Sommarjobbet på Möllevångstorget i Malmö 1969

Det var mitt livs första sommarjobb. Det var år 1969 och jag hade fyllt 14 år.
Möllevångstorget i Malmö på den tiden bestod av mer än 50 olika varustånd. Allt ifrån frukt- och grönt till blommor, honung, hemmalagat godis & kakor till ägg, kyckling och höns. På lördagarna var sedan flera årtionden ett mångkulturellt myller av folk som besökte torget och köpte varor från de många handlarna.
Möllevångstorgets blickpunkt stod i den bakre västra delen av torget. Det var den mäktiga statyn ”Arbetets ära” av konstnären Axel Ebbe som restes av Malmö Arbetarkommun år 1931. Malmö var känd som arbetarnas stad. Det var ingen tillfällighet att både agitatorn August Palm och senare Per-Albin Hansson, Sveriges landsfader, föddes i Malmö. Eller att Handelsavdelning nr: 1 (den första), bildades just i denna stad.

”Arbetets ära”

Min far, Arne, som varje lördag sedan många år handlade all frukt- och grönt till vårt hushåll på Möllevångstorget i Malmö hade ordnat sommarjobbet till mig.
När Arne var och handlade på torget var det nästan alltid hos handlare Kronwall. Men på torget var Kronwall mer känd under det mindre smickrande smeknamnet ”Kronmull”. Varför kan någon undra? Jo, frukt- och grönsaker som låg på Kronwalls färskvarudiskar var visserligen okey, men i klassificering såldes de från grossisterna som sekunda vara. Alltså en sorts B eller C frukt- och grönsaker.
En lördag när Kronwall träffade min far frågade han: ”Känner Arne någon som kan stå på torget i sommar och sälja frukt- och grönsaker?” ”Självklart gör jag det”, svarade Arne. ”Du kan inte hitta någon bättre skickad på det än min egen son, Sven-Inge. Han är visserligen bara 14 år, men mycket mogen och klok för sin ålder. Det är lätt att se vem han brås på”, spädde min far på. ”Det låter bra Arne, honom vill jag träffa”
Så träffade jag Kronvall eller ”Kronmull” som torgets handlare och kunder hellre kallade honom. Efter en ganska kort intervju erbjöd han mig strax sommarjobb på torget från 15 juni till den siste juli. Jag skulle ta ansvar för ett eget bord och ha en egen kassalåda med pengar som jag fick när jag fick betalt för mina varor. Arbetstiden var från 7 på morgonen till klockan 15 varje dag. Lönen var 25 kronor per dag som utbetalades direkt ifrån Kronwalls hand efter arbetsdagens slut.  
Mitt färskvarubord skulle vara laddat med varor från klockan 8 på morgonen till torget stängde klockan 14. Timmen före klockan 8 var till för påfyllning av varor och timmen efter klockan 14 var till för att avsluta försäljningen och köra resterande varor till lagret. Lagret låg på Simrishamnsgatan 22. Inne på gården fanns ett förråd, nära cykelrummet, som var låst med ett hänglås jag hade nyckel till. Jag hade en kärra jag drog för hand med fruktbordet från torget och överblivna varor till detta förråd. På morgnarna, klockan 7, kom Kronwall med nya varor till torget som han delade upp mellan oss. Han hade då varit hos grossisten, K-A Lundbladh och köpt upp de billigare sekunda partierna som såldes. Vid uppdelningen mellan oss tog han sen de ”bästa” varorna av de sekunda till det bord där han själv sålde ifrån. Dock en bit bort så ingen skulle förväxla hans bättre färskvaror med mina betydligt sämre.

Det var spännande för en ”vuxen” 14-åring att stå på torget och sälja färskvaror. Möllevångstorget var på något sätt centrum i Malmö-navet på lördagarna. Folk gick förbi och man kunde höra rena klara Malmödialekter som högljutt snackade:
”A du! Ser du denne tönne som går där? ”Vicken fubbick alltså”
”Nä! Han i mittelen. Men var e hon henne då?” ” Men du! Hur mycke ble de po matchen igår”

Tage Tosa

Alla Malmöprofiler man pratade om på den tiden passerade förr eller senare förbi på torget till exempel Malmös kändaste transa ”Tage Tosa” eller Tant Vera som han kallades hemma på Augustenborg. Vidare kunde man se ”Kal de snöar”, ”Parka-Lotta” och ”Vackra Vera” som allmänt ansågs vara Malmös grannaste tös. Vi ska inte heller glömma ”Jesus” som inte missade ett tillfälle att berätta att han överlät Gud i sina händer. Om honom gick historien att han en dag cyklat utan att hålla händerna på styret. Han blev då stoppad av en polis.
”Det blir böter för att du inte håller händerna på styret”
”Men kära poliskonstapeln, det är Jesus som styr cykeln”
”Jaså, är ni två! Då blir det dubbla böter”

Det var ständigt ett myller av folk som strosade omkring och granskade utbudet. Ibland kom de fram för att känna och till och med klämma på frukten för att se att det var prima vara. Mina varor var sällan ”prima”, men de var billiga. Så mina kunder bestod mest av de som ville köpa en hel låda tomater, äpplen, päron eller någon annan färskvara.
”Va kosta hela lådda?”, var en vanlig fråga jag fick under ett arbetspass. Visserligen var varorna inte så prima, men för de som gjorde grytor, pajer, sylt eller kompotter var mina varor de mest prisvärda på torget. Så jag sålde sällan enstaka frukter mer hela partier eller ”låddor” till mina kunder.

Som kontrast stod bredvid mig på torget pensionären Erland Andersson. Han hade ett litet fruktbord som rymde 4 lådor äpplen och 2 lådor päron. Det var AAA-klass med frukter av absolut högsta kvalité. Jag kan inte minnas än idag att jag sett vackrare och finare äpplen eller päron. ”Kom ihåg påg”, sa han till mig, När du blir mer vuxen än du är idag så sälj aldrig sånt mög du har bordet till någon kund. Kunderna vill ha varor av högsta kvalité och njuta av de vackra frukterna i fruktskålen hemma”
Ibland kom mina kunder som alltid kände på mina varor jag hade och började klämma på Erlands fina äpplen och päron.
Men då!! Då tog Erland fram käppen och som med en pisksnärt slog han käppen på fingrarna på den klåfingrigare tafsaren. ”Pågadjävel, du rör inte min frukt. Kommer du igen ska du få smaka käppen på riktigt” hördes Erlands stämma över torget.

Jag älskade mitt sommarjobb, med alla profiler jag mötte denna minnesvärda tid. Men jobbet hade baksidor också. Framförallt när det började gå mot slutet av juli och den riktigt tunga värmen böljade fram. Då började mina grödor jäsa i värmen och getingar och flugor vällde fram över bordet och på marken där jag hade mitt lager av ”låddor”. Erland som stod bredvid verkade oberörd och täckte bara över sina ädelstenar med en form av plastfolie. Men jag fick vifta och springa bort emellanåt när getingarna blev lite för närgångna. Men kunder hade jag ändå. ”Vad kostar hela lådda?” hördes även när de flygande svärmarna var som påtagligast. Kanske trodde kunden att jag skulle sälja billigare om jag var besvärad av flugor och getingar. Men priserna hade Kronwall satt både på enstaka frukter och hela ”låddor”, så dom fick jag inte sänka utan hans medgivande.
Så gick sommaren mot sitt slut. Fredag den 26 juli skulle bli min sista arbetsdag innan jag fick min egentid på det resterande sommarlovet. Jag såg faktiskt fram emot friheten och att få slippa de flygande objudna gästerna omkring mig. Någon jag också var glad att slippa var torgvakten Herr Nilsson. Han strosade omkring på torget med en blå-grå vaktkostym och pöste med sina säkert 150 kg i bagaget. Han var inte särskilt lång. Om jag var 165 cm på den tiden tror jag att han var 10 cm kortare. Tror hans ålder var mellan 50-60 år. Precis som Erland hade han en käpp. Men käppen fungerade mer som en ”pek-käpp” där han pekade på om något gick utanför det område som handlaren hade hyrt. För mig var han en riktig paria. Dessutom en mutkolv. Alla visste att torgets ”kungar”, de som hade stora och flera frukt- och grönsaksstånd, gav Herr Nilsson mutor och varor varje dag. Då slapp de pek-käppen och slapp också att slå sönder kartongerna innan de skulle slängas i containern vid stängningsdags. Värst var ”Kung” Jönssons pågar. De stod och hånade mig när jag rev sönder fruktkartongerna vid containern.
”Du jobbar vid fel bord lilleplutt. Hade du jobbat hos oss hade du sluppit att slå sönder kartonger och städa efter dig.”

När så mitt inspirerande sommarjobb började lida mot sitt slut kom Kronwall och frågade om jag ville göra ett avslutande extrajobb som skulle ge mig hela 500 kronor. ”Ja, det vill jag”, svarade jag utan att ens fråga vad det gällde. ”Det gäller städning av mina färskvaruförråd. Jag har dels förrådet som du använder på markplan och sen har jag ett förråd en trappa upp i en lägenhet också på Simrishamnsgatan 22. Det står Kronwall på dörren. Om du städar förrådet och lägenheten får du 500 kronor. Här har du nyckeln”
Jag tackade för extrajobbet och lördag den 27 juli tog jag mig an denna i mitt tycke enkla arbetsuppgift. Utrustad med städborste, städmedel, trasor och allt annat min mor ansåg att jag kunde behöva tog jag mig an uppdraget. Förrådet på markplan var enkelt. Där ställde jag ju själv in mina varor och höll fortlöpande snyggt och rent. Sen kom lägenheten….Jag vandrade en trappa upp med mina städgrejor, tog fram nyckeln och öppnade dörren. Jag fick en smärre Chock, ut ur dörren kommer som en svärm miljontals fruktflugor mot mig. Jag stängde snabbt dörren och funderade på råd. Som i en impuls går jag ner till ICA-butiken runt hörnan och köper ett par nylonstrumpor och 4 burkar Radar, insektsspray. Med nylonstrumporna som jag trätt över huvudet, liknande en rånare som rånar banker och med Radarburkarna i bägge händer tog jag mig in i lägenheten på nytt. Jag sprayade några meter, gick ut ur lägenheten och sen in igen om och om igen. Efter en dags sprayande med inandning av frisk luft på gården mellan varven såg jag påföljande dag söndag att jag besegrat flugorna. Jag var nu ”Flugornas herre”. Sen hade jag bara att sopa upp flugorna men först fick jag slänga bort alla halvtomma kartonger med rutten frukt som låg i lägenheten. Ytterligare tre dagars jobb väntade för detta. Men sen var det klart. Kära mor inspekterade det hela och var också nöjd. Jag tog kontakt med ”Kronmull” som jag sen dess också ville kalla honom, gav han nycklarna och inkasserade mina 500 kronor.

Fruktflugor

Sju år senare började jag min anställning på Konsum och jag hade torghandlaren Erland Anderssons ord i huvudet: ”Sälj aldrig mögig frukt till någon kund” och det lovade jag mig själv efter ”flugincidenten” att jag aldrig mer skulle göra.


Hemläxa på skrivarkursen

På skrivarkursen jag och min fru Eva går får vi utmaningar att berätta om en karaktär vi vill skriva om. Då jag på min blogg emellanåt beskriver ” FJ” i min novell: ”En man, en hund en vinter i Malmö” fann jag det bäst att utveckla den karaktären genom skrivarkursen.
Vi fick en hemläxa att besöka vår ”karaktär” och sen leka terapeut och ställa frågor till vår karaktär.
Här är resultat av min hemläxa, där jag beskriver Fredrik Joakim eller ”FJ” i hans hemmamiljö.

Vår lärare ställer frågor genom ”Skriv och Eller”

Skriv: Hur kan man förstå eller ana vad din huvudperson önskar och vill genom att kliva in i hens bostad? Vilka föremål är viktiga i karaktärens liv? Varför?

Svar: Min karaktär heter FJ eller Fredrik Joakim som hans mor döpte honom till. Han bor själv efter flera års förhållande som gift och de senare åren som sambo nu själv i en lägenhet på 3:e våningen med adress Västra Ryttmästargatan 17 a i Malmö. Det första man ser när man går in i hans 2-rumslägenhet är de vackra tavlorna som hänger i hallen. Några är litografier och några är original. Konstnärerna spänner allt från Gunilla Mann till Bob Dylan. När man sen kliver in i hans vardagsrum ser man åter tavlor av en mängd olika konstnärer. Även här blandas originalmålningar med litografier och posters. Alla syns vackert inramade som förmodligen skett på en riktig ramverkstad.

