man Thomas. Systerdotter. Ordet = Islandshäst
Håkan Johansson, Studiekollega på Vår Gård 87–88. Ordet = Saltsjöbaden.
Ingegerd Johansson. Fru till Olle som är Evas morbror. Ordet: Svärmor
Marie Yllitovla med sin man Jari. Kusin till Eva. Ordet: Karameller.
Anna Catharina Silfverfalk med sin man Oscar. Kusin till mig. Ordet: Trädgård.
Ronny Lingstam. Facebook-vän. Har illustrerat min Julsaga. Ordet: Förfäran
Ann-Charlotte Jonasson. Kusin till Eva. Ordet: Havet
Lennart Sigvard Bengtsson. Vi arbetade samtidigt på Konsumentföreningen Solidar 1976 – 96. Ordet: Chef
Jeanette Kroon. Arbetskamrater på Bauhaus 2001. Ordet: Astrid Lindgren.
Carolina Pettersson med barn. Dotter till Anna Catharina Silfverfalk. Kusinbarn. Ordet: Värme
Monika Rolf. Exfästmö på mitten av 90-talet. Ordet: Lockarps bröd.
Magnus Hansson. Handlarkollega på Biltema 2006 – 2016. Ordet: Omelettkock.
Susanne & Preben Simonsen. Dotter till mina ”viceföräldrar” Sören & Lillan. Tidigare grannar i Malmö. Ordet: Nydala.
Isaak Zughaft. Handlarkollega på Konsum Solidar 1976 – 82. Ordet: Vår Gård.
Björn Sandström. Tidigare svåger. Affärspartner i Sandström & Asplund. Ordet: Mystery
Per-Ove Asplund, kusin. Ordet: Pildammsparken
Del I. Resan till Malmö.
Det låg ett befriande lugn i köket på Hjortvägen 24 e i Falkenberg. Här bor Eva och Sven. Det är söndag den 19 maj år 2019. I luften svävar nybakad bulldoft och från kaffekokaren hörs de sista suckarna som säger att kaffet är klart. Utanför fönstret lyser en klarblå himmel och en fasadflagga vajar likaså blå och stolt från väggen. Idag ska MFF möta Kalmar. Då ska flaggan vara uppe innan match. Vinner MFF får den hänga kvar och skulle de mot all förmodan spela oavgjort eller förlora tas flaggan ner enligt ritualen tills det är dags för nästa match.
”Nu är kaffet klart” ropar Sven till Eva.
”Har du mikrat bullarna?” svarar Eva.
”Ja, två till dig och tre till mig” (som vanligt tänkte han)
Klockan var lite efter klockan två på eftermiddagen och den sedvanliga eftermiddagsfikan dem emellan tog vid. Eva sätter sig vid köksbordet, Sven häller upp kaffe och upptäcker att Eva har en ”Lantmannen-keps” på huvudet. ”Så nu är det dags” säger Sven. ”Ja, nu är det dags, nu ska köksluckorna i stugan målas”, svarar Eva.
”Hinner du det innan matchen?”
”Den matchen får du se själv, idag ska det målas. Jag målar när jag har inspiration och då får allt annat komma vid sidan. Förresten börjar ju inte matchen förrän 17.30”
”Från en sak till en annan hur gör vi med vår bröllopsdag i år?” undrar Sven
”Vi gör väl som tidigare år och åker till Kockska Gården i Simrishamn?” svarar Eva.
”Då blir det nionde året i sträck vi åker dit. Ska vi göra något nytt i år som omväxling?”
”Gärna för mig, har du något bra förslag?”
”Mitt förslag är att jag bestämmer var vi åker i år och sen kan du överraska mig nästa år” ”Ja”, svarar Eva, ”det låter bra men ta mig nu inte till något obskyrt ställe.”
Det jag tänker på i ögonblicket vet jag att du kommer att tycka om”
Plötsligt börjar Eva att skruva upp musiken i köket.
”Hör du vilken fantastisk låt?”, säger Eva och sjunger med i refrängen: ”Vendela du är så fin, godare än all världens Mazarin. Din kind är så varm och len, när vi gnosar rart vid brasans sken”
”Gnosar”, undrar Sven, ”vad är gnosar?”
”Gnosade du aldrig med din mamma” skrattar Eva.
”På min tid så kramade man om varandra. Gnoset var inte uppfunnet. Vem är det som sjunger förresten? Har aldrig hört låten innan”
”Det är det nya stjärnskottet Carolina. Hon vann tävlingen Talang just med denna låten”
”Carolina”, undrar Sven, ”var har jag hört det namnet förut?”
”Ursäkta, men är du inte lite lovligt väck nu. Hon heter Carolina Pettersson och nästan hela Sverige känner till henne efter att hon vunnit Talang på TV. När hon var med i finalen kom hon inridande sjungande på en häst. Efter halva numret kom hennes dotter Vendela, som låten handlar om, in med sin hund och sjöng med i avslutningen. Alla som såg det vid Tv-sofforna satt och grät, det var så hjärtknipande när hennes dotter sjöng med sådan värme till sin mor. Förra veckan var hon med i Skavlan och hon har precis släppt en ny skiva jag tänkt att ladda ner från Itunes”
Eva tar fram datorn och klickar på Itunes. Trea på topplistan ser man albumet: ”Vendela”. Eva laddar ner albumet som förutom titelspåret också innehåller de nya publikfavoriterna: ”Min Pålle”, och ”Lilla Tejmi på vift”
”Jag läste att Carolina ska ut på signeringsturné och lansera sin nya skiva, säger Eva. Hon ska resa landet runt och lansera skivan samtidigt som hon säljer en poster med sig själv, Vendela och hunden som var med på Talang. Postern har deras båda autografer och ett tassavtryck. Guldskivan hon fick för låten om Vendela, har hon redan skänkt till Musikhjälpen. Den kommer att dra in mycket på årets auktion”
Så blev det den 9 juni och resan mot Bröllopsdagens mål den 12 juni tog sin början. Eva kände lite spänning i luften för hon visste inte alls var de skulle åka. Sven hade uppmanat Eva att packa kläder för en vecka. Det var hittills den enda ledtråden han gett. Sven kör fram den nytvättade och fulltankade bilen till dörren och Eva kommer ut med två resväskor, handbagage och en låda småflaskor med Loka. Det är varmt ute och klokt att ha med sig vatten i bilen. Resan kan nu ta sin start.
”Jag kan berätta för dig att vi ska börja i Malmö. Jag har bokat hotell Scandic på Stortorget, rum 116 och klockan 17 är det bokat bord på vår stampub Drumbar. Där väntar gäster som ska överraska dig” säger Sven.
Bilen startar från Falkenberg, förbi Halmstad, över Hallandsåsen, passerar Ängelholm för att sedan komma till det första stoppet på rastplatsen vid Erikslund. Eva går ut för att ringa till sin mor och Sven går in på ”Korvmojjen” vid rastplatsen för att inmundiga den obligatoriska kokta korven med bröd och ketchup. Där hälsar sen Sven på sin forne arbetskamrat Isaak Zughaft som är ny ägare till ”Korvmojjen” vid den forna Preemmacken på rastplatsen.
”Såhär smakar en riktigt korv med bröd” utbrister Sven förnöjt efter det kulinariska mellanmålet.
”Roligt att du tycker”, säger Isaak. ”Men det populäraste vi har just nu är Edvard-köttbullar med riktig mos. Det får du ta dig tid att äta en gång”
Sven läser på skylten: ”Vi på Korvmojjen är stolta att som det första gatuköket i Sverige få sälja köttbullar med smak som på Edvard Perssons tid. De går därför under namnet ”Edvard-köttbullar”
”Det låter som ett spännande namn, har du hittat på det själv?”
”Nej”, säger Isaak, ”vi har fått köpa rättigheterna att använda Edvard-namnet från hans familj, Edvards ättlingar. Hans namn i Skåne är fortfarande lika starkt och stort som exempelvis Astrid Lindgren är i övriga Sverige.”
”Vilka är vi?” undrar Sven.
”Du känner väl Jeanette Kroon från Malmö?” säger Isaak. ”Din gamle arbetskamrat från Bauhaus. Numera stjärnkocken på allas läppar som syns i magasin och kvällstidningar sju dagar i veckan verkar det som. Då vet du inte heller att vi båda också öppnat en snabbmatskedja med start i Malmö och i Eslöv som heter just Edvard Persson.”
