Ända sedan jag var liten har jag tyckt om att skriva. Så har det fortsatt varit.
Har skrivit texter i många sammanhang, information till anställda, musiktexter, dagböcker som startat upp varje år med stor ambition. Men strandat kring början av mars.
Ock…. nu bloggar jag.
Vilket hemskt ord förresten; Blogg….
Men vad ska det heta?
”Min digitala dagbok”, ”Storyn på färden”, ”Dagar som går och dagar som kommer”, ”Min vardag i Falkenberg”
Läser man de varianterna på blogg blir det nästan ännu värre än ordet ”Blogg”

Så, varför blogga? För min del vill jag närmast beskriva det som att lösa ett normalt-svårt familje-korsord.
Man börjar någonstans i mitten, går sedan vidare ut längs sidorna. Efter en timme är korsordet löst och stoltheten kryper fram.
Bloggen är inte så annorlunda.
I hjärnan finns ett uppslag, några inledande ord.
Hur formulerar man det till en liten novell/handling?
Ja, som korsordet. När det lyckas har ”Bloggen” lösts.
Allt blir som korsordet till en fullbordad handling.