Längs långväggen, innan balkongen, ser man ett elpiano. På pianot finns handskrivna uppslag i notstället till med noter på något blad och texter på ett annat. Längs kortväggen syns en musikanläggning med inbyggda högtalare. De två bokhyllorna omkring musikanläggningen har CD-skivor överst i hyllfacken och vinylskivor nederst. Allt tyder på att karaktären FJ är kulturellt och musikaliskt intresserad. Det andas en kreativ atmosfär i rummet. Mycket riktigt komponerar FJ musik och sätter texter till själv också som en hobby han har. Det som saknas i rummet ser man efter ett tag, är böcker. Det finns inga böcker i hans vardagsrum inte heller några tidningar på eller under soffbordet. Möbleringen i övrigt är en tre-sits grå textilsoffa, fåtölj i samma färg, soffbordet och en minibar i form av en jordglob. Framför balkongen syns en stor stjärnkikare på en ställning. Den bjuder in att titta i då utsikten vetter ut mot en stor park med mycket fåglar. Inga hus skymmer utsikten heller så en stjärnklar natt finns det planeter och stjärnbilder att studera på himlen. Hemmet i övrigt bjuder inte på något ögat fångar som speciellt utom i köket. Där finns två hundskålar på golvet. I den ena skålen finns torrfoder och i den andra vatten. Har FJ en hund?

Eller: Tänk dig att du är din karaktärs terapeut. Ni sitter mitt emot varandra i varsin fåtölj. Du frågar din karaktär om hen kan ge dig fem ord som beskriver relationen till mamman i barndomen. Hitta sedan på fler frågor att ställa till din karaktär. Skriv ner både frågorna och svaren.

Fråga: FJ, först och främst tack för att jag fick komma hit. Då jag nu har fått förtroendet av dig att skriva en bok om dig har jag några frågor för att kunna lära känna dig bättre. Kan du ge mig fem ord som beskriver relationen till din mor?

Svar: Min mor och jag fick fina 30 år tillsammans innan hon lämnade mig och min far. Jag vill beskriva vår relation som: kärleksfull, förstående, vänskaplig, full av skratt och lärande av varandra.

Fråga: Jag fick låna nyckel av dig och studera ditt hem på egen hand. Jag kan se att du är konst- och musikintresserad med tavlorna du hängt på väggarna och elpianot med de egenskrivna noterna och texterna. Vad är det som händer inom dig när du skriver musik?

Svar: Ja, du ser rätt. Jag tycker om att sitta och klinka och få fram toner. Jag har inte tagit några pianolektioner utan är självlärd. Men på elpianot jag köpt kan jag få fram de toner jag behöver till den musik jag vill skapa. När musikstycket är klart sätter jag sedan text till musiken. Musiken utvecklar min kreativitet och jag kan ge färg åt min själs inre tankar.

Fråga: Målar du egna tavlor också?

Svar: Nej, svarar FJ skrattande. Det har jag försökt, men jag har vare sig talang eller lust att utveckla den ädla konsten att måla tavlor.

Fråga: Något som slår mig när jag ser ditt hem är att du verkar kulturellt intresserad med dina tavlor och musikintresse. Men jag ser ingen bok i något enda rum, får du inget utbyte av att läsa böcker?

Svar: Du ser helt rätt. Även om du hade fortsatt leta hade du inte funnit någon bok i mitt hem. Böcker har en speciell plats i mitt hjärta men inte hemma hos mig. Jag älskar nämligen att emellanåt gå till biblioteket i Malmö och gå till plan 4 som du kanske vet kallas det ”tysta rummet”. Där slår jag mig ner och läser i streck en bok på en dag. Det är nästan en andlig upplevelse. Det kan jag inte återskapa här hemma.

Sista frågan: Har du hund? Ser att du har mat- och vattenskålar för en hund i ditt kök?

Svar: Jag förstår att det kan intressera dig. Men jag kommer inte att svara på några frågor om en eventuell hund. Det kan kanske tyckas lite märkligt när du ska skriva allt om mig. Men hunden, om den finns, tillhör min privata sfär. Någon hund vill jag inte prata om.

Avslutning: Då får jag tacka för att jag fått ställa frågor till dig FJ. Det ska bli spännande att få fortsätta att göra en bok om din vardag och berätta om viktiga minnesbilder i ditt liv.

FJ: Tack själv. Det ska bli spännande att en dag få läsa vad du skrivit. Kanske kan boken komma i tryck och komma till biblioteket i Malmö. Då ska jag avnjuta den i det ”tysta rummet” på plan 4.

En lysande pedagog

Längs vägen i våra liv möter vi då och då personer som blir en form av vägvisare i våra privata liv eller i vårt aktiva arbetsliv. Självklart är det familj, vänner och arbetskamrater som formar oss mest i vår vardag. Men medge att vi även då och då stöter på andra personer som vi egentligen aldrig träffat förut men som på en tidsperiod av en stund ger en riktning åt vår framtida vardag. Det kan vara på en kurs, en granne som du lärt känna, eller någon av en slump på Facebook. Gemensamt i detta är att det skett på ett oväntat sätt.

Jag har mött en hel del vägvisare i mitt liv. Säkert Du också.
De flesta jag mött i det epitet förstod jag inte då, när jag träffade dem, att de skulle få ett inflytande i mitt liv förrän efteråt.
När jag nu blickar tillbaka är jag evigt tacksam att jag fått möta alla dessa människor på min färd genom livet.
Kom de till mig av en slump eller är det livets gång att vi alla då och då möter en ”kompass” som ger en riktning framåt på resan?

En av dessa vägvisare för mig i mitt arbetsliv heter pedagogen Jonas Himmelstrand.

Jag träffade Jonas på den vackra slottsliknande kursgården ”Vår Gård” belägen vid Saltsjöbaden utanför Stockholm. Jag var där tillsammans med 5 andra studiekamrater på en kurs som hette ”HL” (Högre Ledarutbildning) på denna kursgård. Året var 1986.
Gemensamt för Oss sex som gick HL på Vår Gård var att vi arbetade inom Kooperationen (KF). Vi arbetade då på det vi gemensamt kallar ”Coop” idag. Man kan säga att vi var utvalda unga framtida ledare som genom en ”audition”. Ansökan-intervju-urval valdes ut att föra kooperationens framtid vidare. Under perioden från 1986 – 1988 (18 månader) studerade vi på heltid med lön av KF med målsättning att Vi skulle föra kooperationens fana framåt i Sverige.

Förutom att vi gick på många ledarkurser som hölls på Vår Gård på den tiden ombads vi också att efter en tid att vara ”hjälplärare” på dessa kurser. På det sättet praktisera med handledning, vad vi lärt oss i studiebänken. Vi kunde teckna oss för vilken kurs som helst som hölls på Vår Gård. Som parentes kom jag ihåg den första kurs jag tecknade mig för, den hette ”Människosyn i kooperationen”

En kurs med Lennart Koskinen (kändispräst på den tiden), Ma Oftedal (likaså kändispräst) och Per Ragnar (ja, känd från Tv).
Med facit i hand en ”flumkurs” (fast självklart intressant)
Idén med kursen var att 10 butikschefer inom kooperationen och 10 präster skulle få idéer av varandra.
Trots att kooperationen har en stark ideologi sen 90 år tappar de kunder och trots att kyrkan har en stark ideologi sedan mer än 2000 år tappar de kyrkobesökare. På kursen utbyttes branscherfarenheter inom respektive områden. Prästerna gjorde studiebesök i en Konsumbutik och vi butikschefer besökte en kyrka. Sen utbyttes idéer från våra olika perspektiv.
”Varför har ni inte Er kooperativa ideologi skyltad när kunderna kommer till Konsumbutiken? Vem vet idag att det var kooperativa pionjärer som kom till den fattige kundens hjälp och såg till att hålla priserna nere från den girige private handlaren i början av 1900-talet?” Ofta på den tiden var kunden i skuld och hade lånat av Handlaren genom att köpa på kredit. På det sättet blev han fast hos handlaren som kunde fortsätta att ta överpriser på kunden. Genom att öppna butiker, utan egentligt vinstintresse, kunde de kooperativa pionjärerna förse medlemmarna i det område de verkade inom med skäliga priser på livsmedel. Dessutom gällde kontantprincipen. Ingen kooperativ kund kunde köpa på kredit i kooperationen och blev beroende av sin handlare. Med en medlemsavgift runt 100 kronor blev de till och med delägare i sin butik.
Vi kooperatörer visste också att ge goda råd till kyrkans män efter att vi besökt en kyrka och deltagit i en gudstjänst.
”Varför säljer ni inte Biblar och Psalmböcker före och efter gudstjänsten? Nu är de gratis att låna och det tjänar inte kyrkan på. Varför har inte kyrkan musikkvällar på orgel med entréavgift som spelar nutida musik typ Abba eller Bob Dylan? Kyrkan måste vara med i tiden och locka besökare till en vardag som liknar deras egen”
Ja, idéerna flödade för Oss kooperatörer på just denna kurs.

Men åter till Jonas Himmelstrand, mitt inläggs huvudperson.

Jag var 31 år och studerade kooperation på Vår Gård. Tecknade mig som hjälplärare för Jonas Himmelstrand som på Vår Gård bland annat höll ”peppkurser” i personlig utveckling (”Jag är Ok, du är Ok, alla är Ok”) och i pedagogik.
Denna gång skulle Jonas hålla i en kurs utanför vår kursgård som hette ”Service-skola för lastbilschaufförer”            

Jag träffade Jonas och han ville att vi skulle åka ut till lokalen, som låg i Fisksätra några kilometer från Saltjöbaden. Vi satte bilen på parkeringen och sen började Jonas förberedelserna.        

”Nu ska vi sätta oss in i hur chauffören tänker när han kommer med bil till kursen. Han sätter sin bil här på parkeringen och går ut. Vad tror du han tänker på Sven, när han lämnar sin bil?”

”Jag tror han undrar hur han ska hitta till lokalen”, svarade jag. ”Bra, du tänker precis som jag. När han lämnar bilen spanar han var han ska gå för att hitta till lokalen. Därför ska vi sätta skyltar runtom parkeringen med pil som pekar dit lokalen är med texten: Serviceskola för lastbilschaufförer”

”Hur får vi fram skyltar?” frågar jag Jonas.

”Du som är Konsum-kille måste lärt dig att texta skyltar i butikerna du haft. Jag vet också var du kan texta upp dessa skyltar på Vår Gård. Innan vi åker hem ska vi åka till en byggfirma och köpa plankor vi kan fästa dina skyltar på”

”Ok, då löser det sig”        

”Sen går chauffören från parkeringen, vägledd av skyltarna mot lokalen som ligger här uppe i backen” Vi gick så backen upp till lokalen där kursen skulle hållas.       

”Den dag vi har kurs vill jag att du står här vid entrédörren och hälsar dem välkomna. Du ska ta i hand och säga: Välkommen på servicekurs, jag heter Sven, sen pekar du in i lokalen och säger: Det går bra att hänga av sig jackan på en av krokarna därinne. Inne i lokalen står jag. Eftersom de flesta chaufförer inte gått i skolan eller någon annan kurs på många år är de lite nervösa innan kursen börjar. Så här på långsidan inne i entrén ska vi sätta ett bord med skålar med äpplen och päron. Jag kommer att ta emot dem när de hängt av sig jackan och peka på frukten och säga: Välkommen jag heter Jonas, varsågod tag gärna lite frukt innan kursen börjar. Spänningen brukar släppa när man håller något i handen. Då är ett äpple perfekt att gå omkring och mumsa på. När du räknat in att alla har kommit stänger du entrédörren, ger mig ett tecken och sen hälsar jag alla välkomna in i lokalen där vi ska ha vår kurs.
” Jonas öppnade dörren till lokalen. I lokalen såg det nästan ut som en skolsal med bänkar och stolar i rader.          