Sven låter förvånad: ”Aldrig hört talas om”
”Jeanette och jag har startat något som borde startats för länge sedan, en helsvensk snabbmatskedja och då ska du glömma halvfabrikatskiosken Sibylla i detta sammanhanget. Vårt gatukök säljer förutom Edvard-köttbullar också kåldolmar, sill med hemmalagad mos, pytt-i-panna, raggmunk med fläsk, kalops, ugnspannkaka med fläsk och fläsklägg med rotmos. Det måste du besöka när du är i Malmö eller Eslöv. Det har blivit en dundersuccé. Kön ringlar 30 meter lång innan vi öppnar där klockan 11 varje dag. Edvard Persson själv hade ätit där varje dag om han levt är jag övertygad om.”
”Det måste vi prova”, säger Sven. ”Idag har vi bokat bord på annan plats i Malmö, men nästa gång”
”Har du några planer att besöka Vår Gård i sommar?” frågar Isaak. ”På den kursgården hade vi många hyss för oss på 70-talet”
”Bäste Isaak, låt det vara en hemlighet. Men frugan som står där ute och ringer vid bilen vet ännu inte om att vi ska dit” säger Sven.
Isaak drar ett streck över munnen och säger ”Min mun är förseglad. Ha en riktigt trevlig resa”
”Tack Isaak och hälsa Jeanette. Ja vi forna detaljhandlare har alltid något på gång”
De åker från Erikslund, efter 40 minuter skymtar Center Syd och sen passeras Lund. Klockan 15.30 är de båda resenärerna i Malmö. Sven kör fram bilen till Scandics entré vid Stortorget. Eva lastar ur och sedan åker Sven för att parkera bilen på Lugna Gatan. På väg till Lugna Gatan gör han en liten omväg och kör runt Pildammsparken. Minnena kommer när han och hans kusin Per-Ove Asplund brukade jogga runt parken tre varv varje lördag (3 x 3 kilometer). ”Det var cirka 30 kilo sedan. På den tiden var vi verkligen spänstiga”, tänker Sven högt innan han åker vidare mot Lugna gatan. Allt för många lackskador på Stortorgets trånga parkering har gjort det ”lackvänligare” att parkera på gatan vid Lugnet, även om det är längre att gå och ”dyrt som pocker”. Efter att Sven också checkat in på Scandic tar de trapporna ner från sitt rum till hotellfoajén. Nu kan de slappna av efter resan. Det är en timme kvar till bordet som bokats på Drumbar. Sven beställer in en Gin och Tonic till dem bägge och de slår sig ner på fåtöljerna vid receptionen. Väggen är fylld av vinylskivor med kända titlar av Elvis Presley, Nat King Cole, Rolling Stones etc. Det känns lite kontinentalt också att blicka ut över Stortorget. Om två månader kommer det att synas karuseller, musikscener och matstånd på hela torget. Det kommer att vimla av folk i varenda vrå då det är dags för den årliga Malmöfestivalen i augusti.
Del II. Susanne & Preben Simonsen har köpt en pub på Lilla Torg
Klockan närmar sig 17 och de båda tar sig från hotellet över Lilla Torg till den andra änden av torget där ”Drumbar”, den skotska restaurangen ligger. Efter en kort diskussion om de ändå inte ska sitta ute när det är så fint väder, enas de om att gå in och ta bordet som reserverats inne för dem. Servitören visar dem bordet och de ser ”Asplund, klockan 17” på lappen.
”Vem mer ska komma hit?” frågar Eva.
”Susanne och Preben. Dom som bodde ovanför oss på Erikslustvägen 30, när vi bodde i ettan” svarar Sven.
”Oh, vad roligt. Hur har du lockat dem hit?” undrar Eva.
”Faktum är att det är dom som lockat oss hit. Jag ringde Susanne och sa att vi skulle till Malmö i helgen, om vi kunde träffas, då föreslog hon Drumbar”
”Vilket sammanträffande, vårt stamhak”
”Ja, Susanne lovade oss en överraskning inför vår bröllopsdag som jag berättade om i telefon. Förresten här kommer hon nu” säger Sven och pekar mot köket där Susanne kommer ut.
”Hej på Er”, säger Susanne och ”välkomna” med den stora famnen utsträckt för att ge oss en kram.
”Ja, välkommen är du också”, säger Sven. ”Var har du Preben?”
”Blunda och titta bort mot köksingången” säger Susanne.
Vi blundar någon minut och sen säger Susanne att vi kan öppna upp ögonen. Från köksingången kommer Susannes man Preben i full kockmundering med läderförkläde, kockmössa och slaktarkniv emot oss.
”Välkommen till mitt kök!” säger Preben.
”Ditt kök, har du blivit anställd som kock på Drumbar? vilken överraskning”
”Nej, nej Sven. Jag och Susanne äger Drumbar. Vi köpte det i förra veckan och nu är vi ägare till denna fina pub”
”Hur i allsin dar gick det till?” frågar Sven och Eva samstämt.
”Plötsligt händer det”, svarar Susanne, ”vi skrapade fram 5 miljoner i TV4 för en månad sedan. Preben har länge önskat att få äga en fin pub inne i Malmö. När vi hörde att Drumbar var till salu slog vi till”
”Ska ni båda jobba här också då?” frågar Sven
”Vi kommer bara att vara ägare. De som tidigare var anställda på Drumbar kommer att jobba kvar. Ägaren gick i pension efter att vi gjort köpet. Men vi har anställt en ny köksmästare som har tagit över och driver puben som den alltid har gjorts. Själva ska vi fortsätta att åka ut och resa, spela golf och njuta av livet. Men visst är det coolt att äga en egen Pub?” svarar Preben.
”Kommer ni inte att ändra någonting?” undrar Eva.
”Ha, ha” skrattar Susanne. ”Det kommer att bli en liten Dansk have på uteserveringen på gården. Preben har döpt den till ”Prebens have” Den ska efterlikna anrika Dragör Kro’s trädgård som den såg ut när den fanns. Med klängrosor och stora, glada frejdiga danska kypare som kommer att jobba när haven är öppen om helgerna i sommar. Men det är faktiskt det enda som vi kommer att förändra”
”Spännande, Susanne. Från livet på Nydala för mer än 50 år sen där vi lekte som små parvlar till idag. Vad stolta dina föräldrar Sören och Lillan hade varit över dig”, säger Sven
”Ja, pappa hade nog suttit här varje dag om han levt”
”Jag tror hellre han hade velat jobba som frejdig kypare i Prebens have och spela lite spratt med gästerna” skrattar Sven.
Så fortlöpte kvällen med glada skratt och utfrågningar till Preben om hur olika rätter tillagades. Inte utan överraskning kunde han svara på hur de flesta rätterna på menyn skulle tillagas. Inte heller drinklistan gick han bet på. ”White Russian, ”Manhattan”, ”Gin Fizz” bland många andra, klarade Preben galant ingredienserna på.
De vände efter några glada timmar tillbaka till hotellet och sov sen djupt på det vackra rummet: 116.
Vid 9-tiden på morgonen knackar det på dörren till hotellrummet. Sven och Eva var nyss uppstigna, färdiga att efter en stund gå ner till frukost.
”Det är roomservice, vi kommer med frukost”
Sven öppnar och in kommer tre personer från hotellet med frukostvagnar som rullas in.
”Med hälsning från hotelledningen. Grattis på bröllopsdagen. Tack också för att ni bott på vårt hotell mer än 50 gånger” säger receptionisten vi känner igen från incheckningen.
”Vilken överraskning, stort tack” säger Sven och förstår att kommentaren i bokningsfältet att de var på bröllopsresa möjliggjort denna överraskning.
Vid 11-tiden checkar de båda ut och ber att få prata med hotelldirektören för Scandic Stortorget innan de åker iväg.
Efter en stund kommer en pigg kvinna gåendes emot dem.
”Hej, jag heter Monika Rolf och är hotelldirektör här på Scandic. Trevligt att ni uppskattade vår överraskning till Er. Ni har ju också bott på hotellet mer än 50 gånger så vi tyckte att det kunde vara en rolig premie”
”Ja, tack än en gång vill jag säga. Jag har en fråga också. Vilket gott bröd ni serverar till frukost. Vad är det för bröd?” frågar Sven.
”Vi har två absoluta morgonstjärnor på våra bord till frukost. Den ena stjärnan heter Lockarps Fina, från Lockarps bageri och sen har vi Zoegas kaffe, Mollbergs blandning. Brödet är mycket uppskattat och som en gäst sa till oss i veckan: Lockarps bröd är det enda som borde kallas för bröd” säger Monika med ett leende.
”Det ska vi lägga på minnet. Då tackar vi för oss denna gången. Vi lovar att återkomma till Malmöfestivalen”
”Ni är alltid lika välkomna till vårt hotell”
Del III. Färden mot Hallamölla Gård
De lastar in i bilen som Sven hämtat från Lugna Gatan och fortsätter färden ut från Malmö och sedan från Oxie ut på anrika väg 101. Vägen som liksom i Edvard Perssons film leder ”Söder om Landsvägen”
Vägen är andlöst vacker och går från Oxie till Mossbystrand där den sedan ansluter till väg 9, den utsiktsbenådade kustvägen mot Ystad. Här syns längs en milsvid utsikt böljande rapsfält och här anas forna gång- och kostigar längs hela sträckan.
