När jag ser bilden på rubrikhuvudet är jag 5 år.
Har precis ätit en isglass när mamma kommer med en fotograf som vill ta en bild på mig i parken utanför där vi bor. Det enda jag tänker på, minns jag än idag, är att försöka dölja glassen som jag känner är runt hela munnen. Slickar och torkar mig intensivt runt munnen hoppas allt går bort innan bilden tas.
I dag är jag 63 år och tänker att egentligen är vi ”alla år” Jag har både 5-åringen inom mig liksom att jag är 63-åringen. Ja, alla år från födsel till nu bär jag och alla andra inom oss i vår levnad.
Inte konstigt en Pub-kväll att man känner sig som 25 eller i en upprörd diskussion förvandlas till den envetne och tjuriga tonåringen som vill ha rätt. ”Du lyssnar ju inte!!!”
Men jag kan inte vara en 70-åring. Det går inte än, inte förrän om 7 år. Även om jag allt mer kan förstå hur det då kan kännas.
Så vad är ålder? Kanske en process där vi utvecklas som människa och ska ta med oss de bästa tankar och lärdomar vi haft till kommande år.
Splendid!
Men just nu i denna stund, vid kaffet denna morgon, betraktande solen som väller in på en blomstrande trädgård känner jag mig som 5 år igen. Frysen är tom på isglass dock, men en nybakad bulle är inte dumt det heller som substitut.