”Vad vi nu ska göra Sven är att ta bort alla bänkar, sen ska vi sätta stolar i en ring mitt i lokalen” Vi hjälptes åt att ta bort alla bänkar och satte sedan 15 stolar i en ring i mitten av lokalen. ”Anledningen till att vi tar bort bänkarna, Sven, är att chauffören inte ska kunna lägga händerna på bänken och slappna av. Genom att de bara sitter på en stol är de utlämnade till vad jag säger till dom, jag får ett mentalt övertag från början”
Sen gick Jonas bort till en blädderblockstavla som stod i en hörna. Han satte tavlan i mitten framför stolarna och började skriva:

”Välkommen till servicekurs för lastbilschaufförer”

8:00 Kursstart – Presentation.

9:30. Fikapaus med kaffe och ost/skinkfrallor.

11:00 Paus 15 minuter.

12:00 Lunch, bestående av en buffé i matsalen.

13:00 Återsamling efter lunch

14:30 Fikapaus med kaffe och kanelsnäcka.

16:30 Kursen avslutas.     

”Det här är viktigt, Sven. När de kommer in i lokalen och sätter sig på stolarna vill de ha klart för sig vad som händer under dagen och när kursen avslutas. Sätt dig ner på en stol Sven. Vad tror du chauffören tänker på när han satt sig på stolen och tittar på programmet på tavlan?”

”Ja, om det varit jag som var chaufför och inte gått kurs eller i skolan på länge, då hade jag nog grunnat på det som heter: Presentation. Det kan nog vara nervöst för de flesta att presentera sig själv i en församling med okända människor” ”Bra Sven. Det är precis vad de sitter och tänker på. Därför ska jag efter att jag hälsat alla välkomna och gått igenom hålltiderna för dagen berätta hur de ska göra sin presentation av sig själva. Jag ska be dem att resa sig upp och säga sitt förnamn och hur många år de varit i sitt yrke. Genom att de reser sig upp och säger sitt namn och sina yrkesår så släpper spänningen. Då har de börjat prata och det vill vi när de sedan ska diskutera hur en chaufför kan bli ännu bättre på service”
”Vad har jag för uppgift under kursen? frågade jag Jonas.
”Din uppgift är vid dörren när de kommer. Inne i lokalen så ropar du ut när det är fika, paus, lunch etcetera. Själva kursen håller jag. Du sitter bakom chaufförernas stolar och gör anteckningar du behöver när du själv en gång ska hålla kurs. Sen ger du mig feedback efter kursen vad som var bra och vad jag kan förbättra. Slutligen ska du hjälpa mig att göra i ordning lokalen när kursen är över. Jag vill ha helt undanplockat så att vi nästa dag när det kommer nya chaufförer ser ut som det gör nu med stolar och blädderblock. Om du inte lärt dig något annat av mig så vill jag lära dig mitt ordspråk: Varje dag ska vara ny. Det ska inte lukta tisdag på onsdag utan varje dag ska vara helt ny med de utmaningar som väntar just den dagen”

Så kom den första kursdagen av tre. Vi hade ungefär 15 nya deltagare varje dag. Från backen där lokalen var blickade jag ner och såg parkeringen där chaufförerna förväntades komma. Vi var på plats redan 7 på morgonen eftersom Jonas ville förbereda sitt material inne i lokalen och repetera med mig vilka uppgifter jag hade. Dessutom konstaterade Jonas:
”Det här är yrkesfolk som är vana att gå upp tidigt. Börjar kursen klockan 8 kommer det deltagare redan från 7.30 på morgonen. Så vi måste vara beredda”

Den första deltagaren kom mycket riktigt vid ½ 8-tiden. Jag såg när han ställde sin bil, steg ur bilen och fann skyltarna vart han skulle fortsätta. Han går sedan upp för backen där jag vinkar välkomnande till honom. Jag hälsar leende på honom och tar i hand när han kommer med orden:
”Välkommen till servicekurs. Jag heter Sven. Det går bra att hänga av sig jackan på krokarna inne i lokalen” började jag mitt uppdrag denna dag.
Ser att han går in hänger av sig jackan och ser sen Jonas ta honom i hand och säga:
” Välkommen jag heter Jonas, varsågod tag gärna lite frukt innan kursen börjar”
Så började kursdeltagarna anlända en efter en och redan 10 minuter innan kursstart hade jag räknat in 15 deltagare som jag såg med ett äpple eller ett päron i handen mingla runt i lokalen. Några kände varandra och stod och pratade, andra gick runt och tittade på bilder som var upphängda på väggarna eller gjorde ett toalettbesök innan allt började.

Jag ger Jonas ett tyst tecken att nu var alla på plats.

Prick klockan 8 öppnar Jonas upp lokalen där vi ska vara och jag hör:
”Hjärtligt välkomna allihop till servicekurs. Det går bra att gå in och sätta er på en valfri stol i rummet”
Sorlet upphörde, äpple- och päronskrottar slängdes i soptunnorna och en efter en stegade de med förväntan in i lokalen vi förberett för denna kurs. När alla chaufförer satt sig och sorlet tystnat kommer Jonas fram till mitten av stolsringen och säger:
”Välkommen till servicekurs för lastbilschaufförer. Jag heter Jonas Himmelstrand och ska leda er genom denna kursdag. Bakom er sitter Sven. Han är min assistent och kommer att sitta bakom er för att ge mig återkoppling hur jag skött mig och vara behjälplig med hålltiderna jag satt upp på tavlan. Så här kommer dagen att se ut för oss” Sen tar Jonas en pekpinne och går igenom alla hålltiderna för dagen.

”Det första vi ska göra är en presentation av oss själva. Jag vill att ni står upp, berättar ert förnamn och hur många år ni varit i yrket. Jag kan börja. Jag heter Jonas och har varit 10 år i mitt yrke. Sen kan vi börja från vänster och gå till höger” Jonas pekar på den första deltagaren som myndigt reser sig upp och säger: ”Jag heter Lennart och har arbetat 24 år som lastbilschaufför” och sen följer ”Jag heter Ingvar och har arbetat 30 år som lastbilschaufför”
Ja, allt går som på räls. Alla har rest sig upp ganska otvunget och berättat kort om sig själva. Sen kommer den första arbetsuppgiften. De ska tre och tre, totalt 5 grupper, vända stolarna mot varandra och berätta vad tjusningen är att jobba som lastbilschaufför. Jonas delar för tydlighetens skull in dem i grupper och ger den som sitter först till vänster ett block och en penna för redovisningen.
Så flyter kursdagen fram med allt livligare diskussioner om vad bra service är och hur de som yrkesgrupp kan förbättra sig. Avslutningsvis redovisar Jonas en enkät från butikerna de kör varor till hur de betygsatt chaufförernas servicevilja. Jonas ber chaufförerna i grupper om tre och tre gissa vilket betyg från 1 – 5 de satt på dem. De flesta grupper gissar att betyget är mellan 2 och 3. Men Jonas kan redovisa att genomsnittsbetyget var 4,5 där 5 var bästa möjliga. Jag såg hur det stärkte självförtroendet ytterligare hos deltagarna. Jonas läste sen upp kommentarer han fått från butikerna typ:    

”De ställer alltid upp när varorna ska levereras. Fastän de har ett pressat schema brukar de hjälpa mig att köra in rullvagnarna med varor ända in i butiken” en annan röst: ”Det är alltid roligt när de kommer. Många känns som mina vänner då jag träffar dem flera gånger i veckan. Alltid lika glada och hjälpsamma”

Så avslutades kursen. Ja, prick 16:30 som det stod på tavlan. Jonas bad chaufförerna och mig att ställa oss upp i en ring, framför varandra med en hand på varje deltagares axel.
”Nu ger ni den ni har framför er en klapp på axeln och sen avslutar vi kursen med att klappa åt oss själva. Bra jobbat allesammans”  

De redan nu peppade chaufförerna avslutade kursen ännu mer peppade än förut och jag såg hur självförtroendet och arbetsglädjen lyste i deras ögon när jag och Jonas stod vid utgången och tog i hand och farväl.

Sammanfattningsvis vad lärde jag mig av detta:
1. Noggrannheten att planera varje steg i ett skede. Det tog jag med mig till de butiker jag sen hade. Här kommer kunden på parkeringen, den ska vara välstädad och ren från skräp och fimpar. Det ska finnas aktuella skyltar på fasaden. Nu går kunden in genom entrén och då ska den vara städad och det ska finnas en fin aktuell visning i entré-området. Ja, så tänkte jag runt hela butiken fram till och efter kassorna.
2. ”Varje dag ska vara ny”. Det tog jag med mig ända hem till mig själv. Fortfarande det sista jag gör på kvällen är att plocka undan allt som inte ska finnas till morgonen därpå. Tidningar, disk, kläder etc. På morgonen det första jag gör är att bädda sängen. Det ska inte vara tisdag på en onsdag. Varje dag ska vara ny och innehålla sina utmaningar.

En man en hund, en vinter i Malmö Del V

En kort resummé (Del I – IV, har publicerats i juni och juli)

FJ, eller Fredrik Joakim som hans vänner kallar honom har gått i pension 62 år gammal. Han har sålt det anrika urmakeriet ”Klock-Gustaf” som gått i arv efter far och farfar. Han fördriver sina dagar som nybakad pensionär i sin lägenhet i Malmö och på ”Brokrogen” där han är stamgäst. Då och då blickar han tillbaka på sitt liv och minns händelsen när han träffar sin kärlek Amione för 22 år sedan. Han sitter då på anrika Dragør Kro i Danmark. Han hade på sin lediga dag som ägare för Klock-Gustaf i centrala Malmö tagit färjan från Limhamn till Dragør. När berättelsen fortsätter i denna del V är det onsdag den 2 augusti. Året är 1995. På krogen har han träffat en ung kvinna på cirka 30 år som heter Amione. FJ är 10 år äldre henne. Amiones far ville när hon växte upp att hon skulle vara allas ”Amigo number one”. Ur detta uppstod namnet: Amione. De sitter ute i trädgården ”haven” på Dragørs kro och har börjat lära känna varandra. FJ har under tiden för deras korta bekantskap (1 timme) redan börjat få känslor för Amione.

———————————————————————–

FJ visste vad som var på gång och att det var oåterkalleligt.

Kärlekens direktverkande pil passerade in genom svalornas flygraider, in över Kroens Have och anlände med varm direktpost till FJ:s redan dunkande hjärta. Nu gäller det att hålla i sig, tänker FJ.
”Vad är det som händer Fredrik? frågar Amione som hellre tilltalar honom som Fredrik än FJ. Dina ögon glöder och talar kärlekens språk”
FJ hör frågan men kan inte riktigt få distans till vad som sker. För 10 år sedan när han knappt var 30 år var han redan skild efter 5 års äktenskap. Sedan dess hade han levt för arbetet och inga kvinnor hade korsats hans väg på ett djupare plan. Skilsmässan var en uppslitande process. Han hade varit ute på en ”rumlarkväll” med gamla skolkamrater och på klassiskt sätt hamnat i säng med en annan kvinna än sin fru. När allt uppdagades var kemin dem emellan bruten. Det heliga löftet var sviket och trots bokade möten med en samtalsterapeut gick det inte att få tillbaka magin i äktenskapet. Det egna sveket till sin då älskade hustru tog hårt på FJ och sen dess hade inte fler djupa känslor uppstått till en annan kvinna. Förrän nu…
”Ja, det är någonting med dig som börjar förtrolla mig. Jag kan inte säga vad det är, bara känna det inombords”, säger FJ plötsligt blygt och tittar ner i bordet.
”Aha!, du börjar bli kär din lille rackare och dessutom i mig”, säger Amione, men inte hånfullt utan med en öm blick som andas förväntan på ett överraskande sätt.
”Ja, du har tagit mig på bar gärning, med fingrarna i kakburken, kära Amione”
”Vad ska vi göra med dina romantiska fantasier. Ska du gräva ner dom på baksidan av ditt hjärta eller våga du leva ut dem med mig?”, frågar Amione med en blick som omfamnar hela FJ:s själ och hjärta.
”Just nu vill jag bara leva hela livet med dig, hela du har omslukat alla mina sinnen och ockuperat mitt hjärta”
”Men så rart och romantiskt du uttrycker dig Fredrik, jag tror det bor en liten poet inom dig som bara längtar efter att bli förlöst och få säga vackra ord till den kvinna som fångar dig”
”Du har helt rätt och det är du som har förlöst mig, underbara Amione”
”Nej, nu kan vi inte sitta här och leka musicalföreställning. Nu går du och köper två öl till oss och sen får vi se om dina känslor är kvar och har någon chans att bli besvarade. Och du, ta inte ölen i glas. Öl ska drickas ur flaskan. Det är bara mesiga turister som dricker ur glas”

Fj reser sig från bordet med knän som skakar och huvudet fullt av tankar. Han går bort till baren i krohaven och beställer två Grøna Tuborg. Ölen kostar 20 danska kronor och FJ räcker över två 10-kronors mynt. Han tittar på bartendern under några sekunder när han vänder sig om för att ta de två flaskorna. Byxorna, som är för stora, har snörats in med en smal livrem, Den vita skjortan har fläckar av öl från den gångna arbetsveckan. Den svarta flugan överst på skjortan antyder att ”jag är en bartender”. Han kan vara omkring 60 år. Smal och med ett skägg som nog inte så ofta ansas. Kanske klipps när andan faller på, funderar FJ innan ölen sätts fram. Hans andedräkt med whisky når FJ när ölflaskorna sätts på bardisken.
”Min kjære gæst. Her har du to flaskor med den bedste öl ni kan finna i vores have”
FJ tackar och räcker över två 10-kronors mynt. När han ska ta flaskorna ser han att bartendern stoppar ner en 10-krona i kassalådan och en 10-krona i sin egen ficka. ”Det är kanske så en hyggens man belönar sig själv under ett långt arbetspass”, tänker FJ.