Husen ligger ofta tätt intill varandra utmed vägen vilket skapar en karaktäristisk bykänsla. De flesta äldre husen längs landsvägen är från 1800-talet. En del hus har nyuppförts eller efterhand renoverats med moderna material och i skiljande stilar vilket ger bebyggelsen ibland en speciell karaktär. Många hus vittnar om tidigare handelsidkande, till exempel hus med stora butiksfönster, men som nu mer utgör privatbostäder.
De stannar bilen vid Svarte och njuter av den makalösa havsutsikten mot Östersjön när mobilen ringer.
”Hej Sven-Inge. Det är Björn” (Sandström). ”Vad gör ni?”
”Vi är på väg till Hallamölla Gård och till Camilla och Thomas”
”Nu har jag en kanonidé på gång Sven-Inge. Det här kan bli något som gör de stora pengarna för oss två om du hoppar på tåget”
”Vad är det för idé du har Björn” frågar Sven
”Jag kommer att skicka dig en länk till en app du ska ladda ner. Appen heter Mystery. När du laddat ner den och aktiverat den ska du få se på grejor. Men vänta till ikväll när ni kommit till rummet. Min dotter Monique har kläckt själva idén och min andra dotter, Jeanette har förhandlat med Apples app-avdelning så det är helgjutet. Nu ska du också vara med när vi säljer in den till världen”
”Du låter verkligen entusiastisk. Okey, jag laddar ner appen och aktiverar den ikväll. Vi hörs. Hej så länge” avslutar Sven lite skeptiskt samtalet med Björn.
Vid Ystad viker bilen av mot Tomelilla på väg 19. Ytterligare en halvtimme senare är de framme vid nästa stopp; Hallamölla Gård. I hjärtat av Österlen driver Camilla och Thomas Skógarnes sedan fyra år en gård med verksamheter som turridning på Islandshästar, bed & breakfast, konferens och kurser.
De kör in på gården och här är det full aktivitet. Förutom gårdens verksamheter verkar det också pågå en TV-inspelning. En stor buss stripad med TV4-loggan syns på sidorna. Det är kamerafolk och team som syns överallt vid gårdens huvudbyggnad där de parkerat bilen. De stiger ur och möts genast av Thomas som hälsar dem välkomna med en stor och varm kram.
”Hjärtligt välkomna till Hallamölla Gård. Som ni ser är det full fart som vanligt. Idag har vi dessutom en TV-inspelning på gården. Om ni hört talas om programmet ”Sveriges bästa omelettkock” så är de det som spelas in här idag. Ta in era väskor till rummen så tar vi en fika sen ute i det gröna. Camilla har en turridning och dyker upp senare”
De tar ur väskorna från bilen och går till byggnaden där de ska sova, lägger in väskorna på rummet. Sen går de ut till bordet vid hästhagen där Thomas dukat fram fika.
”Vilka fantastiska omgivningar ni har omkring er” säger Sven
”Ja, vi är glada jag och Camilla att vi har fått ynnesten att både få leva och jobba i hjärtat av Österlen. Nu är vi på det fjärde året. Det har varit tufft, men nu börjar vi få resultatet på rätt sida och detta året tror vi kommer att bli vårt allra bästa”
”Grattis, ja det syns på er Facebooksida att ni har många nöjda gäster” säger Eva.
De pratar vidare och efter ett tag ansluter Camilla till det stundande bröllopsdagsparet med en stor varm hälsningskram. Camilla säger till Sven ” Du vet väl vem som är programledare för Sveriges bästa omelettkock?”
”Nej, ingen aning har aldrig sett programmet. Förstår inte att det kan sändas på bästa TV-tid”
Camilla skrattar och säger ”Det ska du nog inte berätta för din gamle kollega på Biltema, Magnus Hansson, för han leder numera det populära programmet”
Och från ingenstans dyker sen Magnus upp bakom ryggen på Eva och Sven. ”Jag hör att ni pratar mög om mitt populära program” skrattar Magnus dunkandes Sven och Eva hårt i ryggen.
”Men av allt otänkbart som kan hända, vad gör du här?” frågar Sven.
”Som du vet så har jag engagerat mig i Omelettkockarnas vardag. Det är en yrkesgrupp som många har sett ner på och oförtjänt inte fått den uppskattning de borde. Medan frukostvärdinnorna på hotellet har fått applåder och beröm har omelettkockarna i skymundan gjort de mest fantastiska rätter frukostbordet har”
”Hur kom du in i detta programmet?” undrar Sven
”Jo, den karismatiske tidigare programledaren Lennart Sigvard Bengtsson, slutade när han blev erbjuden att vara stående julvärd, blåsa ut stearinljus och visa Disneyfilmer på julafton. Med mitt engagemang för omelettkockarna fick jag erbjudande att ta över. Detta blir mitt första program på Tv.”
Sven blir häpen. ”Gav Lennart dig några råd när du skulle ta över?”
Magnus skrattar ”Ja, han sa till mig, Magnus, en sak ska du veta, det är lättare att vara chef över Volvo än att vara programledare för Sveriges bästa omelettkockar. Det surras i varenda hörna runt de stressiga kockarna och programledningen som vill hålla produktionstiderna på minuten. Håll huvudet kallt”
”Ja, då förstår jag att han tycker det är behagligare att tända tändstickor och blåsa ut ljus än att fortsätta med det jobb du har fått”
”Men ditt jobb på Biltema, har du slutat?”
Magnus ruskar på huvudet. ”Nej, nej, jag fick bara tjänstledigt två veckor som denna inspelningen tar. Biltema tycker det är bra reklam att jag är med. Dessutom kommer de att ha flera egna reklaminslag under programmets gång”
”När visas programmet, jag har aldrig sett det?”
”Redan nu på söndag den 12 juni, klockan 20. Vi kommer till och med att tränga undan Solsidan detta finalpass. Vi har bara två finalister. Det är Ann-Charlotte Jonasson och Ingegerd Johansson. Dom har var för sig vunnit tävlingen vartannat år. Nu ska de mötas för att vi slutligt ska kunna kora Sveriges bästa omelettkock”
Sven höjer upp en tumme. ”Som inför en teaterpremiär får man väl inte säga lycka till. Men, Magnus, jag kan ju önska dig en fin resa på färden”
”Tack, Sven”
Camilla och Thomas återgår till sina många sysslor på gården.
”Känn Er som hemma Eva och Sven” hade Camilla sagt innan de skiljdes åt. ”Passa på att gå och njuta av den fina naturen. Thomas serverar er mat klockan 19. Jag och Thomas kan tyvärr inte vara med sittandes med er. Vi får äta gående och stående när vi har så mycket som händer på gården. Innan ni äter ikväll är det fria aktiviteter. Maten serveras där vi nu satt och fikade. Tv4-teamet har ju tagit beslag på hela matsalen och köket för sig själva några dagar till så där kan vi inte sitta denna gång”
Del IV. En underbar kväll följt av mysterierna på Hallamölla Gård
Sven och Eva går en promenad i den ljuva trakten. Med hästar, ren luft och Verkeån ljuvt brusande vid Hallamölla Gård känns detta som ett paradis på jorden där de promenerar sakta fram. Efter en timmes promenad vänder de åter och packar upp sina resväskor på rummet. Sven öppnar upp länken han fått från Björn; ”Mystery”. Efter han öppnat upp länken förändras ljuset i rummet och gråa skuggor liknande mänskliga figurer syns svepa runt sovrummets väggar.
Sven säger till Eva ”Kolla vad som händer när jag öppnat upp appen från Björn. Det virvlar mörka skuggfigurer överallt” Eva småler ”Det är väl inte konstigt, det är stora träd utanför fönstret och solen kastar skuggor in i rummet” Sven nöjer sig med svaret. Men något i bakhuvudet säger honom att det är mer än så. Dessutom började allt när han öppnade upp appen:”Mystery”
Vid 19-tiden, efter en behaglig eftermiddagssiesta utan några skuggfigurer som störde den härliga vilan, tar Eva en dusch medan Sven ligger kvar på sängen och njuter. ”Vad härligt livet ändå är” tänker han, ”Så skönt det är att ligga kvar i sängen och bara sträcka ut benen och gnosa. Vad det inte ordet gnosa Caroline använde i den fina låten om Vendela? Ja, gnosa betydde tydligen kram. Men för mig kan väl gnosa betyda att sträcka ut och njuta av stunden” funderar Sven.
Eva kommer ut från duschen och de gör sig klara för kvällsmålet. De låser dörren till sovrummet och har kommit en bit på väg när Sven säger: ”Vänta, jag måste ta min mobil, den ligger kvar på rummet”
”Måste du ha den när vi äter. Du har väl ingenting viktigt som kan ringa ikväll?” frågar Eva.
”Du vet inte om min planering, så det är bäst att jag får med mobilen” Sven vänder tillbaka till rummet. När han öppnar dörren står en tydlig skuggfigur vid sängbordet där mobilen ligger. Men den försvinner lika snabbt in i väggen när han tar telefonen. ”Om detta är skuggor från träden, då är det nog dags att göra en undersökning” tänker Sven när han åter stänger dörren. Han möter upp Eva och tillsammans vandrar de ner till det tillfälliga matbordet vid hästhagen. Thomas klädd i kockkläder hälsar dem välkomna med ett glas skummande rosa Champagne. ”Välkomna åter. Ursäkta att vi fått dukat tillfälligt ute i det fria. Vi har ju hyrt ut hela vår ordinarie matplats till Tv4 fram till söndag. Men vädret är ju fint så jag hoppas att ni ändå ska njuta”
Eva klappar förtjust händerna ”Detta är toppen Thomas, det kan inte bli bättre än så här” Thomas berättar om vad som ska serveras. ”Till förrätten serverar jag en räkcanapé. Som huvudrätt grillad oxfilé med färsk sparris, ångkokt Christinehofspotatis och bearnaisesås á la Camilla. Till efterrätt, kaffe med gårdens jordgubbar och vispad grädde från Österlen. Alla råvaror ni äter har vi hämtat in och tillagat här på Hallamölla från max en mils radie från där ni sitter. Jag har också valt ut vita, riktigt goda viner som ska passa till varje mål”
”Herregud Thomas, jag är stum” säger Sven andäktigt.
”Tackar, jag återkommer och serverar er vidare vartefter ni är klara med rätterna. Smaklig spis”
De båda äter och njuter med god aptit. Det är ju ingen brådska. Landskapet med hästarna som fridfullt går och betar, den rena friska luften, ja allt tillsammans skapar vid parets matbord en rofylld atmosfär det inte går att stressa i. Thomas är en suverän värd som med ett leende serverar rätt efter rätt under den ljumma sommarkvällen. När de druckit kaffet och ätit av jordgubbar och grädde, slår sig Camilla och Thomas ner vid bordet för en liten pratstund.
”Först och främst kära Ni båda, vilken mat och vilka omgivningar. All mat, dryck och omgivning verkar vara födda samtidigt” prisar Sven värdparet.
”Tack, ja vi trivs bra på Hallamölla” säger Camilla.
”Det blir väl stora intäkter för Er när TV4 är här och har inspelningar i flera dagar?” frågar Eva.
”Faktum är att intäkterna vi får från TV4 blir ett nollsummespel med vad de sedan kommer att fakturera oss” säger Thomas.
Sven reagerar förvånat ”Nollsummespel? det blir väl stora inkomster på det?”
Thomas berättar vidare ”Vi har tecknat ett reklamfilmsavtal med TV4 som kostar lika mycket som de intäkter vi får för att de är här. Till sommaren kommer vi att lansera vårt Hallamölla Gård som bröllopsfestexperten på Österlen. Googlar kunden på orden: bröllop och Österlen kommer Hallamölla Gård först upp också. Tanken är att vi ska sätta Hallamölla på kartan som förstahandsalternativ för de som önskar ett romantiskt och speciellt bröllop. Vi kan ju erbjuda det mesta i mat, dryck, övernattning, omgivningar och Bröllop på häst. Inget annat hotell eller restaurang kan erbjuda något liknande. När det gifta paret sedan har bröllopsdag, kontaktar vi dem åter och erbjuder ett attraktivt bröllopsdagspaket till dem”
”Det har ni kokat ihop bra Camilla och Thomas” säger Eva beundrande.
”Tack” säger Thomas ”önskar ni något avslutningsvis att dricka innan köket stänger för kvällen?”
”Varsitt glas rosa Champagne hade varit en fin avslutning på kvällen” säger Sven
Glasen med rosa Champagne kommer in. Värdparet kramar Eva och Sven godnatt för att sedan gå och ta itu med de sista bestyren inför natten.
”Min mor har ringt” säger Eva som ser att mobilen blippar ”jag får ringa upp henne”
”Ja, gör det” säger Sven som fortsatt njuter av livet på Hallamölla med Champagne och jordgubbar.
Det börjar skymma så smått och Sven tittar på sin mobil som sakta tycks börja leva ett eget liv i mobilfönstret. Det syns vågor och streck som kors och tvärs far genom mobilen. ”Det måste vara den rosa champagnen” tänker Sven. ”Snart ser jag väl rosa elefanter också” Han lutar sig bak på stolen och tittar upp mot de alltmer mörka molnen. Så plötsligt far en svart skugga upp från mobilen och tycks dansa bort mot den närliggande hästhagen. Eva kommer tillbaka och frågar ”Vad är det som har hänt?” Sven suckar och svarar ”Skuggfigurerna har kommit tillbaka, men nu är dom utomhus också” Eva säger trött ”Nu får det vara nog. Nu går vi och lägger oss. Du försöker hitta på figurer som inte finns bara för att skrämma mig. Men det kan du försöka. Den lätte fungerar inte på mig”
De bäddar upp sängarna, nattar varandra och lägger sig. Sömnen kommer nästan genast inrullande till dem i de sköna sängarna och av den helt tysta natten omkring dem. Efter tre timmar vaknar Sven och ser då tydligt en skuggfigur som står vid hans säng. Han gnuggar ögonen och tittar igen. Det här är en person han mycket väl känner igen; Björn Sandström. Sven ropar högt och väcker då också Eva ”Björn! Är det du? Vad gör du här, ser du mig?” Eva ser samma sak ”Herregud, jag ser också Björn. Men han ser ut som en mörk ande. Vad är detta?”
Men Sven och Eva får inte kontakt med Björn, ”anden i rummet” Sven säger ”Nej, nu ringer jag upp Björn och hör vad detta är” Han slår in Björns mobilnummer och fastän klockan är två på natten svarar Björn direkt: ”God morgon Sven-Inge, det är Björn i andra änden” Sven svarar lite irriterat ”Här hos oss är du inte i andra änden, här går du igen som anden. Vet du varför du är en mörk skuggfigur i vårt rum på Hallamölla?” Björn skrattar ”Nu vet du hur appen Mystery som du laddat in i mobilen fungerar” Sven frågar förundrat ”Är det din app som jag laddat ner som gör alla dessa fenomen? Det måste du förklara. Men inte för tekniskt, berätta så att till och med jag kan förstå Björn. Jag sätter på högtalaren i mobilen så Eva kan höra vad du säger också” Sen ger Björn förklaringen till alla fenomenen.
”Jag ska börja från början. Har ni hört talas om att ABBA ska ut på turné år 2020?” Sven och Eva nickar mot mobilen.” De ska inte ut fysiskt själva utan med hjälp av ny teknik ska de framträda i form av Avatarer på scenerna runt om i världen. Publiken kommer att uppleva att det är ABBA som står framför dem när de var i 30-årsåldern och uppträdde på scen. Den nya Avatartekniken som kommer att bli banbrytande och slå igenom fullt ut nästa år, gör att alla gamla rock- och popstjärnor kan uppträda inför sin publik igen” Eva som fortfarande är skeptisk frågar ”Ja, Avatarer har man hört talas om. Men hur har du kommit i kontakt med den tekniken? Har inte ABBA patent på den?”
Björn förklarar vidare ”Nej, inte på alla olika tekniska mjukvaruvarianter som liknar Avatars. När ABBA kom på idén med Avatarer la de ut anbud till flera olika bolag som sen presentade och visade sina förslag för Björn & Benny. De fastnade då för just Avatars mjukvaruteknik som de har ensamt patent på. Flera bolag kom inte med i denna upphandling och ett av bolagen, Arkelstorps AB har jag nu köpt patenträtten av på den mjukvara de erbjöd ABBA. Den är snarlik Avatar, men inte fullt så avancerad. Jag hade en tuff förhandling med bolagets Vd; Jonas Syrén i veckan. Men nu är patenträtten i vårt eget bolag Sandström & Asplund. Om Avatar är den teknik som ABBA har valt heter vår teknik Cleo. Cleo kan inte göra allt som en Avatar kan göra men ganska mycket ändå. Laddar man ner appen, jag döpt till Mystery, som du gjorde kommer tekniken i Cleo ganska snabbt i kontakt med närmsta Wifi- eller nätverksanslutning. Sen kan jag sända mig själv som bild, om än lite suddig, genom mobilfönstret och ut i rummet. Visst är det häftigt, Eva och Sven?”