Fj tar de båda flaskorna med sig och vänder tillbaka till bordet. Genast ser han Amione. Hon fullkomligen strålar från det bord hon sitter vid. De röda klängrosorna längs väggarna på uteplatsen på Dragør Kro bleknar i jämförelse med Amiones väsen. Han tittar på henne längs vägen till bordet med ölen och slukar allt han ser. Hon har ett kort blont, men ändå uppsatt hår samlat i ett grönt gummiband. Klädd i som det verkar, en hemmastickad tröja i pärlemor vit färg. På fötterna har hon cerisefärgade tofflor med ett kattmotiv på den vänstra tofflan och en kamel på den vänstra. FJ tänker: ”Även i valet av tofflor överraskar hon, hon måste bara bli min” 

När FJ kommit till bordet och räckt över ölen till Amione så börjar hon berätta hur hon tänkt.
”Fredrik, jag är verkligen glad att du tycker om mig och jag har verkligen trevligt i ditt sällskap. Men just nu är vi på två helt skilda plan. Du är förälskad i mig och jag tycker mycket om dig, men förälskelsen har inte nått mig ännu som den gjort med dig. Låt inte det avskräcka dig. Vad jag vill säga är att vi kan väl fortsätta träffa varandra på hemmaplan i Malmö och se hur allting utvecklas? Jag har tråkiga erfarenheter av förhållanden och är inte helt läkt ännu. Förstår du vad jag menar när jag säger det, du rara Fredrik?”
”Ja, allt du säger gör mig bara glad. Att du vill fortsätta att träffa mig och att jag får glädjen att få vara med dig och höra dina tankar det gör mig varm i hjärtat”    

Ute i haven där FJ och Amione sitter börjar det nu fyllas på med glada gäster runt borden. De flesta är svenskar som också tagit färjan över för att få lite hygge på krogen denna helt vanliga onsdagseftermiddag. Sorlet från borden ökar i styrka och Amione föreslår att de ska gå ner till hamnen och titta på båtarna. De lämnar krogen genom att gå ut från trädgårdssidan. Hamnen och båtarna skymtar bara en bit bort och den omisskännliga doften av fisk och måsarnas skri når dem redan. En ledig bänk med utsikt över Öresund och alla båtarna som ligger vid hamnen lockar paret som idag funnit varandra att slå sig ner.

”Fredrik, säger Amione. Jag vill att vi gör en sak, så jag lär känna dig bättre”
”Vad vill du göra då?”
”Jag vill att du lägger din högra hand ovanför min vänstra hand. Blunda med ögonen och försök att inte fokusera på något annat än handen du har ovanför min. Håll den där några minuter och berätta sen för mig vilka bilder som kommer fram i ditt huvud. Fundera inte för mycket på bilderna du ser utan bara berätta för mig hur du tolkar dem”
Fredrik, som sitter till vänster om Amione på bänken lägger då sin högra hand på ovansidan av hennes vänstra hand. Fredrik försöker att fokusera på sin hand som nu vilar på Amiones. Det första han tänker är att hennes hand är så len och varm. Den känns trygg och välkomnande där han nu sitter på bänken. Det går några minuter i tyst stillhet mellan de båda. Sen säger FJ:
”Nu får jag en bild framför mig i huvudet”
”Vad är det du ser? frågar Amione.
”Jag ser en man runt 70 år som sitter stilla i en rullstol och tittar på mig”
”Så fint, Fredrik. Det är min far som kommit för att se vad du är för en filur”
”Din far? Lever inte din far?”
”Nej, min far gick bort i av en hjärtattack för några år sedan, de sista åren satt han i en rullstol efter en trafikolycka. Det är honom du ser Fredrik”
”Ser du något också?” Frågar FJ.
”Ja, jag ser en ganska stor vit hund, kanske en Labrador, som sitter framför mig och viftar på svansen.
”Märkligt, säger Fredrik, om det gäller mig så har aldrig haft en hund. Inte heller någon i min familj”
”Hunden jag ser nu Fredrik, är ingen du har mött i ditt liv, men i en framtid kommer ni att mötas och då kommer den att spela en stor roll i ditt liv”
FJ, kommenterar inte vad han hör, men förstår att andlighet är en naturlig del av Amiones liv.
De öppnar sen båda ögonen, tar händerna ifrån varandra och ler mot varandra.
”Jag vet inte vad jag ska tro, säger FJ, men jag såg faktiskt mannen i rullstol”
”Jag är glad att du gjorde det Fredrik, det visar att du ser mer än bara din egen näsa. Det är en sådan man jag vill umgås med i framtiden”
De skrattar båda och kramar varandra. Sen tittar Amione allvarligt på Fredrik och säger:
”Låt oss nu ha lite roligt tillsammans. Jag vill inte höra något mer kärlekssnack från dig resten av dagen eller kvällen. Nu ska vi bara umgås och sen blir det vad det blir. Jag är skadad av tidigare relationer och behöver bara ha roligt och känna trygghet omkring mig”
”Det kan jag lova dig Amione. Vad sägs om att gå bort till ”Matrosen” och spela på jukeboxen? Vi kan dricka en massa öl och dansa hela kvällen”
”Nu snackar du riktig skånska Fredrik. Ja, det vill jag”

Strandhotellet

De går ifrån bänken några 100 meter in och där möter dem Puben Matrosen. Matrosen är en enkel pub i samma fastighet som ”Strandhotellet” Dock är Strandhotellet inget hotell utan bara en restaurang med puben i samma länga, fast med två skilda ingångar. Inne på puben är det livligt. Här är det också mer genuint med fler danskar än svenskar. Rökluften slår emot dem när de kommer in på puben. FJ beställer var sin öl och en gammeldansk till de båda, medan Amione letar upp ett ledigt bord.
”Här Fredrik! Här kan vi sitta hörs med ljudlig röst över hela puben”

Sen spelar de musik från jukeboxen, dansar, utmanar några lokala danskar på parbiljard och festen pågår ända fram till den sista båten från Dragør ska gå hem till Limhamn. Då är klockan 23:55 och sista avgången är 00:10. De kastar sig skrattande ut från puben och springer hand i hand mot färjan som ligger 500 meter bort. De hinner precis ombord på båten och det är starten på ett förhållande som ska vara i åtta år.

En yngling på Rhodos 1975

Detta hände år 1975 i början av augusti. Jag var 20 år och hade följt med mina ”viceföräldrar” Sören & Lillan till Rhodos. (När mina föräldrar dog året innan blev mina grannar i samma trappa, Sören och Lillan, som en ny värdfamilj för mig). De var 20 år äldre än jag och vi hade funnit varandra genom mina föräldrar som då var deras goda vänner. De var båda uppväxta på söder i Stockholm och hade en riktigt utpräglad ”söderdialekt”.

Hos Sören & Lillan var det ibland fest om helgerna. Var det inte fest hos dom så åkte jag med dom till Köpenhamn, Dragør och då och då även till Tyskland med färjan från Trelleborg. För en 20-årig yngling var det ett roligt sätt att komma in i vuxenvärlden. Trots att det var 20 år som skiljde oss i ålder upplevde jag dom alltid som jämnåriga med sina hyss och upptåg. De var oerhört utåtriktade och kunde finna nya bekantskaper när vi var på en krog på mindre än en minut. Tack vare detta kom jag också över den blyghet jag dragits med sen barn- och tonåren. Om vi var ute på en krog i Köpenhamn till exempel så kunde de bjuda rakt av in de som satt ensamma på borden bredvid.
” Kære fremmed, kom og sad ved vores bord og hold os selskab. Medbring din øl, så skal vi have det sjovt sammen.” Kunde Sören säga fast på knackig halvdanska. Efter några minuter på krogen var vårt bord fullbokat med främmande danskar och svenskar som också tagit båten över till Kongens by. Det tog inte lång stund förrän det skålades, skrålades och glada sånger sjöngs kors och tvärs över bordet. Så fick jag mina nya ”uppfostran” efter 20-årsåldern. Ja, det var en riktigt rolig tid.

Någon bjöds in att sitta vid vårt bord

Det var året innan jag började jobba på Konsum (Högaholm). Jag läste efter gymnasiet; ”Ekonomisk specialkurs” på Borgarskolan i Malmö. Sen ett år tillbaka bodde jag i en liten etta på Högaholm i Malmö. Hade flickvän och fast sällskap. Men flickvännen var inte så förtjust i Sören & Lillan. ”Dit får du åka själv, jag orkar inte med deras festande”, sa den då kära flickvännen. Vilket alltså inte hindrade mig från att träffa dom på egen hand. Det var ju festerna och livet omkring deras framfart på krogar och restauranger som var det roliga för en då seriöst studerande yngling.

En dag sa Sören när jag besökte dom en helg.
”Vi ska åka till Rhodos tillsammans”. Jag visste att de var förtjusta i Rhodos. De hade varit där över 30 gånger, åkte dit två gånger per år och stannade varje gång i två veckor. När de åkte dit såg jag framför mig hur okända greker, danskar, svenskar och tyskar omringade bordet där de satt och skålade och skrattade. Detta ville jag verkligen vara med om också. Jag funderade på förslaget och efter en betänketid på två sekunder sa jag:
 ”Självklart ska vi åka till Rhodos tillsammans!” Jag hade sommarjobbat sen jag var 13 år och hade för min ålder hyggligt mycket pengar på banken. Mina studier och uppehälle finansierades av studiebidrag och lån. Men sommarjobbspengarna rörde jag aldrig, de sparade jag på banken. Så att betala resa och uppehälle dit var inga problem. Flickvännen nobbade reseinviten direkt.”Två veckor med Sören & Lillan på Rhodos? Aldrig i livet” så även denna gång fick jag åka själv med mina bästa, tjugo år äldre, kompisar.
(Hon gjorde sen, klokt nog av henne, slut med mig när jag kom hem från denna resa)

Rhodiakon Hotel

Vi flög från Sturup ner till Rhodos och kom ner en onsdag vid 17-tiden. Efter busstransfer till hotellet (”Rhodiakon”) och incheckning tog vi hissen upp till hotellrummet som vi delade på alla tre. ”Det är ju inte på hotellrummet vi ska vara på om dagarna, så vi delar rum och sparar pengar”, resonerade Sören klokt. Bagaget lades in på rummet och en minut senare var vi i hotellbaren och drack öl. Resan hade således börjat med stark framfart. Sören & Lillan skojade friskt med hotellets ägare och personal och det märktes att de hade umgåtts många, många gånger förut. Sen blev jag presenterad och vipps var jag också medlem i denna glada hotellfamilj.
Förutom alla roliga besök på krogar, restauranger, bagerier, nattklubbar etc som vi besökte på Rhodos dessa två veckor har jag två bestående minnen av denna fantastiska resa.