Sven skrattar ”Ja, det är häftigt, men du höll på att skrämma ihjäl åtminstone mig i natt, när du stod här bredvid min säng. Hur får jag nu bort din skuggbild från vårt rum Björn?” Björn skrattar också och säger ”Cleo-tekniken är fortfarande ny och jag ska utveckla den vidare med Jonas. Enklast för att Ni ska slippa mig i natt är att ni raderar bort Mystery-appen från mobilen. När den är färdigutvecklad kan du ladda ner den på nytt och se framstegen”
”Tack Björn” säger Eva, ”det ska vi göra. Nu önskar vi dig lycka till med utvecklingen av appen Mystery och härifrån rummet vi snart har befriat från din ande önskar vi en god natt”
”Ja, god natt på er. Ha en fortsatt spännande resa” önskar Björn.
Så kom äntligen lugnet i rummet till dem åter. Fåglarna började sakta att vakna till liv. Koltrastens sång med ljudet av några frustande hästar från hagen gjorde att nattsömnen åter mjukt rullade in vid 3-tiden på morgonen.
Efter en härlig frukost ute vid bordet vid hagen är det så dags att fortsätta färden mot nya äventyr. De packar ner sina bestyr och lägger in i bilen. Tackar och kramar Camilla och Thomas för ett fantastiskt dygn. Långt bort ser de den nya programledaren Magnus Hansson med produktionsteamet. De vinkar bort till honom då de ser att han är inbegripen i en stressig diskussion. Han vinkar tillbaka med kroppspråket ”Vi ses”
Del V. Färden till Marie, Jari och Joel i Röke, dramatiken i Ekorrbär-buskarna. Eva blir änka?
”Vart åker vi nu?” frågar Eva.
”Nu ska vi till din kusin Marie och hennes man Jari. Till deras nya sommarstuga i Röke” svarar Sven. ”Vi har ungefär en timmes vacker bilväg dit”
Med hjälp av GPS:en kommer de så till Röke vid 12-tiden den 11 juni. En dag innan själva bröllopsdagen. De parkerar på gräsplanen framför det röda sommarparadiset som Marie och Jari bebor på semestern och fina helger. När de stiger ur bilen kommer deras son Joel springande till dom och skriker ”Heja, heja, heja, vill ni spela boll?”
Marie skrattar. ”Joel, ta det lugnt med Eva och Sven. Dom vill nog inte spela boll. De ska bara stanna en stund och sen åker dom igen” Joel är envis ”Men bara lite boll Mamma, alla vill spela boll som kommer hit till oss” Eva lyfter upp Joel och säger ”Nästa gång vi kommer hit, då ska vi spela boll, men nu ska vi bara sitta och mysa och prata lite” Joel fortsätter ”Vuxna ska bara prata hela tiden. Så dumt när man kan ha roligt och spela boll” Eva sätter ner Joel som strax springer iväg med bollen och spelar med sig själv.
Marie och Jari visar runt i det delvis nyrenoverade huset och Eva slås av hur stort det är. ”Här skulle ni kunna bo permanent, ni har ju både botten- och ovanvåning. Hur stort är det?” Jari svarar ”Vi har renoverat 80 kvadratmeter. Det finns ungefär 20 kvadratmeter till att göra i ordning. Sen har vi bygglov om vi vill bygga ut ytterligare 40 kvadratmeter. En riktig vedbastu vore inte fel heller att ha på tomten”
Sven frågar ”Ursäkta, men vad är för lukt ni har i huset? Det verkar vara en blandning av choklad, polkagris och kemisk syra”
Marie småler och säger ”Godisdoften du känner är mina hemlagade ”karameller”. Jag håller på att göra olika blandningar och lägga i godisstrutar. Sen skänker vi dom till loppisen som Röke IF anordnar varje år. Det är ett stort event här i Röke. I år är loppisen den 27 juli och överskottet går till föreningens idrottsverksamhet för damer och herrar. Damerna ligger så högt som i division 2 medan herrarna glatt joggar i division 7. Kemidoften är mitt eget labb jag har i uthuset. Jag forskar på egen hand fram gödning och trädplantor som skulle göra det möjligt att få nyplanterade träd att växa dubbelt så fort som idag. Visst vore det väl bra? Kemi och forskning är min hobby även privat”
Efter kaffesittningen ute i det fria går Jari med Joel för att spela boll.
Eva och Marie sitter kvar och snackar släkt och gamla minnen, medan Sven strosar iväg och tittar runt i omgivningarna. Förutom växter och en del grönsaker som Marie och Jari planterat växer här även en hel del vilda buskar med bär i. Några bär känner Sven igen. Jordgubbar som redan är färdiga att äta medan hallonen behöver någon månad till för att mogna. Sen ser Sven en liten inhägnad plats med ett cirka 40 centimeter högt staket. Innanför staketet finns buskar med små röda bär. ”Det måste vara röda skogsbär” tänker Sven för sig själv. Han kliver över staketet och tittar på bären innan han smakar på dom. ”Mmmm, så söta och goda” säger han högt smaskandes på de klarröda bären. Efter bärfesten går Sven tillbaka till kaffebordet där Marie och Eva fortfarande är i diskussion om släktens olika grenar och dess framträdande karaktärer.
Marie tittar på Sven och säger ”Men Sven, var har du varit. Ditt huvud har börjat svälla som en ballong. Öronen har börjat växa upp. Du ser ut som en ballong med kaninöron” Sven tror inte på Marie men ser att Eva sitter helt blek och bara tittar på honom. Han går in i stugan och in i hallen och tittar på sig i spegeln. ”Men milda ballonger. Hur ser jag ut?” ropar han högt. ”Ja, Marie har rätt en ballong med kaninöron. Så ser mitt huvud ut” tänker Sven. Marie går upp bakom Sven och frågar ”Har du klivit över det inhägnade området bakom träden vid tomten? Om du har det och ätit av bären där är du illa ute. Där finns bara giftiga bär. Dom heter Ekorrbär. Namnet låter oskyldigt men bären är mycket giftiga” Sven erkänner direkt ”Ja, det är där jag har varit. Det var jättegoda bär” Marie skakar betänksamt på huvudet ”Men Sven, det finns en anledning till att vi inhägnat bären med ett staket. Inte minst för lille Joels skull. Hade vi visst att vi skulle ha stora barn som dig lekandes där hade vi byggt ett elstaket som var 150 centimeter högt” Eva säger bestämt ”Men vad ska vi göra? Om Sven är förgiftad, vad gör vi? Ska vi ringa efter en ambulans? Vi kan inte bara stå still och glo, något måste göras” Marie blir fokuserad i tonen och har ett förslag ”Innan vi får en ambulans hit till Röke, kommer Sven att svälla upp ännu mer. Då är det för sent. Låt mig slå lite i mina böcker på labbet så ska vi se”
Marie går med bestämda steg till uthuset och man ser henne slå i böcker och ringa samtal på mobilen. Eva håller om Sven och säger ”Vad skulle du nu gå in över staketet för? Ska du lämna mig som änka dagen innan vår bröllopsdag?”
Sven kan inte säga så mycket. Huvudet sväller upp mer och mer och han kan inte prata överhuvudtaget. Från uthuset hörs en myndig stämma ”Sven, kom hit!!” Eva drar med Sven till Marie som står inne i labbet. Hon säger ”Jag har ringt några kolleger som kan lite om detta. Du ska dricka en blandning av
Acetylcystein
med aktivt kol som jag rört om här i glaset. Det verkar som ett motgift eller
antidot som man säger. Det kan hjälpa mot giftet i bären” Sven tar glaset och dricker. Han känner
det som att dricka flytande taggtråd när det rinner ner i strupen. Marie
dirigerar ”Nu går vi in i huset. Jag ska ge dig vatten och du ska dricka så
mycket du får ner genom strupen. Vattnet spär ut giftet och tillsammans med
antidoten jag gett dig kanske vi kan klara dig. Har du någon högste du brukar
be till så gör det mellan vattenklunkarna” Säger Marie oförhandlingsbart.
Sven går fram till vattenkranen med glaset och dricker, dricker och dricker.
Mellan klunkarna säger han ”Herre, förlåt mina dumheter, ta mig i din nåd. Jag
ångrar av hjärtat mina synder”
Efter åtta glas vatten ivrigt påhejad av Eva och Marie ”Drick, drick, drick!!”
känner Sven att trycket i huvudet börjar lätta. Han går fram till spegeln och
ser att kaninöronen börjar att sloka lite lätt också. Marie tar fram den
bestämda tonen igen. ”Sluta inte att dricka Sven, bara drick, drick och
drick!!”
Efter ytterligare en halvtimme börjar det synas riktiga resultat. Huvudet har
börjat återgå till normal storlek och öronen har gått från kanin till människa
igen. ”Jag tror att du är botad nu Sven” säger Marie glatt. ”Om man kan vända
en sådan förgiftning du fick kan den gå över på en halvtimme” Sven jublar och
säger ”Tack doktor Marie, stort tack för att du räddade mitt liv. Jag förstår
varför du är expert på ditt företag ”Camurus” där du jobbar med dina
fantastiska kunskaper” Marie går fram till godisstrutarna och ger en till Sven
med orden ”Som min förste och hittills ende patient förärar jag dig härmed en
karamellstrut för att du varit duktig och lydigt mina råd.”
Det hörs stoj och stim i hallen och in rusar Joel med bollen helt överlycklig
”Mamma, mamma jag vann över pappa i fotboll. Han tog inga straffar. Mamma,
mamma jag vann” Marie kramar om Joel och säger ”Så duktig du varit. Du
besegrade pappa i fotboll fastän han spelat i landslaget” blinkar Marie till
Jari ”Förresten Joel. Vad har vi sagt om inhägnaden bakom träden där buskarna
med bär är?” Joel tittar på sin mamma nästan oförstående ”Men där får man inte
gå. Det är bara dummisar som går in bakom där. Ingen vill väl äta något man
blir sjuk av?” Marie klappar Joel stolt på huvudet ”Du är klok lille Joel. Man
ska inte äta bär man blir sjuk av” och tittar med spjuvriga ögon på Sven.
Del VI. Med helikopter till Saltsjöbaden
Plötsligt från skyn hörs ett muller som allt mer ökar i styrka. Det låter som hämtat från TV-serien M*A*S*H. Alla tittar upp mot himlen och ser en helikopter närma sig. Lille Joel hoppar upp och ner ”Titta, titta det är en sån flygande kopter som pappa har köpt till mig” Jari tittar på Joel och säger ”Ja, nästan Joel. Den du fick var en radiostyrd helikopter men det här som flyger in är en riktig helikopter”
Helikoptern närmar sig allt mer huset där de står och rätt vad det är så vecklas en banderoll ut från den. Där står: ”Rädda de förlorade handtagen. Ge din vän ett handtag idag”
På helikopterns långsida står ett företagsnamn: ”Aros RMC”
”Ah, nä!” säger Sven: Jag vet precis vem det är som kommer hit” Eva undrar ”Vem är det som kommer? Är det till oss den ska” Sven skakar på huvudet ”Det är min gamle studiekompis på Vår Gård, Håkan Johansson, som verkar ha köpt eller hyrt en helikopter hit till oss”
Helikoptern landar så på ängen en bit bort från stugan. Ur hytten firas en repstege ner på marken. Från den stegar en glad man med stora solglasögon emot vårt sällskap. Sven kan konstatera att det är Håkan själv som ensamt flugit och landat med en helikopter. Håkan kommer fram till den beundrande skaran och bakom ryggen har han en stor blombukett.
”Man får gratulera på bröllopsdagen, ni är välkomna ombord. Jag kommer att flyga er till er slutdestination i Saltjöbaden” Sven är helt paff ”Ja, men vi kom ju överens om att du skulle överraska i Stockholm och köra oss med en limousin sista biten?” Håkan skrattar ”Ja, Sven. Men nu är det så att en liten fågel viskade i mitt öra var ni befann er idag” och blinkar åt Jari ”så då tog jag min helikopter hit istället” Jari bekräftar ”Ja, jag och Håkan känner varandra sen många år. Håkan berättade om limousinfärden när vi spelade padel i förra veckan. Allt uppdagades och Håkan bad mig ringa när ni hade kommit hit till Röke. Så när Sven höll på med att imitera en levande kanin i bärbuskarna ringde jag Håkan och berättade att ni kommit hit”
Hela sällskapet gick bort mot huset och satte sig ner på den idylliska uteplatsen. Solen stod nu högt på himlen. Jari tog fram stora parasoller medan Marie tog hjälp av Joel att duka fram nybakade bullar och hemlagad saft. När alla var på plats runt bordet och låtit sig smaka av saft och bullar frågar Sven:
”Nu Håkan, nu måste du berätta allting. Hur kan det komma sig att du kommit hit idag och själv kört en helikopter?”
”Som ni alla vet så driver jag ett eget företag; Aros RMC. Jag är just nu ensam i företaget. Kortfattat bedriver mitt bolag konsultverksamhet inom affärsutveckling med främsta inriktning på detaljhandeln. Jag sitter säkert 8 000 mil per år i bilen, flyger en gång per vecka och tar tåget lika ofta. Min fru säger att jag ständigt är på resa. När bolaget var i en fas där vi behövde anställa en person till fick jag tips att istället köpa en helikopter”
”Ursäkta” säger Sven ”köpa en helikopter istället för att anställa?”
”Med en helikopter tar jag mig fram 2–3 gånger snabbare än vad bilen, tåget och körningarna till och från flyget tar. Jag kan helt enkelt transportera mig själv dubbelt så snabbt och då behöver jag inte anställa en man till”
”Men” säger Jari ”är det inte dyrt att äga en helikopter?”
”Man skulle kunna tro det. Men då får man jämföra det med att anställa en kunnig person till mitt företag. För att få kvalité till företaget hade jag behövt betala minst 60 000 kronor/månad + pensionsförmåner och traktamente. Lägg till arbetsgivaravgifter på det och prislappen för en extraresurs hamnar runt 1,2 miljoner. Helikoptern jag köpte kostade begagnad 1,5 miljoner. Flygbensinen kostar 6 kronor per liter och den drar 100 liter i timmen. Det blir billigare än att äga en bil. Dessutom sjunker inte en helikopter i värde. Efterfrågan är större än tillgången på begagnat. Min helikopter kommer att vara mer värd om två är än vad jag gett för den”
”Kära vänner, säger Sven till Marie, Jari och Joel ”nu ska vi flyga vidare mot nya mål. Tack Marie för att jag fick uppleva en helikoptertur och tack för goda bullar och hemlagad saft. Joel, jag lovar dig att vi ska spela fotboll nästa gång vi ses”
Efter ett stort kramkalas går Håkan i täten med sina passagerare Sven och Eva till helikoptern. Bilen de lämnat hos Marie och Jari ska Marie köra till Falkenberg nästa dag när hon besöker sitt föräldrahem där. De går uppför repstegen en bit och langar sitt bagage till Håkan som står överst vid dörren. Håkan instruerar hur de ska spänna fast sig och gick sen igenom säkerhetsinstruktionerna ombord. För att de ska kunna kunna prata med varandra under flygningen delar Håkan ut headset med mikrofon för kommunikationen ombord.
Så startar helikoptern. Den svävar snabbt upp mot himlen och Röke syntes efter en kort stund som en liten prick på marken.
”Så häftigt Håkan. Jag tror det här är det roligaste jag gjort i mitt liv” sa Sven.
”Tack, det är alltid trevligt att kunna bjuda sina vänner på en upplevelse”
”Är du på Vår Gård någonting nuförtiden?” undrar Sven
”Faktum är och detta är något jag bara berättar för er, så har jag något spännande på gång med ledningen för Vår Gård. Om allt går i lås kommer Vår Gård att bli Nordens ledande Retailcentrum. Entreprenörer i hela norden kommer att ha en fast mittpunkt för att utbyta affärer, seminarier, mässor etc. Inom kort kommer även en högoktanig handelsskola starta där. Utbildningen sker helt på engelska med elever från hela Norden. Med utbildning helt på engelska lär sig eleverna affärsspråket naturligt. Utbildningen är på 4 år och antagningskraven kommer att vara mycket höga. Själv är jag spindeln i nätet för att synka ihop hela processen. Vår Gård har fördelen med sin detaljandelskultur från början av 1900-talet fram till nu. Hela miljön runt Vår Gård andas och lever både historia och nutid”
Helikoptern for fram snabbt genom luften och snart syntes konturerna av Grand hotell i Saltjöbaden och bredvid Vår Gård, resans mål. Vid Sjöudden, 200 meter från hotellet/kursgården, går Håkan ner med helikoptern, landar och släpper av sina passagerare.
”Kära passagerare. Ha nu en underbar bröllopsdag i morgon. Hoppas vi ses snart igen”
”Stort tack Håkan, för en minnesvärd flygfärd” säger Eva uppspelt innan Håkan åter lyfter upp i skyn.
”Oj, det var häftigt” säger Sven ”nu går vi upp och checkar in.