Busstransfer till hotellet

Sören leker hotellägare
Vi kom till hotellet på onsdagen. Det stora turistskiftet på hotellet var på söndagarna. Då åkte närmare 70 % av hotellgästerna hem och det kom lika många nya hotellgäster och fyllde rummen som lämnats. Sören fick en idé att skoja med de nya hotellgästerna som skulle komma med buss på söndagen. Han pratade med hotellägaren som genast var med på noterna. Sören skulle spela hotellägare och receptionist när de nya turisterna skulle checka in på sina rum. Efter att ha studerat incheckningslistan gjorde Sören en ny incheckningslista vid sidan om och sen kunde ”skådespelet” börja. Bussen med nya hotellgäster kom under eftermiddagen och Sören stod i hotellobbyn och tog emot.
”Hör upp allihop! sa Sören med en myndig Stockholmsröst. Samla er allihop i lobbyn innan ni checkar in, jag har något att berätta för er alla”

Sen berättade Sören med gråt i halsen att incheckningslistan hade blivit rena snurren. Att han var en ny hotellägare som med sin fru sparat pengar för att kunna driva detta hotellet med sin familj. Sören bredde på och efter en stund kom de nya hotellgästerna fram till honom och tröstade och klappade honom på ryggen med frågan om de kunde hjälpa till.
”Ja, ni kan hjälpa mig om ni är snälla, säger Sören snyftande då. Incheckningslistan är helt felaktig. Men jag kommer att få en ny och riktig senare ikväll. Om ni vill göra som jag säger så bjuder jag er alla på en drink i hotellbaren när ni checkat in på rummen.”
”Självklart ställer vi upp och hjälper dig, hör man då unisont från hotellgästerna, vad är det vi ska göra?”
”Om ni bara vill följa den incheckningslista jag har, även om den är helt fel, så kan vi ändra sen när jag fått den riktiga. Är det Ok?”
”Ja, inga problem” hördes från de nyanlända gästerna.
Sören går då bakom receptionsdisken och ropar ut:
”Kan Herr Nilsson och Fru Karlsson checka in på rum 113?”
”Ja, det kan vi” hördes från Herr Nilsson och Fru Karlsson. Sen gick de båda paren som inte kände varandra med nyckel till rum 113 för att lägga bagaget där. Sören fortsatte med sitt spratt:
”Kan Herr Hansson och Fru Westermark checka in på rum 218?”
”Inga problem” hördes från de båda och så fortsatte det till alla nya resenärer till hotell Rhodiakon denna dag checkade in med en annan partner än den de kommit från Sverige med.
Sören var i sitt verkliga esse och bjöd sen alla som checkat in ner till hotellbaren på en drink. När alla var samlade, berättade han sanningen och tro mig än idag skrattar säkerligen de flesta par åt det lur han gjorde denna dag. Men ingen blev arg. Det var bara skratt och ryggdunkar på Sören hela kvällen och dessutom blev på en gång alla som checkat in denna dag, kompisar med varandra. Det var ett ganska oskyldigt ”prank” helt i linje med Sörens kreativitet och finurlighet. Jag och Lillan fick hålla om varandra från början av skojeriet för att inte falla in i skrattkoma och avslöja Sörens spratt.

Cafeer vid Mandrakihamnen

Sven tror att han är ”oemotståndlig”
En dag gick vi tre ner till ”Mandrakihamnen”. I Mandrakihamnen på Rhodos kan man se allt från miljonärsbåtar och yachter till segelbåtar och små enkla fiskebåtar. Här samlas alla slags människor längs med kajen eller på något av alla de mysiga caféer som finns. Från Mandrakihamnen fanns också på tiden för 226 år f.kr utsikt över ”Kolossen på Rhodos”. Ett av världens sju underverk.

”Kolossen på Rhodos föreställer den nakna guden Titan Helios som man ansåg var Rhodos beskyddare. På den högra sidan av Helios fanns en fackla med eld, något man inspirerats av när man byggde exempelvis Frihetsgudinnan långt senare. Dessvärre stod kolossen på Rhodos intakt under så kort tid som 54 år. År 226 f. Kr ägde nämligen en större jordbävning rum som förstörde mycket av statyn”. (Wikipedia)

Kolossen på Rhodos. Ett av världens 7 underverk.

I Mandrakihamnen hamnade vi så på vår glädjefulla vandring på ett av de många ljuvliga caféer som fanns i den mytomspunna hamnen. På den tiden hade jag mustasch. Min flickvän envisades med att jag skulle anlägga denna mustasch. ”En riktig man har mustasch” förklarade den då kära och jag slutade därefter att raka mig på överläppen för att få till en riktig ”knävelborre”. Resultatet var väl si-så-där, men den kära applåderade försöket och var stolt över det hon såg nedanför näsan.
”Nu är du en riktig man, med mustasch” sa hon förföriskt till mig när hon såg skäggstråna växa ut om än lite grenigt ovanför läppen. Min fåfänga växte och efter ett tag såg även jag det vackra i dessa morrhår. Lite som grand som Errol Flynn kände jag mig när jag tittade i spegeln.

Jag, Sören & Lillan på Rhodos
Errol Flynn (med en äkta mustasch)

Vi tre satte oss ner på ett av de många caféer som fanns i Mandrakihamnen. Sören beställde in öl till oss alla och konversationen flöt på med som vanligt många gagg och roliga anekdoter från Sören & Lillans sida. Efter tre öl började jag känna mig ”snygg”. Jag var på Rhodos, 20 år ung och hade en vacker mustasch som bara kända filmstjärnor kunde matcha. Livet lekte.
”Sven-Inge, nu ska du ta för dig av livet. Det är dags att du raggar upp en vacker tjej”, hörde jag Lillan säga till mig.
”Men, sa jag, jag har ju min flickvän hemma, jag vill inte göra henne besviken”
”I din ålder ska man pröva sig fram”, hördes Lillans visa ord.
Men jag var inte speciellt intresserad att ingå ett förhållande med någon annan även om solen, vattnet och min ljuvliga mustasch säkert hade lockat vilken tjej som helst till mitt bord. Så tittar jag ut över Mandrakihamnen och ser två vackra unga tjejer som verkar spana in mig på ett bord en bit bort. De tittar båda på mig med förtjusning och viskar till varandra något jag inte hör. Men jag uppfattar det som: ”Vilken snygg kille, dessutom har han mustasch”. Jag är fåfäng och förstår att de pratar om mig. För att de riktigt ska se det vackra underverket stryker jag tätt förbi deras bord utan att ge dem en blick för att hämta min fjärde öl i baren. ”Se men inte röra”, tänker jag högt när jag på hemvägen åter stryker förbi deras bord. När jag sätter mig ner ser jag upphetsningen i deras blickar. De pekar på mig och pratar högljutt: ”Jo, det är han!” hör jag de en av de vackra flickorna säga. Jag vrider på min caféstol så att de även ska se mig i profil med mina vackra preussare i sidan. Har inte en tanke på att gå fram till dom och presentera mig. ”Vill dom något, så kommer dom till mig”, tänker jag självklart med upphöjd fåfänga av högsta graden. Ock se…båda de vackra flickorna reser sig upp från sitt bord och börjar gå mot mig där jag sitter. Jag sitter stilla i en andlös pose och tänker: ”Titta ni på detta bländverk, det är det ni får. Ta gärna kort också, men min vackra nuna och skapelse är ämnad för vackrare kvinnor än ni båda”
Så kommer de till vårt bord och jag tittar fåfängt bort som den ytterst vackra person jag idag är i hamnen på Rhodos. Sen säger en av tjejerna:
”Ursäkta att vi stör, vi har suttit och tittat på dig nu en stund och vi undrar…Är du Janne Olsson? Ja, han bankrånaren från Norrmalmstorg?” Min värld rasar i bitar. Janne Olsson, bankrånaren från Norrmalmstorg, hur kan de överhuvudtaget tänka sig att en gubbe, 15 år äldre än mig, är lik honom. Jag svarar med avsvalnad stolthet och hängande mustach:
”Nej, jag är inte Janne Olsson, bankrånaren från Norrmalmstorg”
”Synd, säger en av tjejerna, vi hade spetsat in oss på att få en autograf från honom”.

Lik Janne Olsson?
Janne Olsson, bankrånaren från Norrmalmstorg

Behöver jag säga att Sören & Lillan skrattade resten av vår semester åt detta? ”Tjena, här har vi Janne Olsson” ”Om du fattas pengar, kan min kompis råna en bank åt dig” Samt oändliga variationer på detta rånartema. I mild frustration rakade jag av mustaschen när vi så småningom återvände till hotellet. Min filmstjärnelook hade fått sig en välbehövlig knäck och jag landade åter på jorden som en vanlig 20-årig yngling från Malmö. Vare sig vackrare eller fulare än de flesta.

Efterord om Sören & Lillan.
Sören & Lillan älskade innerligt varandra. Det bästa de visste var att umgås med varandra. När jag lärde känna dom önskade jag att jag en gång i livet skulle få samma fina närhet till min kära älskade som de hade till varandra. Även om de festade varje gång jag träffade dom hade de båda ett arbete som de skötte med stolthet. Sören var säljare på Beckers och Lillan tjänsteman på Länsstyrelsen. Det var städat och ordning och reda i deras hem och huvud. Deras hjärtan var alltid öppet för alla och de hade inga fördomar eller diskriminerade någon människa på jorden. När jag besökte dom och var i deras kök hade Sören tagit hem än den ena och än den andre han mött på gården på Nydala han tyckte behövde lite peppning. Det kunde vara en 90-årig gubbe eller en nyinflyttad Jugoslav. Ingen var för mer eller mindre än någon annan medmänniska på jorden. Mer generösa människor har jag aldrig träffat vare sig förr och nu. Vilket också lärde mig som yngling att vara öppen och tillmötesgående mot alla människor jag mötte. Om det var det Sören & Lillan uppfostrade mig i, så var det just det. De gick tyvärr också bort med den djupaste saknad från mig. Jag fick ungefär 30 fina år med Lillan och 40 år med Sören. Det går inte en dag utan att jag tänker på dem. Hur fina, omtänksamma och omhuldande de var med mig efter att mina föräldrar gått bort. Ja, vad hade egentligen hänt om jag inte hade haft dom som så innerligt och omhuldat brytt sig om mig? Det kan ingen veta, men jag vet att mitt liv som ungdom in i vuxenvärlden och därefter hade varit rejält mycket tråkigare än vad det nu blev.

En studie av en livsmedelsbutik i Malmö

En butiksstudie i Malmö.

Hur denna butiksstudie har gjorts.

Jag, Sven Asplund, har tillsammans med min kollega Björn Sandström gjort denna butiksstudie för en stor och välkänd livsmedelsbutik i Malmö. Via en mall på 195 observationspunkter har vi med start från parkering och grönytor analyserat butiken från dess entré och sen vidare genom butikens alla varuområden med avslutning i kassorna. Resultatet redovisades för butikschefen en vecka efter att analysen färdigställts.

Vårt totala intryck av butiken.

Den bedömda butiken och övriga butiker som ingår i kedjan har sedan decennier ett välrenommerat rykte hos Malmöborna. Kvalitén på färskvarorna, det stora kunnandet hos personalen kombinerat med en förstklassig service genom alla år har gjort att kunderna varit sin butik trogen. Det gäller även kedjans övriga butiker i Malmö. Denna butiksstudie visar också att färskvarorna, servicen och kunnandet hos personalen på den bedömda butiken är av högsta klass. Det befäster den bedömda butiken och övriga kedjans butiker starka varumärke. Men…butiken vi bedömde har enligt oss också en stor utvecklingspotential på kolonialvaror och specialvaror (icke livsmedelsvaror). När butiken utvecklar dessa varuområden kommer omsättningen att markant stiga i höjden är vår övertygelse.

Vår bedömning av butikens olika varuområden. (Uppdelat i butiks/avdelningsområden)

Området innan kunden når själva butiken

Vad vi tycker är bra = Det är enkelt att hitta till den bedömda butiken. Butiken syns tydligt från gatan med bil och till fots. Det är generellt sett rent och sopat utanför huvudentréerna. Alla papperskorgar var tömda och skyltfönstren var putsade. Grönytor och gräsmattor är välansade och parkeringslinjerna är tydligt utmärkta även för handikapparkering.