Del VII. Incheckning på Vår Gård i Saltsjöbaden
Vår Gård är både en kursgård och ett hotell. Sven hade bokat sviten i på ”Ektofta”, hotellkomplexet som låg bredvid det mäktiga slottsliknande ”Skärtofta”.
De bar upp väskorna på rummet och alla upplevelser gjorde att de satte sig på stolarna och bara pustade ut. Utsikten från rummet mot Baggensfjärden var andlös och utan några ord bara satt de och njöt av den vackra synen. Eva började efter en stund att packa upp väskorna och när hon öppnade garderoben såg hon en ishink med Champagne med ett kort i.
”Sven titta vad vi har fått. En flaska champagne var gömd i garderoben, det finns ett ort med också”
De läste båda på kortet som var vidhäftat på flaskan, där stod ”Grattis på bröllopsdagen önskar Era grannar Kent och Agneta”
”Vilken överraskning. Så fina våra grannar är. Det här tar aldrig slut och vi har inte firat bröllopsdag ännu” skrattar Sven.
Sven och Eva öppnar champagnen och skålar med varandra.
”Whauu, har du sett så fina tavlor vi har på rummet Sven”
Sven tittar sig omkring och ser alla tavlorna men också med förfäran att en tavla ramlat ner på golvet. Han lyfter upp tavlan och säger ”Titta Eva, känner du igen den här tavlan?”
”Ja, den tavlan har vi ju hemma. Det är ju konstnären Ronny Lingstam som målat den” Sven rättar henne ”Ja, men Ronny vill inte kalla sig för konstnär. Han vill bli kallad illustratör, men under alla omständigheter gör han vacker konst som går rakt in i hjärtat på en”
Eva säger att nu får det bli lite paus och går och lägger sig i sängen för en kort vila innan maten. Sven går ner till receptionen för att köpa Aftonbladet som han tar med sig upp till rummet. Han bläddrar förstrött bland alla kändisar, elände på jorden tills han ser en artikel han hajar till om. Det är ett reportage om hans kusin Anna Catharina Silfverfalk med sin man Oscar. Han läser vidare om reportaget Aftonbladet gjort hemma hos dem i Harmånger, Hälsingland i Nordanstigs kommun. Rubriken på artikeln lyder: ”Kan drönarna rädda landsbygden?” Journalisten som skrivit artikeln hade fått uppslaget efter att ha läst en notis i nättidningen ”helahälsingland.se” Han ringde därefter upp paret Silfverfalk och bad om att få göra ett ”hemma-hos-reportage” Det var Anna Catharina som tog samtalet. Hon trodde först att reportaget skulle handla om hennes fina och stora trädgård men förstod sedan att det journalisten var intresserad av var försäljningen av frukt, grönsaker och blommor som skedde med hjälp av drönare. Paret hade länge haft en gårdsbutik i deras hem för försäljning av gårdens alla grödor. Trots ett pris om var 70% lägre än vad vanliga butiker höll kom det inte så många kunder. Det långa avståndet till kunderna var den huvudsakliga orsaken till att kunderna svek fyndbutiken. Oscar som alltid varit nyfiken på moderna uppfinningar hade läst om drönare i en facktidning. Han förstod snabbt att de ny moderna drönarna kunde frakta mindre gods långväga för en mindre peng. Drönarna var solcellsdrivna och laddades upp även i luften. Kostnaden för att frakta varor med en drönare kostade egentligen ingenting. Det var bara själva inköpet av en drönare som kostade pengar. När Oscar läst reportaget tog han kontakt med ett företag i Sundsvall som både sålde och hyrde ut drönare. Han förhandlade fram ett bra hyrpris på 15 drönare med 30 dagars kredit och kunde redan samma dag tjäna pengar på gårdens grödor innan första fakturan för drönare kom med posten. Reklam för gårdens produkter gjorde han på E4:an som gick en bit från deras gårdsbutik. Anslag han satte vid vägkanten med budskapet: ”Svenska ekologiska frukt och grönsaker, ALL TID, halva priset” Sen följde telefonnumret. Ett kort budskap som bilisterna hann uppfatta när de körde. Han hade bett Telia att få ett enkelt nummer som var lätt att komma ihåg från bilen på E4:an. Med numret 070- 44 44 44 började strax mobilen att ringa och beställningarna vällde in. Anna Catharina packade frukt och grönsaker i korgar, räknade ut priset och Oscar kollade banken så att de fått betalt av kunden via Swish. Sen fäste de korgen vid drönaren, slog in kundens GPS-koordinator och vipps var drönaren iväg till den förväntansfulla kunden. När sen kunden hakat av korgen på drönaren gav korgens följesedel en instruktion hur drönaren skulle vända tillbaka till utgångspunkten; Silfverfalks gårdsbutik. På sidan av drönaren fanns en grön knapp som det stod ”Hem” på. Genom att kunden tryckte ”Hem” flög drönaren tillbaka för att åter stå redo för nya leveranser av prima ekologiska varor.
Givetvis var detta en succé, läste Sven. Bara efter en månad hade de fått hyra ytterligare 15 drönare för att hinna med efterfrågan.
”Det kunde man inte tro att min kusin och hennes man var så förslagna och idérika. Det ligger väl i våra släktgener” tänkte Sven.
Eva började vakna upp, sträckte på sig och sa ”Nu är jag hungrig” De vandrade ner för backen från Ektofta bort mot Strandtofta som var Vår Gårds pub och restaurang. Där åt de av en härlig buffé som dukats fram till kvällen.
”Nu är klockan snart åtta”, säger Sven, ”Sveriges bästa omelettkock börjar snart. Vi får ge oss iväg”
Del VIII. Sveriges bästa Omelettkock, finalen.
De satt bänkade framför Tv:n i allrummet på Skärtofta. De var inte ensamma. Flera hotellgäster hade också sökt sig dit för att söka plats och se den slutliga finalen i ”Sveriges bästa omelettkock”. Gårdsledningen hade förekommit bråk under Tv-sändningen med att skriva skyltar i allrummet med ”Prasselpåsar under sändning förbjudna. Inga samtal får ske under programmets gång” Det låg spänning i luften för nu skulle det avgöras. I flera år hade Ann-Charlotte Jonasson och Ingegerd Johansson vunnit tävlingen. De aldrig varit med i samma tävling utan vunnit vartannat år. Nu ville Tv-publiken se vem som var bäst av de båda. Ny programledare i år var Magnus Hansson som efterträtt den omåttligt populäre Lennart Sigvard Bengtsson. Han hade lämnat över stafettpinnen till Magnus för att istället få det ärofulla uppdraget att som julvärd tända stearinljus och spela Disneyfilmer årets julhelg. Det här var en dag då Sverige stod still. Förhandsmätningar visade att 80% av svenska folket skulle se denna final på Tv. Det var endast omsorgs- och räddningspersonal som i teorin inte såg programmet. De som såg programmet skulle minnas dagen som lika stor och viktig som tidigare generationer sett månlandningen, Elvis på Hawaii etc.
Efter ett längre reklaminslag började nu programmet. Magnus kommer in på scenen genom att gå igenom ett gigantiskt ägg som effektfullt delar sig i två skal. Som vanligt hör man vid denna programentré ett ljudpålägg där massor av hönor skrockar. Några i Tv-publiken på Skärtofta skrockar inlevelsefullt med också. Men blir genast tystade av de övriga som nu följer varje bildsekvens på TV:n.
Magnus tar till orda ”Kära publik framför Tv-sofforna och här i studion. Ja, nu ska det avgöras. Tio års kamp med vartannat års vinst för kandidaterna kommer under denna kväll att få en slutlig vinnare. Jag kan lova att kvällen kommer att bli något riktig Äggstra” skrockar och skrattar Magnus ”Jag välkomnar kandidaterna in på scen. Ni vet alla vem de är så de behöver ingen ytterligare presentation” Publiken jublar, skrockar och klappar händerna när Ann-Charlotte och Ingegerd med en gigantisk kockmössa i form av ett ägg kommer in på scenen.