Vad tycker vi kan bli bättre (området innan butik) = Att öppettiderna synliggörs bättre i bilriktningen. Till exempel med en stor skylt: 7 – 22 på västra och östra husfasaderna. Eller kompletterat på de runda skyltarna med loggan som sticker ut längs huvudentréns husfasad. Öppethållandet är generöst. När det är mörkare i höst/vinter hade därför en tydlig öppethållandeskylt längs bilvägen lockat fler spontanbesökare. (Försäljningen hade då ökat på kvällarna) Även anvisningen för parkering vinner på att synas bättre. Det finns fasadbelysning längs husvägg och fasad som är släckt eller lyser svagt. (Lampor behöver bytas ut, belysning kompletteras) Parkeringspylonen, med öppettider, har fult klotter vilket drar ner första intrycket till parkeringsområdet. Vi rekommenderar också att kundvagnshusen städas oftare. Under vårt besök var de fulla av papper och löv. Skrapgallret innan själva butiksentrén var fulla av cigarettfimpar. Vi rekommenderar en städning/upptagning av dessa.

Butiksentrén

Vad vi tycker är bra = Insteget till butiken känns välkomnande. Alla returautomater fungerade klanderfritt och det var rent omkring dem. Papperskorgarna var tömda. Kundtoaletten var nystädad och väl påfylld med toalettpapper och tvål. Bra också att det finns en sittbänk vid förbutiken.

Vad tycker vi kan bli bättre (butiksentrén) = ”Uppsamlaren” (som rymmer lampor, batterier och småelektronik), behöver lagas. Vid vårt besök var dörren till ”uppsamlaren” lagad som stängd med tejp och när som helst kan den öppnas och välla ut återvunnet material på golvet. (Vilket faktiskt skedde tre dagar efter vårt besök) Generellt sätt var de flesta kundkorgar smutsiga och hade kvarvarande klisteretiketter.

Tips från Oss! =Ha två uppsättningar kundkorgar. En ren uppsättning korgar som alltid möter kunderna. Den andra uppsättningen är korgar som högtryckstvättats på lagerkajen. När den ena uppsättningen korgar vid butiksentrén blir smutsig skiftar man till de rena korgarna.

Ingångsgrindens plexiglas behöver putsas och texten ”Välkommen” på glaset var nedsliten. Det första som möter kunden, i denna utpräglade färskvarubutik, efter att passerat ingångsgrindarna är en gavel med ”hundbajspåsar”. Associationen till färskvaror tycker vi med denna exponering precis vid ingångsgrindarna tonas ned redan vid åsynen av hundbajspåsarna. Vad är rätt & fel här? Vi lämnar det som en tankeställare.

Kolonialvaror

Vad vi tycker är bra = Det är ett stort utbud som möter kunderna på kolonialvaror. Alla golv är ordentligt städade och det ser rent ut i hyllorna. Personaltätheten omkring den stora kolonialavdelningen är mycket bra. Kunderna behöver inte gå långt för att få svar på en fråga.

Vad tycker vi kan bli bättre (kolonialvaror) = När vi besökte butiken verkar det vara upplockningsdag för varor i hyllorna. Kanske det förklarar att det fanns 184 tomma hyllfack för kolonialvarorna? Vi räknade från dessa 184 tomma fack till att det endast fanns 19 angivelser med ”Varan är slut hos leverantör”. Till detta 3 angivelser med ”Varan är slut hos leverantör”. Men varan var inte slut, utan fanns i hyllan. (Skylten hade inte tagits bort när hyllan åter fyllts på) Det fanns fler varor i hyllorna än ögat såg, då de var längst in i hyllan. Hade de frontats fram hade fler av dem sålts är vi övertygad om.

Tips från Oss! = Fronta varorna i kolonialhyllorna leveransdags-morgnar så att fler varor blir synliga för kunden. Rekommenderar också att inventera tomma hyllor morgonen innan leveransdag för att kartlägga om beställningspunkterna behöver justeras. Eller för att kartlägga om det finns varor på lager som kan gå ut i tomma hyllor. Vid detta inventeringstillfälle också lägga angivelser i hyllan om varför varan slut.

Frukt & Grönt-avdelningen

Vad vi tycker är bra = Alla färskvaruavdelningar i den bedömda butiken är förstklassiga. Frukt & Gröntavdelningen är inget undantag. Den dagen vi var i butiken höll avdelningen allra högsta klass. Varenda hylla och varje torgplats med frukt och grönt hade en hög fyllnadsgrad med högklassigt fräscha varor. Det kändes som vi mött butikens flaggskepp.

Vad kan bli bättre (frukt- och grönt) = Allt kan alltid bli bättre, men denna dag kunde vi inte hitta någonting.

Brödavdelningen

Vad vi tycker är bra = Vi möts av brödhyllor som bågnar av gott och nybakat bröd med stor variation. Extra plus för det butiksbakade brödet som har stort utrymme och ett större sortiment än vad vi förväntade oss. Avdelningen för butiksbakat är mycket inbjudande, väldoftande och i linje med butikens förstklassiga färskvaruprofil.

Vad kan bli bättre (brödavdelningen) = Allt kan alltid bli bättre, men denna dag kunde inte vi hitta någonting.

Kött & Charkavdelningen

Vad vi tycker är bra = Alla köttdiskar med fläskkött var rikligt exponerade i kylarna. Allt pålägg i diskarna var rikligt påfyllt liksom alla hyllor med korv. Det fanns också ett stort urval butiksstyckat kött som såldes manuellt över disk i delikatessen. Det var rent och fräscht i alla diskar. Kunder som ställde specifika produktfrågor till personalen fick svar som tyder på att det finns en stor kunnighet inom detta varuområde.

Vad kan bli bättre (Kött & chark) = Betyget dras ned något när det gäller att en del färdigmat i charkdisken hade tomma hyllfack. Till exempel var det helt slut på många soppor och på färdigmat med fabrikat ”Gooh”. Färdigmat i förpackning samt färdigmat i rulle var också slut på flera håll. Kylen med nötkött hade låg fyllnadsgrad jämfört med produkter i kyldisken av fläskkött. Tyvärr hittade vi också två produkter som gick ut i datum. Här fann vi picnicbog och svinhjärta med utgånget Bäst-före-datum.

Manuell delikatessavdelning

Vad vi tycker är bra = Det märks att delikatessen är populär hos kunderna. Det var många kunder runt disken denna dag. Fyllnadsgraden i diskarna är hög och alla varor ligger inbjudande till försäljning. Trots många kunder var köerna korta på grund av en bra bemanning. Det märks också på svaren på frågorna kunderna ställde att det finns en bred kunnighet hos personalen i delikatessdisken.

Vad kan bli bättre (manuell delikatess) = Vi efterlyser att fler använder namnbrickor. Denna dag fann vi inte någon som bar namnbricka på i övrigt helt excellenta delikatessmedarbetare.

Manuell fiskavdelning

Vad vi tycker är bra = Liksom delikatessen är det en fin och välskött avdelning. Avdelningen är lättöverskådlig och har en hög fyllnadsgrad. Kunnandet och servicen bakom disk är förträfflig kunde vi konstatera de många gånger vi gick förbi och avlyssnade konversationen med kunderna.

Vad kan bli bättre (fiskavdelningen) = Allt kan alltid bli bättre, men denna dag kunde inte vi hitta någonting.

Mejeriavdelningen

Vad vi tycker är bra = Mejeriavdelningen är föredömligt överskådlig med kylarna mitt emot varandra i mejerigången. Hela mejeriavdelningen är frontad vilket ger ett inbjudande stort säljtryck för kunden av de varor som fanns hemma denna dag. Laktosfria varor är tydligt åtskilda i sina egna kylar. Det var också särdeles nystädat på golvet och glasdörrarna till kylarna var fint putsade. De glänste.

Vad kan bli bättre (mejeriavdelningen) = Tyvärr observerade vi många tomma hyllfack. Vi räknade till 30 hyllfack som var utan mejerivaror. Av dessa 30 hyllfack angavs det bara i tre fall orsaken till att hyllan var tom.

Ost- och övriga kylvaror

Vad vi tycker är bra = Det är ett stort och överskådligt sortiment i butiken av ost- och kylvaror. De ostar som förknippas som ”storsäljare” och som inte gick att finna i det paketerade sortimentet fanns i den välsorterade manuella delikatessen.

Vad kan bli bättre (ost- och kylvaror) = Det som denna dag drog ned betyget var de många tomma hyllfacken. 27 produkter saknades i hyllorna. Det finns tyvärr heller inga angivelser i något av dessa tomma fack varför varan saknades. (Till exempel ”slut hos leverantör”) Om varan fanns på kyllagret men inte hade fyllts på, var det mycket försäljning som försvann denna dag.

Hygienvaror (schampo etc)

Vad vi tycker är bra = Butiken är en stor butik och sortimentet på hygienvaror speglar också detta. Det finns mycket artiklar att välja på för kundernas egenvård.

Vad kan bli bättre (hygienvaror) = Troligtvis var det leveransdag på många artiklar i hygiensortimentet. Det gjorde att 37 varor var slut i hyllorna. Endast 2 av dessa hyllfack hade ”orsakslapp” till varför varan var slut. Gaveln mot tvål var nästan helt tom. Andra gavlar var också splittrade med många olika varor och med en låg fyllnadsgrad. ”El Vital schampo” exponerades ut från gaveln i sin transportkartong mot kundgången. Kan orsaka problem från städmaskinens rengöringsvatten, kundvagnar som slår i produkterna etc. Ldb Bodylotion på gaveln saknade prisuppgift.

Städ- och tvättmedelsavdelningen

Vad vi tycker är bra = Det finns ett stort sortiment på avdelningen. Enkelt och överskådligt att hitta.

Vad kan bli bättre (städ- och tvättmedelsavdelningen) = Det fanns många tomma hyllfack på städ- och tvättavdelningen. Vi räknade till 21 tomma hyllfack. På bara fem av dessa fanns en orsakslapp. En hel del varor hade också tjänat på att frontas fram då de låg bak i hyllan dold för kundens insyn. På gaveln (vid diskborstar) exponerades Finish maskindisk och Vanish gold. Dessa båda produkter hade ingen prisangivelse. Nedre hyllan för rengöringsmedel samt tvättmedelshyllan (också den nedre) var smutsiga och är i behov av en städning.

Godis- och chips

Vad vi tycker är bra = Torgvarorna på avdelningen har en hög fyllnadsgrad och det ser gott och säljande ut för ögat. Hyllorna för lösvikt naturgodis var en absolut fröjd för ögat. Samtliga skålar med naturlösgodis var fyllda till brädden och var rengjorda. (Här kan exponeringen för lösviktsgodiset ta lärdom som inte var lika inbjudande) Påsgodiset på spjut och i hylla var frontad och välfylld.

Vad kan bli bättre (godis och chips) = Det fanns 16 tomma hyllfack på godisavdelningen. Alla tyvärr utan en orsaksangivelse. Det var halvtomt på en hel del skålar på lösgodishyllorna. 6 skålar var nästan helt tomma. Många lösgodis-skålar behövde en diskning, bland annat Toffépralinerna. Nötter i påse hade generellt sätt en låg fyllnadsgrad.

Frysta varor och glass

Vad vi tycker är bra = Det som imponerar i frysdiskarna är att det är få varor som är helt slut i detta stora butikssortiment. På vissa håll är fyllnadsgraden låg, men det är inte slut i något fack (med undantag av 3 produkter) Här fungerar logistiken/påfyllningen bra eftersom nästan alla varor finns hemma.

Vad kan bli bättre (frysta varor och glass) = Frysgaveln (mot kycklingprodukter) stod nästan helt tom (produktbyte?) Glasfönster för kylarna med glass var både smutsiga och immiga.

Öl – läsk & juiceavdelningen”

Vad vi tycker är bra = Avdelningen ”lider” av den heta sommaren som gjort att många leverantörer inte kan leverera dricka. Ansvarig för avdelningen har då föredömligt skrivit på alla tomma hyllfack, som är väderberoende, varför varan är slut. Torgvarorna på avdelningen har en bra fyllnadsgrad.

Vad kan bli bättre (öl- läsk & juice) = Tips från Oss när en vara är slut en längre tid! Att fylla ut hyllorna med befintliga varor. Ta ett kort på hyllan så som den såg ut i ”normalläge”, fyll därefter på de tomma hyllorna med de ”bästsäljare” som finns hemma. Eller korta hyllorna tillfälligt och bygg ett torg med storsäljare som finns hemma.

Specialvaror (icke livsmedelsvaror) 

Vad vi tycker är bra = Att denna avdelning har en stor potential för en försäljningsökning. Bästa hyllorna på avdelningen var denna dag toalett- och hushållspapper. Alla varor där var med högsta fyllnadsgrad.  

Tips från Oss 1 = Genom att jämföra butikens sortiment med övriga butikers storsäljare (inom kedjan) tror vi det går att få fram nya storsäljare i hyllan och varor som kan fasas ut på grund av låg försäljning. Fördelen med storsäljande specialvaror är att de har en särdeles bra försäljningsmarginal (förtjänst). Matlådor, förvaringslådor och flyttlådor är eviga storsäljare på en specialavdelning det alltid går att bygga fasta säljtorg med.

Vad kan bli bättre? (specialvaror) = Det var generellt sett en låg fyllnadsgrad och många olika varor per säljgavel. På en säljgavel räknade vi till 16 olika produkter. 17 hyllfack gapade tyvärr tomma (slut i hyllan) på specialavdelningen.

Tips från Oss 2 = Kunden tar ofta en snabb ”kundrunda”. Genom att gavelvaror och torgvaror inte är för många och ”spretar” hjälper butiken kunden i sitt ”köpbeslut”. Färre och värre varor på en säljgavel eller ett säljtorg lockar oftast till merköp i kundvarvet.

Varorna hade också vunnit på att frontas på morgonen. Då ser det inte så tomt ut innan varuleveransen kommer. Husgerådsartiklar tror vi hade sålts betydligt mer på att vara placerade i närheten av engångsartiklar och servetter. Nu är de exponerade helt skilt från övriga specialvaror, strax efter läskavdelningen, två varugångar, 25 meter längre bort.

Kassalinjen

Vad vi tycker är bra = Det var en fröjd att se att alla kunder fick ett hej och en avskedshälsning under vårt besök. Kunderna erbjöds också att få ett kvitto utan att be om det. Tidningshyllorna var föredömligt välfyllda, det saknades inte en enda tidning i något hyllfack. All personal i kassan bar namnbricka. Även det inhyrda bemanningsföretagets personal när de satt i kassan. Köerna var föredömligt korta. Max 2 personer i kö per kassa kunde vi registrera denna dag.

Vad kan bli bättre (kassalinjen) = En del godisfack hade kunnat fyllts på med mer varor. Det gäller exempelvis kassa 5 som saknade Ahlgrens bilar på det nedersta hyllfacket. Kassa 1 hade halvtomt och ofrontat på tuggummi och Läkerol.

Service och bemötande generellt från butikens medarbetare.

Vad vi tycker är bra = Först och främst imponeras vi av den höga personaltätheten. I alla hörn och kanter denna dag fanns personal tillgänglig för att ge svar på frågor från kunder och till att ge köpråd. Alla medarbetare bar rena arbetskläder och med det gjorde synligt för kunden vem som jobbar i butiken. Köer verkar också vara ett okänt begrepp i butiken. Inga köer i någon av de manuella diskarna eller i någon kassa. Bravo!! Butiken i Malmö kan vara stolt över sina medarbetare. Alla hälsar gemytligt på kunderna så vi gissar att det finns många stamkunder som genom åren lärt känna de som arbetar här. Umgänget mellan personal verkar också vara harmoniskt.

Vad kan bli bättre (service och bemötande) = En del av personalen ute på säljgolvet, som inte satt i kassan, saknade namnbricka. Tips 1! Dessa brukar komma bort i tvätt och vid klädbyte. Rekommenderar att varje medarbetare får 5 namnbrickor. Varav 3 namnbrickor finns i omklädningsrummets hos varje medarbetares klädskåp. Tips 2! Det finns ibland medarbetare som inte vill skylta med sitt eget namn. Vill inte bli uppsökt på Facebook eller andra sociala media av kunder de inte önskar få kontakt med. I ett sådant fall rekommenderar vi att den medarbetare som begär det får ett ”fejkat” namn på namnbrickan. Att det står ”Kim” på namnbrickan exempelvis, betyder bara att det är igenkänningsnamnet för kunden av medarbetaren i butiken

——————————————————————-

Slutligen, vad kan vara avgörande för en kund när den väljer butik för sina huvudsakliga inköp?

”Priset” säger kanske någon och det är säkert rätt. Men med den konkurrens som finns idag så är det nästan bara extrapriserna som i huvudsak skiljer prisbilden från en kedja till en annan. Mer långsiktigt tror jag det är andra faktorer. Här är några exempel:

  • Läget
  • Öppethållandet, alla dagar
  • Parkeringsmöjligheter
  • Upplevd god stämning i butiken
  • Att det inte för ofta är tomt i hyllan på det jag tänkt köpa
  • Renlighet och städning, ordning & reda i stort
  • Att det inte ständigt är kort eller utgånget datum på de varor jag brukar köpa.
  • Att sortimentet i butiken motsvarar mitt veckovisa behov av livsmedel
  • Att alla färskvaror håller högsta klass. Inga mjuka tomater, senig lövbiff eller kotletter som fyller stekpannan med vatten
  • Att det finns personal att fråga och att de vänligt tar sig tid att svara på mina frågor
  • Att det inte är kö till kassan
  • Att butiken är lyhörd för synpunkter och inte krånglar när jag vill lämna tillbaka en vara
  • Att om det finns en kundtoalett, att den är städad och luktar fräsch

Men….självklart ska en butik kännas prisvärd också. Upplever kunden att det är för dyrt i förhållande till det utbud och service den får, vill den inte handla där. Så det är en mängd detaljer och rutiner som varje dag måste fungera i en butik för att vinna kundens hjärta och plånbok. Inte konstigt att det då heter ”Detalj”-handel….

Att jobba som ”Mystery shopper”

Efter livet som pensionär fann jag ganska snabbt en sysselsättning som ”Mystery shopper” eller butiksobservatör som det också kan kallas. I korthet går det ut på att som en betald anonym kund bedöma till exempel en butiks status och den service jag får under ett besök. Efter besöket fyller jag i ett frågeformulär som specifikt frågar efter det jag ska bedöma och ge svar på. Allt rapporteras sedan via en nätsajt.

Företag som är mån om sina kunder anlitar Mystery-shopper företag för att få bedömt om deras löften till kunderna lever upp till de krav de själva ställt upp.

Betalda butiksobservationer används på en mängd olika områden. Själv har jag bedömt bilfirmor, däckservicestationer, äldreboenden, apotek, restauranger, pubar bensinstationer, hotell, bygghandel, systembolag, konditorier, klockbutiker, klädbutiker, mediabutiker, matbutiker och säkert några branscher till. Totalt har jag gjort över 200 uppdrag. Det är ett spännande och varierande extraknäck. Arvodena ligger mellan 100 – 1200 kronor per besök beroende på omfattningen av observationerna. För min egen del gör jag ett till två uppdrag i veckan och har en genomsnittlig extrainkomst efter skatt på c: a 1500 kronor/månad. Ibland när företaget är internationellt beräknas arvodet i euro som sedan omvandlas till svenska kronor på mitt konto.

Jag har blivit ansluten till fem olika företag som utför uppdrag med diverse butiksobservationer. Uppdragen läggs ut på en sajt. Därefter söker jag de uppdrag jag är intresserad av. Om företaget tycker att just jag är lämpad för uppdragen tilldelas jag detta och får mer information om besöket mejlat till mig. I speciella fall ringer även mystery-företaget upp mig och frågar om jag är intresserad av ett speciellt uppdrag. Så var fallet i detta exempel.

Det gällde ett ”Mysterybesök” på ett hotell.

I början av maj detta år ringer mobilen vid 9-tiden på morgonen och jag svarar. Det var en välkänd röst; Caroline från Mystery.

”Hej, Sven. Är allt bra med dig?”

”Jadå, svarade jag, allt är bara bra. Samma med dig?”

”Tack, allt är fint, Sven. Jag ringer för att höra om du är intresserad av att boka in dig på ett hotell i Malmö en natt och göra en gästanalys hur du upplever vistelsen”

”Det uppdraget tar jag gärna, Caroline. Besöker med glädje min kära hemstad för ett sådant uppdrag”

”Jag trodde väl det Sven. Arvodet är 90 euro och du får milersättning och alla omkostnader betalda”

”Härliga tider, när ska besöket göras?”

”Det är lite kort om tid, Sven. Det är redan denna veckas helg. Antingen bokar du in dig lördag mot söndag, eller söndag mot måndag. Hotellkedjans ledning vill se vad som händer på hotellet under en helg”

Jag fick sedan lite utförligare information om besöket i det efterföljande mejlet som Caroline skickade mig.

Hotellet låg centralt i Malmö med 50 rum och utsikt över kanalen. Det var ett hotell i en kedja som hade hotell i stort sett i hela världen.

Hotellet hade fina omdömen i ”tripadvisor” (Nätbaserade omdömen, där hotellgäster ger sina synpunkter på hotellvistelsen) Men hade det sista halvåret tappat gästnätter jämfört med föregående år.

Tappet gällde främst på helgerna.

Kedjans ledning önskade därför en fördjupad analys från en erfaren observatör om det fanns något som kunde förklara de minskade hotellbokningarna.

Uppdraget var också lite speciellt eftersom jag ombads att ta kontakt med hotellets direktör direkt efteråt och berätta om mina iakttagelser.

Så påbörjade ”hotellspionen” från Hjortsberg i Falkenberg sitt uppdrag.

Uppdraget började med själva bokningen. Gick in på hotellets hemsida och bokade in mig lördag mot söndag andra veckan i maj.

Det gick smidigt. Valen för bokningen och betalningen för hotellrummet var enkel att göra.

Ringde så till hotellet (bara för att se om de svarade i telefon). Min fråga hade då gällt var jag skulle parkera. Försökte tre gånger, samtalen gick fram men ingen svarade och ingen telefonsvarare mötte mig heller.

Mejlade till hotellet samma fråga tisdag klockan 13:14. Tar en skärmbild på att jag sänt mejlet med klockslag.

Får svar på onsdag, dagen därpå, klockan 9:17 i ett mejl. (Kan redan där tycka att det tog lång tid att få svar och att det var dåligt att ingen svarar i telefon.)

Hotellet har inga egna parkeringar, men de rekommenderar parkering på Bagers Plats där ”Parkering Malmö” har bra dygnspriser skriver hotellet i sitt svarsmejl till mig.

Tar en skärmbild på svaret jag får till min dokumentation.

Googlar på omdömena om Hotellet på ”tripadvisor”. Gästerna ger ett bra betyg (i snitt 4 av högsta betyg 5). Främst på grund av det fina läget, centralt och med utsikt över kanalen.

Går in på Facebook. Där är omdömena mer skiftande. Det finns dessutom en Facebook-grupp som heter ”Bojkotta detta Malmö-hotell” Av allt att döma en grupp hotellgäster som för några år sedan fick en så otrevlig upplevelse av besöket att de startade en egen Facebook-grupp för att varna för hotellet. Allt ovanstående noterade jag i min rapport.

Min erfarenhet är att en affärsresenär som reser mycket i tjänsten är ganska eller mycket kräsen. Medan vanliga turistgäster/weekendgäster är mer toleranta. Själva vistelsen och avkopplingen gör för dem att de har överseende med mindre fel i hotellets serviceutbud. Det kan innebära att de fel de ser är för små för att klaga på men är ändå avgörande för att hotellgästen vill prova ett annat hotell nästa gång.

Därför är ett hotells ständiga utmaning att hela tiden se till att varje moment i hotellvistelsen för gästen är till belåtenhet. Ingen länk i kedjan från bokning till utcheckning får fallera. Det hotell som visar upp högst kvalité i upplevelsekedjan (minst misstag) får också flest återkommande hotellgäster.

Så kom lördagen för en biltur från Falkenberg till Malmö. Kära hustru hade ingen lust att följa med mig utan överlät Malmö-vistelsen denna gång till att gälla bara mig själv. ”Det är inte kul att åka till Malmö, när du hela tiden har ett anteckningsblock med dig och antecknar allting. Jag åker med när du har tid för mig i Malmö” Lät argumenten från den kära.