”Välkomna” säger Magnus ”hur känns det? ”Och framförallt allt hur har ni förberett er? Vi kan väl börja med dig Ingegerd”
Ingegerd tar mikrofonen vinkar till publiken och säger ”Det känns bra. Jag och Ann-Charlotte är bästa vänner så vi har njutit av den vackra dagen nere vid bryggan mot Baggensfjärden”
”Hur tänker du, Ann-Charlotte?”, frågar Magnus
”Vi har haft en så fantastisk dag tillsammans. Vi är de bästa väninnor som njutit av vädret och blickat ut mot havet. Nu så står vi här och ska tävla mot varandra. Det känns lite overkligt med det här stora intresset för oss två”
Magnus fortsätter ”Ja, intresset är stort ska ni veta. Vi räknar med sex miljoner tittare i Sverige, men även i övriga länder följer man denna sändning med intresse. TV4 har sålt rättigheterna till denna finaltävling till 60 länder. Just nu tittar cirka 800 miljoner människor runt om på jordklotet på er”
”Milda makter”, säger Ingegerd, ”det här skulle svärmor sett medan hon levde. Hon som inte ens tyckte att jag kunde koka ett ägg till frukost”
Magnus skrockar och tar till orda ”Nej, nu mina damer och kära publik nu ska det avgöras. Må bäste man vinna, även i år blir det en kvinna” Ljudpålägget med skrockande hönor läggs på och en trumvirvel med redepinnar hörs när de båda kombattanterna går in i varsitt kök.
”Men innan vi fortsätter, så blir det reklam. Missa inte fortsättningen på Sveriges, ja kanske världens idag mest spännande tävling” säger Magnus, skrockar och sträcker ut armarna mot publiken.
Tv-sändningen fortsatte så efter den långa reklampausen. Reklamen var internationellt inriktad mot en större publik. För delar av den svenska publiken var många reklaminslag helt nya och aldrig visade i Tv. Bland annat den amerikanska kedjan ”Doggybag” som hade specialiserat sig att göra färdiga matpaket till hundar. När husse i reklamfilmen säger ”Doggybag” tar hunden kopplet i munnen och drar med husse längs trottoaren till närmsta Doggybag-butik. Hunden beställer sitt matpaket med nosen och betalar maten i kassan med Husse. Sen följde den japanska kedjan ”Komorebi” som med stor succé hade riktat in sig på att sälja solcellstak till hönshus. Något nischat kanske. Men kunden som efterfrågade produkten var säkert någon av de 800 miljoner tittarna.
Många reklaminslag avbröt sändningen. TV4 ville krama ut mesta möjliga reklampengar från denna tävling. Men nu skulle slutmomentet i tävlingen gå av stapeln.
”Mina damer och herrar” förklarar Magnus med myndig stämma ”låt mig få presentera kvällens domare. Från höger har vi mannen på allas läppar F. Asan med smeknamnet Fassan. Sen har vi kvinnan med stort K, som inte alls är så dålig som namnet antyder K.Alkon!”
Publiken jublar och skrockar. Sven rycks med och reser sig och skrockar högt. Det ekar på Skärtofta, så Svens skrockande går igen i takt med övriga publikens hyschande och Eva som generat drar ner sin man:
”Vad håller du på med? Du som inte ens säger dig gilla tävlingen?” väser hon argt till Sven. ”Förlåt, men det är ju så spännande”
Så kom momentet när omeletterna var klara, skulle visas upp och avsmakas av den kräsna juryn.
Först fram var Ingegerd. Hon satsade på en internationellt gångbar omelett. Receptet som visas upp för Tv-tittarna innehåller:
– 6 ägg från det Tibetanska munkklostret:” Kē tapā’īnlē ṭōpīmā aṇḍā pā’unubhayō” (som fritt översatt betyder ”Har du fått ägg i mössan?”
– Hummerkött från Smögen
– Tre hekto Iransk kaviar. Mycket populär i Iran. Kallas ”Mehrdads kaviar” där. (Motsvarar vår Kalles kaviar)
Ann-Charlotte visar sedan upp sin omelett och receptet som visas upp är:
– 6 ägg från Värpfabriken i Vetlanda. (Äggen är ganska små, eftersom smålänningar inte gärna vill betala för stora ägg)
– 3 hekto basturökt skinka. (Ann-Charlotte hade själv suttit med i bastun på Morpegrisen i Morup när skinkan röktes, för att tillse att rökningen blev perfekt)
– 3 dl ekologiskt ångkokt grönkål från Fjärås i Halland.
Domarna gick var och en fram till tävlingsbordet och avsmakade omeletterna. De började nästan slåss med varandra eftersom omeletterna var så goda. I smyg tog till och med F.Asan lite iransk kaviar och la i snuslocket han stoppade i fickan.
Det var ett evigt smaskande och slafsande mellan domarna. De sista omelettbitarna blev det nästan slagsmål om. Båda visade tuppkammen mot varandra för att roffa åt sig en bit. Magnus stod lite handfallen och frågade programledningen vad han skulle göra. ”Låt dom hålla på” fick han höra, ”det här är bra TV-underhållning”
Så var omeletterna slut. K. Alkon till och med slickade av tallrikarna som omeletterna legat på och suckade därefter av saknad efter godbitarna. Medan F. Asan inte kunde hejda ett jätterap som hördes genom Tv-rutan ända till Australiens urinvånare Aboriginerna som även de tittade på sändningen.
Magnus styrde upp det hela ”Hoppas domarna har ätit sig mätta. Nu är maten slut och ni ska betygsätta de tävlandes maträtter. Ni ska sätta betyg från 1 som är sämst till skala 10 som är världsklass. Var vänliga och gå in i varsin bur för att ge era omdömen”
Spänningen gick nästan att ta på vare sig man var på affärsgatan Wall Street i New York eller på Mount Everest i Nepal/Kina.
På 7000 meters höjd såg även där de båda bergsbestigarna Ganesh Parvati med sin man Hari Brahma via satellit-mobil, sändningen från Sverige. Ganesh utbrister ”Yasalē malā’ī agāḍi caḍhna ḍrā’iva garcha” som fritt översatt betyder ”Det här programmet eggar mig att klättra vidare”
Domarna kommer ut ur sina burar med betygslapparna gömda i ett fodral märkt med en stor tupp.
”Nå, nu ska det avgöras”, säger Magnus, ”Vad sätter du F. Asan för betyg på Ann-Charlottes omelett?” Han tar fram sitt betyg ur fodralet och visar upp en tia. Publiken jublar. ”Vad sätter du för betyg på Ingegerds omelett?” Även där tar han fram och visar upp en tia i betyg.
Så är det den kvinnliga domaren K. Alkons tur. Men innan hon visar upp sina betyg bryts sändningen åter av reklam och publik i hela världen suckar av spänning.
Sändningen återupptas. Tv-kameran riktas mot K. Alkon och utan att darra ger hon också både Ann-Charlotte och Ingegerds omeletter en tia i betyg.
Magnus kallar fram de båda tävlande ”Det här var i sanning det mest spännande jag tror många av oss har upplevt i hela sitt liv. Ni fick bägge varsin tia av domarna. Så det innebär faktiskt att ni båda idag står som segrare i denna tävling. Ni kan med stolthet båda två kalla er för Sveriges bästa omelettkock. Kom nu fram och ta emot publikens jubel” Publiken är nu helt vild och klappar, visslar och skrockar om vartannat.
Ingegerd och Ann-Charlotte kommer fram till Magnus och får varsitt diplom de kan hänga på väggen. Sen kommer representanten för Svenska Ägg; Herr Tuppén fram till vinnarna. Herr Tuppén tar till orda ”Vi på Svenska Ägg tackar för att ni satt äggen och omeletten på allas tallrikar i dessa dagar. Som ett bevis på vår uppskattning vill vi ge en exklusiv gåva till er och era familjer” På storbildsskärmen i studion visas upp två speciella hus. ”Det är med glädje vi skänker er varsitt specialdesignat hönshus. Huset är på 30 kvadratmeter med ett ovanrede på ytterligare 20. Husen ligger med vacker utsikt på den östgötska slätten vid staden Fogelstad inte långt från Wadstena. Grattis till vinsten”
De bägge pristagarna tackar för vinsten. Pressfotograferna kommer rusande och Magnus avslutar programmet med de traditionella avslutningsorden ” Nu är programmet slut. Hoppas det har eggat er till att göra egna goda omeletter”
Del IX. Återhämtningen
Sven och Eva går hem, helt slut från Skärtofta. De sitter nere i loungen, foajén på Ektofta där de bor och bägge säger ”Nu är jag helt slut” Eva fortsätter ”I morgon, på vår bröllopsdag, stänger vi av alla mobiler. Träffar inget folk. Vi sover länge, beställer upp mat på rummet. Nu har jag fått nog av upplevelser” Sven svarar ”Ja, jag kan bara hålla med”
”Jag har ett förslag när vi åker hem, Sven”
”Vad är det, min kära?”
”Kan vi inte bara åka till Ornäs och låta Ingalill och Kenneth Östlin få rå om oss”
”Du är så klok, vad vore bättre än det, dagen efter vår Bröllopsdag. Jag ringer genast och hör om vi kan komma”
Så var berättelsen om Bröllopsdagen slut för denna gång. Tack åter för alla bidrag och för att ni frivilligt eller ej ville vara med och spela lite dramakomedi i denna novell.
malmopagen 