Parkerar som rekommenderats på Bagers plats. Dygnshyran är 125 kronor. Har ungefär 200 meter att gå till hotellet. Packningen är lätt med en liten kabinväska som rymmer allt innehåll för en natts hotellvistelse.

Värre är att det börjat regna. Himlen står i ett vattenfall ner och obarmhärtigt blir alla utan paraply (som jag) dyblöta även efter en liten promenad.

Närmar mig hotellet, klockan är runt 17 på lördagskvällen. Hotellet ligger vackert i anrika gamla kvarter mot Östra hamnkanalen som löper efter gatan utanför hotellet. När jag närmar mig synar jag området runt ingången. ”Inte så bra”, tänker jag. Två rediga hundlortar välkomnar mig bredvid trappan innan jag stiger in i hotellfoajén. ”Finns rutiner för receptionen att avsyna området utanför ingången med jämna mellanrum?”, funderar jag. När jag kommer in på själva hotellet imponeras jag av den vackra lobbyn bakom receptionen. Det är gedigna sittmöbler omgärdad av hyllsektioner med vacker svensk glaskonst. En kontrast till hundtollarna utanför entrén.

Jag vänder mig mot receptionen och får se receptionisten byta om bakom disken. De vita kalsongerna lyser mot mig och ganska snabbt kommer svarta byxor på och en vit skjorta med blå väst.

”Ursäkta, hör jag den nu ombytte receptionisten säga, har precis börjat mitt skift. De flesta gäster brukar checka in innan klockan 16”

”Inga problem alls”, säger jag. Så presenterar jag mig, hälsningsfraser utbytes, kreditkort lämnas och jag får kortet till mitt rum; 116. Frågar om det finns någon skoputsmaskin att tillgå. Svaret blir nekande. Frågar om det finns en ”skoshiner” att köpa för att putsa upp skorna. Får ett leende och ett beklagande ”Nej, tyvärr” även på denna fråga. (Så detta noteras)

Blir visad hissen av receptionisten. (Som dock är utan namnbricka på skjortan, observerar jag) Tar hissen en våning upp till det förbokade hotellrummet. I hissen noterar jag att det inte finns någon information om frukosttider eller utbud. Hissen är helt blank. Ingen spegel finns heller, noterar jag. På receptionsdisken såg jag att de erbjöd en liten räksmörgås för 59 kronor. Ett erbjudande om en liten flaska vin eller öl till en räksmörgås för 99 kronor hade kunnat vara ett paketerbjudande anslaget i hissen. Det finns ju en fin lobby att sitta och njuta detta av i hotellets foaje.

Rummet ligger ganska nära hissen och jag tar kortet för att skanna vid dörren för att komma in. Detta går inte. Försöker om och om igen utan resultat. Går trapporna ner till receptionen för att få ett nytt kort. Den namnlöse receptionisten skannar om mitt kort och försäkrar att det nu ska gå.

Kommer åter utanför hotellrum 116 och denna gång kommer jag in. Min jacka är helt dyblöt av det häftiga regnet tidigare. Söker en krok att hänga av jackan på när jag direkt stiger in i rummet samt en stol att sitta på för att ta av de våta skorna. Det finns inte. Tänker: ”Vore det inte klokt med en klädkrok och en stol strax efter man kommit in i hotellrummet så man kan hänga av sig blöta ytterkläder och skor?” (Detta noteras)

Nu är jag inne på hotellrummet. Har hängt av jackan på en stol, tagit av mig ytterskor och jag ser mig om. Jag ser en säng, en Tv som hänger på väggen och ett skrivbord som står ut från en vägg och en stol därvid.

Något saknas och strax ser jag vad det är. Det finns ingen välkomsthälsning på mitt rum.

Så minns jag, som skillnad mot detta, när jag för 15 år sedan i snöstorm åkte till Karlskrona. Det var halt, snöblask och jag kom inte fram förrän vid 22-tiden till ”First Hotell Statt”. Hela mitt jag var efter 5 timmars resa stundtals efter 30 km/timme i snöyran helt ur fas när jag checkade in på hotellet. Men receptionisten var som en lysande ängel när jag steg in och välkomnade mig varmt till hotellet. Jag får hotellnyckeln (som det var på den tiden) och öppnar upp mitt rum. Kommer in och ser en dubbelsäng och på denna säng lyser det från lampan på en kudde. Kommer närmare och ser två chokladbitar på kudden och ett litet kort bredvid bitarna med texten: ”Välkommen till First Hotell Statt, Sven, hoppas du ska trivas” Jag sätter mig på sängen och är milt gråtfärdig av denna omtanke. Det var så tajmat, så rätt, så kärleksfullt och livade genast upp den tunga sinnesstämning jag kände efter bilfärden.

Men åter till mitt hotell i Malmö. Ser att dubbelsängen inte har något ovantäcke. Ett litet minus. Trött efter dagen hade jag velat vila huvudet på ett täcke ovan sovlakanet. Inte vila med ytterkläder direkt på lakanet. Packar upp väskan och ordnar till, sen går jag ut i Malmös vimmel några timmar. Det är ett centralt läge så allt finns nära där jag bor. Kommer tillbaka vid midnatt. Receptionen är bemannad. Jag ställer frågan: ”Går det att få upp frukost till rummet?” ”Nej, svarar receptionisten, vi har bara det i vårt Bröllopspaket”. Går sen upp på rummet och somnar nästan direkt.

Vaknar vid 2-tiden på natten. Det är ”krafs” vid dörren”. Sen lyssnar jag vidare. ”Krafset” kommer från väggarna. Efter lite nattanalys kommer jag fram till att det är möss eller råttor som kryper längs väggarna. Om det finns möss/råttor i väggarna…då kommer de åt maten till frukosten också tänker jag. Så jag bestämmer mig för att inte äta någon mat vid frukosten, bara dricka kaffet som bjuds. ”Krafset” i väggarna upphör eller flyttar på sig och jag somnar åter gott i min säng.

Vaknar gott nästa morgon och ska ta en dusch. Listen vid kanten på duschen är lös så vattnet rinner utanför.

Väl vaken efter duschen gör jag mina övriga anmärkningar på rummet:

  • Det fanns en tvättbar sängmatta utan tvättanvisning vid min säng. Jag misstänkte med tanke på mattans färg att den inte tvättades så ofta. En matta vid en säng som inte tvättas ofta borde krylla av smuts och bakterier.
  • Roomservice 24 timmar. Fanns som sagt inte. Nackdel för handikappade eller de som vill vara för sig själva.
  • Tandborstglas saknades. Inget glas att dricka eller skölja munnen med. Ändå bjöd hotellet på en 50 cl Loka som stod på bordet. Hur skulle jag dricka den? (ur flaskan?)
  • ”Vänligen-stör-ej-lapp” saknades i rummet. (Hur meddelar jag min extra sovmorgon då?)
  • Eluttag i badrum saknades. Fördel vid föning och rakning.
  • Toalettpappershållaren lossnade från väggen vid ”sittningen”
  • ”Sträva plattor fanns i duschen som halkskydd. Men de var mer hala än sträva. Det borde sättas in riktigt halkskydd med omtanke om hotellgästen.
  • Fönsterkarmarna bakom gardinerna i rummet var fulla av damm. Den som städar hade ”fuskat och trott att gardinerna skymde dammet på karmarna.
  • Ingen Wifi på rummet. Ingen notis i informationsbroschyren om detta. Så jag får ”streama” till en högre kostnad istället.
  • Fanns ingen synlig klocka från sängen i rummet. Borde suttit vid Tv:n.
  • Skohorn saknades i rummet.
  • Det fanns bara två galgar till den i övrigt stora garderoben.
  • Det gick inte att släcka totalbelysningen från sängen, endast sänglampan. För att släcka i hela rummet fick jag ta mig upp och släcka på knappen vid väggen.

Jag lämnar rummet på morgonen för att gå ner till frukost. Klockan är 7:30. Utanför mitt rum ser jag en städvagn och en städerska som suckar tungt flera gånger när jag stänger dörren och går för att trycka upp hissen. Jag tänker: ”Även om hon inte tycker om sitt jobb, är det tvunget att visa upp det för hela världen?” Inte heller uppmärksammade hon mig med en nickning eller en ögonkontakt. Jag kände mig som den ”osynlige mannen”

Tar hissen ner till reception och frukost. Går in i frukostmiljön och tar en kopp kaffe. Atmosfären är avspänd. Det finns tidningar och en Tv som står på utan ljud och visar Tv4:s nyhetsmorgon. Sätter mig vid ett ledigt bord med min kaffemugg och gör följande observationer:

  • Ingen frukostpersonal hälsade på mig. De var upptagna med att torka bord och fylla på frukostingredienser. Åter var jag ”osynlige mannen”
  • Kaffe fanns på termos, men det var ljummet trots att det var relativt tidigt på morgonen.
  • Vid frukostbordet är Bregott slut på morgonen. Inget komplement typ Flora eller Smör fanns att tillgå.
  • De som serverade frukost (och inte hälsade) hade heller ingen namnbricka på sig.
  • Vid frukosträtterna saknades många produktskyltar vad det var som erbjöds gästen. Bjöds det rökt skinka eller rökt kalkon på fatet?
  • Såg ingen ”specialkost”; gluten- och laktosfritt på frukostbuffén. Fanns det verkligen ingen efterfrågan på det?
  • Det fanns toalett vid frukostserveringen, men ingen tydlig anvisning dit om detta. Dessutom var denna toalett inte ”morgonstädad”. Papperskorgen var full och det var lite toalettpapper utan en extrarulle tillgänglig. Toastolen såg inte heller trevlig ut sedan senaste besöket.

Jag lämnar frukostbordet och åker upp till mitt rum igen för att packa väskan och åka hem. Åker sedan ner till receptionen för att checka ut. Gör ytterligare noteringar vid utcheckningen:

  • Fick ingen fråga vid utcheckningen om jag var nöjd med besöket på hotellet.
  • Fick ”Hejdå”, när jag lämnade hotellet, men inte påföljande ”Välkommen åter”

Sen ber jag att få prata med hotelldirektören. Han frågar om mitt ärende som jag förklarar för honom. Säger att jag behöver 30 minuter av hans tid. Vi sätter oss ner i den vackra hotellobbyn och jag berättar mina iakttagelser.

Av de många svar jag får på mina observationer kommer här några i urval:

”Krafs i väggarna? Ja, dom håller på att renovera huset intill och ibland blir det sättningar som hörs in till vårt hotell”

”Ingen av städ och morgonpersonal som hälsade? Vi hade svårt att få in ordinarie extrapersonal denna helg. Jag fick ta vad jag fick för att det skulle fungera”

”Ljummet kaffe? Varför sa du inte till? Vi kokar ju nytt kaffe hela tiden”

”Hundbajs utanför entrén. Det vimlar av hundägare som passerar vårt hotell. Vi har rutiner att med jämna mellanrum titta utanför hotellet. Men det måste skett i skarven då” (Jag påpekar då att bajset var ”gammalt” och intorkat, utan påtagligt intresse)

”Inga produktskyltar vid frukostbuffén? Du ska veta Sven hur många som stjäl dessa skyltar. Vi hinner knappt att få nya förrän de stjäls igen”

När 30 minuter gått och jag fått bortförklaringar på de mesta av mina punkter, tackar jag för besöket och ger mig iväg till parkeringen för att köra hem.

När jag sedan kommit hem till Falkenberg får jag inget SMS eller mejl från hotellet om jag varit nöjd med min vistelse.

Sänder ett ”fejkmail” till hotellet att jag blivit av med ett paraply som jag troligtvis glömt på hotellrum: 116. Jag får inget svar på detta överhuvudtaget.

Sen redovisar jag mina iakttagelser, med att svara utförligt på de frågor som krävt detta. Observation och rapport är slutförd och uppdraget är till ända.

Ja, så kan ett besök för en ”Mysteryshopper” på ett hotell se ut.

När jag läser igen vad jag skrivit känns det som mycket ”gnäll”. De flesta Weekendgäster var nog nöjda med besöket på detta hotell och egentligen jag också. Men om jag varit en stolt hotelldirektör som ville det allra bästa för mina hotellgäster hade jag åtgärdat även dessa beskrivna ”störningar” för mina betalande gäster.